P som i Pilutta

Hallelujah! Jag har äntligen hittat och köpt en ny plånbok. Jag vet att jag har köpstopp, men kunde inte låta bli när jag såg denna suveräna svarta skinnskapelse. Bra kompispris dessutom! Den har 16 kortfack och borde få plats med det mesta... Men. Nä... Fuck! Jag har klubbkort till världens alla hörn! Använder jag alla? Näe? Slängde tre, men får ändå lägga dubbelt i ett gäng. Helt otroligt... Hur eller hur, härligt med ny, och fantastiskt roligt att organisera/inreda ny! Nu, strax kundbesök! Tjing.

Förbannat.

Eftersom jag inte får shoppa några grejer som man kan flytta så tyckte jag det var en god idé att förnya säkerhetspaketet till datorn som har plingat på mig ett tag.

Fan, skiten kostade 700 spänn och jag får det inte ens att funka!

Jag är ARG.

Hade hellre flyttat en klänning för 700 spänn.

Frikort!

Ska dra mig upp till lokala affären och handla förnödenheter. Ägg, ost, smör och sånt där som folk överlever på. Kanske en pocketbok eller två. Hälen måste läka snart så jag kan ge mig iväg och träna! Sjukt trött på dum dum dum häl som värker. Men vila hjälper, kanske kan en vecka till göra susen det sista.

Sist jag var på den lokala affären sprang jag in i Pontus Gårdinger, han var snygg, gammal och lång. I would if I could - lätt.

Tänk om jag springer på Per Morberg? Honom har jag ju nästan frikort på! Så kan han följa med mig till min sunkiga etta, laga nåt fett och flottigt, stryka håret ur den svettiga pannan och sedan ägna kvällen åt mig!

Det är ju en kanonidé!

Det går bra nu, kompis det går bra nu...

Ok, here's the deal; eftersom jag står inför en stundande flytt - en såkallad ihopflyttning/inflyttning så är jag just nu väldigt medveten om mitt stora kapital = grejer/kläder/skor/pryttlar.

Jag har gett mig själv köpstopp tills jag flyttat klart. Tänker inte bära en pinal för mycket innan det mesta är bortrensat, slängt, uppeldat, bortskänkt eller sålt. Förhoppningsvis sålt på den efterlängtade bakluckeloppisen om en och en halv vecka.

MEN.

Hey, det var lön igår. Jag vill handla nåt. Hela min natur säger till mig Köp Köp Köp Köp. Därför frågade jag 3-åringen om hon önskade sig något speciellt från Stockholm, om vi behövde nåt nytt hemåt och så vidare. 3-åringen skulle tänka på saken och inte behövde vi nåt nytt heller, inte innan vi flyttat klart! Såklart. Pucko. Fuskare där.

Därför köpte jag mig nyss fonder och skänkte pengar till isbjörnarna.

Bra va! Visst? Visst?

Då jag satt i fönstret igår, likt så många kvällar tidigare så slog det mig plötsligt; det kommer kanske inte att bli så farligt att flytta från lägenheten ändå... Utan mig och min närvaro finns ändå ingen själ kvar. Jag har gått vidare. Kanske att jag inte kommer känna mig lika hemma med en gång, men säkert gör jag det en dag. Jag tittade ut över mitt hem och upptäckte bara väggar, golv och tak, ingenting som jag inte kan finna någon annanstans. Det blir bra detta!

Stockholms slott, av någon anledning...

Så kom det sig då att jag fick mig ett allvarssnack med 3-åringen på tu man hand.

Jag frågade om jag fick flytta in och hon nickade högtidligt och sa att det gick bra, bara hon fick titta på min TV, som var så fin (nöjd!). Jag berättade att nästan alla mina grejer skulle flytta in också, och att vi skulle göra om lite, men att hon gärna fick hjälpa till. Inga problem alls. Vi busade lite i soffan och sen försökte jag förklara varför jag inte är hemma jämt.

-"Du förstår, att jag är i Stockholm på veckorna, och jobbar"
-"Mhm... Men... Var är Tockåm då?"
-"Hm, det är på andra sidan Sverige, men inte så långt ändå, och vet du? Där bor Kungen!"
-"Mhmmm... Men han är så arg, kungen. Varför är han det?"

