Kitty - ja tack.
Jag gillar både Kitty Jutbring och Hello Kitty i kontrollerade mängder, dock har jag nu hittat en ny Kitty-favorit!
Gina Tricots Kitty Skirt kommer jag använda hur mycket som helst, dessutom får jag idag 30% på densamma!
Ser mig själv på julafton med ribbstickat linne, Kittykjolen, grova strumpbrallor, långkofta och rufsigt hår. Merry x-mas motherfuckers! Ser mig själv på kontoret med vit skjorta instoppad i Kittykjolen, svarta strumpisar, stövletter och tofs - stjärnsäljare - jag!?! Helt enkelt ett nytt måste i garderoben. Det förstår ju vi allihop.
Fårrden.
I ett dygn provkör jag ny bil. Plattan i mattan för att se vad skrället går för.
I kväll raring ska vi ut och åka bil, hostar du en enda gång till så släpper jag på säkerhetsbältet och tvärnitar.
Näe - nu går jag hem!
Tyvärr så var jag i natt och i morse fullkomligt övertygad om detta. Efter idogt hostande från mannen som aldrig verkade avta så snäste jag till ordentligt. Ta en kudde till förihälvättä!!!
Sen vände jag på mig, suckade, stönade och låg och byggde upp en oresonlig irritation. Sen gick jag hem. Klockan var då halv fyra. På min promenad hemåt så piggnade jag naturligtvis till och kunde sen inte somna om hemma förrän närmare halv fem. Sen ringde klockan vid sju. Vid det laget var jag så förbannad att det rök ur öronen på mig.
Nu har jag dock lugnat ner mig något, men är så trött att jag mår illa.
Jag säger det igen;
Don't mess with my sleep!
Jag är Rachel???
 | You are Rachel. You're very selfish and pay great attention to image. Spoiled when you were young, you were always the popular and snobbish kid. Although you hang on to your adolescent attributes, you grow more responsible every year. |
Sån är väl inte jag?
Älskade pryl!
Självklart var jag värd en julklapp i förskott från mig själv.
Även om jag numera har en man som tillfredsställer mig så värdesätter jag fortfarande mina stunder på egen hand. Det bör varje kvinna göra, bra för både kropp och själ!
Så mina fötter hittade vägen in till Katerinas butik Ooups!
Min är förvisso blå, precis som en delfin bör vara. Den är redan testad och den har mina varmaste rekommendationer. Fantastiskt.
Jag gör som på hotell; hänger upp skylten.
DO NOT DISTURB
A real Italian cock?
Nån som behöver kylas av? Bli riktigt jävla avtänd av Victoria Silvstedt?
http://www.youtube.com/watch?feature=related&v=jW4ztJ8hj90
Enjoy.
Skip class?
Idag är det måndag. Och snart är det jul. På firman har vi bestämt sedan en vecka tillbaka att denna måndag stannar alla till 22 och så packar vi på lagret för glatta livet. Tyvärr (?) kan jag inte närvara då jag istället ska sitta i möte och planera mässa halva kvällen. Too bad. Ojdå så synd. Dricka thé och snacka monter är ju jättejobbigt. Och framförallt ofantligt tråkigt - not!
Dessvärre kom ett sms av min mässkollega som själv måste jobba över till sent. Hon vill ses sent ikväll eller alternativt i morgon. Jag läste sms:et i smyg, så att ingen skulle se. Jag är inte alls inställd på att stå på lagret ikväll! No fucking way! Svarade min kollega att jag helst vill ses sent. För i morgon går inte. Så jag drar väl helt enkelt hem och städar lite eller nåt tills hon hör av sig... Men inte fan tänker jag berätta det för nån på kontoret.
Uselt P.
Jag är inte bara snygg...
Och nej, jag kan inte låta bli att kommentera det här inlägget.
För mig kommer det inte som en överraskning, men det är ju alltid skönt med lite extra credd.
Och ja, jag vet att jag må uppfattas som lynnig som bloggar om GI-horeri, och sen svänger till det med att jag gillar mina kurvor. Jag har även läst om att för lite kolhydrater gör en dum och att hjärnan typ döööör eller nåt, men just då sket jag fullkomligt i den informationen.
Gärna smart, snygg OCH smart.
Hellre snygg och smal ÄN smart?
Oh no. Så kan jag ju inte ha det! Måste genast omvärdera.
Working Class Hero?
Det ligger ett extra tjockt nummer av Agent X9 på mitt skrivbord. Jag är på sjukt nostalgiskt och sentimentalt humör och kan knappt vänta tills jag slutar och därmed med gott samvete kan få sluka svartvita sidor fyllda av action, tuttar och rå jargong.
Jag älskar Modesty Blaise! Om jag blir flata så vill jag ha en tjej som ser ut som Modesty.
Ack kärleken den kärleken.
Det går sannerligen upp och ner i mitt liv som styvmamma. Ena dagen är det överjävligt och jag funderar kring möjligheten att glömma ungen på Coop och andra dagen är jag så hopplöst förälskad i henne att jag tindrar med ögonen.
En sak är säker. Det är känslomässigt överjävligt.
En till sak är säker. Och det är att det är assvårt för två föredetta jävligt singliga brudar att köpa barnsäng på IKEA. Hysteri över himmelsängar, bäddmadrasser och stort eller litet täcke... Knepigt det där.
