Då jag fick slaganfall...

Shosan.

Jag har precis sett det mest passionerade, åtråfyllda, begärda, och sexigaste. Tänk att en såpass långsam, vacker och lågmäld film kan innehålla en så... En sån... Åh.

Tänk när man äts upp av begär efter den andres kropp, när hela ens inre skakar, darrar och snudd på förgås av bara tanken på hud mot hud. Att då få höra den andres andetag nära halsen, att få känna smaken, lukten och till slut beröringen...

Åh.

Och detta är första av tre ensamma kvällar på Odenplan.

Jag längtar efter min man.

Gin är djävulens påfund.

Nånting säger mig att något ont är i antågande.

Kill i halsen, huvudvärk sedan en vecka tillbaka, högst oförklarligt sovintresse och allmänt risigt tillstånd gjorde att jag gick till barskåpet. Det enda som hjälper är en stor och redig whiskey, sömn och gott mod.

Det enda som fanns var Gin och åter Gin.

Varenda hårstrå på min kropp stod i hög givakt och kräkreflexen gjorde sig påmind för varje sipp på den klara vätskan.

En stund kvar på "Den Engelske Patienten" sen väntar dvala.


Pistoler, dyra pistoler.

Jaha-ja!

Ebba är hänförd över sina Acne-stövlar, och vem fan hade inte varit hänförd?



Usch, är jag för snål som tycker att 3500 kr är jävligt mycket pengar för ett par stövlar...?

Egg & Bacon

Jag har väl kanske så smått börjat ta tag i livet som inte fungerar...

Hej, hoppas allt är bra med dig.  
From 30 september säger jag upp lägenheten på U-gatan. Det har fungerat jättebra, men nu är det av olika anledningar dags för mig att bo på hotell igen.  
Datum för nyckelöverlämning mm kan väl du återkomma om är du snäll.  
Ha det gott, så hörs vi!

Ååååh, det känns av någon anledning skitbra.

M/S Gabriella

What happens in Finland, stays in Finland.



Det blir kämpegrejt dette!

Oförutsägbara sanningar

Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig...

Min kropp reagerar hormonellt på saker runt omkring mig. Jag uppfylls av total värme och lycka blandat med sorg och vemod när lilltjejen kramar om mig och säger "Millan, jag har längtat efter dig...".

Att ha ett bonusbarn varannan vecka är en pärs, det är en karusell som går upp och ner och runt hela tiden.

Jag blir äckelstolt och gråtmild när hon springer tillbaka in i lägenheten från sin mamma i trapphuset för att slänga sig om min hals, då hon blir hämtad. Det snörps åt i bröstet och gör det svårt att andas.

Livet med barn är fantastiskt. Även om de inte är ens egna. Och tänk, tänk att det är jag som säger det! Jag står för det, jag gillar inte ens dem egentligen. Eller hm, gillade...?

Men visst är det många fördelar med att hon åker hem en vecka också. För det är ju nu man kan sexa till det!

Bolibompasex är liksom inte riktigt att jämföra med "dra i håret och sättpåmig-fasoner". Kort och gott har jag inte vant mig vid att vara avslappnad med en treåring som man vet kan smyga upp när som helst. Skräcken är att njutningsfullt blunda och ge sig hän för att sedan öppna ögonen och möta en frågande blick.

Nä tack. Där går min gräns.

Ordnung!



I ordnartagen...



På plats i garderoben!

*nöjd*

"Jag har aldrig..."

HATAR DEN LEKEN.

OMG. Fan fan fan fan fan fan fan.

VARFÖR i hela helvetet kan jag inte hålla mig? Här sitter jag som på nålar varje tisdag, onsdag och torsdag och hejar och njuter och ler åt de blåsta brudarna i Top Model. Klockan 20.00 är MIN tid. Oftast bor jag ensam de kvällarna, så ingen behöver bry, men är jag hemma så låter min man mig ligga ensam och titta.

Och så flyger fan i mig.

Jag börjar söka på internet efter senaste avsnittet. Eftersom jag varit ute på stan ikväll och druckit vin och käkat köttbullar så såg jag inte mitt efterlängtade avsnitt och jag saknade min ensamtid konstigt nog.

Jag började alltså söka och jag började också hitta små ljuva men ack så farliga blogginlägg från folk som sett hela säsongen hemladdat. Sånt där löst folk som kommenterar vinnaren helt öppet. Sånt folk som man ska hålla sig borta ifrån helt enkelt. Sånt folk som berättar slutet på boken, sånt folk som läser sista sidan i boken innan de avslutat första kapitlet...

Men jag fortsätter alltså läsa på dessa sidor, väl vetandes om att jag TOTALT kommer att förstöra nästkommande veckas avsnitt.

