P som i Pilutta

Don't

Om en enda människa till idag nämner orden Tuffa Tider eller Lågkonjunktur så kräks jag.

EN ENDA.

Så låt bli.

Mötet med svinen gick fint, för er som undrar...

Svinen hade gått på charmkurs (eller så tog de till sig min tidigare kritik och tillrättavisning) och mitt ångestladdade möte gick toppen! Aldrig innan möte har jag varit så nervös, svettig och knäsvag. Jag har hållt föredrag i styrelserum, för VD:ar, marknadschefer och för 100-tals människor, men inför detta möte var jag rädd.

Rädd för att hamna i underläge, för att bli dumförklarad och för att inte räcka till.

Deras grej har varit att mobba. Att spotta, vara översittare och faktiskt riktigt jävliga. Det är deras "jargong" - take it or leave it. I ett par veckor har jag inte kunnat tänka på mötet utan att kissa på mig lite. För jag är inte mitt vanliga säljjag. Som övervinner allt och som skrattar och ger gliringar.

Mötet gick dock fantastiskt! Jag kicked ass!

Så efter en timmas bilkö in till stan igen (tar normalt tio minuter) gick jag till Åhléns och köpte deo och nagellack och till Systemet för två bärs.

Life is goooooood.

Hej M,
 
vi talades vid förra veckan per telefon. Jag var något ofokuserad och ber om ursäkt för mitt taffliga intryck jag måste lämnat.
 
Hursomhelst, jag jobbar som resande säljare, är en duktig sådan men är trött på att fara och flänga fram och tillbaka till Stockholm och ser mig om efter nytt jobb. Min goda vän S tipsade mig om dig, därav mitt plötsliga uppdykande!
 
Jag är en ytterst kompetent och duglig tjej som ser fram emot att träffa dig. Måndagar och fredagar fungerar för mig, då jag kan styra om mitt schema så det passar.
 
Jag ser fram emot att höra av dig.
 
Med vänliga hälsningar,

P

Försiktigt försiktigt öppnar jag sidan...

Intresserade företag Här finner du alla förfrågningar från företag som är intresserade av dig. Du har inga förfrågningar.

Skititdå! i morgon är det ändåså jag som ringer Mattias!

Idag blev måttet rågat via sms...

Därför har jag reggat mig på Manpower och inte varit speciellt nogräknad.

Skithög.

Fan. Så jävla trött jag blir!

Idag hade jag en stor affär på gång. Ett stort jävla skitprogram kommer snart ha premiär på TV och min kund säljer in prylarna som ska promota programmet.

Då affären var klar och jag ringde in ordern fick jag informationen att produkten var slut. Tough shit, sånt händer. Aj aj. Allt slut - vad ska vi göra? Världen lär gå under, kunden kommer få stora slaget men det kommer bli bra. Då det var en av mina absoluta favoritkunder så tänkte jag faktiskt inte att mycket kunde hända. Det är en bra tjej, med gott om distans och humor.

Gissa vem som förmodligen inte fått ligga på länge? HON. Då jag fick en utskällning av guds nåde så jag faktiskt nära på bröt ihop i mitt febriga tillstånd. Hon gjorde mig ledsen, skällde ut mig efter noter och fick mig att känna skuld precis som att världen faktiskt hållt på att gå under.

Men sen slog det mig; va fan. Ett TV-program? Några jävla, ok, några tusen prylar som skulle göra någon glad... Who cares i det långa loppet?

Då blev jag desto gladare förra veckan då jag medverkade till att ett stort anorexicenter får nya duntofflor till sina patienter.

Men att nästan bryta samman och nästan bryta ner mig för att några fjollor ska åka skridskor... Nä, det är inte ok. Slut är slut, vad ska jag göra? Trolla med knäna? Idag igen? Jaja. Inga problem...

Jag har väl kanske så smått börjat ta tag i livet som inte fungerar...

Hej, hoppas allt är bra med dig.  
From 30 september säger jag upp lägenheten på U-gatan. Det har fungerat jättebra, men nu är det av olika anledningar dags för mig att bo på hotell igen.  
Datum för nyckelöverlämning mm kan väl du återkomma om är du snäll.  
Ha det gott, så hörs vi!

Ååååh, det känns av någon anledning skitbra.