Nu ska jag platta min nytvättade lugg och springa över bron till min man som nyss ringde och längtade. Sen ska jag sexa till det, och sen bums in i sömnen! För den tredje saken som är säker är att man sover väldigt dåligt som nybliven styvmamma. Helt förstörd...
Dumma tårar!
Igår lipade jag, idag lipade jag, just nu lipar jag. Har jag överproduktion av tårar eller nåt?!?
Förbannat.
Satt och blev tokigt sentimental på världens bästa spelning igår, det blev stora känslor som behövde komma ut i luften. Gick vidare till krogen med H och satt senare tillsammans med densamma och viftade med händer och fingrar i hopp om att tårarna skulle hålla sig borta. En jobbig vecka för oss bägge!
Kan inte min kille bara ha en hund istället för en dotter?!?
Åkte ut till min äldsta vän som fått en bebis. Det var kärlek vid första ögonkastet, och när han somnade i min famn så kom de igen. Tårarna sprutade som en vattenspridare på en fotbollsplan. Damn it. Fantastisk liten perfekt bebis. Han är helt enkelt helt perfekt.
Drabbades av övermod och sprang vidare till H&M och shoppade loss till min kärleks dotter. Ett nytt beroende är utvecklat. Barnkläder är fantastiskt roligt! Hon kan väl inte lipa idag? Nu när hon får så fina kläder av P? Vem sa att man inte kan köpa kärlek by the way?
Ringde mamma och tog tag i mina känslor inför det i mitt tycke orättvisa sättet och bröt ihop igen. Fan. Inte konstigt att jag är törstig som ett djur. Snacka om vätskebrist.
Den till ytan tuffa och osårbara P är ett minne blott. Det här med styvmoderiet tar knäcken på mig.
Home sweet home.
En överjävlig vecka till ända?
Hoppas min dåliga statistik håller sig till att verka mån-fre och ger fan i mig över helgen.
Småstaden som ser sig som en storstad välkomnade mig hem med ett lätt snöfall. Efter att ha hållt 116 som högst ända från Stockholm så var det skönt att kliva in i min välkomnande lya. Mitt hem.
Mitt hem:
X Doftar Rock Star-tvål från Lush. Det är ljuvligt.
X Är mitt. Mitt. Mitt. Mitt.
X Hade en skvätt vin i skafferiet från i lördags. Det smakade fantastiskt!
X Har bredband och en fotpall vid datorn. Att lägga upp bena endast iklädd morgonrock är fett underskattat!
X Är snart fyllt av H och mig. Vi ska dricka glögg och senare gå på en otroligt efterlängtad spelning med en fantastisk röst och där tillhörande man.
Jag ska motstå min inre röst och inte bara vila lite lite. Ska istället hoppa i en klänning eller nåt och sätta på nån passande ton från datorn rätt in i stereon. Det kommer bli en bra kväll detta!
Min dröm om romantik...
Romantik är för mesar. Det är rosa, det är lull lull och det är löjligt.
P och hennes sjuksyrra pratar telefon:
-Vet du hur sjukt jävla röksugen jag är!?!
- Men röker du inte då?
- Meh, hallå? Har du inte tänkt på att jag inte röker nånting nästan längre?
- Mjääe, trodde du inte gjorde det med mig bara... Håller du på och slutar?
- Mjaaa, tja, kanske lite. Har inga pengar ju.
- Men, det är ju jättestort! Häftigt! Varför har du inte sagt nåt?!? Jag blir jättestolt!
- Meh!
- Det är typ det största nån har gjort för mig!
- Meh, så är det ju INTE! Jag har inga pengar bara... Eller mja, lite dårå.
- Åååååh.
- Schluuuuuuuta nu, du får det att låta sådär äckligt romantiskt, jag är irriterad. Sluta nu...
- Men ändå, det är romantiskt. Det är jättefint. Puss puss puss! Hahahahahaha.
- Hmpf. Puss puss.
Gud.
Jag har losat det. Totalt.
Och om 45 minuter kan jag i teorin stå i kön på 7eleven...
Nikotinist - javisst?
Ja - jag vet att man dör av att röka.
Ja, jag vet att man ska ha cykelhjälm när man cyklar, ja, jag vet att det är transfetter i chips, ja, jag vet att man ska stretcha efter träningen.
Jag är fullt medveten om de flesta risker som finns med det mesta. Jag är upplyst och påläst och har total koll på nikotinets negativa påverkan på oss människor som envisas med att då och då (ibland jävligt ofta) ta ett bloss eller stoppa in en snus.
Men jag tycker fortfarande att det är rätt kul att röka. Jag tycker att det är en alldeles fantastisk sysselsättning ibland. Och att få ta en snus innan jag ska sova, det är fint. Lite kärlek nästan.
Så mitt val att bli kär i en sjuksköterska som jobbar med svårt lungsjuka patienter var dumt. Urbota så in i helvete dumt. Du är en av mina framtida patienter.
Men det är inte hans förmanande ord som påverkat mig i en minskande riktning. Det är istället följande faktorer:
Jag är pank.
Detta betyder således att jag faktiskt inte har ett rött öre att köpa cigg eller snus för. Sure, jag har pengar på ett annat konto, bara att föra över med en enkel telefonmanöver, men de pengarna är öronmärkta till Januari. Så det så.
Jag luktar illa.
