Vem är han att ge mig råd?

Den kundvården har jag slutat med...

Ni minns kanske rollförteckningen?

A... Denna man. A.

Jag satt och skrattade så jag skrek förra veckan. Såg Black Jack, dansbandsrullen och drog ordentligt på smilbanden åt trummisen Tommy. Det finns fler än en likhet. Jag kände igen honom, mig själv och hela situationen och tack och lov skrattade jag åt den. Those were the days... Those fucking days.

Han ringde mig nyss. Jag blev mer än förvånad, rent av lite chockad. Visst ringde han först och främst i jobbsyfte, men efter en kvarts samtal av privat karaktär så satt vi och skrattade tillsammans. Han ville veta, veta mycket och detaljerat om mitt liv, min kärlek och mina tankar. Själv svarade han korthugget med "äh, upp och ner, du vet väl...". Men råd och ord till mig, det hade han gott om!

"Men P! Vännen, berätta nu för mig. För mig kan du väl berätta. Vi känner ju varandra."
"Du får svälja en del P. Tja, du sväljer ju som det är, men bildligt talat denna gång."
"Ha det nu så underbart tjejen, hoppas vi hörs snart. Puss och kram."

Den tolfte är det ett år sedan jag var där. Ett år sedan vi låg med varandra sista gången. Jag kan sakna kittlet han gav mig, det som jag inte kunde bestämma över eller veta hur jag skulle besvara. Jag saknar honom dock inte. Alls. Men det är klart det händer märkliga saker i maggropen när vi pratas vid. Två års bergochdalbana med nerverna längst fram i tåget sätter sina spår.

Kommentarer
Postat av: Äppel päppel

Ja fy fan du. Those were the days. Du hade A som satte griller. Jag dejtade en kille som inte ville ha sex men var snygg, killen som bara ville ha sex i en garderob som den förstnämnde kanske borde kommit ut ur? Hmm. Å du festade med garderobkillens polare. Å båda är kristna, yeah right. Nä du. Vi har det allt möe bättre nu för tia!

2008-03-10 @ 12:36:07
Postat av: Anonym

Jaaa! Hahaha. Jösses vilken tid... Men roliga diskussioner och samtal!

Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, men ibland växer det lite vildare?

Det vildvuxna gräset finns fortfarande kvar tror jag, både du och jag vet att det bara är ett ögonkast bort. Dock har vi valt att stänga grinden till hagen. Och det tror jag vi gjorde rätt i hörrudu!

2008-03-13 @ 21:22:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0