Fett med stryk ska den jäveln ha.
Jag ser blod.
Allvarligt. Alltså, helt allvarligt nu... Jag är inte våldsam, har inga våldsamma tendenser alls. Har aldrig slagit någon, varit i slagsmål eller varit den som knäckt tangentbord när inte kommatecknet funkat. Jag är för kontrollerad och rationell för det - tyvärr.
Men nu. Jag vill se blodet. Jag vill dunka hans huvud i väggen tills det blir ett hål, jag vill riva hans hud i småbitar och jag vill sparka i hans mage tills det bara kommer små ynkliga gnyenden från honom.
Jag vill riva hans tapeter, jag vill kasta hans dator i väggen, jag vill riva ett lakan i små små små hysteriska bitar. För jag skakar stundtals. Av min ilska som måste ut någonstans.
Vad gör jag så? Jag bakar en jävla banankaka och låter honom sitta och titta på medan han dricker kaffe. Vi är bägge tysta tills det för honom blir outhärdligt och han börjar prata. Prata och prata och prata. Det är ett evigt tjat på den grabben just nu. Är man tyst tillräckligt länge så finns det inget stopp. Och det är ju just därför jag är håller käften förvisso.
Han vill att jag kommer och slår honom sönder och samman med en påk, om det skulle hjälpa för att förlåta. Jag svarar att jag vill spika upp hans dotter på väggen. Då, först då ser han uppenbart chockad ut.
Efter många timmars prat, illamående, yrsel, gråt, kyla och kräks så tar han steget och kramar mig. Då kommer det, det efterlängtade slaget.
Min intention är att jag ska slå honom så det svider i handflatan. Jag får istället till en halvhjärtad sjujävla örfil som efterlämnar ett rött märke, och en sårad blick. Det räcker inte, jag känner mig med ens misslyckad som inte ens får till en perfekt smäll över fejjan. Han får därför en hurring i magen också, som också den får en smått mesig träff. Jag är inte van vid att slå folk på käften, jag kan inte! Jag är asstark och har boxats många gånger, men när det gäller så vet jag inte hur man gör. Mitt försök till nedslagning slutade i miserabelt gråt varpå jag blev mindre än när jag började. Fanskap!
Fortsätt du, jag förtjänar det så väl.
Jaaa. Det gör han sannerligen, men om är jag dålig på att slå honom på käften så är jag desto bättre på att avvakta. Jag avvaktar i väntan på att jag ska komma till ett beslut. Jag har kommit fram till att jag vill, men vet inte om jag kan.
Allvarligt. Alltså, helt allvarligt nu... Jag är inte våldsam, har inga våldsamma tendenser alls. Har aldrig slagit någon, varit i slagsmål eller varit den som knäckt tangentbord när inte kommatecknet funkat. Jag är för kontrollerad och rationell för det - tyvärr.
Men nu. Jag vill se blodet. Jag vill dunka hans huvud i väggen tills det blir ett hål, jag vill riva hans hud i småbitar och jag vill sparka i hans mage tills det bara kommer små ynkliga gnyenden från honom.
Jag vill riva hans tapeter, jag vill kasta hans dator i väggen, jag vill riva ett lakan i små små små hysteriska bitar. För jag skakar stundtals. Av min ilska som måste ut någonstans.
Vad gör jag så? Jag bakar en jävla banankaka och låter honom sitta och titta på medan han dricker kaffe. Vi är bägge tysta tills det för honom blir outhärdligt och han börjar prata. Prata och prata och prata. Det är ett evigt tjat på den grabben just nu. Är man tyst tillräckligt länge så finns det inget stopp. Och det är ju just därför jag är håller käften förvisso.
Han vill att jag kommer och slår honom sönder och samman med en påk, om det skulle hjälpa för att förlåta. Jag svarar att jag vill spika upp hans dotter på väggen. Då, först då ser han uppenbart chockad ut.
Efter många timmars prat, illamående, yrsel, gråt, kyla och kräks så tar han steget och kramar mig. Då kommer det, det efterlängtade slaget.
Min intention är att jag ska slå honom så det svider i handflatan. Jag får istället till en halvhjärtad sjujävla örfil som efterlämnar ett rött märke, och en sårad blick. Det räcker inte, jag känner mig med ens misslyckad som inte ens får till en perfekt smäll över fejjan. Han får därför en hurring i magen också, som också den får en smått mesig träff. Jag är inte van vid att slå folk på käften, jag kan inte! Jag är asstark och har boxats många gånger, men när det gäller så vet jag inte hur man gör. Mitt försök till nedslagning slutade i miserabelt gråt varpå jag blev mindre än när jag började. Fanskap!
Fortsätt du, jag förtjänar det så väl.
Jaaa. Det gör han sannerligen, men om är jag dålig på att slå honom på käften så är jag desto bättre på att avvakta. Jag avvaktar i väntan på att jag ska komma till ett beslut. Jag har kommit fram till att jag vill, men vet inte om jag kan.
Jävla Converse!
Helvetes skomärke.
Jag höll ihop det bra igår - ett tag. Kände mig hyfsat kontrollerad och had myself together.
In kommer kollegan med Små Röda Converse i storlek 27.
Jag bryter ut i hejdlös, bottenlös, riktigt hulkande gråt. Snoret rinner och tårarna droppar över skorna i min hand.
Det finns så mycket som kanske aldrig blir som förr...
Jag höll ihop det bra igår - ett tag. Kände mig hyfsat kontrollerad och had myself together.
In kommer kollegan med Små Röda Converse i storlek 27.
Jag bryter ut i hejdlös, bottenlös, riktigt hulkande gråt. Snoret rinner och tårarna droppar över skorna i min hand.
Det finns så mycket som kanske aldrig blir som förr...
Det finns så mycket kärlek.
Det sägs att vänskap är som kärlek utan vingar.
Jag skulle vilja ta bort ordet utan och lägga till ett komma och ett fast.
Vänskap är som kärlek, fast med vingar.
För det är vännerna som lyfter en, vännerna som står kvar och älskar en, när man tvivlar på annat.
Det finns vänner som är arga och vill sparka in pannbenet, det finns de som pratar om att bajsa i brevlådor, det finns de som ifrågasätter. Och orsaken är så enkel att de gillar mig. De gillar mig, har min rygg och vill helt enkelt att jag ska må bra. Och fastän jag nyss fått motsatsen bevisad, så var det undantaget som bekräftade regeln, för jag har de finaste vänner som går att uppbringa.
Ikväll grillar jag med några av dem. Och ältar lite till kanske.
Jag skulle vilja ta bort ordet utan och lägga till ett komma och ett fast.
Vänskap är som kärlek, fast med vingar.
För det är vännerna som lyfter en, vännerna som står kvar och älskar en, när man tvivlar på annat.
Det finns vänner som är arga och vill sparka in pannbenet, det finns de som pratar om att bajsa i brevlådor, det finns de som ifrågasätter. Och orsaken är så enkel att de gillar mig. De gillar mig, har min rygg och vill helt enkelt att jag ska må bra. Och fastän jag nyss fått motsatsen bevisad, så var det undantaget som bekräftade regeln, för jag har de finaste vänner som går att uppbringa.
Ikväll grillar jag med några av dem. Och ältar lite till kanske.
Är jag så stor..?
Stor, större, störst.
Men likförbannat har jag krympt till en storlek ej motsvarande min förra. Fysiskt, absolut - det är svårt att äta och sova. Psykiskt - mitt ego och min stolthet har fått sig en törn som gör mig till en mindre och mindre person ju mer jag tänker på det.
Är jag tillräckligt stor för att ge en andra chans? Hur gör man?
Man glömmer inte, det gör man aldrig, men man går vidare och kommer över det. Om man vill...
Vill jag då? Vem blir jag efteråt?
Är jag redo att släppa något som var fantastiskt för att jag hatar fanatiskt?
Sveket var större än handlingen i sig. Och telefonsamtalet för ett par veckor sedan spökar i mitt sinne...
Jag var liten och ensam, kände mig ledsen och eländig. Hade hamnat tillbaka på ruta ett och ifrågasatte allas väl och ve. Jag grät och kröp ihop, ringde min man: "gör mig inte illa J, lova det, såra mig aldrig, svik mig inte som andra svikit mig förr, gör mig inte illa..." Svaret "jag lovar - jag älskar ju dig" känns snudd på ofattbart i nuläget.