Denna punkt betyder att ja, jag luktar illa och är inte drop dead att hångla med. Och den känslan är rätt trist. Faktiskt.
Jag tränar rätt bra nu.
Och detta gör att jag förbannat de där ciggen när jag inte orkar springa fort som fan på löpbandet utan att få slembollar i munnen. Det är asäckligt med slembollar nämligen.
Däremot finns det ett par faktorer som gör att jag fortfarande funderar på att ta vid min ovana igen.
Gött som fan.
Ja jävlar vilken kärlek.
Rökare är smalare.
Det är sant, jag har läst det! Och allt man läser är alltid sant!
Framför allt så pågår det just nu ett krig i min kropp. Jag är irriterad, jag är lite smådepp, jag är lite besviken på min mamma, jag är sugen. Jag är helt enkelt jävligt mycket i behov av en cigarett just nu. Och detta innebär att jag faktiskt på fullaste allvar sitter och funderar på att om en timma återigen ta på mig kläderna och gå ner till 7eleven och köpa ett paket Marlboro Lights. För då mina vänner, har lönen kommit.
Och så ser jag ner sjukt mycket på mig själv som faktiskt letade igenom hela väskan i jakt på nåt. Som nöjde sig med en använd tre dagar gammal svartvinbärssnus och drog en lättnadens suck. Det är patetiskt, det är äckligt och det är ett stort stort tecken på svaghet.
Fortkörning...
Att stå och mäta hastighet på en 90-sträcka 200 meter från 110-skylten tycker jag är taskigt.
Att jag senare fick en bot i handen på 3200 kr var förmodligen rätt åt mig, men den pajar min redan supertighta budget så inåtta helvete!
Behöver jag tillägga att jag skakade på handen där jag satt bak i polisbilen? Att jag darrade på underläppen?
Jag stannade till en stund senare och grät. Grät över situationen, grät över mina icke-pengar och över mitt liv.
Sen började telefonterrorn. Nån galning, nån jävla idiot ringde från dolt nummer och var knäpp tyst ett tiotal gånger. Till slut loosade jag det och skrek i telefonen.
- Vad vill du din jävla galning?!? Lämna mig ifred!!!!!
- Hej P, det var Anna här, polisen. Jag ville bara kolla hur du mår, du verkade lite skärrad...
Hoppsan.
Jag kan inte!
Jag vet inte hur man gör!
Följande scenario utspelade sig nyss ett stenkast härifrån:
Kommer hem från jobbet, suttit över tiden en stund och är trött, irriterad och uppgiven över situationen där man tänker och tänker och tänker, och ändå inte får ihop det. Stressar genom disken som inte diskade sig själv och muttrar för mig själv över torra russinfingrar och dunkande huvudvärk. Ser ändå fram emot att gå till mannen och hans dotter på en mysig kvällsmat. Jag har tidigare under dagen kommit fram till att jag saknat det lilla krypet och pratat mig varm om min nyfunna roll som vad-jag-nu-är.
Kommer innanför dörren med huvudvärken och nu nedkylda russinfingrar, mannen tar med sig soporna och lämnar mig ensam med tvååringen. Det här ska väl gå bra, vad handlar det om? Fem minuter... Lägger mig på golvet och leker Björnen sover (ironiskt nog). Tvååringen välter mitt i en mening och stortjut utbryter.
Jag sitter på knä och blåser på handen som jag inte för mitt liv kan förstå kan göra ont, hon skriker för full hals och jag blåser och blåser, försöker avleda tankarna, tittar på skor som glittrar, böcker som ser skojiga ut och känner paniken stiga i min trötta kropp. Ingenting fungerar. När mannen efter tre minuters frånvaro kommer in så sitter jag fortfarande på knä, hon står vid dörren och skriker för livet.
Han tar upp henne i famnen och hon snyftar mot hans hals. Han lugnar på det där viset som pappor gör, och hon kommer till ro. Jag å andra sidan känner klumpen i halsen förstoras för varje andetag, näsvingarna börjar vifta och ögonen tåras. Ursäktar mig och förklarar vad som hände. Ingen fara såklart.
Går in på toaletten och bryter ihop.
Jag kan inte. Jag vet inte hur man gör! Jag är värdelös och hon hatar mig.
Blir dock rationell efter en stund och tar mitt förnuft till fånga och går ut och äter den förbannade kvällsmaten. Blir kompis med tvååringen och får en varm kram av den fantastiska pappan. Hjälper inte. Jag kan fortfarande inte. Visst, hon är trött och jag är inte mamma. Det fattar väl också jag.
Trots idoga övertalningsförsök att få mig att stanna så åt jag upp mitt knäckebröd, drack ur mitt thé, torkade mina tårar, snöt mig och gick hem.
Fy fan. Fan.
Det här är skitjobbigt. Bara så ni vet det, så är det helvetes jävla kukjobbigt.
Jag vill ju bara kunna. Sådär som andra kan.
Skynda fynda.
Pank som en kyrkråtta.
Men det hoppade till ordentligt i maggropen när jag fick inbjudan till utförsäljning!
Så nu fantiserar jag om svindyra designade trikåklänningar till vrakpris. Jag ser en syn i mitt inre, synen är lite luddig i kanterna, sådär romantisk ni vet. Det är massor av människor som viker undan när jag kommer, och så - där hänger den. Den perfekta klänningen. Som sitter som en smäck och kostar typ 200 spänn.