Jag är så himla busig!

Tihi.

Att en och samma person kan vara en sådan osann person.

Mina kunder här känner mig som tjejen som alltid skrattar, är glad och sprudlar av energi. Mina kollegor och mina vänner likaså. Min man känner mina mjukaste sidor, de svagare och de innersta. Även de sidorna är dock energifyllda och har gott om glädje bakom hörnet.

Så snart sista kundbesöket är avklarat är det som att Person No2 dyker upp. Leendet suddas ut, ögonen klipper, axlarna hänger och stegen släpar.

Kvinnan utstrålar icke-energi, hon är ledsen och malplacé.

Jag sköter mitt jobb ok. Jag skrattar och ler och stojar och säljer mina varor bra.

Men sanningen är att jag vill åka härifrån. Jag längtar hem varje minut, varje sekund. Jag vill inte vara här längre.

Gasen i botten och snabbt ska det gå!

Felberäkning gav mig en vansinnesfärd utan stopp mer än för bensin och en sallad i knät upp till Stockholm.

Nu är jag mer än virrig och lite felbalanserad. Det hade varit ok att bara köra en bit om dagen, det jobbiga är att förväntas prestera på topp efter 4 timmars hets i bilen.

Allt gick dock bra, kunden nöjd, jag nöjd, bilen nöjd och inte en polis i närheten.

Nu ska jag slockna en stund.

Då var man 08 på halvtid igen!

Första dagen har innefattat en LÅNG uppresa - tog det verkligen så lång tid sist? Kan iofs även bero på en halvtimmas stopp för att prata telefon med syss på en rastplats full av brudar som sprang stafett jagandes av en geting. Dagen har även innefattat ett stycke föreläsning med powerpoint, kanon, laserpekare och allt. Jag är en klippa!

Det har även hunnits med att käka middag på lokal kines med trevliga kollegor/konkurrenter, biff broccoli slår sällan fel, en loka till det så är man hemma. En av kollegorna är en före detta Mr Potential, det är alltid härligt att tänka tillbaka på allt man valt att gå miste om.

Lidl bjöd på nödvändiga attiraljer som inte längre fanns att tillgå i lägenheten. Jag är numera stolt ägare av en tysk dagkräm med Q10. Lidl-pris 39,90 kr. Amazing...

Fönstret står öppet, jag har svarat på alla mail och nyss tystnade billarmet utanför.

Ska försöka sova lite, och försöka tänka bort den lilla, lilla men ack så existerande larven som jag tidigare hittade i sängen... Tack Gud för vita sängkläder, det bör inte finnas så små larver så man inte ser dem mot vitt va?

Jävlar vad trött jag är!

Och nu är håret Mocha Brown (läs jävligt mörkbrunt ni som inte fattar), armhålorna rakade och fötterna stickande sömnbehövande.

Jag har tapetserat i sex timmar, jag har målat en massa, flyttat på 1400 kataloger och bråkat en del med chefens fru. På vägen hem fick jag reda på att människor jag ABSOLUT inte vill ska veta, visste att jag sökte till PHS. Skit skit skit.

Det var en rätt bra dag ändå...

Nu sover jag redan.

Två veckor om året är jag extra allt.

Den ena börjar i morgon.

Mässa med bygge, design, skämt, skratt, riv i håret och uppgivna suckar. Till slut - tillfredställelse! Mässa med besök, chitt chatt, skratt, gapflabb, leenden, löften och blink blink. Mässa med middagar, discodans och klackarna i taket.

Jag är alltid lycklig i mässans hallar, jag lever upp till mina skyhöga höjder och jag är alldeles fantastisk och strålande.

På fredag kväll kommer dippen, det vet jag, men jag är förberedd.

Gud så roligt jag ska ha! Gud så bra och många affärer jag ska göra! Gud så mycket vin jag ska dricka! Gud så mycket uppmärksamhet och bekräftelse jag ska få och förtjäna!

Och hon älskade er alla.

Fult ord för ful egenskap?

Har varit på utbildning i dagarna två. Helt färdig, mentalt utpumpad och fylld med nya insikter och betraktelser.

Jag är förjävla bra på det här. Min nackdel är mina känslor, att jag ger för mycket av mig själv - att det inte håller i längden; att jag inte håller... No shit Sherlock..?

