Ät ordentligt!
Allehanda kommentarer fladdrar förbi mitt inre. Jag är på god jävla väg att bli styvmamma - eller nåt. Och ja, nu går jag händelserna sjukt mycket i förväg... But still.
Det bubblar lite i magen. Det är lite härligt.
Och jävlar vad bra vi ligger.
Segerdansen och punktlistorna
Fy fan va jag är bra. Och snygg.
Så löd slutklämmen på ett sms idag. Och jag menar det tamejfan.
Fick ett samtal av en kollega i branschen som hört talas om mig. Den långa mörklockiga tjejen som alltid skrattar. Han hade lite tankar och funderingar som mynnade ut i ett förslag. Jag sög på den söta karamellen en liten stund och hänvisade honom vidare till min chef. Det var såpass ointressant att jag skulle tackat nej, men såpass intressant att jag kunde tänka mig en kompromiss. Men framför allt vill jag knäppa chefen på näsan genom att han får höra av någon annan hur bra jag är. Så förbannat trött på att jämt berätta det själv.
En timma därpå gick jag in genom dörrarna på väg till min karriärs viktigaste och mest betydelsefulla kundmöte. Det gick jävligt bra och en och en halv timma senare gick jag därifrån med segervittring och doften av 8 millar. Ska hålla tummarna för att resten av firman håller vad jag lovat, för i så fall kommer jag få jobba häcken av mig och få lön för mödan! Gött är det.
Skulle sprungit ikväll. Problemet var bara att jag somnade knall fall när jag bara skulle vila lite. Idol börjar om en halvtimma och det är nästintill viktigare än den perfekta kroppen. Hahaha! Inte riktigt kanske, men ändå.
Och nu helt plötsligt har jag ju nån som tycker om mig för den JAG ÄR. Vilket känns jävla skumt men lite halvbra.
Nedan följer en lista på för- och nackdelar med min sötaste sjuksyrra:
+
- Han får mig att skratta
- Han gör mig lugn
- Han kan slicka fitta
- Han är smart
- Han sätter mig på plats
- Han knullar mig som om det inte fanns en morgondag
- Han gör så jag ler
-
- Han har barn
- Han är tre år yngre
- Han är sjuksyrra och ingen business-smart surfare
- Han är extremt kramig
- Han ringer varje dag
Jag tycker såpass mycket om honom så jag ska träffa honom innan tjejerna kommer i morgon. Jag ska bjuda på mig själv och en god lasagne. En stor grönsallad och en skjukt tänd P - vad kan gå fel?
Mr A.
För den som läst min rollförteckning så råder det inga tvivel om att jag faktiskt har lite fjärilar i magen. Han är på väg hit. Ska gå på fotboll med oss på firman. Han och några kollegor. Det känns jävligt skumt.
Hur kommer det kännas när våra blickar möts? Kommer det att klia till under fötterna och snurra till i huvudet?
Jag tror och hoppas att det kommer att kännas speciellt, men inte mer än så.
Jag minns våra ljusa och nära stunder tillsammans. Kan ibland drömma mig bort till minnet av den man jag trodde han var. Minnet av den man han visade sig vara vill jag inte tänka på. Det gör mig illamående och får mig att känna mig patetisk och dum.
Jag vill ha kvar bilden av den långa, mörka och mycket vackra mannen som playade sig rakt in i mitt inre. Han som fick mig att uppleva extasen igen efter sju år av tristess. Han som sa att jag var det vackraste, smartaste och härligaste han någonsin mött. Han som jag tänkte på i över ett års tid när jag lekte med min egen kropp och medvetande.
Han jag låg jämte den natten. Och många andra nätter.
Sista natten vaknade jag av en olustig känsla. Det var liksom inte ballt att möta synen av hans särbos smycken och krämer på nattygsbordet vid min sida.
En halvtimma kvar tills jag vet hur det känns.
Och by the way. Sjuksyrran har nästlat sig in i min hjärna, och måhända också hjärta. Jag luktar honom i trosan och jag gillar det. Dags för det allvarliga snacket ikväll efter fotbollen. Var står vi? Vad vill vi? Vad känner vi?
Hur i helvete ska jag veta det?!?
Det finns en Gud.
Ärad vare Gud i höjden.