Det finns aldrig så mycket begär som när resurserna är få.
Drömmer vidare en stund här.
Hur dum får man bli?
Att låta filma sig själv ensam eller tillsammans med någon när man har sex är inte ovanligt. Men urbota dumt.
Inte bara är det under min värdighet att se mig själv i vissa positioner och med vissa minspel, en film/foto är också beständigt. Att göra en Paris innebär ju faktiskt att när du minst anar det kan råka ut för dina egna könsorgan på Youtube. Att göra det om och om igen och bli lika förvånad varje gång är ju som tidigare sagt, definitionen av vansinne.
Jag kommer själv aldrig att kunna bli USAs president med tanke på kort och dylikt som snurrar runt, men kommer förmodligen inte heller att hamna på tuben. Men så är jag å andra sidan inte Paris. Och tack som fan för det!
GE MIG!
Kolla....
Titta noga. Det är alldeles fantastiskt...
Hade jag haft dessa i min garderob så tror jag mitt liv vore fullkomligt.
Zipp. Pooooff.
Så kanske disken från igår försvinner?
Jag har torrsprickor på ett finger av det kalla vintervädret. Tycker därför att det är taskigt att jag måste diska efter min fest...
Så jag sitter istället och fantiserar om min magiska Heroes-talang. Talangen som gör att jag kan glo färdigt disken. Tyvärr så är jag varken som Hiro eller Claire, jag är bara en alldeles vanlig jävla Svenne utan superkrafter. Så disken hånflinar tillbaka.
Arga leken börjar NU.
Grattis på bakisdagen.
Krypande känsla i min kropp.
Gårdagens fylleblogg vittnar om ett inte helt nyktert tillstånd, och morgonens humör bevisar hur extremt trist det är dagen därpå.
Jag kan inte sova när jag druckit. Det är en förbannelse.
Vrida, vänd. Sucka högljutt. Hjärtklappning. Ångest.
Ändå var jag inte bortom allt sans och förnuft igår, det var en bra kväll helt enkelt. Det är nåt kemiskt bara. Ångesten kommer som ett brev på posten när jag festat.
Min mans kompis är verkligen knasig. Helt enkelt jävligt speciell. 
Inte mer vin nu tack. Det är bra.
Snålt Aftonbladet!
Shulmans inne- och utelista finns publicerad i tre punkter på Aftonbladets nätupplaga. För att få ta del av resterande sju punkter så ska man betala och bli PLUS-medlem.
Sniket.
Så nu fick jag en punkt till i min att-göra-lista. Köp Aftonbladet. Eller nej förresten. Fuck that. Vill de ha mig nyfiken, så ska de få mig nyfiken! Köper Expressen istället i ren protest. Eller inte.
Trackbacks?
Jag försöker verkligen förstå, men det gör jag sannerligen inte.
En länk är en länk är en länk, men vad fan är en trackback?
I ett liv utan bloggar hade trackback kunnat vara när nån är dum mot en och man är dum tillbaka. Tracka back liksom. Fast det förstår ju även jag att så kan det ju knappast vara.
Malin - minns du??
Det kanske är nåt med toalettstolar i allmänhet?
Ett annat inlägg om toastolar som drar åt sig prylar när man minst anar det.
Har en massa ärenden att ta tag i, så jag satte mig istället med datorn i knät. Kikar runt och läser lite bloggar. Försöker tycka att andra är minst lika roliga som jag själv känner mig... ;)
Filurar just i detta nu på att ta tag i de där ärendena.
¤ Systemet och köpa öl/vin/sprit till ikväll
¤ Coop och köpa mat och snacks till samma kväll
¤ H&M och köpa strumpbrallor till kvällen och min nya übersöta lollipopklänning
¤ Flanera förbi Bishop och ta en eftermiddagsbärs med kompisarna
¤ Städa inför den där kvällen
¤ Laga mat till vännerna som kommer senare
¤ Bada och göra inpackning och ansiktsmask så att jag kan bevisa att skönhet kommer allt annat än inifrån
Shit. Betyder min lista att jag borde bli stressad och faktiskt dra mig utifrån hemmets lugna vrå mot turbon som står parkerad utanför?
Svar ja.
Skvaller.
Jag biter mig i tungan och försöker hålla käften.
Alltså, jag älskar att skvallra. Jag tycker att det är bland det härligaste jag vet. Men det värsta av allt, det är att jag gärna skvallrar om mig själv. Det finns många hemligheter om mig där ute i landet.
Om jag gjort nåt dumt, nåt som jag känner att, fan, det där kan jag inte stå för, då bör jag ju hålla käften om det. Men näääää... Det går ett tag, men sen så blir jag så suuuuuuuuuuuugen på att bekänna. Gärna för nån som jag anar inte kan hålla det för sig själv. Jag undrar lite i mitt stilla sinne hur detta kommer sig.
