En idé.

Lite överraskningar har ingen dött av.

Jag älskar att överraskas av människors egenheter. När till exempel läkaren som är schackmästare också bergsbestiger på fritiden, när långhårige lagerarbetaren knäcker i dressyr och när småbarnsmorsan brinner för ravemusik. Fördomsfulla antagningar från min sida förstås, men ändå. Motsägelser är härliga!

Kanske är det så att jag är som en lättläst barnbok, att jag är föga överraskande som person, men jag hoppas på några små guldkorn.

Jag är en jävel på att sy! Dock har jag noll tålamod med just denna syssla och inte mycket för nålning, det brukar ändå bli bra, men inget man ska syna i sömmarna.

Jag älskar skvaller! Helst den riktigt smaskiga sorten i Veckans NU och Hänt Bild. Ju fler paparazzibilder på celluliter, hemliga kärleksmöten och kändisar i vardagen - desto bättre.

Jag äter hellre chips och ölkorv än godis. Ok, inte så fräck överraskning, men can't help it, jag hade inga fler. Jag tröttnade halvvägs in i den här idén... Kanske säger mer om mig än godisgrejen.



Puh!

Jag är stark och jag är svettig!

Efter färd till IKEA innan mässan med inköpslista kortare än väntat är jag nu helt och totalt färdig - slut - kaputt.

Min manliga kollega och jag har lyft ur hyllan, lyft in i bilen och lyft ut ut bilen strax över 500 kg = 1500 kg i alla vändor.

Med tanke på att jag har massiv träningsvärk i rygg och triceps efter skidåkande på hoppet igår, så känner jag mig smått överkörd av ett lokomotiv.

Fuck you Mr Atkins.

Inte konstigt jag är sur.

Efter platt fall på mage och för högt chips- och bärsintag under en vecka så körde jag i måndags igång med projekt "loosa tillräckligt överjordiskt snabbt så jag kommer i mässklänningarna".

Livet blir knappast roligare av ägg, keso, råris och köttfärssås. Därför tog jag nu ett smaskigt äpple.

Livet är fortfarande rätt trökigt.

Leker med tanken på att börja röka igen. H glömde ju cigg i bilen häromdagen, vattnet har jag druckit upp, men ciggen är orörda. Åh, tänk. Jag kan leva ett liv utan bärs, vin, chips och choklad, bara jag får göra NÅT som är roligt!

Nä. Såklart jag inte ska...

LOVAR!

Tristess-stress.

Förbannat så trist.

Kan inte släppa det, förjävla tråkigt att bara sitta av tiden. Men så kommer man in i skiten och kan inte ta sig ur det. Att lyfta arslet och faktiskt ta tag i nåt halvkonkret blir alltmer omöjligt för varje sysslolös minut som går.

Att rensa Ipoden och göra ett mailutskick var som att planera en Everest-klättring.

Il Silbersky et Pavarotti.

Tänkvärda ord och massiva toner.

Igår sattes datorn på nattygsbordet och vi låg tysta till Leif Silberskys skånska monolog. Högst intressant att lyssna till mannen som väljer att försvara vårt lands ärkepsykon och strida för deras rättsäkerhet. Ärad vare P1 i höjden för Sommar i P1.

Lagom till att Pavarotti skrålade Vincero möttes två sommarvarma kroppar i ett lysande crescendo. Silbersky fortsatte fascinera och till hans avslutande resonemang somnade vi till slut. Ärad vare Nessun Dorma som musik att sexa till det till.


Mail. Please!

Bara väntar på plinget...

Meh åh. Det har gått två och en halv dag av vecka 31 och ännu har inte det efterlängtade mailet kommit. Jag efterfrågar bara ett par rader som säger att jag fått ett nytt meddelande på polisforumet... Komigennudå! Lata jävlar!

It's oh so... quiet.

Tiden den bara släpar sig fram.

- "Åh, shit, vad är det som låter?!? OLJUD!"

