Skärrad.

Jag önskar ofta att jag tog lättare på saker och ting.

Men det gör jag ju inte, och det är väl därför jag är jag och såpass fantastisk som jag är..?

Well.

Jag bryter då och då ihop över mitt föreståndande samboskap. Igår lipade jag som en gris när jag såg hur snygg min TV och TV-bänk blev hemma hos mannen. Jag grät ännu mer när han placerade sin ljus-kreation mitt på. Nej. Nej. Nej. Jag vill ha MITT LULL!

Ikväll ska jag berätta för 3-åringen att jag ska bo där, och mina grejer likaså. Jag är förberedd på att hon säger Nej. Jag är såpass van numera att jag inte tar det personligt.

Förra veckan berättade hon om hur ful hon tycker jag är. Och okej då, det svider väl litegrann fortfarande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0