Jag låg med en kille i maj. Den sortens engångsligg som man faktiskt inte är så stolt över. Den sorten som man tänker tillbaka på och skrattar lite åt sig själv på grund av. Har skakat på huvudet och höjt ögonbrynen många gånger, då vi pratat med varandra på msn (ja, av nån bortsupen anledning så bytte vi msn-adresser). Killen är inte skarpast va... Tvärtom så har jag till och med undrat lite lätt om killen överhuvudtaget har några hjärnceller som sitter där de gjorde från början. Och framförallt så har jag undrat väldigt mycket, och blivit mycket rädd för mig själv, när jag förstått att jag funnit detta attraktivt nånstans där i fyllan och villan. För ja, det var mängder av alkohol inblandat. Förstås. Och det var efter denna gång jag bestämde mig för att inte mer, för att inte säga aldrig mer, knulla full. Fast ok, det ska vi ge killen, vi hade ganska bra sex, intressant och knasigt, men helt ok.
Tillbaks till ämnet.
Det kommer fram att killen ifråga är bekant och nybliven väldigt bra vän med en till mig ganska bra vän, dock inte hemmahörande i samma stad som jag.
Ssssccchh, säger jag förskräckt till H, detta får inte under några omständigheter komma fram! Shit!
Men vem är det, som efter en veckas förkylning och därpå massiv rastlöshet, sitter och snackar skit med sin vän och "råkar" berätta just detta? Självklart är det JAG. Why? Ingen aning faktiskt.
- P, jag har en kompis som tycker du är snygg och vill ligga med dig.
- Jaså, det får han inte.
- Varför då?
- För att jag skaffat pojkvän, dessutom har jag legat färdigt med dina kompisar (där kom det, såg ni?)
- Va va va? VEM DÅ!?!?! (det var innandetta som jag faktiskt trodde att han visste sedan innan)
Ja, sen så var det ganska roligt en stund med gissningslekar och diverse mellanstadiefasoner, tills det kröp fram och vi bägge skrattade så vi skrek.
Jaha. Det var det.
*undrar vad jag nu ska hitta på för bus*
Smith och Rachel
Match made in heaven?
Läste om den kanske bästa kombon jag sett på länge!
Nej nej nej, jag är inte alls avundsjuk! Jag är så nöjd så nöjd med min så! Säkert!
Bah.
En del har allt, andra har ännu mer...
Sommarpicknick á la November.
Sommarkatalogen håller på och fotas för fullt. Jag kan riktigt tänka mig att naturbilderna blir riktigt riktigt somriga och fina. Tänk er en sommarpicknick i frostnupet gräs, träd utan blad och en sjö med en krispig isyta. Fantastiskt!
Jag ska själv agera modell i ovan nämnda katalog i morgon. KUL!
Kanske inte världens bästa timing dock. Sitta i somrig t-shirt och se avslappnad ut i minusgrader, med en dyngförkylning som rasar i kroppen... Men men. Bara att le och se bedårande ut, för trots ett exceptionellt vackert yttre och en kropp som en vidja (?) så drunknar man ju inte längre i modellerbjudanden liksom!
Vadå knubbsäl?
Lukt av nybakat.
Feberfrossa och huvudvärk. Vem tackar mig för att jag sitter av min tid på kontorsstolen? Sitta av tiden är väl att ta i, förvisso bloggar jag i detta nu, men annars så försöker jag.
Fas det är svårt. Tänker extremt trögt när jag är förkyld. Nästan som när man är småfull. Jobbigt. Synapserna går liksom lite långsammare.
Värmde en vetevärmekudde i micron. Så nu sitter jag här och luktar nybakt bröd. Skit i det, det är varmt och behagligt och får mina spända nackmuskler att slappna av litegrann.
JAG?!?Tenkjo.
Har vänner som handlar på krita lite för ofta för sitt eget bästa, som övertrasserar sitt kort och betalar in minimi konstant. Som faktiskt skulle kunna få besök av kronofogden en dag.
Jag själv handlar också ibland på mitt kreditkort. Köpte en TV förra julen och har varit extremt noga med att betala av den snabbast möjligt.
Kom hem idag och fick ett glatt besked.
910 kr inbetalat för mycket. Vi sätter in dessa pengar på ditt konto igen.
Jag tar det som att jag är rätt kreditvärdig =).
Och ja - TV:n är numera helt betald.
Trumpen.
Risigt morgonhumör - jag?
I morse råkade min man ut för en trumpen, sur och mycket mycket trött P.
Gissar att han kan ha drabbats av second thoughts, vem fan skulle inte gjort det med surmulna gester och bitska ord flygandes genom luften?
Du kunde väl i alla fall ha väckt mig så jag fick vakna innan jag ska ta på mig?
Sekunden senare står jag och kämpar, halvt sovandes, med skärpet på jeansen. Min ännu oväckta hjärna förstår inte hur man knäpper och jag brister snyftande i gråt.
- Men gumman, ligg kvar och sov, du vet ju var nyckeln är...
- NEJ! Jag vill hem, och jag tänker i alla fall sova hemma inatt! Jag hatar din kudde! U-uh-hu... Jag är jääääättetrött.
Usch fy fan, nu några timmar senare så sitter jag och skäms. Jag beter mig värre än hans tvååriga dotter på morgonen. Likt ett barn står jag verkligen med tårarna rinnande längs kinderna och är superledsen, bara för att jag blivit upptvingad för tidigt på morgonen.
Det får bli en ursäkt lite senare.
Vansinne?
Att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat...
Skämt åsido, detta är något vi brukar säga på jobbet, då chefen nog somliga gånger kan räknas till en komplett dåre... Men men, försöka duger.
