P som i Pilutta

Fajt i hönsgården blev till uppskattat kackel bland gästerna.

Sure, den blev svindyr med ingredienser där det inte sparades in på nåt, men jävlar så god.

Prestigelös? JAG?

Fuck no.

Jag blev efter helgens barnkalas sugen på att göra en smörgåstårta till min mans familjekalas när han fyller 25. Då jag jobbat med att göra just smörgåstårtor och kallskurna fat varenda morgon under mer än ett år så bör jag ha koll på hur man gör. Dock tycker jag själv inte att denna svenska klassiker är något vidare efter just detta år, men man behöver ju inte själv njuta fullt ut, det räcker att den är snygg och god!

Rykten gör dock gällande att min svärmor puffar upp sig likt en stolt höna över sina egna magnifika smörgåstårtor. Att hon gör de bästa och godaste som står att finna och även har delat med sig av denna kunskap i släkten.

Med detta faktum så borde jag alltså göra något annat som jag är bra på, typ tapas-småplock i italiensk stil eller annat pretentiöst, men icke. Jag ska pinka revir! Och min man har lovat att oooooaah så högt han kan om att det var den bästa och godaste och helt enkelt mest fantastiska smörgåstårta han någonsin ätit.

Så det är någon som har satt press på sig själv...



Och detta är så omåttligt barnsligt av mig så jag pallar knappt med!

Jag kommer sakna den här tavlan när jag flyttar.



Bosse är ju helt wasted, undrar om han skulle märka att jag stal den?

Fast i saccosäcken.

Fan. Min röv har fastnat. Fastnat i en håla i saccosäcken. Gymmet behöver min närvaro och jag är sjukt sugen, förra veckan gick det ju så bra, så bra. Men så fastnar röven.

Högen med tights, skor, sport-bh och linne ligger och tittar på mig med rådjursögon.

Det jobbiga är inte att träna, det är att komma iväg!

Speciellt när man fryser och latten fortfarande är varm...

Idag har jag bloggreagerat hos en vän.

Denna vän som jag kan diskutera sex, politik, psykoterapi, arbetsliv och klänningsfilosofi med i timtal. Vi är så olika så olika så olika när det gäller en del saker att jag för en liten stund i dag blev upprörd.

In och läs och återkom gärna i debatten.

Tung tunga eller bara jag?

Well, här går jag igen i mina funderingar. Nu handlar de om att kanske en gång för alla göra sig av med pärlan i tungan. För eller emot, för eller emot? Oh God, det är inga stora beslut, det är väl snarare större än så för mig.

Tycker att det ser lite tacky ut, det måste jag erkänna. Snyggt är det inte längre. Kidsen och jag, det är vi som har det. Revolterande javisst, men va fan. Jag behöver väl inte göra revolt längre, är ju trots allt 28 år.

Det som talar för att ha kvar den vita pärlan är att den inte syns. Att jag kan vara snygg och proper, hel och ren men med en hemlis innanför gaddarna. Att jag inte är så välpolerad som man kan tro?

Den där jävla pärlan har suttit på sin plats med vissa undantag i snart 12 år. Det är länge. Längre än jag varit kär, älskad och längre än jag missbrukat det mesta. Den där pärlan har startat många frågeställningar, diskussioner och skapat intresse från många. Det är väl inte det att de tiderna är över, det är nog nåt annat som stör mig...

De där vissa undantagen har varit få, men ett var smärtsamt. Hade precis fått mitt första fasta jobb och jag gick i kavaj dagarna i ända och trodde jag var smart. Fick gliringar från chefen om att växa upp och bli vuxen. Sagt och gjort, pärlan rök. Mina argument trodde jag själv på i nästan ett år "jag har vuxit ifrån det där", "jag är faktiskt ingen barnunge" bla bla bla. Dock blev jag obstinat en dag och tryckte igenom skiten. Det blödde som fan och jag gick med en fläskfilé i käften en vecka och kunde knappt säga mitt namn.