Men likförbannat har jag krympt till en storlek ej motsvarande min förra. Fysiskt, absolut - det är svårt att äta och sova. Psykiskt - mitt ego och min stolthet har fått sig en törn som gör mig till en mindre och mindre person ju mer jag tänker på det.
Är jag tillräckligt stor för att ge en andra chans? Hur gör man?
Man glömmer inte, det gör man aldrig, men man går vidare och kommer över det. Om man vill...
Vill jag då? Vem blir jag efteråt?
Är jag redo att släppa något som var fantastiskt för att jag hatar fanatiskt?
Sveket var större än handlingen i sig. Och telefonsamtalet för ett par veckor sedan spökar i mitt sinne...
Jag var liten och ensam, kände mig ledsen och eländig. Hade hamnat tillbaka på ruta ett och ifrågasatte allas väl och ve. Jag grät och kröp ihop, ringde min man: "gör mig inte illa J, lova det, såra mig aldrig, svik mig inte som andra svikit mig förr, gör mig inte illa..." Svaret "jag lovar - jag älskar ju dig" känns snudd på ofattbart i nuläget.
Jag tänker och tänker...
... och tänker och tänker.
Kroppen säger Ja, men hjärnan säger Vänta.
Men jag önskar mest av allt att det var en ond, ond dröm.
Kroppen säger Ja, men hjärnan säger Vänta.
Men jag önskar mest av allt att det var en ond, ond dröm.
Ge mig svar.
Om två timmar vet jag hur det känns.
Jag vet inte hur jag kommer reagera när jag kliver in i den numera så välkända lägenheten. Jag vet inte hur det kommer kännas när jag ser det numera så välbekanta ansiktet. Det ansikte som jag sett, tittat på och känt på under så lång tid. Jag vet inte. Det ansiktet har skaffat sig nya innebörder.
Jag lyssnar på Duffy och pendlar mellan outgrundlig sorg, outtömlig ilska och total tomhet.
Varför?
Jag vet inte hur jag kommer reagera när jag kliver in i den numera så välkända lägenheten. Jag vet inte hur det kommer kännas när jag ser det numera så välbekanta ansiktet. Det ansikte som jag sett, tittat på och känt på under så lång tid. Jag vet inte. Det ansiktet har skaffat sig nya innebörder.
Jag lyssnar på Duffy och pendlar mellan outgrundlig sorg, outtömlig ilska och total tomhet.
Varför?
Få se nu...
... hur hamnade jag här egentligen?
Jag är törstig. Har måhända vätskebrist på grund av alla hysteriska gråtattacker. JA - för vet ni? Jag gråter. JA - för vet ni? Jag är asledsen. Och JA - jag får vara ledsen och JA, jag får vackert lära mig att leva med det och erkänna det.
Känslorna stängdes av likt en fjärrkontroll styrde mig från taket. Poff kändes det, pulsen ökade men inuti blev jag iskall och beräknande. Mina rörelser kändes som slow motion och jag log överseende åt alla som klappade mig på axeln.
- "Kom igen nu för fan P, spela inte så jävla tuff-i-en-puff, var inte så jävla cool, klart du är ledsen!?!
Mina vänner var upprörda, ville slåss. En del ville se mig reagera på ett annat sätt. Men jag kan bara mitt sätt. Jag spelar inte tuff, jag spelar inte kall. Jag reagerar så. Jag blir hård, och för varje jävla näsbränna så blir jag troligtvis ännu hårdare - för det är fan lättast så.
Jag har aldrig upplevt en så stark kärlek. Hämningslös, kravlös, jollrig, fjollig och alldeles alldeles uppochnervändande. Jag såg en framtid, jag såg ett liv. Nu vet jag inte vad jag ser, jag vet inte om jag ser. Men vågar inte blunda och tystna, för då kommer synen tillbaka. Och det var nåt som jag aldrig någonsin ville se.
Jag har tidigare varit arg, men det var mycket längesen jag var så här förbannad. Jag vill klösa, spotta, riva, sparka, slita, slå, bita och skrika.
Inget av ovanstående ger jag. Istället skänker jag min tystnad.
Jag är törstig. Har måhända vätskebrist på grund av alla hysteriska gråtattacker. JA - för vet ni? Jag gråter. JA - för vet ni? Jag är asledsen. Och JA - jag får vara ledsen och JA, jag får vackert lära mig att leva med det och erkänna det.
Känslorna stängdes av likt en fjärrkontroll styrde mig från taket. Poff kändes det, pulsen ökade men inuti blev jag iskall och beräknande. Mina rörelser kändes som slow motion och jag log överseende åt alla som klappade mig på axeln.
- "Kom igen nu för fan P, spela inte så jävla tuff-i-en-puff, var inte så jävla cool, klart du är ledsen!?!
Mina vänner var upprörda, ville slåss. En del ville se mig reagera på ett annat sätt. Men jag kan bara mitt sätt. Jag spelar inte tuff, jag spelar inte kall. Jag reagerar så. Jag blir hård, och för varje jävla näsbränna så blir jag troligtvis ännu hårdare - för det är fan lättast så.
Jag har aldrig upplevt en så stark kärlek. Hämningslös, kravlös, jollrig, fjollig och alldeles alldeles uppochnervändande. Jag såg en framtid, jag såg ett liv. Nu vet jag inte vad jag ser, jag vet inte om jag ser. Men vågar inte blunda och tystna, för då kommer synen tillbaka. Och det var nåt som jag aldrig någonsin ville se.
Jag har tidigare varit arg, men det var mycket längesen jag var så här förbannad. Jag vill klösa, spotta, riva, sparka, slita, slå, bita och skrika.
Inget av ovanstående ger jag. Istället skänker jag min tystnad.
Å så blir det mera Madonna.
Je suis désolé...
I've heard it all before, I've heard it all before
I don't wanna hear
I don't wanna know
Please don't say you're sorry
I've heard it all before
And I can take care of myself
I don't wanna hear
I don't wanna know
Please don't say 'forgive me'
I've seen it all before
And I can't take it anymore
Det finns inga ord.
Så egentligen undrar jag vad jag gör här, med tangenterna under fingertopparna.
Jag mår illa av den fadda eftersmaken i min mun. Tårarna som rinner svalkar mina heta kinder som bränner av skammen och förnedringen.
Jag saknar ord för det hela och är snudd på förvånad över hur jävla ont det gör i hela kroppen.
Jag hatar att ha rätt. Jag hatar det så mycket att jag nog faktiskt måste gå och kräkas.
Jag mår illa av den fadda eftersmaken i min mun. Tårarna som rinner svalkar mina heta kinder som bränner av skammen och förnedringen.
Jag saknar ord för det hela och är snudd på förvånad över hur jävla ont det gör i hela kroppen.
Jag hatar att ha rätt. Jag hatar det så mycket att jag nog faktiskt måste gå och kräkas.
Jag är glad att det aldrig blev vi...
Hittade lite personal info på fejjan...
Galenskaparna...?
Personal Info
Activities: Fotboll/ jobba/ sova/ äta/ festa/ umgås med kompisar
Favourite Music: Det mesta, allätare
Favourite Movies: Sagan om ringen trilogin, allt med Galenskaparna
Favourite Books: Läser inte böcker...
Uuuuh.
Galenskaparna...?
Personal Info
Activities: Fotboll/ jobba/ sova/ äta/ festa/ umgås med kompisar
Favourite Music: Det mesta, allätare
Favourite Movies: Sagan om ringen trilogin, allt med Galenskaparna
Favourite Books: Läser inte böcker...
Uuuuh.
Skit ska skit ha.
Today was a day, a day with sunshine, birds singing and a P that got herself together.
Idag har jag sökt jobb. Idag har jag spelat squash och sprungit efter en pytteliten jävla boll så det flimrat för ögonen. Idag har jag haft grym träningsvärk i framsida lår efter joggingtur igår kväll. Idag har jag ätit mitt livs godaste färdigköpta sallad med bulgur i bilen vid Zinkensdamm. Idag har jag bjudit Ninis på fantatisk räksallad som aldrig tar slut och en flarra fantastiskt vin på Tures. Idag har jag inte alls bjudit Ninis förresten, det gjorde nämligen chefen. Tack. Idag har jag sett Linda Rosing och Fadde Darwich hand i hand på väg mot Stureplan. De såg lika idiotiska ut i verkligheten. Idag har jag svurit över att 7eleven hade slut på lakritspuckar fastän jag ätit två denna vecka redan. Idag har jag charmat två manliga kunder med mitt största och mest vinnande leende. Idag har jag träffat två gamla klasskompisar från högskolan på Tures, det var verkligen trevligt!