Nu vet jag.

Fel jävla brud vinner. Bara så ni vet.

Kuken.

Smashing!

Tidigare inlägg blev inget inlägg blev ett nytt inlägg.

För tjugo minuter sedan låg jag naken i sängen och funderade på att slänga in ett inlägg á la "fy fan, jag är så jävla trött, hur ska jag orka göra mig snygg??????"

Nu kommer det ett annat:

Jag är toksnygg! Ny sjal, stort lockigt hår, lite sotade ögon och gött sittande jeans. En kort kavaj över ett ceriserosa linne och guldconverse till det. Ett enda ord - smashing.

Förresten funderar jag på att fika efter nytt jobb ikväll. Så det så.

Och nej, det är inte värt en handtralla i Gamla Stan. Bara nästan.

Waaaa - viktigt!

By the way!

Idag såg jag Belinda Olsson! Hon satt utanför min bil och såg snygg ut. Jag var lantistjej och pekade.


Favorit i icke-repris.

Trött, sliten och på gång!

Efter två långa dagar på kundevent där man hela tiden ler och är sitt allra allra bästa rövslickande jag så har jag nu mest ont i fötterna. Och trött på att vara till lags. Jag vill riva ner en skylt, sparka i väggen och dra någon i håret.

Så jag vette tusan om det är en så bra idé att gå ut och partaja ikväll med kollegan från branschen? Sist slutade det med ett kaos vid slottet, handtralla i Gamla Stan och slutligen citatet något sluddrande i mobilen: "hjälp H! Jag krockade med trottoaren".

Då var jag singel, nu är jag sambo.

Vi tar det igen så ingen missat något:

Då var jag singel. Nu är jag sambo!

Inga fler ärr i ansiktet tack efter krockar med trottoarer. Och såklart - inga fler handtrallor i Gamla Stan heller för den delen! Men kul ska det bli. Kaos vid slottet har ju ingen dött av?

Den fantastiska "leganizern"

Tja, eller what ever!

Jomensåatt, jag har dött efter att få berätta detta sedan i morse. Fin svengelska va? Dying to tell you... Sorry, kunde inte hjälpa't.

TV:n stod på efter att Vakna med the Voice slutat och då tog TV-shop vid. Underbara underbara TV-shop. Alltid finns det något som man hajar till på, som man tror på och nästan ringer in på. Jag höll mig dock ifrån telefonen.

Allra sist kom ett inlägg om den fantastiska benmaskinen, jag minns inte exakta namnet... Det var nåt i stil med leganizer, såklart räckte det med en minut om dagen för att få den perfekta kroppen och såklart går den plats varsomhelst och kan utövas samtidigt som man stryker, typ.

The Leganizer tilltalade tydligen framföralltt kvinnor som inte fick tiden att räcka till - idealt?

Till slut fick man se en intervju med paret som uppfunnit denna fantastiska benmaskin; den stilige amerikanske affärsmannen och hans vackra smala hustru.

Hustrun - "jag fick inte tiden att räcka till, för varje barn (3) la jag på mig ytterligare centimeter och med barn, man, hund och hem att ta hand om fick jag aldrig tid att träna"

Mannen - "jag ville hjälpa min fru med sin träning, och så att hon fortfarande kunde vara kvar i huset"

WOW. Det här är ju för fantastiskt. Han uppfinner alltså en maskin så att hans hustru kan VARA KVAR I HUSET och loosa vikt och bli vackrare. Han ger inte avkall på sina timmar på kontoret och hjälper till med hemmet och barnen, kanske kommer hem lite tidigare så att hon kan få nån stund på gymmet i veckan. No no, hell no. Hon är alltså kvar i huset. Vad bra, då vet han ju var han har henne.

Har jag någon gång innan sagt God bless America?

Muji!

MUMS för ordning och reda!!!!!

Jag är kär, jag har total lycka i min kropp och har köpt de mest fantastiska små organiseringsartiklarna. H, förlåt men jag fixar inte din underbara inställning till "ordning är för idioter...". Jag mår bättre när jag vet var jag har vad!

Har man smycken för ett helt kompani så gäller det att hålla reda... Igår satt jag i över en timma och redde ut halsband, ringar, örhängen och armband, det fick mig att spy.

Därför har jag idag handlat!

Acrylic 3 Drawer Box WideAcrylic Jewellery Case 2 Drawers

NICE?!?!?!?

Drömmen om Costa

Om att tacka nej...

Fy fan vad det suger balle att tacka nej när hela kroppen skriker JA, JA, JA.