Ungefär så känns det när telefonerna ringer. Jag sitter för tillfället ensam och tittar på en inkorg som inte haft en fetstilad rad sen ett par timmar tillbaka och det är så, så, så tyst.

Mina högar med papper är för längesedan avbockade, och nu har jag precis lagat skorna, druckit lite vatten och ringt mamma.

Det är ju verkligen skittråkigt att jobba.

Ms Röj

- "tjejer, jag är nästan 30 och har varit på mitt livs första skumparty - fatta coolt!"



På en liknande båt tillbringades en dag i Alanyas vatten förra veckan. Fritt vin gjorde mig modig trots min febriga panna och jag dök från högsta punkten likt en graciös simhopperska. Vi tävlade i par med ballonger och min man fick dansa macarena i badbrallorna. När skummet fyllde båten drabbades jag av hysterisk glädje och slängde mig ut i massorna. Dansade, åmade mig och njöt i fulla drag av solvarma, skummiga kroppar mot min egen.

Bevisligen finns det charterstunder som tilltalar även mig!


Tävlingsmänniskan anfaller?

Hjälp, hur ska det här gå?

På måndag nästa vecka ska jag hit med mina kollegor. Vi ska skita ner oss, hjälpas åt och ha jävla kul tillsammans som en boost inför kommande säljsäsong.

Jag ber bara om lite sinnesro så att jag inte klöser ögonen ur någon som fuskar eller gör andra småsinta fulsaker.

Skottkärra

Jag har samma smak som Palms fru.

I happen to like mustaches...

Och så störs jag så till den milda grad av småsinta människor som "tvingar" en person att raka av den! Som därefter RINGER in till Aktuellt och tackar för att han tog bort mustaschen... Vad ÄR det här för folk!?!

Rikard!
- Du bör ha kvar din musch, eller framför allt, ha tillräckligt med balls för att stå för vad du själv tycker!

FÖRE - OCH EFTER SVT:s nyhetsankare Rikard Palm rakade av s

Attans bananer.

Skitigt läge i livet.

Saker börjar klarna på riktigt.

Jag brukar kalla mig smart, intelligent och framförallt konsekvenstänkande. Kan se saker ur det stora perspektivet och ofta komma fram till verklighetstrogna konsekvensanalyser. Men jävlar i min låda vad jag känner mig trög ibland. Framför allt när saker kommer till en och man faktiskt uttalar dem högt, för någon annan. Det är ju som bekant då de blir sanna, och när ljuset klarnar - då kan det bli jobbigt.

Som nu. När jag sedan igår kväll inte får ner luften ända ner i lungorna, hur jag än försöker, eftersom det sitter som en propp i vägen.

Jag berättade för J att jag ska tala om sanningen för chefen om jag blir kallad, att det är dags efter mässan. J kontrade med frågan hur jag gör och svarar om jag får fett påökt om jag stannar kvar.

Nä, det går inte. Om jag så får trettifem tusen i månaden så kan jag inte stanna här. Ångesten gräver hål i min själ ju mer jag tänker på det. För hur ska det gå till? Jag har ingen framtid här. Jag kan inte slå mig till ro, jag kan inte få en fungerande vardag med familjeliv, vardaglig kärlek och hälsosamma rutiner. Jag är 28 år, vill ha barn en dag men har ett jobb som inte tillåter mig det. Jag söker till en skola där jag inte vet om jag kommer in och har faktiskt ännu inte en Plan B...

Med ens stod det klart. Jag befinner mig i ett förbannat dåligt läge i livet just nu. Och det är första gången på mycket mycket länge.  

V. 31!

Med bävan och förväntan.

Hela sommaren har jag tänkt på vecka 31. Det är veckan som är kommen, för er semesterfirare som glömt veckodagar, tid och sans, vett och förnuft. Det är veckan jag bävat för med tanke på att kontoret kallar och klockan åter ställs på väckning, men det är också veckan med stort V.