Efter en hel dag med tidsbokningar inför nästa vecka är jag snurrig och törstig. 40 besök - tre dagar - bra eller?

Jag är trött på min egen röst. Nu vill jag bara vara tyst ett tag.

Jag är stark och jag är svettig!

Efter färd till IKEA innan mässan med inköpslista kortare än väntat är jag nu helt och totalt färdig - slut - kaputt.

Min manliga kollega och jag har lyft ur hyllan, lyft in i bilen och lyft ut ut bilen strax över 500 kg = 1500 kg i alla vändor.

Med tanke på att jag har massiv träningsvärk i rygg och triceps efter skidåkande på hoppet igår, så känner jag mig smått överkörd av ett lokomotiv.

Förbannat så trist.

Kan inte släppa det, förjävla tråkigt att bara sitta av tiden. Men så kommer man in i skiten och kan inte ta sig ur det. Att lyfta arslet och faktiskt ta tag i nåt halvkonkret blir alltmer omöjligt för varje sysslolös minut som går.

Att rensa Ipoden och göra ett mailutskick var som att planera en Everest-klättring.

Tiden den bara släpar sig fram.

- "Åh, shit, vad är det som låter?!? OLJUD!"

Ungefär så känns det när telefonerna ringer. Jag sitter för tillfället ensam och tittar på en inkorg som inte haft en fetstilad rad sen ett par timmar tillbaka och det är så, så, så tyst.

Mina högar med papper är för längesedan avbockade, och nu har jag precis lagat skorna, druckit lite vatten och ringt mamma.

Det är ju verkligen skittråkigt att jobba.

Hjälp, hur ska det här gå?

På måndag nästa vecka ska jag hit med mina kollegor. Vi ska skita ner oss, hjälpas åt och ha jävla kul tillsammans som en boost inför kommande säljsäsong.

Jag ber bara om lite sinnesro så att jag inte klöser ögonen ur någon som fuskar eller gör andra småsinta fulsaker.

Saker börjar klarna på riktigt.

Jag brukar kalla mig smart, intelligent och framförallt konsekvenstänkande. Kan se saker ur det stora perspektivet och ofta komma fram till verklighetstrogna konsekvensanalyser. Men jävlar i min låda vad jag känner mig trög ibland. Framför allt när saker kommer till en och man faktiskt uttalar dem högt, för någon annan. Det är ju som bekant då de blir sanna, och när ljuset klarnar - då kan det bli jobbigt.

Som nu. När jag sedan igår kväll inte får ner luften ända ner i lungorna, hur jag än försöker, eftersom det sitter som en propp i vägen.

Jag berättade för J att jag ska tala om sanningen för chefen om jag blir kallad, att det är dags efter mässan. J kontrade med frågan hur jag gör och svarar om jag får fett påökt om jag stannar kvar.

Nä, det går inte. Om jag så får trettifem tusen i månaden så kan jag inte stanna här. Ångesten gräver hål i min själ ju mer jag tänker på det. För hur ska det gå till? Jag har ingen framtid här. Jag kan inte slå mig till ro, jag kan inte få en fungerande vardag med familjeliv, vardaglig kärlek och hälsosamma rutiner. Jag är 28 år, vill ha barn en dag men har ett jobb som inte tillåter mig det. Jag söker till en skola där jag inte vet om jag kommer in och har faktiskt ännu inte en Plan B...

Med ens stod det klart. Jag befinner mig i ett förbannat dåligt läge i livet just nu. Och det är första gången på mycket mycket länge.  

Det går undan minsann!

Inte kommer jag ihåg att en förmiddag kan gå så snabbt på kontoret när man inte gör nåt.

Herregud, kan ju inte chocka kroppen (läs huvudet) med för många göromål på en gång. Därför är högen med avcheckade grejer 9 papper, och den andra högen på ca... MÅNGA FLER...

Har ju en hel vecka på mig innan resten av styrkan kommer in. Jag vet ju att jag är effektiv när jag väl sätter den sidan till, så jag känner mig lugn i själen.

Har ju en massa saker som måste grejas med först. Typ läsa 50 bloggar och artiklar som lagts till sen sist.

Och så ska det rea-shoppas på lunchen! Återkommer givetvis med rapport om fångst.