Idag har varit en dag i solens tecken.
När jag satt där med CVt och det personliga brevet bifogat och adressfältet ifyllt var det ångesladdat. Det var fyra år sedan jag sökte jobb och helt plötsligt så blev det ofantligt jobbigt.
- "Skicka det nu, tryck bara på knappen uppe till vänster P..."
Och så gjorde jag det. Och fnös lite glädjefyllt. Sen gick vi ut på stan och blev lite småfulla och firade på chefens bekostnad. Skit ska skit ha.
Ord ord ord. Tänk vad ordet kan betyda mycket. Och tänk vad innebörden betyder ännu mer.
Anemone Nemorosa
Vad vacker du är där du står.
Fröken T
Millan ska leka idag.
Det bästa för mig idag är nog det som jag ämnar göra när jag går tidigare från jobbet.
Jag tänker åka hem och lägga mig. Jag är astrött, ögonen går i kors. Var ute och sprang i morse innan jobbet och sånt tar knäcken på mig. Sen tänker jag åka till SS som har hämtat Fröken T. Jag ska gå ut på lekplatsen och titta på när hon åker rutchkanan extra fort. Jag och SS ska titta på varandra med varma blickar. Hans händer stryker mig över ryggen och han säger kanske ett par gånger till mig att jag är fantastisk.
Sen tar Fröken T min hand i sin. Det är bara Millan som gäller när jag är med och leker. Jag brukar prata om björkens skott, skalbaggarna på marken och om låtsassovrum i lekplatsens dolda hörn.
Tror jag behöver en barnhand i min idag. Nån som utan skrupler, förväntningar och krav bara tycker att jag är bäst och allra häftigast i hela världen.
Framåt kvällen får jag hjälp av H. Hon ska hjälpa mig med min CV. För jag har glömt vad jag är bra på...
Det bästa för mig idag är nog det som jag ämnar göra när jag går tidigare från jobbet.
Jag tänker åka hem och lägga mig. Jag är astrött, ögonen går i kors. Var ute och sprang i morse innan jobbet och sånt tar knäcken på mig. Sen tänker jag åka till SS som har hämtat Fröken T. Jag ska gå ut på lekplatsen och titta på när hon åker rutchkanan extra fort. Jag och SS ska titta på varandra med varma blickar. Hans händer stryker mig över ryggen och han säger kanske ett par gånger till mig att jag är fantastisk.
Sen tar Fröken T min hand i sin. Det är bara Millan som gäller när jag är med och leker. Jag brukar prata om björkens skott, skalbaggarna på marken och om låtsassovrum i lekplatsens dolda hörn.
Tror jag behöver en barnhand i min idag. Nån som utan skrupler, förväntningar och krav bara tycker att jag är bäst och allra häftigast i hela världen.
Framåt kvällen får jag hjälp av H. Hon ska hjälpa mig med min CV. För jag har glömt vad jag är bra på...
Tvivel.
Och jag som brukar vara bäst i världen...
...tvivlar nu på mig själv, mina färdigheter och mina egenskaper. Vad berättigar mig till min fullkomlighet?
Någon sa till mig att det kan vara bra att drabbas av tvivel. Att det är bra för att kunna utvecklas, för att bli bättre och en bättre människa. Vad jag också hade behövt höra är att det gör lika ont för alla. Men det undrar jag. Fast det kanske hör till tvivlandet, det med.
...tvivlar nu på mig själv, mina färdigheter och mina egenskaper. Vad berättigar mig till min fullkomlighet?
Någon sa till mig att det kan vara bra att drabbas av tvivel. Att det är bra för att kunna utvecklas, för att bli bättre och en bättre människa. Vad jag också hade behövt höra är att det gör lika ont för alla. Men det undrar jag. Fast det kanske hör till tvivlandet, det med.
Satt skrattet i halsen.
Jag ler men når inte ända upp...
Känner mig blåst på konfekten, snuvad på humorn eller helt enkelt ganska så miserabel.
Skrattar gör jag, men utan att jag märker det så förvandlas plötsligt skrattet till gråt, leendet till tårar.
Jag är inte glad; jag känner mig splittrad, kluven och faktiskt snudd på olycklig.
Idag tänker jag googla runt på CV-skrivning.
Och för att frigöra endorfiner så länge så kollar jag då och då på det här - min humor... Fantastiskt kul.
Känner mig blåst på konfekten, snuvad på humorn eller helt enkelt ganska så miserabel.
Skrattar gör jag, men utan att jag märker det så förvandlas plötsligt skrattet till gråt, leendet till tårar.
Jag är inte glad; jag känner mig splittrad, kluven och faktiskt snudd på olycklig.
Idag tänker jag googla runt på CV-skrivning.
Och för att frigöra endorfiner så länge så kollar jag då och då på det här - min humor... Fantastiskt kul.
Solly..!
Dagens tips:
Sitt inte med huvudet under armen och tankarna och blicken någon annanstans när du kör bil mitt i stan.
Hur det gick till och hur det gick:
Ska hämta en vän för att käka lunch. På väg uppför en backe, och som vanligt kör jag ganska fort och tänker och tittar på allt möjligt samtidigt. Ser en kvinna vid en busshållsplats med oerhört tjocka ben, inklämda i ett par grå tights. Inget bra. Varken med tightsen eller min frånvarande blick. För vid nästa övergångsställe går tydligen en tant över gatan, tydligen mycket sakta, så när jag lyfter min blick mot min väg framåt igen så är jag nästan inne i röven på framförvarande Audi A4. TVÄRNIT! TVÄRNIT med bromsspår.
Jag gapar förskräckt och vinkar ursäkta åt bilen framför, vars passagerare har vänt sig förvånat om.
Andas ut när faran är över och hämtar min vän, vi suckar lite åt min ignorans i trafiken och konstaterar att jag måste börja ta tag i min tankspriddhet.
Telefonen ringer, det är min kusins fru som frågar om jag nyss var nära att köra in i dem.
Jag skäms och vi skrattar åt vår närstående kollision tillsammans. Det var för längesen vi sågs och vi måste snart träffas igen.
Det här är en alldeles för liten stad!
Sitt inte med huvudet under armen och tankarna och blicken någon annanstans när du kör bil mitt i stan.
Hur det gick till och hur det gick:
Ska hämta en vän för att käka lunch. På väg uppför en backe, och som vanligt kör jag ganska fort och tänker och tittar på allt möjligt samtidigt. Ser en kvinna vid en busshållsplats med oerhört tjocka ben, inklämda i ett par grå tights. Inget bra. Varken med tightsen eller min frånvarande blick. För vid nästa övergångsställe går tydligen en tant över gatan, tydligen mycket sakta, så när jag lyfter min blick mot min väg framåt igen så är jag nästan inne i röven på framförvarande Audi A4. TVÄRNIT! TVÄRNIT med bromsspår.
Jag gapar förskräckt och vinkar ursäkta åt bilen framför, vars passagerare har vänt sig förvånat om.
Andas ut när faran är över och hämtar min vän, vi suckar lite åt min ignorans i trafiken och konstaterar att jag måste börja ta tag i min tankspriddhet.
Telefonen ringer, det är min kusins fru som frågar om jag nyss var nära att köra in i dem.
Jag skäms och vi skrattar åt vår närstående kollision tillsammans. Det var för längesen vi sågs och vi måste snart träffas igen.
Det här är en alldeles för liten stad!
Fan för att vara kvinna...
Det går inte tydligen!
Ännu ett strålande exempel på hur det inte går ihop, det där med familj och karriär - Kristina Axén Olin avgår från toppolitiken för att hon inte hinner med familjen. Hon känner att hon försakat sina barn till förmån för politiken, för de blå. Någon som är förvånad?
Vi ser det dagligen; duktiga, driftiga kvinnor som satsat allt på jobbet, karriären och sina framtidsmål men som efter familjens intåg ställer sig åt sidan och går ner på 75%, slutar med sina resande jobb, bla bla.
