Stackars SS.
Det går upp och det går ner och det går upp och det...
Helt vanlig konversation i bilen:
-Ska du hem och lägga dig nu då?
- Mhm...
- Det gör du rätt i, jag ska bara fixa lite på stan så kommer jag sen.
- Vilken tid?
- Mellan sex och sju.
- Åååh, sååååå seeeeeent!
Kommer hem. Somnar. Väcks:
- Mhm... Hallååå?
- Hej! Sover du?
- Mhm... Vad är klockan?
- Halv sex. Jag kommer nu.
- (vaknar abrupt till liv) VAAA!?! NÄÄÄE! Va fan J! Du skulle ju inte komma förrän sex, sju. Jag är inte iordning!
- Ehm, ok. Jag åker väl omkring, kommer om en halvtimma då.
KLICK.
Varpå jag rusar upp ur sängen, ur mysbyxor, Hultsfredstisha, raggsockor och fleecemorgonrock. Duschar übersnabbt, rakar bena och tar deo, nya trosor och hoppar i snygg top och nya kjolen. Borstar håret och tänderna och sätter på pastan.
Han kommer 25 minuter efter klicket och då är salladen halvfärdig och jag har redan fått i mig ett halvt glas rödvin.
Vi har varit ihop över ett halvår nu, och jag tror att han förstår att jag inte är född med släta ben och en fräsch odör, men man gör vad man kan för att luras och hålla scenen levande.
Helt vanlig konversation i bilen:
-Ska du hem och lägga dig nu då?
- Mhm...
- Det gör du rätt i, jag ska bara fixa lite på stan så kommer jag sen.
- Vilken tid?
- Mellan sex och sju.
- Åååh, sååååå seeeeeent!
Kommer hem. Somnar. Väcks:
- Mhm... Hallååå?
- Hej! Sover du?
- Mhm... Vad är klockan?
- Halv sex. Jag kommer nu.
- (vaknar abrupt till liv) VAAA!?! NÄÄÄE! Va fan J! Du skulle ju inte komma förrän sex, sju. Jag är inte iordning!
- Ehm, ok. Jag åker väl omkring, kommer om en halvtimma då.
KLICK.
Varpå jag rusar upp ur sängen, ur mysbyxor, Hultsfredstisha, raggsockor och fleecemorgonrock. Duschar übersnabbt, rakar bena och tar deo, nya trosor och hoppar i snygg top och nya kjolen. Borstar håret och tänderna och sätter på pastan.
Han kommer 25 minuter efter klicket och då är salladen halvfärdig och jag har redan fått i mig ett halvt glas rödvin.
Vi har varit ihop över ett halvår nu, och jag tror att han förstår att jag inte är född med släta ben och en fräsch odör, men man gör vad man kan för att luras och hålla scenen levande.
Tuuuut tuuuut.
Skadeglädjen är enda sanna glädjen?
Ligger hemma och är sjuk idag, rätt gött på nåt vis, om det inte vore för allt snor och en faslig huvudvärk!
En farbror går förbi utanför på gatan. Han går mitt i vägen av nån anledning. Antagligen är gubben rädd för att vurpa på isen som täcker trottoaren, eller så är han lat och tar en genväg till sin bil. Han går i godan ro, och är det nåt man lärt sig som barn så är det ju att INTE GÅ MITT I GATAN!
Gubben går förmodligen och filurar på vad det bjuds till lunch, om kärringen hans har lagat hans strumpor och om lotton gick in.
Tuuuuuuuuuuuuut!
En bil har kört upp i arslet på gubbfan och tutar så det hörs till Kambodja. Själv bryter jag ihop då gubben skuttar i luften en halvmeter. Trodde aldrig att en så satt gammal man kunde nå såna höjder utan varken fart eller sats.
Hjärtattack utblev och jag slapp ta på mig kläder för att livrädda honom.
Humor.
Ligger hemma och är sjuk idag, rätt gött på nåt vis, om det inte vore för allt snor och en faslig huvudvärk!
En farbror går förbi utanför på gatan. Han går mitt i vägen av nån anledning. Antagligen är gubben rädd för att vurpa på isen som täcker trottoaren, eller så är han lat och tar en genväg till sin bil. Han går i godan ro, och är det nåt man lärt sig som barn så är det ju att INTE GÅ MITT I GATAN!
Gubben går förmodligen och filurar på vad det bjuds till lunch, om kärringen hans har lagat hans strumpor och om lotton gick in.
Tuuuuuuuuuuuuut!
En bil har kört upp i arslet på gubbfan och tutar så det hörs till Kambodja. Själv bryter jag ihop då gubben skuttar i luften en halvmeter. Trodde aldrig att en så satt gammal man kunde nå såna höjder utan varken fart eller sats.
Hjärtattack utblev och jag slapp ta på mig kläder för att livrädda honom.
Humor.
Kalaspingla.
Idag är min dag.
Idag är en solig dag. Idag är en snorig dag. Idag är ännu en dag.
Jag fyller år, men det enda jag kan tänka på är frågan som gnager: Vad har jag åstadkommit med mitt liv?
Sjuk prestationsångest. SJUK PRESTATIONSÅNGEST!
Och snoret det rinner och öronen värker, och inget skattekuvert så långt ögat kan nå!
Fast jag tror att jag är en rätt bra tjej ändå, med tanke på alla samtal och sms som trackasserat mig under dagen, förvånansvärt smickrande faktiskt. Än mer förvånande kanske att exet ringde före SS... Bastard.
Om pappa ringt? Meh, såklart han inte har.
Idag är en solig dag. Idag är en snorig dag. Idag är ännu en dag.
Jag fyller år, men det enda jag kan tänka på är frågan som gnager: Vad har jag åstadkommit med mitt liv?
Sjuk prestationsångest. SJUK PRESTATIONSÅNGEST!
Och snoret det rinner och öronen värker, och inget skattekuvert så långt ögat kan nå!
Fast jag tror att jag är en rätt bra tjej ändå, med tanke på alla samtal och sms som trackasserat mig under dagen, förvånansvärt smickrande faktiskt. Än mer förvånande kanske att exet ringde före SS... Bastard.
Om pappa ringt? Meh, såklart han inte har.
Stress, press och feber.
Mother fucker damn! Ligger slagen och tagen i sängen på Odenplan och sover och svär. Feber, ont i halsen och stopp i bihålorna gör mig spak. Här kan jag fan inte ligga! Jag ska vara ute och öva kullerbyttor och fortsätta jobba upp kondisen! Panik. Stress. Kukfan. Fystest nån gång i maj sa han, polisen som ringde och berömde min ansökan (ja!). MAJ! Mammas lugnande ord om att jaja, va skönt, då är det säkert drygt 5 veckor kvar... Ja! 5 veckor! Skönt? No, ge mig det dubbla så är jag ändå helt förstörd.
Katrinplommon för hela slanten.
Panik i min kropp. Magen rätt ut. Aj. Snälla, släpp ut nåt, bara nåt liksom... Katrinplommon är jävla äckligt, men vad ska jag annars ta mig till...? HJÄLP.
Vitryssar i Fröken P's kläder.
Rensa rensa.
Är det nåt jag är bra på så är det att slänga kläder.
Ett tag var jag så bra på att slänga kläder så jag glömt bort vad jag slängt. Å andra sidan hade jag också glömt att jag ägt plagget och tittade ofta på kort och undrade vad fan jag hade på mig.