Jag tackar allra ödmjukast för min stora lycka! Jag hittade en hel oöppnad Plopp i bilen.
Den varma känslan i min kropp som spred sig var snudd på obeskrivlig. När jag hämtat mig från den glada chocken så stängde jag bildörren, såg mig över axeln för att garantera mig om min ensamhet (jag ville ju inte bjuda bort mitt fynd) och öppnade sakta, sakta pappret. Jag bet försiktigt genom chokladens mjuka yta, kände kolasåsens mjuka konsistens och härliga sötma och slöt mina ögon.
Där satt jag så, på firmans parkering. P3 på högsta volym och Plopp mellan käkarna.
Jag tror att det snarare är Ninas förtjänst, än Guds. Misstänker att hon glömde den på nån av våra bilfärder. Men hon läser inte denna blogg, så jag behöver nog aldrig bjuda igen - hehehe.
Mina kunder är lata...
Så jag gör som vanligt allt jobb åt dem.
Wattado????
Yäyäyäyä, har jag skämt bort dem från början så är det väl bara att fortsätta...
Blir bajsnödig av kontorsluften. Eller så är det allt snus.
"Lek inte med ditt KK's barn P!"
Döm om min förvåning...
Tänk dig in i följande situation:
Du har världens härligaste lördag då du gör i princip ingenting. Du vet att du ska till ditt kk på kvällen och få både mat och kropp. Detta göra att du bygger upp en hejdlös förväntan. Du är kåtare än någonsin och lägger lite extra skugga på ögonlocken. You are a bad mother fucker and he's gonna beg for it!
Du tar ett glas vin och en cigg innan du är redo för att gå, leker lite med tanken på att ta enbart underkläder och en kappa, men kommer fram till att det är för kallt. Eller så är du för nykter. Du trippar iväg de 300 metrarna som skiljer er åt och du känner hur trosorna är på gränsen till genomblöta. Det här ska bli toppen! Glad i hågen ringer du på dörren.
Trippande små små små steg närmar sig snabbt dörren, du fryser till is och blinkar förskräckt när dörrren öppnas av en knapp meter lång person med rosa pyjamas.
Detta var första gången jag träffade Sjuksyrrans dotter. Det var igår och det var mycket mycket märkligt.
Så kom det sig att jag istället för att omgående få en omgång, fick sätta mig med tiara på skallen och sjunga "Du ska inte tro det blir sommar". När mannen jag tänder på satt med napp i munnen och blinkade finurligt till sin dotter så borde mitt hjärta ha smält. Men om det gjorde det, så blev det hårt som sten en sekund därpå. Hon galltjöt i över en timma innan hon somnade. Visst, jag äter inte småbarn till frukost, men jag är inget direkt fan av dem heller. Och nej - jag vill inte hångla under tiden hon gråter en stängd dörr därifrån.
När jag stod och gjorde klart käket på egen hand medan han, som jag tänder på, lugnade sin dotter och fick henne till ro, så bestämde jag mig för att jag måste åka hem. Det här går ju inte. Det kändes perverst och faktiskt jävligt märkligt.
Jag kom på andra tankar en halv flaska vin senare då jag med händerna i diskhon blev upptryckt mot diskbänken och mina byxor rycktes till golvet.
Jag svär till Gud, jag vågar inte vända mig om. Min största mardröm just nu är att det står en liten person bakom min rygg med snuttefilten i handen. Jaså, spjälsäng - va bra då.
Ett par timmar och fantastiskt sex senare så letade jag upp mina kläder och ursäktade mig. Det var lite för mycket begärt att jag skulle bli väckt av gos i sängen - av en tvååring. Jag gick hem.
Babysteps min vän. Babysteps.
Jag hällde upp ett latteglas med vin, tände en cigg och ringde till H. Hon är bra på många många sätt, som sagts innan. Men en av hennes riktiga fördelar är att hon nästan jämt är vaken. Snackade bort en timma eller två och gick igenom lite existensiella frågor. Gick till sängs och skrattade åt min situation. Vaknade i morse och fått sms under natten som gått. Hej P, läget - long time no seen, vad gör du? Jag sov, varpå inget svar. Kilkorv ;) Vi kunde ju ha hur kul som helst ;)
KILKORV!?!?!?!? Och tack för att jag åkte hem. För hur förklarar man bort två sms vid halvfyra-tiden en lördagnatt? Men det, det är en helt annan fråga.