Veckan då jag får reda på om jag är kallad till Pliktverket eller ej.

Minnet är kort

Det går undan minsann!

Inte kommer jag ihåg att en förmiddag kan gå så snabbt på kontoret när man inte gör nåt.

Herregud, kan ju inte chocka kroppen (läs huvudet) med för många göromål på en gång. Därför är högen med avcheckade grejer 9 papper, och den andra högen på ca... MÅNGA FLER...

Har ju en hel vecka på mig innan resten av styrkan kommer in. Jag vet ju att jag är effektiv när jag väl sätter den sidan till, så jag känner mig lugn i själen.

Har ju en massa saker som måste grejas med först. Typ läsa 50 bloggar och artiklar som lagts till sen sist.

Och så ska det rea-shoppas på lunchen! Återkommer givetvis med rapport om fångst.

Jag antog utmaningen!

Eftersom allas vår Ebba utmanade sina läsare, kan jag inte nonchalera henne totalt.

1) Vad åt du till frukost?
- Två ägg med lite keso - efter Turkiet råder det numera bantningshets för mig...
2) Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv.
- Va? Nä!
3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
- Mamma, som svar på 60-tals-outfiten.
4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet...
- Svart som natten.
5) När var du arg senast?
- Tre veckor sedan - humöret är i finfint skick numera.
6) Ditt bästa minne från skoltiden?
- Min fantastiska engelska- och tyskalärare som verkligen utmanade till kunskap. Samt såklart, all gemenskap i skitiga overaller, kvällseldar på skolgården och förbjudna hångel.
7) Ditt sämsta minne från skoltiden?
-  Bråk, gräl och tvister.
8) Yoga eller löpning?
- Nämen, nu får ni ge er... Men sure, löpning då, eftersom jag tydligen ska kuta Göteborgsvarvet nästa vår... Yoga gör mig irriterad och sömnig.
9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
- Oxfilé slår allt. Alltid. Men då slantarna tryter så är en köttfärssås svårslagen. Med massa örter, vitlök och champinjoner! 
10) Vilka tidningar läser du regelbundet?
- Aftonbladet.
11) Favoritkaraktär i deckare?
- Malin Fors, Mons Kallentofts kvinnliga polis, trovärdig och imponerande.
12) Teveprogram du aldrig missar?
- Jag missar ALLTID TV-program.
13) Vem är du avundsjuk på?
- Väldigt få. Kan inte komma på en endaste en.
14) Din bästa revansch?
- När jag vann juniorSM och slog svenskt rekord samma sommar, två år efter osannolik olycka. Revanch för mig själv som hette duga. 
15) Din bästa chef ever respektive din sämsta?
- Shit. Hoppas jag inte träffat min bästa chef ännu. Om sämsta-titeln slåss de.
16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
- Jag ser ingen som helst anledning att äta någon slags inälvsmat...
17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
- Gudrun Schyman. I löööööve Gudrun!  
18) Kaffe eller te?
- KAFFE. Svart som natten. 
19) Skostorlek?
- 40.
20) Hur ofta är du på IKEA?
- En gång i kvartalet?
21) Om du hade fem miljoner över - vad skulle du köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
- Ett hus på stranden, och en massa fonder för stålarna som blev över...

Jag utmanar H, Äpplet och Malin. Sug på den ni!

Honey, I'm home...

Back to reality!

Det tog mig sisådär tjugo minuter att rensa inkorgen på sina 97 mail. Mest skräp och resten tar jag sen...

Det var det. Det var den semestern. Det var det hela, snipp snapp så var man tillbaka med tidiga morgnar, mascara som ska målas och hår som ska tvättas.

Jag har så mycket kärlek i mitt liv. Jag överväldigas av känslor gång på gång. Det är magiskt, det som händer.

Lackat och klart.

Dönerkebab here we come.

Nu är tånaglarna lackade och fötterna filade. Insmorda ben och nytvättat hår. Med chockrosa tånaglar kommer jag ta min man och resten av charterresenärerna med storm.