Jag har hört till leda hur förvånade mina konkurrenter, kollegor och kunder är över min arbetssituation. "Hur länge håller det med en ung kvinna på tjänsten som resande säljare? - Tills hon skaffar familj". Jag har kräkts över dessa frågor med dess givna (?) svar. Går det inte som kvinna att kombinera en givande karriär med en fantastisk familj? Männen gör det hela tiden, har gjort hela tiden, i all tid. I vårt till synes jämlika samhälle ska det väl således inte vara någon skillnad?
Min man gav mig en provokativ tanke för ett tag sen då han sa att kärnfamiljen var död tack vare kvinnans nyfunna självständighet. Jag reagerade med ilska och chock och kunde inte för mitt liv acceptera hans ställningstagande.
Efter ett par månaders tid kom jag dock fram till att Ja, han hade till viss del rätt. Kanske är det så att det ständigt ökande skilsmässoantalet beror på att vi kvinnor i högre utsträckning inte väljer att stå vid sidan längre? Jag tänkte att det berodde på att mannen inte hunnit med. Att vi kliver av "markservicen" och delar på dagishämtning, matlagning och godnattsageläsning för att också hinna träna, socialisera och utvecklas som människor.
Men är det så? Att det beror på att mannen inte hunnit med? Att vi har fler konflikter inom familjen för att mannen är missförstådd och inte funnit sig i sin roll som ansvarstagande och kärleksfull familjefader?
Tror fan det beror på oss själva. Också.
Varför. Varför ska vi kvinnor per automatik kliva av vår karriär för att vi inte hinner med familjen? Dåligt samvete är svaret. Det dåliga samvetet - det drabbar aldrig en man. Han tänker istället att det är värt all tid, slit och bortavaro för att han då kan betala ridlektioner, utbildning och fina semesterresor till sin lilla perfekta jävla familj.
En kvinna är en dålig mor om hon inte prioriterar sina barn framför allt annat.
Samhällets normer, våra egna inre konflikter.
Kromosomer, det är de som skiljer oss åt. Det är nog fan deras fel. Blame it on the cromosomes!
Ännu ett strålande exempel på hur det inte går ihop, det där med familj och karriär - Kristina Axén Olin avgår från toppolitiken för att hon inte hinner med familjen. Hon känner att hon försakat sina barn till förmån för politiken, för de blå. Någon som är förvånad?
Vi ser det dagligen; duktiga, driftiga kvinnor som satsat allt på jobbet, karriären och sina framtidsmål men som efter familjens intåg ställer sig åt sidan och går ner på 75%, slutar med sina resande jobb, bla bla.
Jag har hört till leda hur förvånade mina konkurrenter, kollegor och kunder är över min arbetssituation. "Hur länge håller det med en ung kvinna på tjänsten som resande säljare? - Tills hon skaffar familj". Jag har kräkts över dessa frågor med dess givna (?) svar. Går det inte som kvinna att kombinera en givande karriär med en fantastisk familj? Männen gör det hela tiden, har gjort hela tiden, i all tid. I vårt till synes jämlika samhälle ska det väl således inte vara någon skillnad?
Min man gav mig en provokativ tanke för ett tag sen då han sa att kärnfamiljen var död tack vare kvinnans nyfunna självständighet. Jag reagerade med ilska och chock och kunde inte för mitt liv acceptera hans ställningstagande.
Efter ett par månaders tid kom jag dock fram till att Ja, han hade till viss del rätt. Kanske är det så att det ständigt ökande skilsmässoantalet beror på att vi kvinnor i högre utsträckning inte väljer att stå vid sidan längre? Jag tänkte att det berodde på att mannen inte hunnit med. Att vi kliver av "markservicen" och delar på dagishämtning, matlagning och godnattsageläsning för att också hinna träna, socialisera och utvecklas som människor.
Men är det så? Att det beror på att mannen inte hunnit med? Att vi har fler konflikter inom familjen för att mannen är missförstådd och inte funnit sig i sin roll som ansvarstagande och kärleksfull familjefader?
Tror fan det beror på oss själva. Också.
Varför. Varför ska vi kvinnor per automatik kliva av vår karriär för att vi inte hinner med familjen? Dåligt samvete är svaret. Det dåliga samvetet - det drabbar aldrig en man. Han tänker istället att det är värt all tid, slit och bortavaro för att han då kan betala ridlektioner, utbildning och fina semesterresor till sin lilla perfekta jävla familj.
En kvinna är en dålig mor om hon inte prioriterar sina barn framför allt annat.
Samhällets normer, våra egna inre konflikter.
Kromosomer, det är de som skiljer oss åt. Det är nog fan deras fel. Blame it on the cromosomes!
Min vita vårjacka.
Kanske kan bli använd till helgen?
Solen skiner, himlen är blå. Åh, det är lättare att leva då.
Solen skiner, himlen är blå. Åh, det är lättare att leva då.
Do the walk of shame..?
GÅSTAVAR!
Idag ska jag ut och gå med gåstavar! Kände att det var väl övermodigt att gå ut och springa, då jag fick ett astmatiskt anfall då jag sprang 300 meter mellan H&M och bilen på lunchen.
Så jag tar sonika med mig stavar och handledsvikter och min man och tar en sjujävla powerwalk istället!
Ser sjukt fram emot detta.
Det är seriöst nåt fel på mig.
Idag ska jag ut och gå med gåstavar! Kände att det var väl övermodigt att gå ut och springa, då jag fick ett astmatiskt anfall då jag sprang 300 meter mellan H&M och bilen på lunchen.
Så jag tar sonika med mig stavar och handledsvikter och min man och tar en sjujävla powerwalk istället!
Ser sjukt fram emot detta.
Det är seriöst nåt fel på mig.
Dansa disco natten lång...
P är faktiskt väldigt sugen på Silja.
Slembollar - bort, tjofräs.
Idag är den stora dagen.
P ska utmana sina äckliga slembollar i halsen och snor i näsan och ge sig ut och springa. Det kommer vara jättelätt, benen kommer gå så snabbt och lätt. Som en antilop över savannen kommer jag kuta vägen fram.
Sure.
Efter tre veckors bajsförkylning så kommer det göra ont. Överallt.
Det blir bra det. För v. 22 - 24 är det dags för fystester - som jag naturligtvis blir kallad till.
P ska utmana sina äckliga slembollar i halsen och snor i näsan och ge sig ut och springa. Det kommer vara jättelätt, benen kommer gå så snabbt och lätt. Som en antilop över savannen kommer jag kuta vägen fram.
Sure.
Efter tre veckors bajsförkylning så kommer det göra ont. Överallt.
Det blir bra det. För v. 22 - 24 är det dags för fystester - som jag naturligtvis blir kallad till.
Lösskägget på.
Busted?
Telefonen har ringt värre än Batmans nödtelefon i Gotham City. Jag tittar på displayen och kan inte svara. Jag förväntas sitta i bilen eller vara på kundbesök i Stockholm, inte sitta i vardagsrummet och blogga om mina polistester. Vad vill mina kollegor? Har de sett min bil på parkeringen på baksidan?
Kommer få magkatarr av den här dagen.
Så jag tar och går ut i bilen och startar motorn och ringer upp.
Telefonen har ringt värre än Batmans nödtelefon i Gotham City. Jag tittar på displayen och kan inte svara. Jag förväntas sitta i bilen eller vara på kundbesök i Stockholm, inte sitta i vardagsrummet och blogga om mina polistester. Vad vill mina kollegor? Har de sett min bil på parkeringen på baksidan?
Kommer få magkatarr av den här dagen.
Så jag tar och går ut i bilen och startar motorn och ringer upp.
Steg ett avklarat.
Brottsofferjouren nästa?
7211 personer är behöriga att skriva svenskaprovet.
2200 kallas till fystest.
900 kallas till pliktverket.
350 platser finns på Polishögskolan.
Jag var en av dem som klarade svenskaprovet och med gott betyg gick ifrån samtalet idag.
6 av 22 personer klarade inte provet. Jag grämer mig över att jag inte fick alla rätt...
Klickade bra med polismannen som intervjuade mig, vi har pratat innan, och det märks att han gillar mig och är ärlig i sitt omdöme. Kontentan är att han tror på mig, att jag har en mycket god chans, att jag är en sådan de vill ha och behöver. Dock måste jag ha bättre svar på mitt engagemang, och eventuellt också vara engagerad i någon samhällsfråga.
- Är du engagerad i något?
- Ja, eller mja... Jag engageras av det mesta.