Är det nåt jag är dålig på så är det att ta tag i saker här hemma.
Men så fick måttet vara rågat. Jag kom hem med en ny tröja från Topshop och la in den i garderoben. På samma hylla, fast jävligt mycket längre in, låg en snarlik, från H&M. Obra, tänkte jag och bestämde mig för att ta tag i min sprängfyllda garderob full av onödiga plagg som ligger.
Det var ett år sedan.
Men NU, nu händer det!
Tre hyllor so far. En stor hög so far. Så nu är frågan; hur mycket får Vitryssland, och hur mycket hamnar i utklädningslådan? För en del, det är så jävla fult så till och med Vitryssarna skulle skämmas.
Är det nåt jag är bra på så är det att slänga kläder.
Ett tag var jag så bra på att slänga kläder så jag glömt bort vad jag slängt. Å andra sidan hade jag också glömt att jag ägt plagget och tittade ofta på kort och undrade vad fan jag hade på mig.
Är det nåt jag är dålig på så är det att ta tag i saker här hemma.
Men så fick måttet vara rågat. Jag kom hem med en ny tröja från Topshop och la in den i garderoben. På samma hylla, fast jävligt mycket längre in, låg en snarlik, från H&M. Obra, tänkte jag och bestämde mig för att ta tag i min sprängfyllda garderob full av onödiga plagg som ligger.
Det var ett år sedan.
Men NU, nu händer det!
Tre hyllor so far. En stor hög so far. Så nu är frågan; hur mycket får Vitryssland, och hur mycket hamnar i utklädningslådan? För en del, det är så jävla fult så till och med Vitryssarna skulle skämmas.
När jag var 17.
Mr Lova Lova.
När jag var 17 år var jag en rätt präktig, sportig, stundtals trasig liten partypingla.
Jag hade fyllt 17 år i slutet på mars och grämde mig å det grövsta över att jag fortfarande var oskuld. Ingen hade ännu satt på mig, så som man läst om, drömt om, men som nu mest man ville få överstökat.
Så kom det sig att jag på Valborgsmässoafton, 17 år och en månad gammal, äntligen fick knulla.
Det var alldeles fantastiskt, det lilla jag kommer ihåg, och jag ville bara göra om det igen. Mera mera. Han, den som fick det överstökat visades sig vara en kille med mycket sexappeal som gick hem hos de flesta. Jag ville göra om det igen, med honom.
Så kom det sig att Mr Lova Lova blev Han som tog min oskuld och också föremål för min första riktiga förälskelse och Han som jag fortsatte ligga med då och då under ett halvår. Det var alltid spännande, otroligt sexigt och mycket förbjudet - speciellt som vi aldrig lyckades ha sex under normala omständigheter. Det var mot träd, bakom buskar, på toaletten, vid ett lastintag, på en kyrkogård (!). Vi sprang på varandra, tog följe till närmaste location och hade sex helt enkelt. Jag var vansinnigt förälskad, drevs av ett habegär efter det jag inte kunde få, och det var få stunder då Mr Lova Lova inte existerade i tankarna när jag var 17 år.
Saker och ting förändrades, det rann ut i sanden av diverse anledningar. Bland annat råkade jag ha sex med hans bästa kompis och sedermera stadgade han sig med flickvän och jag sprang in i en kille som kom att bli min pojkvän i över sju år.
Men ni vet hur det är. Den förste, den störste och den ende - ibland går de ihop, de där uttrycken. Länge var Han en ikon, en dröm som jag aldrig riktigt nådde, och jag har aldrig riktigt glömt honom.
Därför känns det nu mycket märkligt att jag om några timmar ska fira påsken med min man, hans dotter och hans familj och släkt. Släkten som numera består av Mr Lova Lova som har barn tillsammans med min mans moster.
Faktiskt att hela grejen har nått oanade och fjantigt höga proportioner. Faktiskt att hela grejen gör mig sjukt jävla nervös.
Jag är inte 17 år längre. Jag är 27 going on 28. Fast lik förbannat så är mina minnen fortfarande kvar på nittiotalet.
Jag bor i en för liten stad. Ibland känns det faktiskt som att man legat med de flesta. Fan också. Hur blev det såhär liksom? Kunde jag inte fortsatt vara den präktiga lilla bruden?
När jag var 17 år var jag en rätt präktig, sportig, stundtals trasig liten partypingla.
Jag hade fyllt 17 år i slutet på mars och grämde mig å det grövsta över att jag fortfarande var oskuld. Ingen hade ännu satt på mig, så som man läst om, drömt om, men som nu mest man ville få överstökat.
Så kom det sig att jag på Valborgsmässoafton, 17 år och en månad gammal, äntligen fick knulla.
Det var alldeles fantastiskt, det lilla jag kommer ihåg, och jag ville bara göra om det igen. Mera mera. Han, den som fick det överstökat visades sig vara en kille med mycket sexappeal som gick hem hos de flesta. Jag ville göra om det igen, med honom.
Så kom det sig att Mr Lova Lova blev Han som tog min oskuld och också föremål för min första riktiga förälskelse och Han som jag fortsatte ligga med då och då under ett halvår. Det var alltid spännande, otroligt sexigt och mycket förbjudet - speciellt som vi aldrig lyckades ha sex under normala omständigheter. Det var mot träd, bakom buskar, på toaletten, vid ett lastintag, på en kyrkogård (!). Vi sprang på varandra, tog följe till närmaste location och hade sex helt enkelt. Jag var vansinnigt förälskad, drevs av ett habegär efter det jag inte kunde få, och det var få stunder då Mr Lova Lova inte existerade i tankarna när jag var 17 år.
Saker och ting förändrades, det rann ut i sanden av diverse anledningar. Bland annat råkade jag ha sex med hans bästa kompis och sedermera stadgade han sig med flickvän och jag sprang in i en kille som kom att bli min pojkvän i över sju år.
Men ni vet hur det är. Den förste, den störste och den ende - ibland går de ihop, de där uttrycken. Länge var Han en ikon, en dröm som jag aldrig riktigt nådde, och jag har aldrig riktigt glömt honom.
Därför känns det nu mycket märkligt att jag om några timmar ska fira påsken med min man, hans dotter och hans familj och släkt. Släkten som numera består av Mr Lova Lova som har barn tillsammans med min mans moster.
Faktiskt att hela grejen har nått oanade och fjantigt höga proportioner. Faktiskt att hela grejen gör mig sjukt jävla nervös.
Jag är inte 17 år längre. Jag är 27 going on 28. Fast lik förbannat så är mina minnen fortfarande kvar på nittiotalet.
Jag bor i en för liten stad. Ibland känns det faktiskt som att man legat med de flesta. Fan också. Hur blev det såhär liksom? Kunde jag inte fortsatt vara den präktiga lilla bruden?
Mad about Madonna.
Strike a pose.
Idag har jag inte jobbat ihjäl mig - heller. Är lite sliten i skallen efter rödvinsintaget igår, men mår prima.
Sitter dock och lipar ihjäl mig framför youtube.
Del 1-4 med Madonnas inträde i Rock and Roll Hall of Fame. Vackert.