Har nu sett två exceptionellt bra filmer under en kort tid. En av mina personliga favoriter Mullholland Drive som berör mig så det står härliga till, och så igår Number 23 med faktiskt underskattade Jim Carrey.
Låg i min mans knä och funderade.
- Tror du att alla kan drabbas av totalt vansinne?
- Ja, det är väl klart.
Han är ändå sjuksyrra, och svaret kom så snabbt och självklart att det skrämde mig lite.
Det händer rätt ofta att jag tycker mig vara instabil, men är ofantligt glad över att jag aldrig varit nära vansinnets gräns mot psykos.
Om att vakna tre i sängen.
I fredags fyllde min man år. Som bekant så kunde jag inte följa med till badhuset på grund av fontänmens, och tack och lov var min favoritrestaurang fullbokad, så det blev matlagning med vin hemma hos honom och tvååringen.
Shit i hela helvetet vad mysigt det var!
Och damn motherfucker vad jag tycker att det är konstigt att jag gillar det så mycket!
Hursomhelst.
Han fick sina presenter och blev drop dead gorgeous i den dyra tröjan från Whyred. Han bjöd mig på vin medan jag marinerade fläskfilén och fixade med rotfrukterna. Tvååringen satt med glittrande blick och titttade på sin bok som jag tidigare fått av H.
Vi åt och myste och satte sedan på bombom (Bolibompa är tydligen ett väldigt avancerat ord) och fick lite tid för oss sjävla i köket. Sen blev jag en fullkomlig misär och blev rörd till tårar när jag skulle förklara hur mycket jag tyckte om situationen. Svårt att hantera känslor nån?
Kvällen fortskred med godnattsaga i form av Nasse hittar en stol, en för övrigt mycket underhållande bok som jag rekommenderar alla nyblivna småbarnsföräldrar, ehm, dit jag tydligen kan räkna mig själv numera...
Lördagmorgon. Vaknar efter en fantastisk sömn och vänder mig om för att se på min man. Det är då jag upptäcker det. Döm om min förvåning när jag har en blond liten varelse som ligger och tittar mig rätt i nyllet. Godmorgon.
Att gå på stan med en tvååring skulle kunna vara ett helvete, det har jag förstått. Men att gå på H&M med en bedårande liten sak var fantastiskt! En alldeles underbar khakigrön skjortklänning som jag helst hade velat ha själv, men som var bättre i storlek 104 gled ner i en påse tillsammans med matchande strumpbrallor. Sen att man fick bannor av svärmor för att det inte var halkskydd och ungjäveln tydligen dragit en bredvurp i badrummet... Oooops. Men jag menar, hur snyggt är det med halkskydd på en skala? Beauty always comes first.
Jag tycker själv att jag hittills klarar mig bra, för att inte säga strålande! Hon gillar mig skarpt den där lilla saken. Och jag har upptäckt till min stora förvåning att jag gillar henne tillbaka!
Gud va bra.
Så att jag inte lipar ihjäl mig över att jag återigen är febrig och sjuk och med tre liter slem i svalget. Så att jag inte dunkar huvudet i väggen över att jag varken har tid, lust eller råd att vara sjuk igen.
Det är ju verkligen världens bästa bantningskur! Finns nog ingen som så totalt förlorar aptiten och matlusten som jag, så fort man blir lite sjuk.
Och så kom min mamma hem till mig igår. Och visst är det hemskt, men fortfarande efter snart tjuåtta år, så betyder hennes ord om min kropp FÖR mycket. Det första hon sa när vi satte oss till bords (hon käkade mat, jag knaprade på ett knäcke i typ tjugo minuter) var att jag måste tappat en hel del i vikt. Jag tittade faktiskt riktigt tvivlande på henne, hade riktigt riktigt svårt att först tro på vad hon sa. Det var längesen jag kände mig såhär svullen och tjock, men hon menade att jag var rätt slimmad. Hon menade att jag levde i en osann illusion. Jag gillar hennes teori... Och jag gillar den ännu mer när jag tänker på att hon alltid är brutalt och sjukt ärlig. Fast å andra sidan kan hon ju ha glömt glasögonen eller nåt...
Skitsamma, jag är fullkomligt medveten om min osunda syn på mig själv och min kropp, har säkert med kontrollbehov att göra, men orka bry? Jag mår bättre när jag kommer i smaljeansen liksom!
Så, jag lipar inte längre (eller jo det gör jag visst, men inte hela tiden) över att jag än en gång denna höst är sjukskriven. Jag tar emot febern med glädje och smeker den mjuka huden över den återigen platta magen. Så ska den vara - jämt.
Bad bad bad P.
Idag blev en dålig dag. Jag har haft värsta kramperna och ett urgent sug efter nåt gott sen jag vaknade...
Frulle
Tre knäcke med smör och gurka. En stor balja kaffe.
Lunch
Det var här det spårade ur. Det blev den nya McDonald's burgaren Bacon Blues som var rätt vidrig. Tänk er en blandning av allt man kan tänka sig; morot, kött, chilisås, ädelost, bacon, sallad och så ciabatta-bröd till det! Jag tog bort underdelen för att slippa lite kolhydrater förvisso. Tog minimorötter och en cola-light. Prova inte Bacon Blues! Och jag älskar ändå både chili, bacon och ädelost.