- I någon samhällsfråga? Brinner du för något?
- Eh... Hur tänker du? Självklart brinner jag för att motverka orättvisor...
- Röda Korset?
- Nej.
- Rädda Barnen?
- Nej.
- Brottsofferjouren?
- Nej.
PAUS.
- Jag är medlem i RFSL. Mina nära vänner är homosexuella och jag försöker bidra till att motverka klyftan i samhället de utsätts för...
PAUS.
- P, du är bra. Du är en frisk fläkt och du har en förmåga att ge energi och styra ett samtal dit du vill. Men det vore verkligen till din fördel om du bygger på din portfölj med ett samhällsengagemang. Brottsofferjouren är mitt tips till dig, eller i alla fall vara lite mer förberedd på nästa intervju och inte bara säga nej, nej, nej.
Fan. Är det Fröken Sverige jag sökt till?
7211 personer är behöriga att skriva svenskaprovet.
2200 kallas till fystest.
900 kallas till pliktverket.
350 platser finns på Polishögskolan.
Jag var en av dem som klarade svenskaprovet och med gott betyg gick ifrån samtalet idag.
6 av 22 personer klarade inte provet. Jag grämer mig över att jag inte fick alla rätt...
Klickade bra med polismannen som intervjuade mig, vi har pratat innan, och det märks att han gillar mig och är ärlig i sitt omdöme. Kontentan är att han tror på mig, att jag har en mycket god chans, att jag är en sådan de vill ha och behöver. Dock måste jag ha bättre svar på mitt engagemang, och eventuellt också vara engagerad i någon samhällsfråga.
- Är du engagerad i något?
- Ja, eller mja... Jag engageras av det mesta.
- I någon samhällsfråga? Brinner du för något?
- Eh... Hur tänker du? Självklart brinner jag för att motverka orättvisor...
- Röda Korset?
- Nej.
- Rädda Barnen?
- Nej.
- Brottsofferjouren?
- Nej.
PAUS.
- Jag är medlem i RFSL. Mina nära vänner är homosexuella och jag försöker bidra till att motverka klyftan i samhället de utsätts för...
PAUS.
- P, du är bra. Du är en frisk fläkt och du har en förmåga att ge energi och styra ett samtal dit du vill. Men det vore verkligen till din fördel om du bygger på din portfölj med ett samhällsengagemang. Brottsofferjouren är mitt tips till dig, eller i alla fall vara lite mer förberedd på nästa intervju och inte bara säga nej, nej, nej.
Fan. Är det Fröken Sverige jag sökt till?
Det där med etik och moral.
Mygel, prygel.
Natten som gick sov jag sjukt illa. Låg och vred och vände på mig en väldig stund och kunde inte för mitt liv komma till ro. Tänkte mycket på min kommande skolk (som jag är mitt inne i nu). Med anledning av mitt besök i Polishuset i morgon låtsas jag att jag är i Stockholm och inte alls nästgårds, krypande på knä i min lägenhet av rädsla för att nån ska se mig genom fönstret.
Jag är dålig på att skolka, får dåligt samvete på minuten.
Om natten blir alla pytteproblem superstora. Vilket betydde att jag under tiden jag försökte somna målade upp allehanda scenarion då kollegor och chefer upptäcker mig på stan och kommer på min hemlis. Ajdå. Obra.
Detta var således enormt jobbigt inatt, och nu ber jag om nåd till sömnguden om att jag ska skita i detta eventuella bekymmer när jag nu strax ska somna. Det kan fortfarande hända förvisso... Att de upptäcker mig. Och då kanske de spikar upp mig på nån husfasad och låter förbipasserande kasta pil på mig..! AJDÅ. OBRA.
Uja, det här kan aldrig sluta väl. Bäst att odla mustasch och skägg och bära solglajjor och kepa. Då kommer jag nog kanske också lättare in på Polishögskolan. Transsexuella borde väl ändå inkvoteras!?!
Natten som gick sov jag sjukt illa. Låg och vred och vände på mig en väldig stund och kunde inte för mitt liv komma till ro. Tänkte mycket på min kommande skolk (som jag är mitt inne i nu). Med anledning av mitt besök i Polishuset i morgon låtsas jag att jag är i Stockholm och inte alls nästgårds, krypande på knä i min lägenhet av rädsla för att nån ska se mig genom fönstret.
Jag är dålig på att skolka, får dåligt samvete på minuten.
Om natten blir alla pytteproblem superstora. Vilket betydde att jag under tiden jag försökte somna målade upp allehanda scenarion då kollegor och chefer upptäcker mig på stan och kommer på min hemlis. Ajdå. Obra.
Detta var således enormt jobbigt inatt, och nu ber jag om nåd till sömnguden om att jag ska skita i detta eventuella bekymmer när jag nu strax ska somna. Det kan fortfarande hända förvisso... Att de upptäcker mig. Och då kanske de spikar upp mig på nån husfasad och låter förbipasserande kasta pil på mig..! AJDÅ. OBRA.
Uja, det här kan aldrig sluta väl. Bäst att odla mustasch och skägg och bära solglajjor och kepa. Då kommer jag nog kanske också lättare in på Polishögskolan. Transsexuella borde väl ändå inkvoteras!?!
Uppladdning.
Farbror Blå - here I come.
Ikväll har jag ätit sanslöst mycket nachochips med vitlöksdipp tillsammans med bästa Änna.
Underbart att stöta och blöta och bara vara. Underbart att må illa och ha ont i magen - mjaaaae. Men ändock, lätt värt det.
Bra som uppladdning inför morgondagens tester i Polishuset, fulladdad med kolhydrater!
Jag tänkte kanske att...
... den som läser berättar?
Eftersom min nyfikenhet om alla nya läsare snart tar över hela min tankeverksamhet så måste jag få något slags svar.
Fråga: Hur hittade ni hit? Och då är jag inte intresserad alls av mina vänners svar, för de är ganska solklara.
Länk nånstans? Kommentar nånstans? What liksom?
Pliiiiiiiis?
Eftersom min nyfikenhet om alla nya läsare snart tar över hela min tankeverksamhet så måste jag få något slags svar.
Fråga: Hur hittade ni hit? Och då är jag inte intresserad alls av mina vänners svar, för de är ganska solklara.
Länk nånstans? Kommentar nånstans? What liksom?
Pliiiiiiiis?
Vad jag ska hitta på ikväll?
Och så ska jag kolla på Kalenderflickorna.
Och så ska jag faktiskt tända mig ett par ljus i fönstret mot gatan. För Engla. För att världen nog aldrig kommer bli en god plats att leva på.
Hemlängtan.
Ja, jag erkänner!
Jag vill åka hem. Jag vill gosa ner mig i soffan eller sängen eller närmaste garderob med SS. Jag vill snusa honom i nacken och krama honom hårt. Jag vill åka hem.
Jag känner mig ensammare än på länge, trots att jag sitter och njuter av tystnaden. Full rulle hela helgen i huvudstan gjorde mig spak och bakfull igår. Det var fan rätt åt mig, men inte desto mindre, än mer ensam och hemlängtande.
Far och flänger, fram och tillbaka. Chefens ord som sagt till andra kollegor att jag borde resa mer. Jaha. Ska bli, ställer mig genast i givakt. Varit på sex kundbesök idag och är helt slut i kolan. Hade bestämt mig för långpromenad idag, men det blev inte så, kanske blir senare. Somnade knall fall och nu finns ingen energi nånstans. Inte ens tillstymmelse.
Jag vill åka hem.
Eller nä, jag vill bli hämtad.
Jag vill åka hem. Jag vill gosa ner mig i soffan eller sängen eller närmaste garderob med SS. Jag vill snusa honom i nacken och krama honom hårt. Jag vill åka hem.
Jag känner mig ensammare än på länge, trots att jag sitter och njuter av tystnaden. Full rulle hela helgen i huvudstan gjorde mig spak och bakfull igår. Det var fan rätt åt mig, men inte desto mindre, än mer ensam och hemlängtande.
Far och flänger, fram och tillbaka. Chefens ord som sagt till andra kollegor att jag borde resa mer. Jaha. Ska bli, ställer mig genast i givakt. Varit på sex kundbesök idag och är helt slut i kolan. Hade bestämt mig för långpromenad idag, men det blev inte så, kanske blir senare. Somnade knall fall och nu finns ingen energi nånstans. Inte ens tillstymmelse.