Hon är den coolaste jag vet faktiskt. Och detta trots att hennes senaste skivomslag suger balle. Det finns gränser för vilka vinklar som gör sig när man är 50 bast. Nä, det var inget bra Maddy.
Like her better this way:
Allt var alltid bättre förr...
Idag har jag inte jobbat ihjäl mig - heller. Är lite sliten i skallen efter rödvinsintaget igår, men mår prima.
Sitter dock och lipar ihjäl mig framför youtube.
Del 1-4 med Madonnas inträde i Rock and Roll Hall of Fame. Vackert.
Hon är den coolaste jag vet faktiskt. Och detta trots att hennes senaste skivomslag suger balle. Det finns gränser för vilka vinklar som gör sig när man är 50 bast. Nä, det var inget bra Maddy.
Like her better this way:
Allt var alltid bättre förr...
Ibland får hon till det, fröken von Sydow.
Håller fullkomligt med Ebba den här gången.
Nåt stämmer inte.
Varför jag valt att följa denna banala historia har jag ingen aning om, men det är nåt lurt på gång.
Urtypen av diskussion mellan mig och Sjuksyrran igår; han tycker att Marie har gjort ett snett val med "den där fjollan", medan jag tycker att Måns förtjänar en brud som är go' och glad, inte stelbent och sönderstylad. Eller så är det som man anar; en hund begraven.
Ibland är det så jävla härligt att fullkomligt grotta in sig i tankegångar om andra. Spekulera i om de bajsar med öppen dörr, sover med tandskydd eller suger på varandras tår. Helst av allt hade jag velat ligga mellan de unga tu när de vaknar om morgonen. Då skulle vi ha det som mysigast tror jag.
Mumma?
Dessa mumintroll...
Blev hembjuden på lunch hos min finska sjuksyrra. Han hade fixat efterrätt! Mumma! Memma?
Knasig historia det där. Kan inte riktigt avgöra om det är riktigt gott eller rätt otäckt faktiskt.
Min finska kollega när jag kommer tillbaka och stolt deklarerar min dessertupplevelse: Man kan bara äta ytterst lite, annars sprutar det på toa. Alltså. Sprutar.
Ojdå. Tycker min man att jag behöver laxeras?
Blev hembjuden på lunch hos min finska sjuksyrra. Han hade fixat efterrätt! Mumma! Memma?
Knasig historia det där. Kan inte riktigt avgöra om det är riktigt gott eller rätt otäckt faktiskt.
Min finska kollega när jag kommer tillbaka och stolt deklarerar min dessertupplevelse: Man kan bara äta ytterst lite, annars sprutar det på toa. Alltså. Sprutar.
Ojdå. Tycker min man att jag behöver laxeras?
Naaaaawh...
Måns Zelmerlöw hann bara vara en av landets mest eftertraktade singlar i någon
månad innan han snärjdes - av sångerskan Marie Serneholt!
- Det stämmer att jag och Marie är ett par, säger Måns till Metro.
Det sjönsjugnande paret träffades genom Måns manager och vänskapen utvecklades
fort till kärlek. Sedan en vecka är de ett par.
- Hon är så vacker att jag haft svårt att prata med henne. Men jag föll direkt. Hon är så
lätt att prata med, är familjekär precis som jag och har samma märkliga humor,
säger Måns till Aftonbladet.
Källa Veckorevyn.
Ok, jag har inget emot denna kärlekshistoria. De är unga och vackra bägge två, Måns ligger väl ett par divisioner över Fröken Serneholt förvisso, men det är ok med mig liksom. Speciellt som Måns visar prov på sin oerhörda slutledningsförmåga i sitt uttalande i Aftonbladet.
"Hon är så vacker att jag har haft svårt att prata med henne /.../ Hon är så lätt att prata med"
Match made in heaven med andra ord?
Jag börjar inse.
Detta håller inte så mycket längre.
Däckade i soffan framför House igår. Min man bor hemma hos mig denna vecka, och efter världens längsta gympass var det underbart att få sträcka ut sig bland de mjuka plymåerna.
Jag är glad över att jag sätter umgänge framför ett vackert hem, ett städat och dammfritt sådant. För bor man som jag på tre ställen och inte hittar sina grejer, har tvätt som hänger på samtliga ställen och vaknar mitt i natten och undrar var i helvete man är någonstans så måste man prioritera. Men jag börjar bli rädd att jag har prioriterat fel. Eller äh, jag vete fan.
När jag är i Stockholm prioriterar jag INTE att städa lägenheten. Där står sova högst på listan, sen gymmet, sen läsa och hänga med vänner. Efter jobb såklart.
När jag kommer hem så är det ett fasligt ståhej. Post som ska öppnas, räkningar som ska betalas, gammal mat som ska slängas, väska som ska packas upp och packas om.
När han har Fröken T så vill jag passa på att träffa henne, när han inte har henne vill jag passa på att träffa bara honom. När han jobbar så vill jag träffa mina vänner. Helst vill jag också klämma in en kväll då och då i mitt eget sällskap, där jag kan blogga, bada och bara vara. Nu förstår jag att dessa sällsynta kvällarna istället borde hängetts åt städning och fejning.
Borta är mina kvällar då jag fick rå om mig själv, när plockade jag ögonbrynen senast? Duscha gör jag på gymmet och ibland hemma och ibland hos honom, när tog jag mig tid att raka bena ordentligt? Är det meningen att jag ska gå med hårigare ben och mutta som stadgad tjej än som singel? Jag gillar det inte!
Efter att min man väckt mig ur soffan och snudd på burit mig in i sängen så kläckte han idén. Ska vi storstäda i morgon? Jag tycker verkligen att det behövs. Grejen är att idag kommer mina kollegor hem till mig, vi ska dricka vin och skvallra, snacka skit och dravvel, bli lite fulla tillsammans och trivas i mitt kök. Klart jag vet att jag måste städa.
Men det var nu det blev påtagligt, än värre än innan. Jag berättade sakligt för honom att No, han får inte under några omständigheter hjälpa mig med min städning, det finns inte på världskartan. Jag fixar det, kan själv, det har jag alltid gjort. Försökte somna om men vred och vände på mig. Gick istället upp ur sängen och travade bort till disken som väntat ett par dagar. Stod i linne och trosor och diskade, tårarna rann och snoret droppade över en darrande läpp.
Jag är en äckelmaja, du tycker att mitt hem är äckligt och smutsigt, men hur fan ska jag kunna atomklyva mig?
Jag är fullt medveten om att jag är en barnslig historia som bryter ihop över lite kritiserade dammpartiklar, men det blev liksom den där berömda droppen.
Disken är borta, dammet ligger kvar. Det får bli storröj i en timma efter jobbet.
Klart vi blev vänner, klart han inte tycker att jag är en äckelmaja. Han anser att vi borde hjälpas åt då jag mestadels hjälper honom och bor hos honom med hans unge. Han fattar varför mitt hem fallit bort och att jag inte prioriterat dammtussarna under sängen. Men han får fortfarande inte hjälpa mig att städa.
För den som inte har det fullkomligt klart för sig: JAG HATAR ATT STÄDA! HATA HATA HATA.
Däckade i soffan framför House igår. Min man bor hemma hos mig denna vecka, och efter världens längsta gympass var det underbart att få sträcka ut sig bland de mjuka plymåerna.