Världens bästa C ringde igår och vi catchade up om allt och inget som hänt sedan sist. Hon ställde till slut frågan som jag bävade för "hörru tjejen, vad säger du om Costa Rica i vinter då?". Underbara underbara C... FAN! Jag får det inte att gå ihop med ledighet, arbete och kanske inte heller pengar (?) (jooo, men ändå). Jag suckade och stönade och sa att nej, det går fasen inte i år...

Så nu sitter jag här och tittar på bilderna från i vintras. Två vänner, finfina vågor, solsken, surf, beachvolley och livet från sin bästa sida. Total lycka genomströmmar min kropp och jag vill, jag vill, jag vill.

Hur gör man? Hur får man ihop allt? Varför kan man inte göra allt som man vill?

Suicidal tendencies.

Dagens visdomsord kom från mig:

"Fan, om vi breakar och måste flytta isär och packa om skiten... Då är det lättare att bara ta livet av sig ändå."

SAMBO!

Fy fan.

Äntligen är sista lasset kört, lägenheten städad och nycklarna överlämnade.

Vi firade med nya hyresgästen med grillat, guacamole och ett glas vin - faktiskt att jag också åt lite godis och tänker äta lite till. Hysterisk kräkhuvudvärk under dagen gjorde mig däckad så jag somnade på mage under min mans ben efter billasset. Första tanken i mitt huvud när jag vaknade var GODIS.

Knasigt.

Men nu. Låt kärleken slå rot.

Med längtan efter...

  • ha färdigflyttat
  • få köpa nya jeans
  • åka till Skåne med alla brudarna i november
  • få bort det jävla dunkandet i höger öra
  • mitt fredagsvin
  • åka till Finland!
  • få bokat tid för fotvård
  • eller ta mig tid för egen (hm, kanske ikväll)
  • å så vill jag verkligen verkligen ha flyttat färdigt - vilket kommer att ske på söndag!

Visdomsord

Gårdagen bjöd på ett rungande åhej!

"
Oj, så du ska bli sambo, det är ju ett stort steg när man är så gammal som du"

Tack som fan för den du.

*fnitter fnitter*

Jag är så himla busig!

Tihi.

Hud med fett på bordet...

Plastikkirurgi är inget för mig!

Ok, trean visar två små flickstackare på 17 år som vill operera sig till lycka. TV-teamet visar operationer av bröst och bukplastik.

Där kräks jag typ.

Och jag är inte ens äckelmagad. Men fett som ligger som en stor klump med hud på överallt på ett operationsbord gör nog vem som helst illamående.

Helt normalt - nu ska en 16-åring operera sig från 75B till D-kupa. Hennes mamma är med i operationssalen och tycker "bespara henne alla år av lidande, gör något åt det och gå vidare". God bless America?

Kvinnan med de hängande axlarna.

Att en och samma person kan vara en sådan osann person.

Mina kunder här känner mig som tjejen som alltid skrattar, är glad och sprudlar av energi. Mina kollegor och mina vänner likaså. Min man känner mina mjukaste sidor, de svagare och de innersta. Även de sidorna är dock energifyllda och har gott om glädje bakom hörnet.

Så snart sista kundbesöket är avklarat är det som att Person No2 dyker upp. Leendet suddas ut, ögonen klipper, axlarna hänger och stegen släpar.

Kvinnan utstrålar icke-energi, hon är ledsen och malplacé.

Jag sköter mitt jobb ok. Jag skrattar och ler och stojar och säljer mina varor bra.

Men sanningen är att jag vill åka härifrån. Jag längtar hem varje minut, varje sekund. Jag vill inte vara här längre.

Hjärnan min är retarderad!

Madonna!

Madonna!

Madonna!

Efter några tårar över min ibland eländiga tillvaro över msn så väcktes lustan till livet igen.

Jag är tillbaka, hela min barndom spelas inuti huvudet och jag minns, jag minns hur jag spelade in blandvideoband efter skolan, satt med fjärrkontrollen, manisk framför MTV. Om att ifall en video kom som jag inte hade. Den här låten kom jämt, jag hade den redan, kanske rentav 3-4 gånger på band.



Det är fantastiskt, det är musikhistoria. Det är sån jävla nostalgitripp så det är inte klokt.

Attans bananer.

Nya jeans - FÖR eller EMOT?

Idag bidde enda motionen en snabb promma till Åhléns Odenplan (askort, 100 meter kanske...) där jag hittade ett par svarta jeans. Typ asliten storlek som jag kom i - Yeeeeeehaaaa!

Dock. De är supersmala ända ner till foten, vilket jag inte riktigt kan bestämma mig om det passar mina stabbiga ben eller ej...

Svåra val i det här som kallas livet.