Jag vill åka hem.
Eller nä, jag vill bli hämtad.
Måndagsbarn.
Helgen måste ta slut...
Jag lyssnar på Veronica Maggio och suckar för mig själv.
Vad ska det bli av mig?
Hon är grymt duktig, gillar Veronica skarpt!
Själv är jag född en torsdag, så jag är varken Discotjej eller Måndagsbarn. Vet inte vad det säger om mig, varken eller på nåt sätt. Nånstans in between, på veckans stora after work-dag.
Jag lyssnar på Veronica Maggio och suckar för mig själv.
Vad ska det bli av mig?
Hon är grymt duktig, gillar Veronica skarpt!
Själv är jag född en torsdag, så jag är varken Discotjej eller Måndagsbarn. Vet inte vad det säger om mig, varken eller på nåt sätt. Nånstans in between, på veckans stora after work-dag.
No more Sex in the City?
So... We're taken women...
Jaha. Det var det.
Det är coolt, det är stort, kärleken är häftig.
Ändå så tänker man, tänker för mycket förmodligen. Det gör vi nog bägge, kanske till och med därför vi kommer så bra överens. Vi tänker, och framför allt tillsammans.
Herregud. De två damer på drygt 25 bast som helt plötsligt fann varandra sommaren 2006 var två andra än dem som sitter här idag - våren 2008, knappt 30 bast. Det är mer som hänt än att åren gått.
Då var jag bitter, jag var konstant kåt och jag hade alla runt mitt lillfinger. Jag hade kort sagt världen för mina fötter. Jag visste efter ett års erfarenhet hur man lindade killar runt lillfingret (trodde jag), jag lekte med män och jag njöt i fullaste drag. Jag hade bara mig själv att ta hänsyn till och levde världens bästa liv. Och jag tyckte det var helt fantastiskt att H kom och skulle leka med mig. Vi hade ungefär samma bakgrund och förutsättningar och det sa helt enkelt klick.
Mycket har hänt, många dumheter har dryftats över telefon, i soffan och i dubbelsängen. Det har rivits tapeter, det har druckits drinkar med haricot verts på morgonkvisten, det har varit hysteriskt roligt, fruktansvärt sorgligt stundtals och vi har bägge lyft på ögonbrynen åt en kändiskåt Nina Persson. Kort sagt så har massor av saker hänt. Dessa saker skulle ha hänt både med och utan mig, utan oss, men inte på samma sätt.
Nu helt plötsligt så händer det. Jag är allmänt känt jävligt trög när det kommer till förhållanden, men ja, jag har varit ihop sen typ oktober, men så... H is now listed in a relationship.
Oh. My. God.
Vi är ihop. Med underbara roliga killar som faktiskt gillar och kanske älskar oss för dem vi verkligen är. För det vet vi. Vilka vi är alltså. För det vet jag. Och det vet jag att H vet. Det tar tid för vissa, men om det får ta tid så vet man sedan mycket väl.
Jag vet vem jag är. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag vill ha. Jag vet vad jag inte vill ha. Jag vet att jag är jag. Jag som jag. Som bloggen.
Och ärlighet varar längst. Även om jag inte vet om min man vet om den här texten. H är modigare och ärligare, kanske lär jag mig en gång.
H.
Du är värd allt gott, precis som jag sa.
Jaha. Det var det.
Det är coolt, det är stort, kärleken är häftig.
Ändå så tänker man, tänker för mycket förmodligen. Det gör vi nog bägge, kanske till och med därför vi kommer så bra överens. Vi tänker, och framför allt tillsammans.
Herregud. De två damer på drygt 25 bast som helt plötsligt fann varandra sommaren 2006 var två andra än dem som sitter här idag - våren 2008, knappt 30 bast. Det är mer som hänt än att åren gått.
Då var jag bitter, jag var konstant kåt och jag hade alla runt mitt lillfinger. Jag hade kort sagt världen för mina fötter. Jag visste efter ett års erfarenhet hur man lindade killar runt lillfingret (trodde jag), jag lekte med män och jag njöt i fullaste drag. Jag hade bara mig själv att ta hänsyn till och levde världens bästa liv. Och jag tyckte det var helt fantastiskt att H kom och skulle leka med mig. Vi hade ungefär samma bakgrund och förutsättningar och det sa helt enkelt klick.
Mycket har hänt, många dumheter har dryftats över telefon, i soffan och i dubbelsängen. Det har rivits tapeter, det har druckits drinkar med haricot verts på morgonkvisten, det har varit hysteriskt roligt, fruktansvärt sorgligt stundtals och vi har bägge lyft på ögonbrynen åt en kändiskåt Nina Persson. Kort sagt så har massor av saker hänt. Dessa saker skulle ha hänt både med och utan mig, utan oss, men inte på samma sätt.
Nu helt plötsligt så händer det. Jag är allmänt känt jävligt trög när det kommer till förhållanden, men ja, jag har varit ihop sen typ oktober, men så... H is now listed in a relationship.
Oh. My. God.
Vi är ihop. Med underbara roliga killar som faktiskt gillar och kanske älskar oss för dem vi verkligen är. För det vet vi. Vilka vi är alltså. För det vet jag. Och det vet jag att H vet. Det tar tid för vissa, men om det får ta tid så vet man sedan mycket väl.
Jag vet vem jag är. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag vill ha. Jag vet vad jag inte vill ha. Jag vet att jag är jag. Jag som jag. Som bloggen.
Och ärlighet varar längst. Även om jag inte vet om min man vet om den här texten. H är modigare och ärligare, kanske lär jag mig en gång.
H.
Du är värd allt gott, precis som jag sa.
Alone in the city.
Whattadooooo?
Här ligger jag sonika, helt ensam och egentligen ganska nöjd med det. Nerbäddad helt näck med en spretig tofs och tvättmaskinen brötandes i köket. Stockholm en fredag. Pank.
Ska sova en stund, jag ser dessa kvällar som utmärkt rekreation av mig själv då förkylningen envist vägrar släppa taget om min kropp. Nyser mig fortfarande halvt fördärvad och snorar hysteriskt. Fanskap.
Har varit sugen på Kulturhuset i flera år men inte kommit dit ännu, kanske skulle jag ta mig i kragen och gå dit ikväll?
Eller så skiter jag helt enkelt i det och kollar TV istället.
Här ligger jag sonika, helt ensam och egentligen ganska nöjd med det. Nerbäddad helt näck med en spretig tofs och tvättmaskinen brötandes i köket. Stockholm en fredag. Pank.
Ska sova en stund, jag ser dessa kvällar som utmärkt rekreation av mig själv då förkylningen envist vägrar släppa taget om min kropp. Nyser mig fortfarande halvt fördärvad och snorar hysteriskt. Fanskap.
Har varit sugen på Kulturhuset i flera år men inte kommit dit ännu, kanske skulle jag ta mig i kragen och gå dit ikväll?
Eller så skiter jag helt enkelt i det och kollar TV istället.
Smutsiga, sexiga pengar.
Det var längesen...
...jag njöt så av en ny TV-serie!
Intriger, snusk, romantik, skvaller, humor - give me more!
Om fem minuter ser jag andra delen i Kanal 9 av Dirty Sexy Money!
Det här är TV när det är som allra allra bäst. Förutom Animal Planet då förstås, som den tönt jag är. Nu när jag tänker efter, Cops på TV 6 är fett underskattat. Och så Filip och Fredrik såklart (även om 100 Höjdare inte är min höjdare).
Fan, sen jag flyttade in i den här lägenheten med den STORA platta TV:n har jag blivit en junkie. När andra tar Stockholms alla hörn till sig, ligger jag i en saccosäck och zappar mellan kanalerna. Och det är underbart!
...jag njöt så av en ny TV-serie!
Intriger, snusk, romantik, skvaller, humor - give me more!
Om fem minuter ser jag andra delen i Kanal 9 av Dirty Sexy Money!
Det här är TV när det är som allra allra bäst. Förutom Animal Planet då förstås, som den tönt jag är. Nu när jag tänker efter, Cops på TV 6 är fett underskattat. Och så Filip och Fredrik såklart (även om 100 Höjdare inte är min höjdare).
Fan, sen jag flyttade in i den här lägenheten med den STORA platta TV:n har jag blivit en junkie. När andra tar Stockholms alla hörn till sig, ligger jag i en saccosäck och zappar mellan kanalerna. Och det är underbart!