Jag är glad över att jag sätter umgänge framför ett vackert hem, ett städat och dammfritt sådant. För bor man som jag på tre ställen och inte hittar sina grejer, har tvätt som hänger på samtliga ställen och vaknar mitt i natten och undrar var i helvete man är någonstans så måste man prioritera. Men jag börjar bli rädd att jag har prioriterat fel. Eller äh, jag vete fan.
När jag är i Stockholm prioriterar jag INTE att städa lägenheten. Där står sova högst på listan, sen gymmet, sen läsa och hänga med vänner. Efter jobb såklart.
När jag kommer hem så är det ett fasligt ståhej. Post som ska öppnas, räkningar som ska betalas, gammal mat som ska slängas, väska som ska packas upp och packas om.
När han har Fröken T så vill jag passa på att träffa henne, när han inte har henne vill jag passa på att träffa bara honom. När han jobbar så vill jag träffa mina vänner. Helst vill jag också klämma in en kväll då och då i mitt eget sällskap, där jag kan blogga, bada och bara vara. Nu förstår jag att dessa sällsynta kvällarna istället borde hängetts åt städning och fejning.
Borta är mina kvällar då jag fick rå om mig själv, när plockade jag ögonbrynen senast? Duscha gör jag på gymmet och ibland hemma och ibland hos honom, när tog jag mig tid att raka bena ordentligt? Är det meningen att jag ska gå med hårigare ben och mutta som stadgad tjej än som singel? Jag gillar det inte!
Efter att min man väckt mig ur soffan och snudd på burit mig in i sängen så kläckte han idén. Ska vi storstäda i morgon? Jag tycker verkligen att det behövs. Grejen är att idag kommer mina kollegor hem till mig, vi ska dricka vin och skvallra, snacka skit och dravvel, bli lite fulla tillsammans och trivas i mitt kök. Klart jag vet att jag måste städa.
Men det var nu det blev påtagligt, än värre än innan. Jag berättade sakligt för honom att No, han får inte under några omständigheter hjälpa mig med min städning, det finns inte på världskartan. Jag fixar det, kan själv, det har jag alltid gjort. Försökte somna om men vred och vände på mig. Gick istället upp ur sängen och travade bort till disken som väntat ett par dagar. Stod i linne och trosor och diskade, tårarna rann och snoret droppade över en darrande läpp.
Jag är en äckelmaja, du tycker att mitt hem är äckligt och smutsigt, men hur fan ska jag kunna atomklyva mig?
Jag är fullt medveten om att jag är en barnslig historia som bryter ihop över lite kritiserade dammpartiklar, men det blev liksom den där berömda droppen.
Disken är borta, dammet ligger kvar. Det får bli storröj i en timma efter jobbet.
Klart vi blev vänner, klart han inte tycker att jag är en äckelmaja. Han anser att vi borde hjälpas åt då jag mestadels hjälper honom och bor hos honom med hans unge. Han fattar varför mitt hem fallit bort och att jag inte prioriterat dammtussarna under sängen. Men han får fortfarande inte hjälpa mig att städa.
För den som inte har det fullkomligt klart för sig: JAG HATAR ATT STÄDA! HATA HATA HATA.
Give me some sugar!
Karaktär? Qué?
Har så sjuuuuuukt medflyt i Operation Fixa P; kilona rasar, byxorna hänger och flåset blir allt bättre. Havregrynsgröt till frukost varje dag och sen snålt med kolisar resten av dagen. Känns jättebra, muy bien, très bien.
Dock är det där medflytet som bortflutet när jag sitter på kontoret och eftermiddagskoman infinner sig. Benen släpar bakom mig, hjärnan går på sparläge och ögonen hänger i hakhöjd.
Så kom det.
PÅSKÄGGET vi alla väntat på! Proppat med godsaker, 5-6 kg götta i härliga färger, med och utan papper.
Jag, som inte ägnat mig åt de där dumheterna på ett tag, föll till föga.
Efter tre salta sillar, fyra chokladpraliner och två colaflaskor mår jag illa, men känner mig mycket lyckligare.
Thank God it's Easter.
Har så sjuuuuuukt medflyt i Operation Fixa P; kilona rasar, byxorna hänger och flåset blir allt bättre. Havregrynsgröt till frukost varje dag och sen snålt med kolisar resten av dagen. Känns jättebra, muy bien, très bien.
Dock är det där medflytet som bortflutet när jag sitter på kontoret och eftermiddagskoman infinner sig. Benen släpar bakom mig, hjärnan går på sparläge och ögonen hänger i hakhöjd.
Så kom det.
PÅSKÄGGET vi alla väntat på! Proppat med godsaker, 5-6 kg götta i härliga färger, med och utan papper.
Jag, som inte ägnat mig åt de där dumheterna på ett tag, föll till föga.
Efter tre salta sillar, fyra chokladpraliner och två colaflaskor mår jag illa, men känner mig mycket lyckligare.
Thank God it's Easter.
Bloggterror.
Peppra med inlägg!
Eftersom jag just nu har så vansinnigt mycket att göra på jobbet just nu (läs oliiiiiidligt lite) så sitter jag istället i bloggosfären och tittar in i andras liv.
Bruden här till exempel, som söker till PHS, liksom jag. Jag läser hennes tankar, hör hennes pepp och rynkar pannan åt stressen och pressen. Så här är det. Så blir det.
Det är härligt att andas andras luft ibland. Att få medhåll åt tankar man ännu inte själv har format.
Och jag förstår att jag gör sjukt rätt i att motionera och träna som en tok.
Kan jag snälla få bli normal snart igen?
Jag går i hunddrömmar.
Av en slump (ja jag lovar att det var en slump!!) så hamnade jag och min sjuksyster på en hundsajt igår. Det började med att jag sökt ordet på en hundras lite för länge och inte kunde släppa det, och slutade med att vi kikat på bilder på var och varannan cool hund som finns.
Sen gjorde vi kvällsmat och hoppade i mysbyxorna (efter maratonsex som tur var, annars hade jag seriöst undrat vad det var för fel) för att sen kolla två filmer på raken. Min man tycker gudskelov inte om popcorn, ett mycket attraktivt drag då det gör att jag får hela skålen för mig själv.
Kvällen avrundades med ännu en skopa sex, för att avslutas på varsin sida sängen med varsin Damernas Värld.
Men whatabout alla de här knäppa grejerna? Hundar, kvällsmat, läsning i sängen, mysbyxor! Jag har inte varit på det Grandiosa utestället på hundra år och jag tror seriöst att folk misstänker min abrupta död.
Jag har blivit en sån jävla toffel!
På dopet i söndags satt jag med tjejerna, vi brudar som gjort Hultsfred osäkert, vi som druckit whiskey tills vi svimmat, vi som busat, flamsat, tramsat och aldrig någonsin velat bli vuxna. På dopet sitter vi således och pratar ...trumvirvel... BARN! Vi pratar uppfostran, sömnvanor, blöjfrihet, semesterplaner och tips. För nu är det ju hipp som happ så att Vi som minsann aldrig skulle bli vuxna, vi som röjt järnet och vi som slängt föraktfulla blickar på de andra, de tråkiga - har gått och blivit vår egen värsta mardröm.
Vi sitter med jobb, en del på chefspositioner, vi har 5 veckors semester. Vi har lån, amorteringar, pensionssparande och höjda räntekostnader. De flesta av oss har barn på ett eller annat vis, andra ska gifta sig, en del har slutat bry sig om sex och där sitter vi.