Sen så tankade jag och var mensdeppig. Då köpte jag två hallonrullar, såna med en liten dum kula i mitten, som man bara köper på mackar ni vet. De slank ner i takt till att snöstormen ökade och vindrutetorkarna gick på högvarv. Sjukt dumt novemberväder! Mina vita Converse var inte så rena när jag kom hem...
Varit och handlat till i kväll. Det var tackolov fullbokat på restaurangen så det blir middag och vin hemma. NICE!!! Jag ska göra rotfrukter i ugnen med örter och olivolja, till det fläskfilé. De två andra får nån pervers sås. Jag hatar sås kategoriskt och tar ett glas vin extra istället.
Nu ska jag röka en hel del för att snabba på förbränningen och för att kunna tänka på ikväll när jag är barnvänlig.
Positiv chock!
Hur fan kan jag glömma och blogga om det viktigaste?!?
Kanske för att det kom som en fullständig chock? En positiv sådan såklart, men ändå. Har man ställt in sig i förhand på en grej, börjat sin bearbetning och allting är igång, så är det svårt att ställa om.
Mormor. Min fantastiska älskade mormor. Hon har fan lyckats med konststycket att röra ihop ett cancerbesked!
Vilket betyder att hon från att ha haft mellan 2 dagar och 2 månader kvar, kan ha upp till fan, tjugo år kvar... Mja, kanske inte, men ändå! Det är jätte, jättekonstigt.
Jättekonstigt, men helt fantastiskt, helt strålande!
Är det nu som mina fötter samtidigt krymper så att mina nya röda Converse passar? H! Då vill jag ha dem tillbaka!
Eldprovet.
I morgon fyller min sjuksyster år. Sjuksyster som lika med man, man lika med pojkvän/kille som är lika med pappa till tvååriga T.
Hans idé är enkel. Jag kommer hem från Stockholm, jag kommer till honom och hans übersöta lilla blonda dotter och säger hej, vi går i gemensam takt till badhuset och leker i ett par timmar. Han frågar lite förstående om han skrämmer mig med den idén. Jag harklar mig och tänker efter.
Njae. Inte så. Jag såg genast möjligheten att låta de tu leka på egen hand och ta mig ett par kilometers simtag i lugn och ro, för att sedan avsluta med lite skönt bubbel och kanske eventuellt lite hoppålek.
Idén spann vidare. Han ringde mig och vill att vi ska gå ut och äta efteråt. För att fira hans födelsedag förstås. Idén är god. Mycket god och mycket normal. Fast inte på alla sätt... Inte för mig.
Jag har tidigare pratat om min favoritrestaurang Rummel. Dit går jag gärna om jag går ut och äter, såväl med familj som vänner. De har skitbra service och kanonbra mat, goda viner och trevlig atmosfär. Han har bokat bord till klockan sex. Min första reaktion är vem fan går ut och äter klockan SEX?!? Jahaja. HON ska med. Den lilla blonda saken som han säger avgudar mig.
SHIT.
Nåja. Jag har fått mens. Jag kan inte följa med och bada. Too bad. Hrm.
Men absolut, för min mans/pojkväns/älsklings skull ska jag definitivt följa med ut på min favoritrestaurang med en tvååring. Jag ska inte alls noja mig över vad folk tycker (sånt som jag själv skulle tyckt) utan bara ha trevligt och skratta förtjust om ungen kastar mat på golvet och drar servitrisen i förklädet. Oh.
Sen ska vi gå hem, min lilla familj och jag, kolla på Idol, dela en flaska vin och sen ska jag somna medan han som sagt att han älskar mig kliar mig på ryggen. Efter att jag gett honom hans födelsedagspresent och en sjujävla avsugning förstås. Fan, fyller man år så gör man!
Beep beep - energy level low.
Det är inte lätt med rutiner och därigenom hålla blodsockret i schack när man är på fältet och man inte badar i lunchkuponger/pengar.
Sen att det är aptråkigt att handla hem mat till två hem - det är ju bara överflödig information...
Frulle
Tre knäcke med smör och gurka. Stor mugg med kaffe.
Lunch/Mellis
Tre bananer och en mycket god mineralvatten som smakade äpple - osötat såklart!
Mellis/Middag
En portion nudlar. JAG VET! Det är asdålig mat, men va fan ska jag göra? Och det är ju inte direkt så att man blir proppmätt på en liten påse... Julmust light till. Detta gjorde min dag, och hindrade mig från att svimma efter en fattig dag med många och intensiva kundbesök.
Träning
Nej. Läs nedan om min fantastiska månatliga upplevelse i nedre buktrakten.
Nu - afterwork med en trevlig kund. Jag har dock mensvärk (vilket inte är vanlig jävla "molande, lite ont sådär" som en del har - utan mastodont "jag tror jag svimmar" ont). Hade hellre krupit ner under täcket och försvunnit den här kvällen. Ska dock inte dricka bärs, tar ett par glas vitt vin och kanske smaskar lite på en sallad. Ska försöka hålla konversationen flytande och värken under kontroll. Inga onödiga kalorier tack. Jävla satans helvetes nudlar. Nu har jag ångest.
Nu ska jag bli trist.
Jag vet, det är sjukt tråkigt att läsa om vad andra stoppat i sig när, hur och varför. Men sanningen är att jag får bättre karaktär och därigenom en snyggare kropp om jag måste stå för mitt intag, träning och allmänt välmående.
Så...