Sjökexet!
Åååååh, det här är kärlek.
Sjökexet! När kommer dina alster till min IPod?
Komma ut ur garderoben?
Ikea Ikea...
Min man köper garderober till sin lägenhet. Han ska bygga in sängen med massa fina sprillans nya ekgarderobsystem från allas vår möbelbutik signerad Kamprad.
Jag älskar honom. Är vansinnigt kär i min SS. Vansinnigt förtjust i hans dotter Lilla T som gladeligen proklamerar att hon älskar mig. Vi har det hur bra som helst, jag och min lilla bonusfamilj.
Jag och SS ligger fantastiskt bra, det är fortfarande sjukt förvånande hur bra det är! Megahäftigt.
Han köper garderoberna för min skull...
Jag frågar om han inte kan skicka ett brev på posten samtidigt med texten P, du är utsatt för stor press och höga förväntningar...
Jag skrattade åt hans överenergiska beskrivning av mått, planer och beskrivning av hur fantastiskt bra det skulle bli.
- Jag älskar dig!
- Ja, men ta och flytta in då!
- Haha, ät skit...
Min man köper garderober till sin lägenhet. Han ska bygga in sängen med massa fina sprillans nya ekgarderobsystem från allas vår möbelbutik signerad Kamprad.
Jag älskar honom. Är vansinnigt kär i min SS. Vansinnigt förtjust i hans dotter Lilla T som gladeligen proklamerar att hon älskar mig. Vi har det hur bra som helst, jag och min lilla bonusfamilj.
Jag och SS ligger fantastiskt bra, det är fortfarande sjukt förvånande hur bra det är! Megahäftigt.
Han köper garderoberna för min skull...
Jag frågar om han inte kan skicka ett brev på posten samtidigt med texten P, du är utsatt för stor press och höga förväntningar...
Jag skrattade åt hans överenergiska beskrivning av mått, planer och beskrivning av hur fantastiskt bra det skulle bli.
- Jag älskar dig!
- Ja, men ta och flytta in då!
- Haha, ät skit...
Och en stor klump i magen...
Ooouh vad jag är dålig på hemlisar!
Egentligen vill jag inget hellre än att berätta för SS om min blogg. Om denna blogg. Jag tror och hoppas att han inte skulle bry sig, att han inte skulle propsa på att få läsa och att jag skulle kunna fortsätta i mitt makliga tempo med lite halvpersonliga inlägg varvat med argsinthet och jobbtristess...
Efter att ha läst H's inlägg det senaste så har min klump i magen vuxit sig stabil, stor och stark. Och läsarantalet bara ökar och ökar och ökar. Och jag fattar inte vad som händer..?
Och så har jag gått och blivit paranoid.
Chefen kallar till personligt samtal med var och en (detta har aldrig tidigare hänt), och jag fick för en sekund för mig att han vet om den här bloggen. Att han bara spelar med i mitt spel, men att han vet allt om min trötthet och om mina polisdrömmar. Det skulle vara sådär bra, det är helt klart.
MEN. Chefer kommer och går, det visar sig hur det är med den saken. Den stora grejen är ju min man SS. Som mycket väl kan tänkas sitta och läsa dessa skrivna ord i detta nu. För han är inte dum han. Smart och nyfiken som fan, det är ingen bra kombo för min del... :)
Whattado dear läsare?????
Egentligen vill jag inget hellre än att berätta för SS om min blogg. Om denna blogg. Jag tror och hoppas att han inte skulle bry sig, att han inte skulle propsa på att få läsa och att jag skulle kunna fortsätta i mitt makliga tempo med lite halvpersonliga inlägg varvat med argsinthet och jobbtristess...
Efter att ha läst H's inlägg det senaste så har min klump i magen vuxit sig stabil, stor och stark. Och läsarantalet bara ökar och ökar och ökar. Och jag fattar inte vad som händer..?
Och så har jag gått och blivit paranoid.
Chefen kallar till personligt samtal med var och en (detta har aldrig tidigare hänt), och jag fick för en sekund för mig att han vet om den här bloggen. Att han bara spelar med i mitt spel, men att han vet allt om min trötthet och om mina polisdrömmar. Det skulle vara sådär bra, det är helt klart.
MEN. Chefer kommer och går, det visar sig hur det är med den saken. Den stora grejen är ju min man SS. Som mycket väl kan tänkas sitta och läsa dessa skrivna ord i detta nu. För han är inte dum han. Smart och nyfiken som fan, det är ingen bra kombo för min del... :)
Whattado dear läsare?????
Min enastående plan.
Det gäller att utnyttja sin kvinnliga list.
Det var mamma som sa det. Jag berättade om min vecka och nästkommande och hon utbrast "där har du tänkt till, du är inte dum du...". Själv kallar jag det smyg och mygel.
Ok, min plan ser ut som följer:
Idag är det tisdag. Jag jobbar fram till lunch, sen "åker jag till Stockholm". "Åka till Stockholm" innebär att jag åker hem och packar mina grejer, åker upp till baksidan av stan och myser med SS och Lilla T. Går ut och går, lagar mat och tar det chill.
I morgon har jag kundbesök kl. 14 i Nacka, vilket innebär att jag behöver åka vid nio-snåret - sovmorgon!
Torsdag och fredag jobbar jag på som vanligt uppe i storstaden, spenderar helgen med bästa C som kommer ner från Norrland!
Måndag och tisdag kundbesök med viktigt morgonmöte måndag morgon, hemåt tisdag eftermiddag.
Får se om jag "åker hem från Stockholm" onsdagen istället, eller om jag "är på återbesök för spiralen" på onsdag förmiddag. I själva verket är jag på Polishuset och gör prov.
*HÄHÄHÄ*
Tycker att jag knutit ihop det riktigt bra faktiskt.
Sen får vi se när Murphy kommer och ställer till allt...
Det var mamma som sa det. Jag berättade om min vecka och nästkommande och hon utbrast "där har du tänkt till, du är inte dum du...". Själv kallar jag det smyg och mygel.
Ok, min plan ser ut som följer:
Idag är det tisdag. Jag jobbar fram till lunch, sen "åker jag till Stockholm". "Åka till Stockholm" innebär att jag åker hem och packar mina grejer, åker upp till baksidan av stan och myser med SS och Lilla T. Går ut och går, lagar mat och tar det chill.
I morgon har jag kundbesök kl. 14 i Nacka, vilket innebär att jag behöver åka vid nio-snåret - sovmorgon!
Torsdag och fredag jobbar jag på som vanligt uppe i storstaden, spenderar helgen med bästa C som kommer ner från Norrland!
Måndag och tisdag kundbesök med viktigt morgonmöte måndag morgon, hemåt tisdag eftermiddag.
Får se om jag "åker hem från Stockholm" onsdagen istället, eller om jag "är på återbesök för spiralen" på onsdag förmiddag. I själva verket är jag på Polishuset och gör prov.
*HÄHÄHÄ*
Tycker att jag knutit ihop det riktigt bra faktiskt.
Sen får vi se när Murphy kommer och ställer till allt...
Please don't stop the music.
Rihanna here I come.
Kommit på att jag efter gårdagens hårfärgning är läskigt lik just den karibiska skönheten gällande frillan. Me like!
-"Pappa... Millan har målat sig i håret..."
Hon är faktiskt helt stört söt den där Lilla T.
Kommit på att jag efter gårdagens hårfärgning är läskigt lik just den karibiska skönheten gällande frillan. Me like!
-"Pappa... Millan har målat sig i håret..."
Hon är faktiskt helt stört söt den där Lilla T.
Restart.
Omtagning tack?
Av någon anledning så hade jag rätt. Min tes höll.
"Jag kommer att göra ett mycket sämre jobb den dagen jag träffar kärleken"
Jomensåatt...
By the way så skedde något redan i Biarritz. Jag fann livet igen, jag fann mitt värde som inte alls hade med min yrkesmässiga professionalitet att göra. Vilket gjorde att jag inte längre var tvungen att äta, sova och skita jobb dygnet runt. Jag hade ett värde i mig själv oavsett hur bra eller dåligt jag gjorde ifrån mig på jobbet.
Men dagarna gick fortare förr.
Dagarna då jag brann för det här. Dagarna då jag skrattade, log och drog in stash som ingen annan. Nu skiter jag i vilket.