Som jävla klippdockor i en mall.
Varför måste man bli som normen? Varför är alla på väg åt samma håll bara för att åren går? Vad händer sen? Lunkar man på som man bör sen livet ut? Är alla nöjda med det? Måste man vara nöjd med det?
Ibland får jag bara spunk på allt som kommer med siffran på sitt pass. Jag får fan inte ens gnälla över magknip utan att få frågan Är du gravid?
Ibland vill jag faktiskt bara vara sjutton år igen. Jag vill ha som största problem var man får tag i sprit till helgens fest, och om man har råd att ta nattbussen hem.
Och fråga mig för fan inte om jag har ålderskris, för det har inte med saken att göra! ;)
Av en slump (ja jag lovar att det var en slump!!) så hamnade jag och min sjuksyster på en hundsajt igår. Det började med att jag sökt ordet på en hundras lite för länge och inte kunde släppa det, och slutade med att vi kikat på bilder på var och varannan cool hund som finns.
Sen gjorde vi kvällsmat och hoppade i mysbyxorna (efter maratonsex som tur var, annars hade jag seriöst undrat vad det var för fel) för att sen kolla två filmer på raken. Min man tycker gudskelov inte om popcorn, ett mycket attraktivt drag då det gör att jag får hela skålen för mig själv.
Kvällen avrundades med ännu en skopa sex, för att avslutas på varsin sida sängen med varsin Damernas Värld.
Men whatabout alla de här knäppa grejerna? Hundar, kvällsmat, läsning i sängen, mysbyxor! Jag har inte varit på det Grandiosa utestället på hundra år och jag tror seriöst att folk misstänker min abrupta död.
Jag har blivit en sån jävla toffel!
På dopet i söndags satt jag med tjejerna, vi brudar som gjort Hultsfred osäkert, vi som druckit whiskey tills vi svimmat, vi som busat, flamsat, tramsat och aldrig någonsin velat bli vuxna. På dopet sitter vi således och pratar ...trumvirvel... BARN! Vi pratar uppfostran, sömnvanor, blöjfrihet, semesterplaner och tips. För nu är det ju hipp som happ så att Vi som minsann aldrig skulle bli vuxna, vi som röjt järnet och vi som slängt föraktfulla blickar på de andra, de tråkiga - har gått och blivit vår egen värsta mardröm.
Vi sitter med jobb, en del på chefspositioner, vi har 5 veckors semester. Vi har lån, amorteringar, pensionssparande och höjda räntekostnader. De flesta av oss har barn på ett eller annat vis, andra ska gifta sig, en del har slutat bry sig om sex och där sitter vi.
Som jävla klippdockor i en mall.
Varför måste man bli som normen? Varför är alla på väg åt samma håll bara för att åren går? Vad händer sen? Lunkar man på som man bör sen livet ut? Är alla nöjda med det? Måste man vara nöjd med det?
Ibland får jag bara spunk på allt som kommer med siffran på sitt pass. Jag får fan inte ens gnälla över magknip utan att få frågan Är du gravid?
Ibland vill jag faktiskt bara vara sjutton år igen. Jag vill ha som största problem var man får tag i sprit till helgens fest, och om man har råd att ta nattbussen hem.
Och fråga mig för fan inte om jag har ålderskris, för det har inte med saken att göra! ;)
Bästa tipset!
Eftersom coolaste bebin till Elvisälskande far och rockig morsa döptes igår fick de den fräckaste och roligaste pekboken!
Sjukt nöjd.
Amy, hur lång är du egentligen?
Kan inte få det ur mitt huvud...
Jag har hakat upp mig. Hävdar å det bestämdaste att Amy Diamond måste vara dvärg, eller förlåt, småväxt, men får inte medhåll av mina kollegor.
Men.
Hur lång är människan?
Typ askort.
Jag har hakat upp mig. Hävdar å det bestämdaste att Amy Diamond måste vara dvärg, eller förlåt, småväxt, men får inte medhåll av mina kollegor.
Men.
Hur lång är människan?
Typ askort.
071-nummer?
Det är jag och Malena.
Hur tänker du nu? Tänder du inte på honom?
Hur kommer det sig? Är lusten slut?
Vad vill du? Varför gör du inte det?
Har du provat att..? Varför inte?
Du måste bli trygg med din egen sexualitet, först och främst.
Onaniskola! Lösningen på allt.
Så kom det sig att samtalet med kollegan hamnade i sexträsket. Jag är ingen allvetande guru på något vis men jag är en frispråkig sådan som gärna delar med mig av goda tips. Har haft alldeles för mycket dåligt sex för att veta vad jag talar om.
Så mycket att säga men så lite att skriva.
So. Where's to start?
Ibland är huvudet fullt av meningslösa saker, som parader, kissnödighet och kärvänliga kollegor. Ibland är huvudet fullt av meningsfulla saker. Saker som rör livet, kroppen och sinnet på ett annat plan, som gör att paraderna går förbi, kissnödigheten känns patetisk och som får de flesta jobbrelaterade grejer att blekna.
Så synd att jag är så bunden. Bunden av band till mig själv om mig själv.
Just nu har jag så många många bra tankar. Tänker bra just nu. Lyssnar på en fantastiskt bra låt som jag förbehållslöst snott från H och filurar. Har varit sängliggande större delen av helgen, ojat mig, varit huslig och svurit över trans-Perrelli. Tänkt mycket. Tänkt bra. Fast inte varit medveten om det alls.
Så varför får jag inte ner en enda vettig tanke här?
Vill jag inte dela med mig? Vill jag inte öppna den delen av mig själv? Det är inga allvarliga tankar som rör sig inuti det lockiga huvudet, men ganska rättvisa och sanningsenliga.
Så klok, men ändå så dum.
Är det lättja som gör den intelligente korkad, eller är det smartheten som då talar?
Ibland är huvudet fullt av meningslösa saker, som parader, kissnödighet och kärvänliga kollegor. Ibland är huvudet fullt av meningsfulla saker. Saker som rör livet, kroppen och sinnet på ett annat plan, som gör att paraderna går förbi, kissnödigheten känns patetisk och som får de flesta jobbrelaterade grejer att blekna.
Så synd att jag är så bunden. Bunden av band till mig själv om mig själv.
Just nu har jag så många många bra tankar. Tänker bra just nu. Lyssnar på en fantastiskt bra låt som jag förbehållslöst snott från H och filurar. Har varit sängliggande större delen av helgen, ojat mig, varit huslig och svurit över trans-Perrelli. Tänkt mycket. Tänkt bra. Fast inte varit medveten om det alls.
Så varför får jag inte ner en enda vettig tanke här?
Vill jag inte dela med mig? Vill jag inte öppna den delen av mig själv? Det är inga allvarliga tankar som rör sig inuti det lockiga huvudet, men ganska rättvisa och sanningsenliga.
Så klok, men ändå så dum.
Är det lättja som gör den intelligente korkad, eller är det smartheten som då talar?
Blogga för sympatier.
Härmed tycker jag oändligt synd om mig själv.
Jävlar i min låda.
Tips från mig; sätt aldrig in hormonspiral om du har TRÅNG livmoderhals och inte tidigare har fött barn!
Tänker gnälla, tänker tycka.