Och det var där jag började härma Silvia och ropade på min man istället.

Kungen liksom? Kan han vara arg? Det var en mycket rolig fantasi som jag aldrig kunnat förutspå.

Det var ju det där med LCHF...

Om det är nån som är nyfiken på vad jag egentligen håller på med, så kan man säga att jag "lagar min kropp", jag försöker ställa allt tillrätta. Jag är trött på att banta, jag är trött på att aldrig veta vilka jeans som passar, om toppen är för tight och om jag har dubbelhaka den här veckan.

Det här mina vänner, har fått mig att loosa 5 cm runt midjan och 4,6 kg sedan 1 augusti, och mellan blodsockerdipparna, så mår jag alldeles förträffligt.

Try it you like it...

Jag önskar ofta att jag tog lättare på saker och ting.

Men det gör jag ju inte, och det är väl därför jag är jag och såpass fantastisk som jag är..?

Well.

Jag bryter då och då ihop över mitt föreståndande samboskap. Igår lipade jag som en gris när jag såg hur snygg min TV och TV-bänk blev hemma hos mannen. Jag grät ännu mer när han placerade sin ljus-kreation mitt på. Nej. Nej. Nej. Jag vill ha MITT LULL!

Ikväll ska jag berätta för 3-åringen att jag ska bo där, och mina grejer likaså. Jag är förberedd på att hon säger Nej. Jag är såpass van numera att jag inte tar det personligt.

Förra veckan berättade hon om hur ful hon tycker jag är. Och okej då, det svider väl litegrann fortfarande.

Vet ni vad som skulle hjälpa mig nåt enormt just nu?



Men icke! Jag är ståndaktigare än så, fyller på mitt vattenglas och fortsätter huvudvärka.

...jag kommer inte haka på den här bloggtrenden heller.

Min vikt är och förblir en statshemlighet (även om den är 4,2 kg ner sen 1 augusti).

Förresten, kan FRA se min vikt? Jag har ju anonymt angett den på viktklubb.se...? Sheize! Jag är körd!

En Ebba som knäcker.

Gå in och njut av Fröken von Sydows penna (tangenter) när hon är som bäst. Ebba tillbaka till Expressen NU! Gör det du gör ordentligt och som det märks att du brinner för. Här kommer du till din rätt!

Hon är min nya idol

I love Belinda, I love I love I love. Hade jag varit flata hade jag stalkat henne och hånglat upp henne bakom gathörn när hon är ute och powerwalkar. Jag hade kidnappat henne och haft henne hemma i soffan, väntandes på mig när jag kommer hem från jobbet. Hon skulle få vara mitt husdjur, min egen Elisabeth Fritzl.

Nu är jag inte flata, och inte någon Josef Fritzl heller för den delen...

Men snälla, gå in på hennes nya blogg och njut av denna härliga människa!

Skrämmande likt...

Hon har ett sjukt coolt utseende, helt klart. Men inte vet jag om jag hade velat vara lik Bruce Willis som kvinna?

Härmapa jävla kärringar!

Vi var först syss! Vi var först!

Sen följer kändisarna efter... Men vi, vi var banne mig först!

Med en systertattoo alltså.

Vad är privat idag?

Gud, jag tror jag glömt hur man är privat. Jag är van sedan ett par år att skriva av mig här och var och där och då.

Det sägs att en blogg är en dagbok på nätet, ett ställe att lufta sina åsikter, att berätta vad man gjort om dagarna och hur det känns med livet i allmänhet. Vari ligger tillfredsställelsen? Att nån ser? Att nån läser? Att nån bryr sig?

Egentligen spelar läsarantalet mindre roll, egentligen skiter jag fullkomligt i om hundra eller tiotusen läser den här smörjan varje dag. Det viktiga är ändå att få satt det på pränt. För nån att läsa. En kanske. Inga kanske. Mig kanske.

Jag har fler att ta hänsyn till numera än mig själv. Således har inläggen förändrats. Blivit färre stundtals, blivit tristare stundtals. Men sånt är ju livet. Ibland finns det mycket att säga om det mesta, ibland finns inget att säga om allt. Kanske är det här mitt ställe där jag tar reda på allt som snurrar, där jag reder ut alla trådar till nystanet igen.