Dagisdebatt

Samhällstänk korsas med dagisminnen.

Hm, jag läser hos Belinda att hon och Dominika pratar om huruvida man ska mörka för sina barn att man bantar. Belinda tycker JA, Dominika tycker NEJ.

Jag har själv tänkt över detta, då jag inte vill säga till lilltjejen att jag "bantar". Nu är ju sanningen sådan att jag numera får magknip av bröd, men det är ju inte huvudskälet till att jag hoppar över smörgåsen. Jag vill liksom inte ge ungen dåliga vibbar av att jag inte är nöjd, att jag inte duger som jag är. Vilket betyder att jag håller med Belinda. Förstår hennes tänk gentemot sina barn och angående sin bantning.

Mitt tydligaste minne av mina dagisfröknar, förutom att de hette Mörka-Lena och Ljusa-Lena är att de hela tiden (med dagismått mätt) käkade keso. Det var keso med ananas, keso med lök och ibland kalas, för då åt de banan till keson också. Jag tänkte aldrig att de inte tyckte de dög, jag tyckte mest de var knasiga i huvudet som inte åt mat som alla andra vuxna jag kände.

Svårt det där.

Om det där med kål och sådär.

Jag blev attacksugen på kålpudding igår.

Därför drogs Annas Kokbok fram och J fick springa till affären och handla kål och purjo.

I två timmar stod jag och hackade kål och lök, kokade kål och lök, fräste kål och lök och blandade kål och lök med färs i en form. Medan det sedan stod i ugnen fick jag ett annat svårförklarat ryck och gick ut och sprang terränglöpning i en halvtimma. Halvvägs in i skogen klev en svartklädd man ut i spåret och jag såg hemska filmklipp inuti huvudet och sprang för livet ända hem över stubbar, rötter och genom snår.

Kålpuddingen var to die for med skakiga ben och eftersvettning längs ryggen.

Idag har jag dock kraftig gasbildning och diarré...

Rödluvan går i skogen och plockar bär. Fram hoppar Stora Stygga Vargen och utbrister "Nu ska jag äta upp dig!"
Rödluvan suckar "Mat mat mat, är det ingen som vill ha fitta nuförtiden?"

Mitt nya liv.

Jag klipper inga kuponger ijallefall!

Well, så går vi där och handlar, jag och min vän H. Vi ser bägge en übervacker man gå förbi och våra huvuden tvärvrids åt hans håll. Oh my oh my suckar vi unisont och flinar brett.

Vi handlar vidare och medan jag plockar romansallad så fastnar H vid rotfrukterna. Den H jag känner äter inte rotfrukter, eller tja, inte hemma åtminstone. Hon står och kikar vid rödbetor och kålrötter och jag går nyfiket fram och tycker att hon borde slå till på en beta eller två. Mm, flinar H nöjt och plockar lite med en kålrot. Faktiskt att jag inte förstår NÅGONTING, kanske att H ska börja ett nytt liv, göra rödbetssoppa eller något?

Meeeeh! Du fattar ju inget! Ååååh så SAMBO du blivit!

Fan. Bakom rot-jävla-frukterna gömmer sig en snudd på ännu vackrare man. Det är HAN som är föremålet, INTE palsternackor, kålrötter eller några dumma betor! Jävlar. Dööööh.

Det får mig att minnas en dag i september förra året. Jag och Siss var på äventyr på ICA Maxi i Mölndal för att handla kräftor. Huvuden vreds ur led, det var män överallt! MMS skickades till H på två spattiga jäntor i livsmedelsaffären. Vi är på ICA i Mölndal, fett med babes överallt!

Sedan dess har alltså min radar gått och dött.

Ibland hjälper inte lokalsinne.

Jag hittar i Stockholm men ej på tuben.

Den här låten spelas då och då på favoritradiokanalen och jag blir varje gång lika glad. Tänkte ge er låten på tuben men fann den ej. Så jag sitter här uppkopplad i bilen utanför kunden och väntar på att tiden ska slå rätt och får göra en sån här istället:

13:25 Mitt Piano "Små Små Steg"

Då spelades den på P3. Lycka till med finnandet och letandet, för det är en alldeles fantastisk liten sång!

Nu är jag upprörd!

What?

Det här trodde jag faktiskt inte! Att Papa Dee är gripen misstänkt för hustrumisshandel känns helt absurt.

Och hustrun nekar till allt, trots att man hittade henne blodig i trappuppgången och flera vittnen sett incidenten. Vet inte vem som är största idioten... Eller tja, den lär väl inte vara född ännu.

I've got all my sisters with me!

Blod är alltid tjockare än vatten - javisst.