För jag är chockad. Har aldrig tidigare skrikit högt rätt ut från gynstolen, aldrig tidigare svimmat. Jag har fällt några tårar och suckat några gånger, när det gjort ont (har ändå haft min beskärda del av gynbesök...), men verkligen aldrig svimmat eller närapå kräkts av smärta.
Den obotliga rationella optimisten i mig säger att det såklart är värt det. Men just nu strömmar det klarrött blod från musen och det värker i hela jävla magen, så jag undrar lite jag...
Så. Slut på klagans sång.
Åker hem till Sjuksyrran och lägger mig.
Jävlar i min låda.
Tips från mig; sätt aldrig in hormonspiral om du har TRÅNG livmoderhals och inte tidigare har fött barn!
Tänker gnälla, tänker tycka.
För jag är chockad. Har aldrig tidigare skrikit högt rätt ut från gynstolen, aldrig tidigare svimmat. Jag har fällt några tårar och suckat några gånger, när det gjort ont (har ändå haft min beskärda del av gynbesök...), men verkligen aldrig svimmat eller närapå kräkts av smärta.
Den obotliga rationella optimisten i mig säger att det såklart är värt det. Men just nu strömmar det klarrött blod från musen och det värker i hela jävla magen, så jag undrar lite jag...
Så. Slut på klagans sång.
Åker hem till Sjuksyrran och lägger mig.
Dessa parader.
"Om jag kissar på golvet så kan jag ta ut bilmattan sen..."
Scenario: Kör från Söder till City.
Omständigheter: Du har väldigt tight med tid, men tänker dig att du hinner hem till Odenplan för att kissa. För du är jävligt kissnödig.
Vad händer om man heter P och kombinerar dessa två?
BOMSTOPP på Skeppsbron. Som en jävla propp i en vask. Som stelnat balsam i en flaska, som gör att inget kommer ut, hur mycket du än klämmer. Mer bilar, fler bilar. Stopp stopp stopp. Kisset trycker på, känner hur det samlas farligt mycket, känner hur underbart skönt det vore att bara släppa ut lite lite lite.
Äh, det går över. Bara fem minuter till...
En timma senare ser jag vad som orsakat min sprängfyllda blåsa, mitt försenade möte och mitt urusla humör.
Sikket fjolleri.
Scenario: Kör från Söder till City.
Omständigheter: Du har väldigt tight med tid, men tänker dig att du hinner hem till Odenplan för att kissa. För du är jävligt kissnödig.
Vad händer om man heter P och kombinerar dessa två?
BOMSTOPP på Skeppsbron. Som en jävla propp i en vask. Som stelnat balsam i en flaska, som gör att inget kommer ut, hur mycket du än klämmer. Mer bilar, fler bilar. Stopp stopp stopp. Kisset trycker på, känner hur det samlas farligt mycket, känner hur underbart skönt det vore att bara släppa ut lite lite lite.
Äh, det går över. Bara fem minuter till...
En timma senare ser jag vad som orsakat min sprängfyllda blåsa, mitt försenade möte och mitt urusla humör.
Sikket fjolleri.
Om att hitta sig själv.
Tillbaka till P3
Ja ja, jag vet att jag tjatar om den där förbannade radiokanalen, men lite till får ni allt stå ut med.
På vägen hem idag i Din Gata på den mest sjungande skånskan så pratade Saman och Cynthia om att hitta sig själv. De ville ha in råd och tankar om hur man gör när man letar efter sig själv.
Så enkelt. Med ett sms är tankarna levererade.
Så svårt.
Jag anser att jag funnit mig själv, jag vet vem jag är och varför. Dock kan jag inte, hur jag än försöker, komma på hur jag gjorde. Jag tänkte och tänkte, mellan Linköping och Jönköping formades en variant.
"Lev ensam, gråt in i väggen, rök för mycket, jobba för mycket och tänk ihjäl dig. Omge dig med vackra och kloka vänner och tyck om din spegelbild"
Det som funkade för mig funkar med all säkerhet inte för Dig. Därför skickade jag inte mitt sms.
Ja ja, jag vet att jag tjatar om den där förbannade radiokanalen, men lite till får ni allt stå ut med.
På vägen hem idag i Din Gata på den mest sjungande skånskan så pratade Saman och Cynthia om att hitta sig själv. De ville ha in råd och tankar om hur man gör när man letar efter sig själv.
Så enkelt. Med ett sms är tankarna levererade.
Så svårt.
Jag anser att jag funnit mig själv, jag vet vem jag är och varför. Dock kan jag inte, hur jag än försöker, komma på hur jag gjorde. Jag tänkte och tänkte, mellan Linköping och Jönköping formades en variant.
"Lev ensam, gråt in i väggen, rök för mycket, jobba för mycket och tänk ihjäl dig. Omge dig med vackra och kloka vänner och tyck om din spegelbild"
Det som funkade för mig funkar med all säkerhet inte för Dig. Därför skickade jag inte mitt sms.
Vem är han att ge mig råd?
Den kundvården har jag slutat med...
Ni minns kanske rollförteckningen?
A... Denna man. A.
Jag satt och skrattade så jag skrek förra veckan. Såg Black Jack, dansbandsrullen och drog ordentligt på smilbanden åt trummisen Tommy. Det finns fler än en likhet. Jag kände igen honom, mig själv och hela situationen och tack och lov skrattade jag åt den. Those were the days... Those fucking days.
Han ringde mig nyss. Jag blev mer än förvånad, rent av lite chockad. Visst ringde han först och främst i jobbsyfte, men efter en kvarts samtal av privat karaktär så satt vi och skrattade tillsammans. Han ville veta, veta mycket och detaljerat om mitt liv, min kärlek och mina tankar. Själv svarade han korthugget med "äh, upp och ner, du vet väl...". Men råd och ord till mig, det hade han gott om!
"Men P! Vännen, berätta nu för mig. För mig kan du väl berätta. Vi känner ju varandra."
"Du får svälja en del P. Tja, du sväljer ju som det är, men bildligt talat denna gång."
"Ha det nu så underbart tjejen, hoppas vi hörs snart. Puss och kram."
Den tolfte är det ett år sedan jag var där. Ett år sedan vi låg med varandra sista gången. Jag kan sakna kittlet han gav mig, det som jag inte kunde bestämma över eller veta hur jag skulle besvara. Jag saknar honom dock inte. Alls. Men det är klart det händer märkliga saker i maggropen när vi pratas vid. Två års bergochdalbana med nerverna längst fram i tåget sätter sina spår.
Ni minns kanske rollförteckningen?
A... Denna man. A.
Jag satt och skrattade så jag skrek förra veckan. Såg Black Jack, dansbandsrullen och drog ordentligt på smilbanden åt trummisen Tommy. Det finns fler än en likhet. Jag kände igen honom, mig själv och hela situationen och tack och lov skrattade jag åt den. Those were the days... Those fucking days.
Han ringde mig nyss. Jag blev mer än förvånad, rent av lite chockad. Visst ringde han först och främst i jobbsyfte, men efter en kvarts samtal av privat karaktär så satt vi och skrattade tillsammans. Han ville veta, veta mycket och detaljerat om mitt liv, min kärlek och mina tankar. Själv svarade han korthugget med "äh, upp och ner, du vet väl...". Men råd och ord till mig, det hade han gott om!