Nu drar jag till IKEA.
Here I come.
Ibland är jag inte bra för mig själv, och då är jag ännu sämre för andra.
Siktet är inställt.
Hey, are you my male nurse? I'm in pain, and I think you come in handy helping me out. Lets cock, or no, sorry. Cook. ;p
Släpp någon in på livet!
Analysen av mig själv fortsatte vidare. Inte räckte det med en blogg som fick mig att fälla salta tårar, nejdå.
X:et kom förbi på en kopp kaffe och spann vidare på samma tema. Jag orkade en stund men sen skakade jag på huvudet, slängde med håret och gav honom mitt mest vinnande leende. Han gick på det en millisekund, sen skakade även han på skallen och suckade.
Fick skjuts upp till Matti med sambo. Drack en hel del vin och spelade sällskapsspel. H slöt upp och gjorde kvällen till en av de trevligaste på länge. Analysen fortsatte så.
Jag beskrev skrattande min märkliga situation, där jag inte tycker mig uppleva kärleken, den alla säger sig hitta överallt. Matti belv med ens allvarlig och drog iväg mig på allvarsamt samtal.
Tydligen är det så att man måste vara svag, sårbar, svälja sin stolthet och överhuvudtaget bara vara bare naked för att kunna ge och ta emot kärlek. Man ska blotta sig och vara beredd på att det kan gå åt helvete, bara man visat upp hela sitt register så är det värt det.
Hm. Tillåt mig tvivla en hel del.
Även om jag faktiskt tog/tar det under rejält begrundande så tvivlar jag fortfarande. För om man ska göra allt ovanstående, så betyder det faktiskt att jag inte längre är mig själv. Och det måste väl ändå vara nummer ett, regel no 1 att följa - vara sig själv. Och jag är en fantastiskt stolt och stark person. Självklart har jag mina oerhört svaga stunder, då jag bryter och då min fasad krackelerar fullkomligt. MEN. Jag har alltid valt att dölja de sidorna för de flesta. Sen jag var barn har jag behövt vara den starka, den som man kan lita på och den som gör alla andra glada. Det finns tillfällen då jag hatar den personen, då jag bara vill bli omhändertagen och klappad på huvudet, helt enligt föregående blogg.
Men om jag helt plötsligt ska vara sårbar, blottad och naken, vem är jag då? Någon annan. Och vem älskar man då? Inte mig. Och vem kan jag då älska? Inte mig själv i alla fall.
Jag är jag. Bara jag. Eller framför allt. Hela jag, hela tiden.
Och JA, jag ska ändå försöka ta in era råd!
Och så kom det sig.
Livet är lätt på egen hand. Med telefon och datorn i knät. Bilder är farligt.
Jag kommer aldrig bli statsminister!
Topz på balkongen.
Trumpinne i en gympasal.
Dessa fantastiska uttryck som man kan använda om för små redskap.
Ok, jag ska börja med ett uttryck som är fantastiskt PK; storleken har ingen betydelse. HOST HOST HOST. Jag harklar mig ljudligt och ler mitt allra vänaste leende.
Bu-hu-ullshit!
Fick ett mail idag mitt i all oreda som fick mig att skratta rätt ut. Kunderna vände sig om och jag citerade min vän.
Förresten, nu har det hänt. En topz i en gympasal. Konstigt.
Och så kom det sig att jag diskuterat kukstorlek på kundbesök. Sen att hon använt fel substantiv i fel sammanhang, det gör liksom inget. Budskapet gick fram och jag lider med min vän.
Multipel hjärnskakning.
Min dörrkarm in till toan i nya lyan är så förbannat låg att jag drar i skallen varenda jävla gång!
Kommer tappa en sisådär 500 hjärnceller per dag i och med detta. Vilket innebär att jag kommer vara stendum innan året är över!
Framförallt gör det så överjävligt ONT!
Förbannat.
Salta droppar utför min kind.
Varför är det lättare att lura sig själv än att lura sin bästa vän? Varför ser hon saker så lätt, när jag blundar så hårt?
Visste inte själv att jag reagerat så starkt, i många aspekter. Ibland behöver man säga saker rakt ut i luften, först då blir de verkliga. Sedan blir de sanna när vännen säger som det känns. Som det känns när man känner efter.