Onsdag 7 November
Frulle
Grov macka med ost och skinka, groddar och övriga grönsaker. Stor kopp kaffe.
Lunch
Fullkornspastasallad med ost och skinka från überglamourösa innestället Statoil. Intogs i bilen på en parkering tillsammans med en halv grov fralla och en hel del citronvatten från i måndags. Salladen var delikat, vattnet smakade Yes diskmedel...
Middag
Halv kyckling, tomater, gurka, lök och mozzarella. Fantastiskt gott! Julmust Light till - denna gudabenådade dryck. Rapar dock lök, känns sådär. Eller mja, rätt äckligt faktiskt.
Träning
På gymmet på eftermiddagen! Cyklade i en halvtimma och cirklade sedan två varv = 28 min. Känns i hela kroppen trots lång och underbar stretch. Duktig P!
Kontenta
Halvbra dag. Borde tagit en sallad utan pasta, fast då hade jag inte orkat träna... Mår rätt bra nu på kvällskvisten, min julmust står och ser bedårande ut och jag ska faktiskt äta lite popcorn till Heroes. Röven spänner, och det tror jag är ett bra tecken!
BONUS!
När allt är skit.
Mina nya Converse var för små.
Mormor ska dö.
En stor kund felfaktureras så min fittkollega får min provision.
Jag har inga cigaretter.
Jag är blockad från Facebook.
Jag håller på att bli sjuk.
Det är mörkt utanför fönstret och jag är tjockare än jag vill vara...
Men så kom det ett mail om bonus! Pengar gör mig lycklig. Jag köper tillfällig lycka och jag står tamejfan för det!
Jag är blockerad.
Vad ska jag nu ta mig till hela dagarna på kontoret?
Det finns faktiskt folk som kan göra flera saker samtidigt. Jag skriver offerter, gör pdf:er, planerar mässor, beställer tapeter och svarar på mail och telefon samtidigt - som jag facebookar.
Inte längre.
Kukfan som är ansvarig för web och datorer har blockat åtkomsten till sidan.
Och så har jag gått och blivit lite sjuk, och så är jag aplessen och lipar lite då och då över mormor som hastigt åkt in på sjukan och förmodligen inte har speciellt lång tid kvar.
Är glad för att hon är relativt pigg och trygg. Hon är nöjd med sin insats och känner sig rätt klar och färdig med det här. Hon har inte ont utan är bara trött och allmänt kass.
EGO! Jag är arg, besviken och jättelessen. Hon har varit med på alla andra kusiners bröllop, dop, födslar och etttårskalas för barnbarnsbarnen. Jag och syrran är dem som står henne allra närmast, och mina barn (som inte ens är påtänkta ännu) kommer inte att få lära känna denna fantastiska människa. Hon kommer med största sanolikhet inte att kunna vara med på mitt bröllop. Och detta gör mig skitlessen. Det kommer en tår i detta nu, sitter på mitt kontor och känner mig dum som tänker dessa tankar, men jag blir inte av med dem.
Mormor är fan den enda jävla släkting utöver närmaste familjen som jag älskar.
JÄVLA helvetes SKIT!
Det finns en Gud.
Jaja, jag vet väl att Kraft Foods inte går att jämställa med Gud - men va fan. Tack då.
Drömtydning.
Det sägs enligt klassisk drömtydning att när man drömmer om sitt hem så symboliserar det en själv.
Jag vaknade ur följande scenario:
Jag gick omkring mellan rummen i min lägenhet, det var en blandning av min lägenhet hemma och min lägenhet i Stockholm. Det var gäster i olika rum och jag vandrade mellan rummen för att se till att alla hade det bra. När jag gick där så upptäckte jag flera skrymslen och vrår, till och med rum som jag inte tidigare visste fanns! Jag blev mycket förvånad och överraskad - där har jag liksom bott ganska länge, och inte sett de här rummen... Och den första tanken efter den glada känslan var hur ska jag hinna/orka städa här?
Enkel analys:
Jag har uppenbarligen nya sidor hos mig själv som jag behöver utforska. Jag har dessutom släppt in nya människor till mig själv, och jag är ganska bekymrad över att de inte är nöjda med den jag är. Det verkar som att jag behöver städa bort det gamla och ta till mig det nya, men jag vet inte om jag verkligen orkar med det... Jag känner mig kluven, dels genom mitt kringflackande liv, dubbla boende men framför allt min nya livssituation som jag inte riktigt vant mig vid.
Den stora frågan är nu:
Var det en bra dröm eller en mardröm? Jag vaknade förvirrad men lugn. Och jag tänker och tänker och tänker och tänker.
My lonely moments.
Sjukligt rädd om min integritet.
Sjukligt rädd om min sömn.
Kom gärna nära, ok, du är redan ganska nära, snäppet till FÖR nära ibland.
Därför har jag valt att ta min promenad hem mitt i natten hela veckan. Förutom i förrgår då, när han vackert fick gå hem.
Sova ihop? Varför? Vi ska ju bara sova nu ändå.
Kanske är mina dyrbaraste stunder just nu dem i fönstret, lyssnandes på en ny avdankad låt på repeat over and over again, en cigg och lite julmust. Bara sitta där till tonerna av Phil och sakta låta lungorna fyllas av den farliga röken, blodet berikas av det fantastiska nikotinet och låta tankarna vandra som de själva vill.