"Men P! Vännen, berätta nu för mig. För mig kan du väl berätta. Vi känner ju varandra."
"Du får svälja en del P. Tja, du sväljer ju som det är, men bildligt talat denna gång."
"Ha det nu så underbart tjejen, hoppas vi hörs snart. Puss och kram."
Den tolfte är det ett år sedan jag var där. Ett år sedan vi låg med varandra sista gången. Jag kan sakna kittlet han gav mig, det som jag inte kunde bestämma över eller veta hur jag skulle besvara. Jag saknar honom dock inte. Alls. Men det är klart det händer märkliga saker i maggropen när vi pratas vid. Två års bergochdalbana med nerverna längst fram i tåget sätter sina spår.
Jag safear...
Jävla fan, nu skiter jag i Indien!
Efter att mitt hopp lämnade mig och med det 5500 kr så bytte jag idag ut min indienfond...
| Fondnummer | Fondnamn | Önskad fördelning |
|---|---|---|
| 262741 | Baring Global Resources Fund | 10 % |
| 338590 | MLIIF World Gold Fund | 20 % |
| 418699 | Simplicity Likviditet | 60 % |
| 481911 | MLIIF World Mining Fund | 10 % |
| Summa: 100 % | ||
Nya fördelningen ska således trygga mig en framtid!
Visst...
En mening.
Gårdagens släktbaluns...
Man väljer inte sin familj, man väljer sina vänner.
True true.
Blod är inte alltid tjockare än vatten. Det flyter bara trögare...
I would...
Kat Von D...
Fantastiskt vacker kvinna om ni frågar mig. Fantastiskt.
There's a hole in the bucket, dear Liza dear Liza.
Jag försöker men ibland så räcker jag inte till...
Jag har en vän som jag märker mår dåligt. Det är för mycket och jag ser i hennes ögon, läser hennes ord och lyssnar på hennes sånger.
Mår hon bra, mår jag bättre.
Jag ser hennes läppar röra sig och jag hör orden. Där det brukar komma ut något bra - ur min mun, hörs bara tystnad. Vem är jag just nu att ge råd och stöd till min bästa vän, när min egen hink är tom? Ho-ho... Det ekar från botten på en röd hink i nåt plastigt material. Där det brukar finnas både frukt och bär i bjärta färger syns bara luft och massa bôs.
Hon är vacker och ljum, men i hennes blick syns sorg.
Det är tanken som räknas? No. Just nu fattas mig mina ord och jag känner av mina tillkortakommanden.
Jag har en vän som jag märker mår dåligt. Det är för mycket och jag ser i hennes ögon, läser hennes ord och lyssnar på hennes sånger.
Mår hon bra, mår jag bättre.
Jag ser hennes läppar röra sig och jag hör orden. Där det brukar komma ut något bra - ur min mun, hörs bara tystnad. Vem är jag just nu att ge råd och stöd till min bästa vän, när min egen hink är tom? Ho-ho... Det ekar från botten på en röd hink i nåt plastigt material. Där det brukar finnas både frukt och bär i bjärta färger syns bara luft och massa bôs.
Hon är vacker och ljum, men i hennes blick syns sorg.
Det är tanken som räknas? No. Just nu fattas mig mina ord och jag känner av mina tillkortakommanden.
Tankar från första våningen.
Orangino.
I sängen är jag ensam och jag är sann. Andra koppen kaffe sprider sin värme genom kroppen och det bubblar märkligt i magen.
Igår var vi sex personer som levererade sanningar om varandra. En del sannare än andra. För visst kan sanningen tolkas och friseras. En del av oss känner oss själva bättre och en del av oss känner oss andra bättre än personen ifråga.
Farligt spel. Nyttigt spel?
Att vara tvungen (?) att ge sin side of the story rätt i ansiktet blev inte lättare längs spelets gång.
Ångesten kröp på när varvet närmade sig kortdragning. Man fick plupp om man kände sig själv som andra uppfattade en. Vissa av oss fick många pluppar, andra färre. Vad är bäst?
Den som drog högsta vinsten måste vara den som fick med sig tankar till sängs. Den som vinner i slutändan måste vara den som tar med sig tankarna vidare från sängen in i livet.
In vino veritas? In Orangino veritas.
I sängen är jag ensam och jag är sann. Andra koppen kaffe sprider sin värme genom kroppen och det bubblar märkligt i magen.
Igår var vi sex personer som levererade sanningar om varandra. En del sannare än andra. För visst kan sanningen tolkas och friseras. En del av oss känner oss själva bättre och en del av oss känner oss andra bättre än personen ifråga.
Farligt spel. Nyttigt spel?
Att vara tvungen (?) att ge sin side of the story rätt i ansiktet blev inte lättare längs spelets gång.
Ångesten kröp på när varvet närmade sig kortdragning. Man fick plupp om man kände sig själv som andra uppfattade en. Vissa av oss fick många pluppar, andra färre. Vad är bäst?
Den som drog högsta vinsten måste vara den som fick med sig tankar till sängs. Den som vinner i slutändan måste vara den som tar med sig tankarna vidare från sängen in i livet.
In vino veritas? In Orangino veritas.
I övrigt...
... Så är det en mycket bra fredag!
Ska sluta gnälla och lipa nu - ok?
Orangino står på schemat ikväll med goda vänner och massor av champagne. Jag ska bara dammsuga och göra mig snygg. Snacksbuffé och bra musik - det blir en given fredag.
Sjuksyrran ringer och vill ha hem mig på färdiglagad kyckling. Han älskar mig och det är fan coolt. Han är snygg och smart och har vett att förstå att jag är detsamma!
Jag fryser förvisso röven av mig, men morgonprommisen i morse var ljuvlig. Jag känner mig sund och fräsch och brallorna sitter redan annorlunda.
Nu ere helg! Jag firar med Roxette sista halvtimman på kontoret.
Tjopp!
Mitt P3...
Få saker stör mig så till den milda grad...
...som tidigare nämnda bloggare, men också Deniz Merdol! Fy fan för denna kvinna!
Det är MITT P3! Den kanal jag kunnat lyssna på dagarna i ända, kanske bytt kanal när det blivit pubertalt i Pang Prego eller för skånskt i Min Gata, men ändå kunnat stå för ända ut.
Så vad hände där?
Deniz Merdol. Mitt P3... Say no more...
Det går inte, jag kan inte. Har efter seriöst lyssnande i ett par veckor nu givit upp. Människan är outhärdlig och jag stänger fanemig av.
Tjejen sitter och snackar skit i en timma Prime Time radio varenda jävla dag - om INGENTING! Hon driver mig till vansinne... Håll käften för fan.
...som tidigare nämnda bloggare, men också Deniz Merdol! Fy fan för denna kvinna!
Det är MITT P3! Den kanal jag kunnat lyssna på dagarna i ända, kanske bytt kanal när det blivit pubertalt i Pang Prego eller för skånskt i Min Gata, men ändå kunnat stå för ända ut.
Så vad hände där?
Deniz Merdol. Mitt P3... Say no more...
Det går inte, jag kan inte. Har efter seriöst lyssnande i ett par veckor nu givit upp. Människan är outhärdlig och jag stänger fanemig av.
Tjejen sitter och snackar skit i en timma Prime Time radio varenda jävla dag - om INGENTING! Hon driver mig till vansinne... Håll käften för fan.