Men min familj befinner sig lite för långt bort från mig. Ibland är det ensamt, ensammast på jorden.

Jag vet dock att de finns där för mig - alltid.

Det finns dock tillfällen då jag inser att jag har någonting som inte alla har. Jag har inte bara fantastiska och många vänner, jag har också en unik gemenskap och ett slags systerskap med de allra bästa av de bästa. Jag har systrarna O. Alla tre finns där. Lyssnar, skrattar, stökar, bär, packar, städar och finns. Alltid.

Jag tackar fantamig Gud för Systrarna O.

Tack för att Ni finns.

One can't have it all..?

I miss out.

Jaha. Här ligger jag i min säng i mitt nya hem. Min man snusar sött och vi har fått ordning på det mesta runt omkring oss. I morgon väntar de sista kartongerna i gamla lägenheten, sen är det "bara" städning, källaren och vinden kvar.

Det kommer bli så bra! Jag mår bra nu och här.

Synd bara att man inte kan vara på alla ställen samtidigt. Det finns många ställen jag velat vara på igår och ikväll, även om jag är säker på att jag är på det enda rätta.


Nog!

Nu får det vara nog med ego-boost för idag.

Jag får väl vackert åka till min gamla lägenhet och börja rensa skor, jackor och övrig skit.

Lite godis hade ju inte suttit helt fel kan jag erkänna.

Dunka barnets huvud i väggen.

Stor ilska blev ett blått barnbadhus.

Jag klev igår innanför dörren med massiv pms, smärta i magen och överlag överjävlig. Lyckades ändå klämma fram ett "toodiloo" när jag kom hem och lyckades då också väcka lilltjejen som tydligen hade feber och nyss somnat. Stora gnälliga skitskrik rungades snart genom lägenhetens väggar. Ingenting man längtat hela veckan efter att höra. MAMMA, MAMMA, MAMMA! Pappas ord vyssjade efter en stund den lilla som somnade en kvart därpå. Då var mitt humör low low, typ drop dead low, men jag lyckades hålla masken någorlunda.

Mannen åkte och handlade, jag la mig i sängen med värktablett för att jobba.

Ungen börjar böla igen. Och slutar inte. Inte ens efter tjugo minuters försök.

Inne i mitt huvud: Döda henne - lägg en kudde över ansiktet, stäng dörren och åk tillbaka till Stockholm.

Ur min mun: Vet du tjejen, nu ska du försöka lyssna på en historia. Det är historien om det lilla lilla lilla blå barnbadhuset som bara barn får leka i, där går vattnet bara upp till knäna och det finns kolasås i vattnet som man får äta hur mycket man vill av. Alla flickorna har baddräkter med volanger och DIN, den är allra finast med glittriga prinsessor. Det finns en lekfarbror som är en apa som kan göra mjukglass med händerna och ett vattenfall som sprutar studsbollar...

Min historia fortsatte i all oändlighet. Ju mer jag ordbajsade, desto större tindrade hennes ögon och efter en halvtimma sov hon djupt. Då hade också min ilska lagt sig och ersatts med en ännu större stolthet.

Nej, jag är ingen mamma. Nej, jag vill inte ens vara styvmamma eller betala dagisavgift. Jag är dock en förbannat bra extramorsa med för mig helt dolda resurser! I'll be damned!

Urusel på att hålla mig!

Jodå, kissnödig kan jag vara utan att pinka i brallan.

Dock inte ha massa hemlisar rörande mig själv eller paket liggande till andra. Det kan jag inte hålla! Det går inte.

J fyller 25 i november. Igår levererades hans present till min ägo. Den var så FIN! Perfekt! Klockan var då 16.30.

Klockan 17.15 började jag skruva på mig och frågade snällt om han ville ha en present från sin lilla häxa som var på ett skruvat och ordentligt rivigt pms-humör. Han fick således en för-tidig-födelsedagspresent-slash-sambo-med-världens-bästa-tjej-present!

Jag måste nog också vara världens bästa tjej som beställer en toksnygg klocka från USA till min man, som han blev själaglad för! Enda smolket i bägaren är väl att jag kan kännas något, kanske nåååågot självgod just nu. Men va fan, skit i det! Är man bäst så är man.

Egoblod

Få av alla, ge till mina egna.

Precis varit och tappat ett halv kilo blod. Fan va gött att gå ner i vikt och göra en god gärning på samma gång! *haha*

Har världens mesta egoblod; AB+ som kan få blod av alla men bara ge till likvärdiga. Blodet är dock inte "skitblod" som jag beskrev det för sjuksyrran som tappade mig, utan de utvinner viktig plasma ur mina droppar.