Tycker kanske bara att det ser lite renare ut utan? För det gör det! Och att jag är cool och fräck utan en pärla i tungan som knappt ändå syns, det vet jag väl. Och att jag längtar efter att räcka ut tungan åt folk utan att få en debatt på halsen.



Så nu får funderingarna spinna vidare...

Scenario:

Jag sitter i soffan med fötterna på bordet. I knät knör min mans ben med laptopen och jag känner hur vänsterfoten håller på att somna. Trean är på med Katrin Schulman som ska bli vad hon äter. Min man bölar teatraliskt Jag vill också tanka porr..! Jag tittar på honom efter att citerat H. Ja, vännen, det får du.

Själv vill jag mest bli ordentligt friskus igen. Idag har jag gått i affärer med lilltjejen och shoppat. Mitsar till mina boxhandskar inhandlades äntligen och jag vill slåss!

Mannen vill tanka porr och jag vill slåss. Det perfekta förhållandet har fått sig ett ansikte.

Hjeeeeeeelp.

Limpan var här en snabbis för att hämta bilen. Hon viskade till mig i trappuppgången att TV-gubben var utanför. Shit, väste jag tillbaka, backade in genom dörren och låste, haspade och viskade till min man att sänka TV:n.

Efter ungefär en minut kom jag på mig själv. Vadå? Jag betalar ju för fan TV-licensen!

IQ-badboll.

Sällan har 40 mil känts så förbenat långt...

Vaknade i morse med 38,8 graders feber. Inte så farligt kanske, men jag kände mig döende. FEL, jag känner mig döende. Avbokade alla kundmöten idag och i morgon - ja, även mötet med kukarna. Känns skitigt att haft ångest i en vecka inför något som inte blev av som kommer bli ångest längre fram...

Vet ni hur synd jag tyckte om mig själv HELA VÄGEN HEM i bilen? Hur ont i kroppen och huvudet och hur gärna jag bara ville stanna och sova liiiiiite bara.

Nu äntligen så ligger jag i sängen som luktar hemma och ska dyngsova tills jag vaknar. Mobilen är avstängd under resten av arbetsveckan, vill nån nåt - ring hem.

Pöss

I ordnartagen...



På plats i garderoben!

*nöjd*

MUMS för ordning och reda!!!!!

Jag är kär, jag har total lycka i min kropp och har köpt de mest fantastiska små organiseringsartiklarna. H, förlåt men jag fixar inte din underbara inställning till "ordning är för idioter...". Jag mår bättre när jag vet var jag har vad!

Har man smycken för ett helt kompani så gäller det att hålla reda... Igår satt jag i över en timma och redde ut halsband, ringar, örhängen och armband, det fick mig att spy.

Därför har jag idag handlat!



NICE?!?!?!?

Fy fan.

Äntligen är sista lasset kört, lägenheten städad och nycklarna överlämnade.

Vi firade med nya hyresgästen med grillat, guacamole och ett glas vin - faktiskt att jag också åt lite godis och tänker äta lite till. Hysterisk kräkhuvudvärk under dagen gjorde mig däckad så jag somnade på mage under min mans ben efter billasset. Första tanken i mitt huvud när jag vaknade var GODIS.

Knasigt.

Men nu. Låt kärleken slå rot.

Gårdagen bjöd på ett rungande åhej!

"Oj, så du ska bli sambo, det är ju ett stort steg när man är så gammal som du"

Tack som fan för den du.

Jag blev attacksugen på kålpudding igår.

Därför drogs Annas Kokbok fram och J fick springa till affären och handla kål och purjo.

I två timmar stod jag och hackade kål och lök, kokade kål och lök, fräste kål och lök och blandade kål och lök med färs i en form. Medan det sedan stod i ugnen fick jag ett annat svårförklarat ryck och gick ut och sprang terränglöpning i en halvtimma. Halvvägs in i skogen klev en svartklädd man ut i spåret och jag såg hemska filmklipp inuti huvudet och sprang för livet ända hem över stubbar, rötter och genom snår.

Kålpuddingen var to die for med skakiga ben och eftersvettning längs ryggen.