Hur tänkte du här Lindsay?
Bildkälla
Det finns snygga nakna bilder, sen finns det helt poänglösa.
Och what about ha fräknar över hela kroppen? Är inte det snudd på mycket märkligt?
Jag sitter på händerna och biter mig i tungan.
Håll dig i skinnet P!
Det finns en blogg som jag läser. Jag är en smygis på denna blogg och lämnar aldrig några kommentarer. Ofta blir jag upprörd över bloggarens totala brist på självkännedom då hon ofta motsäger sig själv och skriver upp sig själv till osannolika höjder. Jag kan med säkerhet uppfattas som en icke ödmjuk person men jag hoppas med hela hjärtat att min självironi och humor märks... För det gör den INTE i denna blogg.
Jag har nu lämnat min första kommentar. Jag försökte vara konstruktiv och ge henne några riktigt goda råd att ta med sig vidare i sitt förbannade-jävla-ignoranta-cp-liv. Det gick ganska bra, tills jag skickade kommentaren, fick en ruta till svar att jag missat mail-adress och så vips, var kommentaren borta.
BRA!
Så att hon kan fortsätta uppröra/underhålla mig med sitt meningslösa tjatande om hur jävla bra hon är på att knulla.
Det finns en blogg som jag läser. Jag är en smygis på denna blogg och lämnar aldrig några kommentarer. Ofta blir jag upprörd över bloggarens totala brist på självkännedom då hon ofta motsäger sig själv och skriver upp sig själv till osannolika höjder. Jag kan med säkerhet uppfattas som en icke ödmjuk person men jag hoppas med hela hjärtat att min självironi och humor märks... För det gör den INTE i denna blogg.
Jag har nu lämnat min första kommentar. Jag försökte vara konstruktiv och ge henne några riktigt goda råd att ta med sig vidare i sitt förbannade-jävla-ignoranta-cp-liv. Det gick ganska bra, tills jag skickade kommentaren, fick en ruta till svar att jag missat mail-adress och så vips, var kommentaren borta.
BRA!
Så att hon kan fortsätta uppröra/underhålla mig med sitt meningslösa tjatande om hur jävla bra hon är på att knulla.
Dagens Diva har anlänt.
Kära KUNDER! Er fullkomliga dag ska nu bli helt fulländad! Nu har branschens klarast lysande stjärna anlänt och hon ska ger er sin största gåva dagen till ära! P ska nu ge er sig själv för en timma!
Med lite inspiration av H:s text för mycket mycket länge sedan så klämde jag i ända från tårna. Jag stod där i mitten av kontorslandskapet och hade allas blickar på mig. Jag sträckte på mig och log från öra till öra medan jag berättade hur tacksamma de borde vara och hur storartat det var att just JAG kom på besök.
Vi skrattade gott efteråt och klyschan "man får aldrig roligare än man gör sig" kom väl till hands. Mötet blev mycket lyckat, energin kom mig åter och jag kände hur jag glödde inifrån och ut som bara jag kan göra.
När jag kom ut satt det en lapp på bilrutan. Där stod det inte "jag älskar dig" tyvärr. Det var en hälsning från parkeringskukarna och en räkning på 700 spänn.
Solen lyser och shit happens.
Med lite inspiration av H:s text för mycket mycket länge sedan så klämde jag i ända från tårna. Jag stod där i mitten av kontorslandskapet och hade allas blickar på mig. Jag sträckte på mig och log från öra till öra medan jag berättade hur tacksamma de borde vara och hur storartat det var att just JAG kom på besök.
Vi skrattade gott efteråt och klyschan "man får aldrig roligare än man gör sig" kom väl till hands. Mötet blev mycket lyckat, energin kom mig åter och jag kände hur jag glödde inifrån och ut som bara jag kan göra.
När jag kom ut satt det en lapp på bilrutan. Där stod det inte "jag älskar dig" tyvärr. Det var en hälsning från parkeringskukarna och en räkning på 700 spänn.
Solen lyser och shit happens.
Fröken Filur.
Nej nej, jag är inte bara ful, jag är omåttligt rastlös på kontoret också!
Man kan tydligt se att ögonen inte bara är gröna utan också ganska rödsprängda. Eftersom jag valde att sova med Sjuksyrran i två timmar i går kväll innan han gick på natten, så kunde jag inte somna inatt. Så... Tips från coachen: Läs Mons Kallentoft fram till halv tre så får du lika vackra ögon som jag!
För en lång lång tid.
Det finns bara en Håkan.
Den här låten dedikerar jag till en vän. Den här låten kan man tolka som man vill, till sin fördel eller nackdel eller hur man nu kan tänkas se på saken.
Min vän tänker och tänker och jag tänker med henne. Försöker mitt i allt annat som snurrar runt, finnas där för henne.
Men frågan är varför en del människor behöver en annan person som skäl för att själv gå vidare med sitt liv...
Den frågan ställde jag för säkert tusende gången. Jag tror att vi skakade på huvudet i samklang.
Klicka nu här lilla vän.
Thank heaven for 7eleven.
När hungern river och man inte har någon mat hemma så är det mycket, för att inte säga fantastiskt bra med en 7eleven tjugo meter bort!
- 3 hg pasta tack.
- Ska jag värma det åt dig?
Jag sörjer.
De var i skinn, de var svarta och de hade kardborrband...
Har haft en massiv shoppinghelg med Sjuksyrran och Princess T. Göteborg en lördag i Nordstan var en utmaning med en tvåochhalvtåring, men det gick rätt bra, för att inte säga utmärkt!
Jag unnade mig.
Jag köpte ett par i guld. Har trånat länge nog, och där stod de, i min storlek! Mitt tolfte par var ett faktum.
Jag köpte inte de låga, de svarta i skinn med kardborrband. Det grämer mig. Nåt så fantastiskt... Me wanna! Jag provade och gick omkring, kände på dem och sög på karamellen en stund. Jag skulle bli en gladare och bättre människa med de där skorna, jag kände det. Jag kände det så starkt!
Den vuxna rationella kvinnan tog över... Två par på samma helg när man förväntas hålla i pengarna inför oviss framtid var väl saftigt.
Grejen är att jag inte riktigt kan njuta av mina guldiga när jag ännu inte kommit över förlusten av de svarta... De i skinn med kardborrband... :(
Har haft en massiv shoppinghelg med Sjuksyrran och Princess T. Göteborg en lördag i Nordstan var en utmaning med en tvåochhalvtåring, men det gick rätt bra, för att inte säga utmärkt!
Jag unnade mig.
Jag köpte ett par i guld. Har trånat länge nog, och där stod de, i min storlek! Mitt tolfte par var ett faktum.
Jag köpte inte de låga, de svarta i skinn med kardborrband. Det grämer mig. Nåt så fantastiskt... Me wanna! Jag provade och gick omkring, kände på dem och sög på karamellen en stund. Jag skulle bli en gladare och bättre människa med de där skorna, jag kände det. Jag kände det så starkt!
Den vuxna rationella kvinnan tog över... Två par på samma helg när man förväntas hålla i pengarna inför oviss framtid var väl saftigt.
Grejen är att jag inte riktigt kan njuta av mina guldiga när jag ännu inte kommit över förlusten av de svarta... De i skinn med kardborrband... :(