Så hörrni, masa er genast iväg och gör nåt gott för någon annan! Ge blod!


Waste of material.

Jag får inte ihop det.

Ok. När en kvinna har mens är hon finnig, fet och svullen. Här är hon inte fertil och behöver således inte stråla eller se sexig ut. Det är ok att sunka ner sig och lukta svett.

Det som dock stör mig är tuttarna.

Varför måste boobiesarna vara fantastiska när allt annat på kroppen är skit?

Jag vill bara flasha, pusha och smeka mina otroliga tillgångar. Jag vill ha dem jämt och hela tiden, bara inte NU!


Hiro no hero to me...

Oromantiker...

Kan inte hjälpa det. Försöker och försöker se att han är söt och komisk.

Men jag klarar bara inte av naiva och godtrogna människor!

IDIOT.

Stor saknad i min kropp.

Jag är en hycklare.

Med enorm smärta i min mage på grund av Tant Röd (läs: jävla helvetes satans skitmens med tillhörande fucking apjävla cystor som gör helt sjukt hysteriskt KUKONT) så kan jag bara tänka ett fåtal tankar just nu:

CHIPS

CHOKLAD

BEN & JERRYS Peace of fucking cake

GODIS


Men jag nöjer mig väl med en kopp jävla thé.

Om att unna sig.

Följande är ett utdrag ur min blogg på Viktklubb.se




Ändrade preferensramar!

on, 10 sep 2008, 19:10


Howdy.


Det är häftigt ändå hur man ställer om sig, hur man ändrar sin syn, sina vanor och sina ramar och begränsningar.


Ta det här med att unna sig nåt gott. Tror att vi "tjockisar" är experter på att unna oss nåt gott. Själv har jag lärt mig att hata det begreppet, då det bara för med sig uselt samvete och tightare kläder.


Vill man gå ner i vikt får man fan sluta att unna sig hit och dit. Har man bestämt sig så har man?


Självklart, man kan inte sluta leva och bara ha det trist och tråkigt för resten av sitt liv, men fan... Man behöver ju inte vara utbildad hjärnkirurg för att fatta att man inte kan unna sig chips till fredagsmyset om man ska komma i storlek 38.




Jag var och handlade förut. Ska ha frukostmöte i morgon och ha med mig käk. Köpte allsköns mat; juice, sötade yoghurtar, philly-ost, druvor mm. Själv äter jag frukost (= ägg, skinka och keso) hemma innan mötet och nöjer mig med kaffe, men på vägen från affären "unnade" jag mig tre druvor. Det var vansinnigt gott! De smälte i munnen och gav mig en enorm tillfredsställelse.


För två månader sedan hade jag med största sannolikhet inte sett det som att unna sig - hello, tre druvor? Ge mig en påse chips eller en tallrik Ben & Jerrys!


Stort bevis för mig, detta. Jag har ändrat min syn på mat, synder och fått ett helt annat perspektiv.


Jag är stolt!


Senildement?

Hjärnan? Jo, den är här nånstans.

Well, i våras vet ni ju att jag kom hem till mig själv efter en veckas bortavaro och fönstret stod på vid gavel, plattången var på och plattan i köket stod på trean. Det var ju då jag blev mörkrädd och bröt ihop.

Det är inte lika illa nu, inte tillnärmelsevis. Jag mår bra nu ju.

Är bara omåttligt tankspridd eller nåt. Med åldern visar det sig tydligt att det är svårt att flytta från ett hem till ett annat och bo i ett tredje på veckorna. Men det blir ju bättre!

Igår när jag kom "hem" till Stockholm luktade det märkligt. Jag hittade filmjölken i skåpet för muggar och glas. Var väl en sådär bra idé.

Idag glömde jag helt bort ett kundbesök. Zipp borta! Minnet kom åter, men två och en halv timma försent. Det var överhuvudtaget inte en bra idé. Tack vare min omåttligt stora kvinnliga charm så lyckades jag få ett nytt möte nästa vecka, samma dag, samma tid. Måtte satan ta mig bakifrån med taggtråd om jag glömmer det!

Allt som kryllar är djävulens avkomma.

Löss!

Tvi vale. Mother fucker, jag hatar. LIVRÄDD! Tänk om lilltjejen som går på dagis kommer hem med kryp i skallen?



Jag hatar när kvällstidningarna ropar "lusinvasion", för jag kan inte sluta klia mig i håret!

Sanning eller bullshit?

Jo, det är sant, det där förra inlägget.

Eftersom jag var först på någon slags "reservplanslista" eller liknande så ringde det en kvinna idag från Polisrekryteringen. Jag var hjärtligt välkommen till testerna i Göteborg i morgon bitti.