Brukar skratta åt mig själv. Ett överlägset hånleende som visar att jag inte tar mig själv på så stort allvar, och att det är ok att ha roligt på min bekostnad. Är omtyckt av många och älskad av andra på grund av min stora självdistans. Mina närmaste ser vad som sker. Och jag får själv svårt att somna när jag upptäcker att jag gör mig själv en otjänst - jag måste inte vara ett skämt; en clown.
Men så.
Det är lätt att vara sårbar med datorn i knät och värk i fötterna. Jag är ensam här och ingen kan se mig. Cyberspace är stort och grannen skiter i mig - bara jag ger fan i hans trådlösa nätverk.
Jag är trött på mig själv. Trött på mitt säljande skratt och min roliga och tuffa fasad. Men jag känner ingen annan P. För hon som jag träffar ibland, hon som sitter här nu, hon gömmer sig jävligt långt bort så fort det finns nån annan bredvid. Såvida det inte är H, familjen eller möjligtvis Matti.
Fan. Helvetes jävla kukfan.
Kan jag inte bara sluta skämta och börja vara?
Nu är jag trött. Tar en öl och vilar fötterna.
Taggig utanpå - mjuk inuti?
"Du är en trevlig tjej..."
| (17:24) P: | Jaha... Vad betyder punkterna? Kom ihåg att jag är en säljarjävel, det ligger i min natur! |
|---|---|
| (17:25) n: | eh... lite långsökt men ok... :) |
| (17:25) P: | Hmpf, inte så värst |
| (17:25) n: | så du försöker alltid sälja dig? :) |
| (17:25) P: | Så kan man väl se det? |
| (17:25) n: | så allt har ett pris också? |
| (17:26) P: | självklart har det det |
| (17:26) n: | hmm... tror nog inte jag håller med... |
| (17:26) P: | Det ante mig |
Ok. Lite flummigt kanske men ändå. Självklart är jag en trevlig tjej, varför sätter han punkter efter påståendet???
Solklart är jag yrkesskadad, jag är säljare, hela min person är sälj i. Jag är en käck jävel som vill få andra glada och köpa det jag säger. Och solklart har allt ett pris. I detta fallet mig själv.
Min fantastiska H.
Som står ut med att jag är tråkig och trött och ibland alldeles alldeles underbar!
Det vet väl alla att man inte ska använda Lypsyl?????
Men OM, jag säger bara OM det är nån vilsen läsare därute som inte visste detta, så vet ni det nu!
Gå och hälsa på H vettja!
Jag antar att jag skulle kunna vara bitter.
Ingetdera är jag. Dock känns det skumt och märkligt. Udda.
Man väljer väl hur man reagerar? En äckligt rationell själ som jag lever i den tron åtminstone. Samma rationella själ som i mittersta kärlekssorgen snyftande hulkar fram till sin mor "mamma, det här är nyttigt för mig, jag kommer att bli starkare och få djupare insikt".
Har alltid varit den personen som överreagerat å det grövsta, som blivit förbannad, ledsen och besviken. Som brytit med vänner och familjemedlemmar för att nog är nog. Det är jag som gått in i konflikten med huvudet före, rasande och med eldpuffar ur näsan, tagit tag i den pyrande ovänskapen och gjort slag i saken. Somliga gånger har det gått vägen, andra gånger åt helvete.
Har väl blivit lite kantstött med åren. Lite blasé vad gäller relationer och dit tillhörande element. Jag kan erkänna att jag är ledsen och att något känns fel, men det är inte säkert att jag reagerar. Inte öppet åtminstone. Istället ler jag. Jag rycker på axlarna och frågar "orka bry sig?". Sen går jag hem och funderar. Och fundera, det kan jag göra länge.
Samtidigt är jag fortfarande den som säger ifrån när något är fel. Som tar diskussionen med chefen/vännen/familjemedlemmen redan på det pyrande, växande stadiet. Denna egenskap håller jag högt, den har fått många frågor och diskussionsämnen att stanna just där, innan de blivit till en sjujävla konflikt.
Har nu läst vad jag skrivit på ovan rader ett par gånger. Det får mig att fundera än mer. Vem är jag nu för tiden?