Och jag tycker nog allt att jag kan göra det utan att vara för privat. Men det är ju också min egen högst privata åsikt som jag luftar på det minst privata stället av alla.

Sale i all ära, men nyheter - det är grejen.

När en säljare köper en vara är det två säljare som pratar för produkten, sägs det. Idag behövdes det bara en - mig. För blusen är så snygg så snygg! Och jag med!


Lindex rules.

I'm GOOD!

De här orden hittade jag om mig hos en vän på fejjan som jag jobbar med då och då men inte umgås med så mycket:

•Most organized
•Most reliable

Oooooooooh I like it!

Då var man 08 på halvtid igen!

Första dagen har innefattat en LÅNG uppresa - tog det verkligen så lång tid sist? Kan iofs även bero på en halvtimmas stopp för att prata telefon med syss på en rastplats full av brudar som sprang stafett jagandes av en geting. Dagen har även innefattat ett stycke föreläsning med powerpoint, kanon, laserpekare och allt. Jag är en klippa!

Det har även hunnits med att käka middag på lokal kines med trevliga kollegor/konkurrenter, biff broccoli slår sällan fel, en loka till det så är man hemma. En av kollegorna är en före detta Mr Potential, det är alltid härligt att tänka tillbaka på allt man valt att gå miste om.

Lidl bjöd på nödvändiga attiraljer som inte längre fanns att tillgå i lägenheten. Jag är numera stolt ägare av en tysk dagkräm med Q10. Lidl-pris 39,90 kr. Amazing...

Fönstret står öppet, jag har svarat på alla mail och nyss tystnade billarmet utanför.

Ska försöka sova lite, och försöka tänka bort den lilla, lilla men ack så existerande larven som jag tidigare hittade i sängen... Tack Gud för vita sängkläder, det bör inte finnas så små larver så man inte ser dem mot vitt va?

ÅNGEST!

Shit vad det känns konstigt... Jag har precis haft visning av min lägenhet, en av J's bästa vänner vill verkligen ha den och det är ju kul...

Nä.

Ska HAN bo här? Jag gillar honom hundratusen men det är ju MITT hem!

Åh, jag har värsta ångesten. Här sitter jag i mitt världens bästa hem och stortrivs. Visst, jag är aldrig hemma. En natt varannan vecka räcker inte långt, men ändå...

Pust.

Det kommer bli toppen att flytta ihop, men lite ångest är väl helt på sin plats likaväl?

Go mess me up!

Vad är nytt under solen efter denna vecka av bloggskugga?

MÄSSA - Företaget som är bäst när det gäller är fortfarande bäst när det gäller. Vi rockade. Vi ruled. Detta kommer också gå till historien som Mässan när Alla kunder tyckte P var smal. (obs, helt sant).

SÄLJUTBILDNING - Den har satt sig, den där utbildningen som även kommer fortgå under hösten och våren. Det var en fantastisk känsla, av att en oerhört kompetent person berättar för mig hur jag är och varför - och det stämmer. Jag grät en skvätt men växte efterhand.

LCHF - The shit. Det funkar.

KÄRLEKEN - Hey babes and bitches, P ska bli sambo! Igår kalkylerades det hejfriskt. Han är ekonomisk, jag är säljare och vill inte göra en dålig affär. Det gicks igenom kostnad för kostnad och argumenterades och dribblades - vi hade skitskoj! Vi är superkära och fastän våra fötter stundtals kallnar ordentligt så kommer detta bli kanon!

Just nu är P en fruktansvärt trött person. Nu har fyra dagars festande och för lite sömn kommit ikapp. Jag är så svullen i ansiktet så jag faktiskt liknar Angelina Jolie litegrann... *flinar brett*.

Går igenom möjligheter och hinder, vad som sker i livet och lite till. Stockholmsresandet börjar i morgon och jag är sugen!

Allt händer av en anledning. Så är det. Vi ska bara se vilken.

Nu är det tvättat, packat och klart.

Bena rakade, naglarna - nej jävlar, det har jag inte hunnit..., håret är färgat, plåster är packade och resorb är i väskan.