Då jag vid tillfället var 35 mil ifrån Göteborg och på väg ännu längre bort till sedan länge inbokade kundmöten, uppackningar och dylikt, och dessutom en sjukt lojal medarbetare så såg jag ingen möjlighet att vända bilen, gå under jorden och stänga av mobilen under två dagar. Därför tackade jag vänligt men bestämt nej. Inga fler möjligheter fanns och jag måste tillstå att jag tycker att det är snudd på dålig stil att ringa EN dag innan.

Helt hysteriskt ironiskt att jag så sent som igår kväll beslutade mig för att söka en omgång till.

Arbetsmoralen och lojaliteten, är det något jag bör ta upp i mitt personliga brev? Dööh.

Big drama.

Jag skulle kunna välja att vara dramatisk:

Idag blev jag sent omsider så till slut kallad till Pliktverket för att utföra Polisens sista tester.

Jag tackade nej.

Finestra finestra...

Payback time för P.

På grund av en viss fönsterfest med uttrillning, inklättring, bortsupning av nycklar och inklättring igen så är det nu dags att punga upp 1500 kr för utbyte av lås.

Satans skit.

Fast å andra sidan. Ett och ett halvt tusen och jag fick en kvälls gapskrattande kompisar, en jävla rolig film och en ännu roligare historia. Nästan så det är värt det, ett och ett halvt år senare...

Det går undan!

Shit, nu gäller det att hålla i sig...

Inte nog med att arbetstempot är rasande högt, nu är det också fart på övriga medresenärer som hjälper till.

Hyrestanten hade ingen tid att besiktiga lägenheten i slutet av denna månaden men hade dock en tid ledig IDAG.

Tjena.

Jag tackade och tog emot och hoppas att hon är på gott humör.

The nasty story about the too-good-weekend.

Äckelpräktig?

I fredags flyttades det en del, det röjdes litegranna och på det lagade jag fredagsmiddag och köpte vin. Vi drack varsitt glas och kylde resten (redan här går något fel, man sparar inte vin, man dricker upp det!). Vi var sedan ute och gick kvällspromenad, hamnade hemma hos några vänner och promenerade sedan hemåt igen. Där åt vi lite mörk choklad i soffan och diskade upp middagen. Mina vänner som var ute sms:ade härliga rapporter om himmelens fröjder som jag storlog åt. Dock känner jag dem så väl, så när ögonen gick i kors för tidigt för en fredag så stängde jag av mobilen (what?).

Lördagen innebar brakfrukost tillsammans med intrillande lika roliga sms som uteblivit under natten. Sedan kom svärisarna och skruvade och borrade hela dagen. Jag packade upp och packade ner. Kvällen spenderades på middagsbjudning med efterföljande promenad hemåt.

Söndag är en klassisk slänga-skräp-dag. Så också för mig numera. Där gick jag i regnet i mina smaljeans och blöta skor och kryssade mellan containrarna. På det följde söndagsmiddag med svärisarna, för att sedan hasta hem och sälja min soffa. Jag sålde alltså en soffa som sett röven på både den ena och den andra, till en medelålders medelklassfamilj som ska ha den i sitt nya TV-rum. Skitbra... Söndagen avslutades med stora klädrensarjippot. Självklart hittade jag kläder jag inte visste jag hade. It's a shame.

NU. Work. Hinner inte Stockholm idag. Måste komma ikapp på kontoret först.

Och ikväll kommer lilltjejen hem!

More guns to the people.

Min vy från fåtöljen:

Määääh, jag har tagit paus, det är APTRIST att packa och rensa ensam!

¤ Tomma, vita, hopfällda askar. Vet ännu ej om de ska sparas.

¤ Ett stycke klapp-klapp som är kvar sen sista Sverigematchen.

¤ Två rullar dyra tapeter, en Josef Frank och en guldrandig historia.

¤ Ett gevär. H?

¤ En tio meter lång antennsladd. Hey, så går det när man släpper mig själv i teknikaffären. Det hade räckt med två meter, men det visste ju inte jag!

¤ Tomma flyttlådor. Jag vill inte mer idag!

Nu åker jag hem till min man, nej!! Jag menar OSS och packar upp det jag nyss packat ner. Typ stekpannor. Jippi...

Socialkonstruktivism...

Hemskt va mö grejer det finns i ett skåp!

Rensar och packar, rensar och packar. Det måste ju finnas nån anledning till att jag sparat alla mappar och häften i mitt dokumentskåp... Men en hel mapp med övningar i spansk grammatik? Ett annat häfte med hemtentor?