Jag tror faktiskt, och nu ska jag vara så in i helvete ärlig. Framför allt ärlig mot mig själv. Jag tror att jag är feg ibland. Jag vill inte visa att jag bryr mig, för då blir jag svag och i en utsatt position där folk förväntar sig en motaktion. Tro fan att det är lättare att rycka på axlarna. Jag vet inte hur man är liten...
Och nu har jag snackat i så mycket gåtor att tungan krullar sig och fingrarna viker sig. Och jag har helt tappat bort mig bland mina egna resonemang.
Psykoanalys någon?
Tråkig, trist, trött.
Har varit på en stor VIP-fest med ett hundratal människor, kända som okända och med massa potentiala nätverkare, kunder och övrigt löst folk.
Jag gick in i väggen totalt och blev trött. Ställde ifrån mig mitt första glas vin och ägnade uppmärksamheten åt Ramlösan istället och tog lite mer mat.
Är inte mig själv. Är trött, hängig och orkeslös.
Haft fontänmens nu sen i måndags och tror att jag har blodbrist eller nåt. Låt mig sova.
Och så är jag så jävla in i helvetes dum i hela huvudet! Är snudd på hundraprocentigt säker på att jag inte vill nåt seriöst med Sjuksyrran, men kan likförbannat inte låta bli att sms:a stackarn. Förvisso inget känslofyllt eller löftesrikt, men ändå. Fan också. Jag borde inte bara ha alkolås på min mobil, jag borde också ha trötthets/mysighets/nyvaken-lås på skiten. Fast jag vet inte, tror kanske han ändå fattade vad jag var sugen på. Shit the same. Vad göra nu?
Nu. Sova.
Färden genom mitt medvetande.
Idag fick jag vattenplaning. Bilen krängde över bägge körfälten och jag förlorade kontrollen över min färd framåt. Det var tackolov inte värre än att jag återtog kontrollen ganska omgående, men obehagligt var det.
Lite som jag tuffar på i mitt vanliga liv också antar jag. Raskt framåt i ett bra tempo, hastiga omkörningar och hatar att ligga bakom nån. Vill vara först. Här kommer jag. Och så. Utan att man fattar att nåt händer, så befinner man sig nån annanstans. Bara för att lite vatten kom i vägen.
Olustigt.
Promenad med gammal flamma.
Min gamla flamma som jag hade en fling/flört/relation med för ett bra tag sen ringde.
Av många anledningar så funkade inte vi tillsammans, jag är en stark och kraftfullperson med mycket att säga om allt och inget och han är blyg och osäker. Vi hade det trevlig tillsammans, rätt ok sex, om än lite märkligt stundtals...
Hur eller hur, vi har fortsatt hålla kontakten, och efter många om och men, och försök från hans sida så har vi utvecklat en ganska jämlik vänskap. Vi pratar rädslor, familjerelationer, jobb och tappra kärleksförsök. Det kan gå månader utan att vi hörs, men så helt plötsligt ringer det eller plingar till av ett sms. Det är faktiskt jävligt trevligt.
Det kanske är lite udda, men jag är bra vän med i stort sett alla gamla avlagda (vilket låter som att det är en hel bunt...). Jag tar det som en bra egenskap!
En och en halv timmas promenad i mörkret idag var precis vad jag behövde! Tjata tjata tjata. Munnen gick i ett av återhållen aggression. Pms är en mycket orättvis åkomma som drabbar en när man minst behöver. Bättre att prata av sig än att dunka huvudet i väggen. Och bättre att prata av sig än att gå och kolla Bolibompa och dricka thé med sjuksyrran som förslaget var... Hu.
Bolibompa by the way... P - det här är verkligen inte bra.
Dagens kloka ord.
Sorgligt men sant.
Fredagsflörten
Åh vad det kliar i mina fingrar!!!!!
Shit, jag är så paniksugen så jag nästan kräks på att ringa till Christer P3.
Denna fantastiska man som heter Ante - jag vill HA!
Vad stoppar mig? Äh, jag kan fan inte med att flörta rätt ut i etern. Till och med jag har mina gränser!
FAN för gränser. Han är ju perfekt!
Rollförteckning.
För att underlätta med alla alias.