Har tvättat sjukt mycket kläder, såpass mycket att jag inte fick rum med lakan och täcken. Får bli en annan gång, nu var det undisar och semesterkläder som prioriterades!

Eftersom jag gått och mensat ner mina sista par trosor idag var det lägligt att sortera nya fräscha under in i lådan och ner i väskan. Hej hopp så var 12 par svarta trosor nerpackade. Man vet aldrig vad som händer, better safe than sorry... Äh, jag har inte tid att tänka, ta alla jag tycker om så blir det bra hur eller hur.

See you when I see you.

Om ni ser nån svischa förbi helt makalöst snygg i svart klänning, pumps och guldsmycken, säg hej för sjutton! Jag kanske bemödar mig en nick tillbaks.

Jävlar vad trött jag är!

Och nu är håret Mocha Brown (läs jävligt mörkbrunt ni som inte fattar), armhålorna rakade och fötterna stickande sömnbehövande.

Jag har tapetserat i sex timmar, jag har målat en massa, flyttat på 1400 kataloger och bråkat en del med chefens fru. På vägen hem fick jag reda på att människor jag ABSOLUT inte vill ska veta, visste att jag sökte till PHS. Skit skit skit.

Det var en rätt bra dag ändå...

Nu sover jag redan.

Kanske kan jag klara allt ändå.

Andra gången denna vecka som jag är ensam med lilltjejen. Underhållning, samtal, kvällsmat och nattning. Idag bar det av till badhuset, där jag enligt Jess "stod vid bläckfisken som en Milf..." Jomenvisst.

Idag har jag förklarat skillnaden mellan kisse och snopp och varför tjejer har det och killar det andra. Mycket spännande vill jag lova. Huvudet på sned och ögonen stora. -"nähä, blir det inga bebisar annars...".

Hon litar blint på mig, lilltjejen.

Och jag avgudar henne.

Två veckor om året är jag extra allt.

Den ena börjar i morgon.

Mässa med bygge, design, skämt, skratt, riv i håret och uppgivna suckar. Till slut - tillfredställelse! Mässa med besök, chitt chatt, skratt, gapflabb, leenden, löften och blink blink. Mässa med middagar, discodans och klackarna i taket.

Jag är alltid lycklig i mässans hallar, jag lever upp till mina skyhöga höjder och jag är alldeles fantastisk och strålande.

På fredag kväll kommer dippen, det vet jag, men jag är förberedd.

Gud så roligt jag ska ha! Gud så bra och många affärer jag ska göra! Gud så mycket vin jag ska dricka! Gud så mycket uppmärksamhet och bekräftelse jag ska få och förtjäna!

Och hon älskade er alla.

Igår var en stor dag.

Man skulle till och med kunna säga att jag igår var i mitten av mitt liv.

14 år innan.

14 år efter.

Jag dog en kort stund, jag vet hur det känns att vara på väg till andra sidan.
Jag överlevde.

Jag lever utan men, jag lever med enbart ett fåtal hjärnspöken som tack och lov hälsar på ganska sällan.

Ofta är jag tacksam för livet. Men en dag om året är jag riktigt riktigt glad för livet - och det var igår.

Lär er en sak mina vänner; ta aldrig någonting för givet. Fånga dagen eller vad fan som helst, men lev nu, inte sen

I like it a lot!

Och nästan lika mycket gillar jag den här låten!

 

Katy Perry -  I kissed a girl.

Jag ska måla hela världen lilla mamma...

När jag fyllde fem eller sex år och gick på samma dagis som i föregående inlägg fick jag en idé.

Jag skulle överraska mina fröknar med nåt stort. Förmodligen hade djävulen flugit i mig den dagen eller liknande, för hur kan man annars få idén att måla alla målarrummets väggar med vattenfärg?

Men inte var det jag som gjorde det. Inte bara i alla fall. Jag lyckades dock övertala alla fröknar att låta oss arbeta ostört med dörrarna stängda, och uppviglade sedan mina kompisar att börja måla.

Målade gjorde vi. Tills varenda liten centimeter var täckt med dassig vattenfärg.

När fröknarna skällde och gapade förstod jag ingenting. Jag grät och var helt förstörd, hur kunde de skälla så och vara så arga - när det var min födelsedag?