Sparar dock mer än hälften - igen. Fastän jag inte öppnat en endaste en av mapparna, häftena eller de kopierade böckerna sen sist jag flyttade - 3 år sedan. Men jag blir ju nyfiken på mina häften som en gång berört mig så. Socialkonstruktivism, jag minns inte ens vad det handlar om - tyvärr. Men tänk en regnig dag, då kanske jag har tid och lust att ta reda på det igen!

Om jag hade 4,9 millar över...

Inte varje dag man går på lägenhetsvisning på Drottninggatan!

Malin och jag hamnade av en slump på visning idag. Efter att ha knallat upp sex våningar i trappor av det höga, sega och jobbiga slaget hade vi bägge mjölksyra och möjlig svettutsöndring.

Säg mig; vem i hela helvetet tror på allvar att JAG ens funderar på att köpa en svårmöblerad TVÅA på 85 kvm för nästan 5 miljoner kronor? Jag som gick runt i jeans, svettig skjorta, röd väska från H&M och fula skämmiga steps-strumpor.

Johoni serrni, det gör mäklaren. Och jag får nog komma på en bra ursäkt tills hon ringer och frågar om jag vill vara med i budgivningen.

FEM MILLAR!

EN TVÅA!


Stockholmare är fan inte kloka nånstans.

Dock fantastiskt fint kök med, enligt Malin, fruktad alkovarning på vinkylen.

Shipping hit och shipping dit.

Yaiks!

Ooooooooookej. Jag har precis bränt en smärre förmögenhet på en möjligt jävligt bra affär som kanske, kanske inte går i lås.

Min vän bor på hotellet i fem dagar, varav tre är vardagar. Under de dagarna MÅSTE mitt paket anlända, annars försvinner det i rymden?

Hoppas det funkar för det kommer bli jordens finaste 25-årspresent!

Having a hard time deciding.

Jag vet helt enkelt inte längre.

Inne och kollar min gamla ansökan, filar lite. Ändrar lite. Sparar så länge. Kan inte bestämma mig.

Varför?

Är jag rädd för att misslyckas igen? Eller krävdes det en motgång för att påminna mig om vad som eventuellt väntar, och att det bara är att rätta in sig i ledet? Är jag en person som kan rättas in i ett led? Vad vill jag egentligen?

Två veckors tänk kvar.

Good dog, bad dog...

Eh.

På en scen sitter en blind kvinna. Bredvid henne sitter en fet kille i svarta cykelbyxor och ett brett orange hundhalsband runt halsen.

De berättar för publiken och värden att de delar en fetich; han är kvinnans ledarhund som också sätter på henne som ett djur i sängen. Bägge är mycket lyckliga, speciellt när hon är ute och går med honom och han pinkar på träd.

So far so good...

In kommer kvinnans pojkvän (!) och skriker och skäller, gråter. Hundmannen ställer sig på alla fyra och skäller och försöker bita honom i knäna.

Jag sitter förstummad och undrar vad fan det är för nån kanal jag tittar på. Maten kallnar och jag inser att den där Jerry Springer, han är ju inte klok nånstans.

Glöm för guds skull inte Belinda ikväll på TV8 kl. 21.00!


Inget svårt val.


Amerikanerna har Jerry. Vi har bitterfittor. Tack Sverige!

Hot spotting!

Kändiskåt? JAG?

Heey, inte alls. Men jag tycker att det är enormt festligt att titta nära på människor som man ser på TV och i tidningar!

Dagens skörd blev god;

X På City Gross parkering rullar en BMW fram och ställer sig mittemot mig. En jävligt het kille går ur och det är ingen mindre än Jonny i Room Service som tar ut sin goding till dotter och småpratar med henne. Eller ja, vad fan vet jag, det kanske inte alls var hans dotter. Han kanske hade snott henne från Mattias.

X På gatan där jag bor kör jag långsamt för att inte missa en parkeringsficka. Vilka går rätt ut i gatan framför bilen och storglor (!) på mig där jag sitter och ser dum ut? Mark Levengood och hon Pia i parlamentet som ser ut som en bitsk kärring - dock inte i verkligheten, hon såg mycket trevlig ut!

Jag är nöjd. Nu kan jag gå och handla mat.

52 mil senare.

Gasen i botten och snabbt ska det gå!

Felberäkning gav mig en vansinnesfärd utan stopp mer än för bensin och en sallad i knät upp till Stockholm.

Nu är jag mer än virrig och lite felbalanserad. Det hade varit ok att bara köra en bit om dagen, det jobbiga är att förväntas prestera på topp efter 4 timmars hets i bilen.

Allt gick dock bra, kunden nöjd, jag nöjd, bilen nöjd och inte en polis i närheten.

Nu ska jag slockna en stund.

RSS 2.0