Jag ska ligga platt fall och läsa, sola, vända på mig och ha en massa svettigt sex. Dricka öl, ha på mig för små klänningar och trippa runt i metallic-flipfops med paljetter.

J tvättar och jag är nyss hemkommen från golfspel med killpolaren. Jag älskar vår könsfördelning!

Bye bye.

Hemlängtan är nog inget för mig.

Om det är nån som undrar vart mina pengar tar vägen...

Ett år på resande fot.

v.29 - Surfresa Frankrike
v.31 - Surfresa Frankrike
v.4-5 - Surfresa Costa Rica
v.26 - Surfresa Frankrike
v.30 - Solsemester Turkiet

Däremellan Stockholm, Vimmerby, Bohuslän.

Man skulle nog kunna påstå att jag gillar att resa. Och tamejtusan, det gör mig ingenting att sparandet går sisådär. För jag vet vad jag investerat i - det bästa sparkapitalet som finns - mig själv, mitt inre, upplevelser.

Just nu sitter jag med en härlig känsla i kroppen. Jag mår så bra, jag är glad, jag är lyckad, jag är fan lycklig.



Även en mulen och blåsig dag är Bohuslän alldeles magiskt!

Masspsykos

Att bara släppa alla hämningar och dansa som om det inte fanns en morgondag.

Igår rann svetten, beatsen strömmade genom allas kroppar och vi fuldansade, vi spexade och dansade disco för kung och för fosterlandet.

Helt plötsligt fick jag en känsla, en halvtimma innan stället stängde "bäst vi går hem, så att den här fantastiskt roliga känslan inte förstörs av nåt". Och hem gick vi, med varsin kebabrulle under armen.

Och visst sitter känslan kvar. Det var en alldeles fantastisk utekväll igår!

Christian Olsson - denna gigant.

Jag hoppas på Chrille i OS!

Vet ni hur många kg Christian väger i varje nedslag - på ena knät?

800 KG!

Det var fan det värsta jag hört. Hoppas han ställer upp, det blonda (bomb)nedslaget.

Sugen på Tofta och Båstad?

Vari ligger suget efter champagne-sprut?

Det finns inga ställen som lockar mindre än Båstad eller Tofta på Gotland. Där mäklarbrickor trängs med kotlettfrisyrer, rosa lacoste och pappas kreditkort. 

Dela ett flak öl och bjud mig på en runda minigolf - då är jag nöjd.



Usch.

Hellre en runda med en kall efterföljande bärs.


Hör upp go' vänner!

Alltså - skit it.

Kommentarer rörande diverse jävla bloggtävlingar - drop'em. Jag söker inte flest läsare eller flest kommentarer, jag söker tankar, tips och åsikter.

Idioter. Om jag bloggat om djupare eller helt grunda tankar om mitt liv och blottat en del av mitt inre, tror man att jag blir gladare av Junitjej och Evelina som länkar till egna bloggar om tävlingar och köp-och säljmarknader?

Jag återkommer om jag ska börja ragga läsare eller annonsörer. Tack.

Jag har det bra jag!

Världens bästa allt?

Ok, här kommer den stora-skryt-bloggen!

Jag har världens roligaste och bästa vänner och kompisar.
Jag har världens skönaste söndag och helg - dvd:er i massor och en man som bjussar på massa daytime-sex.
Jag har världens bästa pojkvän som passar på att gå till affären när en nära vän ska komma för att prata. När hon inte kommer och Per Morberg istället brassar käk i TV-rutan så hyllar jag manligheten!

I morgon åker vi inte på roadtrip Europa. Vi åker till en hyrd segelbåt och ska bo i hamn ett par dagar, eftersom ingen av oss någonsin seglat. Blir bra det!

Prioriteringar.

Det gäller att hålla koll på ekonomin these days.

Så därför prioriterade jag en ny klänning i torsdags men tycker inte att jag har råd med en förnyelse av virusprogrammet.