Det tog hemskt lång tid att skrubba väggarna rena...

Fult ord för ful egenskap?

Har varit på utbildning i dagarna två. Helt färdig, mentalt utpumpad och fylld med nya insikter och betraktelser.

Jag är förjävla bra på det här. Min nackdel är mina känslor, att jag ger för mycket av mig själv - att det inte håller i längden; att jag inte håller... No shit Sherlock..?

Efter en hel dag med tidsbokningar inför nästa vecka är jag snurrig och törstig. 40 besök - tre dagar - bra eller?

Jag är trött på min egen röst. Nu vill jag bara vara tyst ett tag.

Jag följer mina vänners exempel.

När jag var sex år gammal gick jag på dagis. En dag kommenderade jag ut alla pojkar på gården och alla flickorna in i hopprummet. Där beordrade jag alla flickor att ta av sig kläderna och dansa nakna inför pojkarna utanför fönstret.

Sedan kom fröknarna på oss och det blev ett väldans liv.

Jag kanske skulle satsa på att bli bordellmamma?

Men ibland är man inte resonibel...

Jag läser dagligen massor av bloggar, allt från vänners till kända och okända mediepersonligheter. Jag läser feministiska rödstrumpebloggar á la Bitterfittan, jag läser Ebba och jag erkänner, jag läser Linda Rosing - mest för spektaklet och min enorma skadeglädje.

En blogg jag alltid och gärna missar (läs undviker) är dock denna frökens:


Hon gör mig FRUKTANSVÄRT irriterad.

Tänkte jag skulle få en ny åsikt i och med min sommarbok från chefen - hennes blogg mellan 2005 och 2007. Icke. Hemska människa Linda Skugge, vad tar det åt dig?

I'm fucking trying.

Upp med hakan Pyret!

Visst, det är ingen idé att lipa över spilld mjölk. Livet går vidare och rullar på ändå.

Men det är det som är poängen. Att livet rullat på och varit fantastiskt men inte långsiktigt. Att jag missat flera stationer längs vägen, att jag glömt att dra i plingsnöret.

När jag slutligen hittade rätt station, där jag ville av - då plingade och plingade jag, men istället för att tåget skulle stanna och släppa av mig, så gick snöret itu.

Tåget tuffar på, men nu vet jag inte längre var jag ska av.

Det känns lite... Märkligt?

Skum känsla i kroppen. Tomt mest.

Vad ska jag göra nu? Vad var det som gick fel? Varför vill de inte ha mig?

Är det nu jag ska börja gråta?

Och vad var det nu man sa om att ta ut segern i förskott?

Hm.... Tja. Det är fortfarande vecka 31.

Min autistiska ådra håller på att få rabies. Säger man besked under vecka 31, räknar jag med besked vecka 31.

Upp till bevis Mr Officer.

Jag höll inte vad jag lovade.

Det var det enda jag behövde när läppen darrade och ögonen värkte.

Tack H för glömskan i baksätet.

Det var en trevlig kväll från början.

Många som jag håller av kom ut och satt i gröngräset, badade, tände grillen, chillade och snackade strunt. Det hade kunnat knytas ihop till den perfekta kvällen. Min man gjorde en storartad prestation på vattnet och jag var stolt som en lejonhona.

Så stampade jag i slalombindningarna för första gången sen förra året. Mannen satt i båten och jag kände väl viss press på att han skulle tycka jag var duktig. Då han kysst mig till sömns med orden "du är så jävla häftig" kvällen innan då jag visat hoppkunskaper, ville jag ha mer.

Första rundan, kände lite på vattnet - kändes ovant och sisådär. Andra rundan började perfekt, såpass perfekt att jag kände att det skulle gå vägen hela vägen. Det ska man dock aldrig känna, för det är då det går åt helvete.

Mötet med vattnet i väldigt hög fart, volterna, skidan som lossnar, nacken som knakar, vattenytan som slår upp vatten innanför ögonen - det är lika med trauma för mig.

Chock. Tårar. Ilska. Besvikelse.

Idag har jag blåtira under massivt lager av lila ögonskugga. Huvudet spränger, ryggen och nacken smärtar. Har en flodhäst sovit ovanpå min kropp inatt?



Aj aj.