Jepp, nu är det såhär va; det figurerar en del människor i mitt liv. Och jag kommer ha alias på dem allihop, mestadels bara första bokstaven i förnamnet, för det är så vi känner varandra. Men det är ändå viktigt att veta för en oinsatt läsare hur mycket som en del av de här figurerna betyder för undertecknad.
H - en av mina närmaste vänner. Singeltjej med många kloka ord. Sjukt rolig typ som ofta citeras i mina texter.
Många fler bokstäver kommer att återkomma, kanske inte superviktigt att ta upp dem alla, alfabetet känner ni till...
Sen finns det ju som bekant en hel uppsjö med karlar, män, killar, as i mitt liv. En del spelar större roll än andra för den jag var, den jag är och den jag inte vill vara.
Exet - kommentar överflödig. Tillsammans i 7,5 år. Världens bästa kille, bästisar idag med jättebra kontakt. Funkar inte som par bara.
Mr A - 15 år äldre älskare som jag haft hang-up på i över två år men som jag finally lyckades tacka nej till. Denna historia är för lång, komplicerad och patetisk. Den kräver en helt egen blogg nån gång.
Polisen - en gammal flamma som jag haft dåligt sex med för många gånger. Uppenbarligen förtjust på nåt konstigt sätt i undertecknad. Kille på nästan två meter och med Sveriges minsta kuk. Väldigt synd, trevlig kille annars.
Vakten - mannen jag trodde jag skulle uppleva den stora kärleken tillsammans med. Visade sig vara en sjukt konstig kille. Mitt hjärta krossades för första gången i mitt liv. Mitt rationella jag säger mig att det var nyttigt. Flickan i mig gråter fortfarande.
Sjuksyrran - min gamla kollega, numera kk. Udda historia. Faen. Tre år yngre, har dotter på två år. Intresserad av mer än jag. Kom över igår och kollade Heroes. Ville hångla i soffan, då reste jag mig och sa till honom att han var tvungen att gå hem.
T - destruktiv sexuell relation över msn, sms och telefon. Han hörsammar mina mest udda böjelser, måhända är en livedejt på g.
Åh, nu blev jag trött. Det finns fler betydelsefulla män i mitt liv är jag rädd. Men jag har ingen ork. Återkommer. Jag går och kissar istället.
Tre ord.
Jag håller på att göra nåt knäppt, snudd på dumt. Men jag kan inte låta bli.
Måste prova allt. Så vet jag sen.
Snusmumrik.
Så har jag inte rökt på hela dagen, jag har snusat istället. Smakade tobak ända bak i gommen i morse och hostade slembollar, så det kändes omöjligt att tillfredsställa nikotinbehovet med fler cigaretter... BLÄK.
Och så har jag noll zipp nada ork att duscha. Trots att jag varit i saltvatten halva dagen och är saltig och kornig så skiter jag i denna dags dusch. Orka liksom? Det blir Surf-style på barret till i morrn bitti. Lika gött det. Och så smakar det så gott när jag slickar på mig själv. För det är ju verkligen helt normalt att göra..?
Jag vill också ha pirr!
Hemskt vad det ska pirra överallt hos alla...
Och det är ju härligt.
Har med halvt öra fått lyssna hela dagen på "åh, han är så söt, vet du vad han sa/sms:ade/gjorde?" Klart jag är intresserad, det är skitkul när en kompis är nykär, men efter en stund så står det mig upp i halsen.
M har pirr i magen hon med. Ascoolt.
Men jag då? Jag kan väl också få?
Det närmsta pirr jag har nu är ett lätt illamående av för mycket lösgodis efter en utmattande helg.
Nu ska jag bli ansvarslös.
Vettefan hur det ska gå till dock. Champagnen är lättlöst, men det där med adourable... En annan femma känns det som. Sitter fast med röven i soffan och kommer ingenstans. Inne på andra ölen och ska väl in i duschen.
L ringde precis och är fab. Faen. H - kom hit med din söta nuna och ge mig lite energy!
Helt färdig efter en heldag i vattnet och båten. Vilka fantastiska bekantskaper jag gjort mig på sistone - så jävla nöjd va? Mr Potential vet jag ej om han är Mr Potential eller bara en mycket bra vän. Ähm, jobbigt, fast inte så.
Ok, P. Lyft nu sakta på din kropp, låt vattenstrålarna smeka dig till fantastiska skönhetsnivåer så ska det nog gå vägen även idag.