Idag har jag dock kraftig gasbildning och diarré...

Rödluvan går i skogen och plockar bär. Fram hoppar Stora Stygga Vargen och utbrister "Nu ska jag äta upp dig!"
Rödluvan suckar "Mat mat mat, är det ingen som vill ha fitta nuförtiden?"

Jag klipper inga kuponger ijallefall!

Well, så går vi där och handlar, jag och min vän H. Vi ser bägge en übervacker man gå förbi och våra huvuden tvärvrids åt hans håll. Oh my oh my suckar vi unisont och flinar brett.

Vi handlar vidare och medan jag plockar romansallad så fastnar H vid rotfrukterna. Den H jag känner äter inte rotfrukter, eller tja, inte hemma åtminstone. Hon står och kikar vid rödbetor och kålrötter och jag går nyfiket fram och tycker att hon borde slå till på en beta eller två. Mm, flinar H nöjt och plockar lite med en kålrot. Faktiskt att jag inte förstår NÅGONTING, kanske att H ska börja ett nytt liv, göra rödbetssoppa eller något?

Meeeeh! Du fattar ju inget! Ååååh så SAMBO du blivit!

Fan. Bakom rot-jävla-frukterna gömmer sig en snudd på ännu vackrare man. Det är HAN som är föremålet, INTE palsternackor, kålrötter eller några dumma betor! Jävlar. Dööööh.

Det får mig att minnas en dag i september förra året. Jag och Siss var på äventyr på ICA Maxi i Mölndal för att handla kräftor. Huvuden vreds ur led, det var män överallt! MMS skickades till H på två spattiga jäntor i livsmedelsaffären. Vi är på ICA i Mölndal, fett med babes överallt!

Sedan dess har alltså min radar gått och dött.

Nu får det vara nog med ego-boost för idag.

Jag får väl vackert åka till min gamla lägenhet och börja rensa skor, jackor och övrig skit.

Lite godis hade ju inte suttit helt fel kan jag erkänna.

Shit, nu gäller det att hålla i sig...

Inte nog med att arbetstempot är rasande högt, nu är det också fart på övriga medresenärer som hjälper till.

Hyrestanten hade ingen tid att besiktiga lägenheten i slutet av denna månaden men hade dock en tid ledig IDAG.

Tjena.

Jag tackade och tog emot och hoppas att hon är på gott humör.

Äckelpräktig?

I fredags flyttades det en del, det röjdes litegranna och på det lagade jag fredagsmiddag och köpte vin. Vi drack varsitt glas och kylde resten (redan här går något fel, man sparar inte vin, man dricker upp det!). Vi var sedan ute och gick kvällspromenad, hamnade hemma hos några vänner och promenerade sedan hemåt igen. Där åt vi lite mörk choklad i soffan och diskade upp middagen. Mina vänner som var ute sms:ade härliga rapporter om himmelens fröjder som jag storlog åt. Dock känner jag dem så väl, så när ögonen gick i kors för tidigt för en fredag så stängde jag av mobilen (what?).

Lördagen innebar brakfrukost tillsammans med intrillande lika roliga sms som uteblivit under natten. Sedan kom svärisarna och skruvade och borrade hela dagen. Jag packade upp och packade ner. Kvällen spenderades på middagsbjudning med efterföljande promenad hemåt.

Söndag är en klassisk slänga-skräp-dag. Så också för mig numera. Där gick jag i regnet i mina smaljeans och blöta skor och kryssade mellan containrarna. På det följde söndagsmiddag med svärisarna, för att sedan hasta hem och sälja min soffa. Jag sålde alltså en soffa som sett röven på både den ena och den andra, till en medelålders medelklassfamilj som ska ha den i sitt nya TV-rum. Skitbra... Söndagen avslutades med stora klädrensarjippot. Självklart hittade jag kläder jag inte visste jag hade. It's a shame.

NU. Work. Hinner inte Stockholm idag. Måste komma ikapp på kontoret först.

Och ikväll kommer lilltjejen hem!