Makes sense?

Stulna blickar

Jag sitter med bena i kors och kastar lite misstänksamma blickar mot soffan.

Där sitter han... Läser Aftonbladet och låtsas att han inte bryr sig. Att han vet att jag bloggar och till och med anar adressen men inte läser. Hm.

Bloggen förändras för varje läsare man känner. Censuren smyger sig på och det som innan kändes självklart att berätta om, håller man för sig själv numera.

Mitt liv är inte tråkigare eller tristare, men nog är det så att vissa tankar inte tål att ses i skrift? Att livet tuggar på utan att behövas delge världen?

Potatisen kokar, makrillen är i ugnen och gräslöken ska klippas. Sen är det marsch ner i tvättstugan.

På måndag drar vi. Det blir roadtrip Europa för hela slanten!

Genmanipulation light

Ja, man säger då det. Facebook har svaret på alla våra böner...

Nu har good old fejjan lanserat ett ännu häftigare IQ-test som gör att man kan skryta med höga poäng i sin profil. Viktiga grejer, det kan man lova...

Ännu viktigare; man kan numera använda deras avancerade sökfunktion för att hitta potentiella partners med tillräckligt högt IQ.

"You can even search for people in your area who scored over a certain level in the Facebook IQ test - a unique feature not available in any other dating tool!"

Jag vet inte jag... För mig är nog EQ:n viktigare ändå.

Sjörövarfabbe farfars far!

Leka familj...

I många dagar har jag lekt Mamma-Pappa-Barn. Jag har somnat med två i sängen och vaknat med tre, jag har kokat gröt och ägg och packat extra papper, kex och ipren i handväskan. Jag tog med lilla bonusfamiljen hem till Min familj. Min mamma och min alldeles egen bonuspappa, samt älskade vackra lillasyster i närheten. De är lika kära som jag i lilltjejen. Happy family, lovely ending...

Vi har hälsat på Pippi och busat, vi har bastat och bråkat om hårtvättning, vi har vägrat kissa på toaletten och jag har fått spunk en och två gånger och tagit en snus för mycket. Barnvakt ställde gärna upp så vi hann golfa, då regnet föll... Livet har varit underbart. Livet är underbart. Speciellt när man efter fem dagar kan åka hem till sig själv och sitta i halvmörker helt ensam.

Liten har blivit stor ändå.

Systemet nästa.

Bara jag som drar till Systemet så snart semesterklockan ringer?





Don't think so...

Ikväll blir det rosé!

WOW!!!

I senaste numret av RES:

Jason de Claires Taylor - vilken visionär! En undervattensskulpturpark med 65 skulpturer på ett område sju meter ner i vattnet. Ni måste genast gå in och titta!

"The lost correspondent" är min, liksom skaparens favorit.

"Det är en kommentar till vår snabbt växlande kommunikationsålder, med internet, e-post, bloggar etcetera, där det finns allt mindre plats för den traditionella skribenten. Han sitter där nere vid sin skrivmaskin, bortglömd av världen utanför."



En ny resdröm har fötts.

Run Forrest Run!

Fråga mig inte hur det gick till...

Men när nån utmanar Fröken Fräck så ska det mycket till för att jag ska tacka Nej!

Dock. Jag HAR vänligt men bestämt tackat just Nej i ett bra tag. Idag kom dock argument som jag inte tidigare råkat ut för. Starkaste argumentet var att Chefen betalar anmälningsavgiften.




Då var det dags att börja löpträna igen då ja.

You win some, you loose some.

Karusellen som kallas livet.

Det går upp och det går ner och det går runt och det går snabbt. Det går långsamt, ryckigt och ibland så mår man illa. Förhoppningsvis slutar turen i en sjujävla adrenalinkick som håller i sig längre än man hoppats.

Du vinner kärlek men förlorar din frihet. Du blir del av något stort, en del av ett Vi, men vart tog ordet Du vägen?

Tankarna snurrar efter en del klyshor och fler funderingar.

Det underbara som man är en del av, när förlorar det sin glans och ersätts av slentrian, praktiska detaljer och sex alldeles för sällan? När blir kärleken en del av vardagen, något som tuffar på? När slutar man njuta av sex och vill få det överstökat? Sker det alla? Är vi alla hopplösa förlorare när vi satsar för att vinna i karusellen som kallas livet och där insatsen är kärlek?

Jag är inte bitter. Jag är nog förbannat cynisk, men framförallt är jag rädd. Skiträdd.


Rip off?

En ny kunglighet som tar tillbaka tronen?





Märkligt att Prins Caspian ser ut exakt som en yngre Aragorn...


Kasta inte sten i glashus...

... heller ej i huvudet på mig.

Då jag är av det brôtigare slaget och gillar att busa och brottas med barn så uppmuntrar jag till saker som Pappa senare säger Nej till.

Jag tyckte det var ett roligt trick att kasta småsten i vattnet och lyssna på plumset då stenen bröt vattenytan. Så tyckte också Fröken T. Men småstenen växte till större sten och rätt vad det var hade den lilla handen sluntit om vad som kan tyckas vara ett klippblock i flickehanden och träffat mig rätt i huvudet.

Min ena hand åkte upp och stoppade det eventuella blodet från att spruta och den andra handen åkte in i munnen där jag bet allt vad jag hade om knogarna. Jag tittade upp i himmelen och fokuserade på allt annat än den ringande smärtan och den besynnerliga blicken från treåringen.

Pappa simmade fram glad i hågen och förstod strax vad som hänt och gav sin dotter en reprimand om att stenkastning, det är ingenting som man bör syssla med.

Lilla Fröken T - en försiktig Pappa och en sjövild styvmamma som uppviglar till brott.

Sällan har jag fått skylla mig själv så mycket.


Polsk tjackhora.

Shit också.

Kan vara så att det var nån som slarvade lite med ögonbrynsfärgen och lät det sitta liiiiiiiiiiite för länge. Helt klart obra på solblekta bryn.

God bless Samantha Jones!





It's not that I don't love you. But I love Me more.










Så fantastiskt. Så klockrent. Absolutely fabulous.



Growing up

Komplimanger när de är som sötast.

Visst är det härligt med komplimanger. Helst ska de vara av de spontana, fast ändå eftertänksamma slaget. När de kommer ur luften men prickar rätt, och man blir lite tagen på sängen av insikten.

Ett Vad söt du är idag kan vara härligt, och kanske exakt vad man behöver för att le lite extra på morgonen. Men en komplimang, eller kanske snarare en reflektion angående sin personlighet är alltid mycket mer värt.

Igår fick jag höra P, haha, du kommer aldrig att bli vuxen, jag tror faktiskt inte det, och det är det som är så underbart med dig.

Och shit vad jag snurrar de orden i munnen. Jag smakar och ler och känner mig mycket mycket glad över kommentaren som jag självklart tog som en finfin komplimang. För mitt i mitt liv med jobb, fast relation, pensionssparande och styvmorseriet med tandborstning och blöjavvänjning så fick jag på något sätt ett kvitto på att jag fortfarande är jag.

Det finns stunder då jag stannar upp och förfäras över mig själv, min tråkighet, mitt svenssonliv; min uppenbara rädsla för vardaglighet och gängse normer. Att jag inte kan acceptera att livet lugnar ner sig, blir "som alla andras".

Varför det blev så viktigt med en kommentar som den jag fick - det vet jag inte. Men den fick mig att må bra.

Allena, mol allena.

Tjejer, jag har längtat efter er!

Eftersom jag i min ofantliga klokhet och stora sug efter surf åkte till la France under helgen då SATC-filmen hade preimär, och alla redan sett den, så drar jag således själv på bio.

Ikväll åker klänningen på.

RSS 2.0