Budget på 8 millar... Jaha. Blir nog bra ska ni se.
Det kommer bli fler långsamma dagar på den här tjänsten...
Av någon anledning så hade jag rätt. Min tes höll.
"Jag kommer att göra ett mycket sämre jobb den dagen jag träffar kärleken"
Jomensåatt...
By the way så skedde något redan i Biarritz. Jag fann livet igen, jag fann mitt värde som inte alls hade med min yrkesmässiga professionalitet att göra. Vilket gjorde att jag inte längre var tvungen att äta, sova och skita jobb dygnet runt. Jag hade ett värde i mig själv oavsett hur bra eller dåligt jag gjorde ifrån mig på jobbet.
Men dagarna gick fortare förr.
Dagarna då jag brann för det här. Dagarna då jag skrattade, log och drog in stash som ingen annan. Nu skiter jag i vilket.
Budget på 8 millar... Jaha. Blir nog bra ska ni se.
Det kommer bli fler långsamma dagar på den här tjänsten...
Proppen går.
Pirr i bena.
Fattar inte.
När man flyger långt ska man ha stödstrumpor. Motverkar propp i bena sägs det. Rätt skönt är det också, fast inget för den som vill känna sig sexig möjligtvis.
Sitter på kontoret i för tighta jeans. De stryper bena strax över knävecken så det pirrar i vaderna. Kan aldrig vara bra! Mot proppar eller för?
Det gör ont i vart fall. Dock har jag hittat en lösning som innebär att jag sitter på kontorsstolen med bena sträckta rätt ut rakt fram. Då känns det skönt. Tills jag får kramp i låren.
Leggings is the shit.
Fattar inte.
När man flyger långt ska man ha stödstrumpor. Motverkar propp i bena sägs det. Rätt skönt är det också, fast inget för den som vill känna sig sexig möjligtvis.
Sitter på kontoret i för tighta jeans. De stryper bena strax över knävecken så det pirrar i vaderna. Kan aldrig vara bra! Mot proppar eller för?
Det gör ont i vart fall. Dock har jag hittat en lösning som innebär att jag sitter på kontorsstolen med bena sträckta rätt ut rakt fram. Då känns det skönt. Tills jag får kramp i låren.
Leggings is the shit.
Payback time.
Här fåru för gammal ost!
Fy fan va jag är sur. Jag är sur som en citron på min kille. Vi kallar honom SS.
Jag är så sur att jag vill väcka hans sovande kropp genom att hälla en hink med kokande olja på honom. Det som hindrar mig är att vi sover hemma hos mig, och olja är svårt att få bort... Rationella Ella...
Vi var på middag igår. Jättetrevlig släktmiddag med god mat och gott vin. Därefter gick vi vidare för att ta en öl, detta skrev jag om inatt. Där var det också ganska trevligt. Det bestämdes grabbarna emellan att de skulle dra vidare ut på krogen. Jag tyckte det var ett mycket bra initiativ, då det brukar vara jag som är den partypådrivande faktorn i vårt förhållande. Själv gick jag hem och till slut sov.
Väcks av att SS kommer hem. Klockan är halv fyra. Nu borde jag bli mysglad och ge honom en kram och önska välkommen hem. Om det inte vore för det faktum att hans ansikte luktar lögn och att jag inte för en sekund tror att han har suttit hemma hos sin kompis fram till halv fyra, när krogen stänger halv tre. I min sömndruckna hjärna går det inte ihop och jag stönar till svar och går och lägger mig. Han lägger sig sked och säger att han älskar mig, varpå jag frågar varför han ljuger för mig.
Detta är inte schysst. Detta har ingenting att göra med SS. Han har rent mjöl i påsen och har säkert suttit med sin polare och snackat. Grejen är att jag sett det förut, och då kom det fram att det inte var så jävla oskyldigt.
Vilket betyder att SS får betala för exets synder.
Vilket är jävla orättvist.
Men just nu makes det perfect sense. Jag tycker att det är solklart vad som hänt. Han har träffat nån brud, satt på henne för att sen gå hem till mig.
Och om jag skulle säga som det är, att jag faktiskt tror honom; att han inte ljuger, då skulle en stor bit av min stolthet falla. För då tror jag att han skrattar inombords, så som mitt ex måste gjort under åren.
-"Klart jag tror dig"
-"Bra gumman, jag skulle aldrig göra så mot dig" (den dumma haggan, är hon så jävla godtrogen, det lilla våpet).
Jag gillar mitt ex, och tror inte att han tänkte så. Men jo, klart han gjorde, eftersom jag köpte hans version i många år.
Just nu spelar min hjärna mig många och stora spratt. Jag tycker att det är asjobbigt! Och den stora grejen är att jag överhuvudtaget egentligen inte är svartsjuk, överhuvudtaget inte. Just nu känns det bara kolsvart och bitterheten river i bröstet och smakar beskt i munnen.
Hoppas att han sover ett par timmar till...
Fy fan va jag är sur. Jag är sur som en citron på min kille. Vi kallar honom SS.
Jag är så sur att jag vill väcka hans sovande kropp genom att hälla en hink med kokande olja på honom. Det som hindrar mig är att vi sover hemma hos mig, och olja är svårt att få bort... Rationella Ella...
Vi var på middag igår. Jättetrevlig släktmiddag med god mat och gott vin. Därefter gick vi vidare för att ta en öl, detta skrev jag om inatt. Där var det också ganska trevligt. Det bestämdes grabbarna emellan att de skulle dra vidare ut på krogen. Jag tyckte det var ett mycket bra initiativ, då det brukar vara jag som är den partypådrivande faktorn i vårt förhållande. Själv gick jag hem och till slut sov.
Väcks av att SS kommer hem. Klockan är halv fyra. Nu borde jag bli mysglad och ge honom en kram och önska välkommen hem. Om det inte vore för det faktum att hans ansikte luktar lögn och att jag inte för en sekund tror att han har suttit hemma hos sin kompis fram till halv fyra, när krogen stänger halv tre. I min sömndruckna hjärna går det inte ihop och jag stönar till svar och går och lägger mig. Han lägger sig sked och säger att han älskar mig, varpå jag frågar varför han ljuger för mig.
Detta är inte schysst. Detta har ingenting att göra med SS. Han har rent mjöl i påsen och har säkert suttit med sin polare och snackat. Grejen är att jag sett det förut, och då kom det fram att det inte var så jävla oskyldigt.
Vilket betyder att SS får betala för exets synder.
Vilket är jävla orättvist.
Men just nu makes det perfect sense. Jag tycker att det är solklart vad som hänt. Han har träffat nån brud, satt på henne för att sen gå hem till mig.
Och om jag skulle säga som det är, att jag faktiskt tror honom; att han inte ljuger, då skulle en stor bit av min stolthet falla. För då tror jag att han skrattar inombords, så som mitt ex måste gjort under åren.
-"Klart jag tror dig"
-"Bra gumman, jag skulle aldrig göra så mot dig" (den dumma haggan, är hon så jävla godtrogen, det lilla våpet).
Jag gillar mitt ex, och tror inte att han tänkte så. Men jo, klart han gjorde, eftersom jag köpte hans version i många år.
Just nu spelar min hjärna mig många och stora spratt. Jag tycker att det är asjobbigt! Och den stora grejen är att jag överhuvudtaget egentligen inte är svartsjuk, överhuvudtaget inte. Just nu känns det bara kolsvart och bitterheten river i bröstet och smakar beskt i munnen.
Hoppas att han sover ett par timmar till...
Snut?
Hm, nej du hörde inte fel...
Tog en snabb öl med min man på Bishop innan. Vi stötte ihop med hans kompisar där. En del som jag inte tidigare mött. För första gången var jag med om att en kompis till min man stötte öppet på mig. Det var lite udda.
Denna någon började gnälla om att han var sugen på snus. Jag stämde i hans klagosång, men vet inte om han uppfattade vad jag sa, det brukar vara stimmigt på engelska pubar, så också i min mellansvenska stad. Han frågade min man om han hade snus, varpå han nekade och frågade mig. Jag svarade dem båda med ett ryck på axlarna och ett uppgivet leende Näe, jag har slut.
Kompisen tittar på mig storögt och frågar VA? Är du snut?
Ok, killen var blond, snygg och lite småfull, men det var en jävligt korkad följdfråga på om nån hade snus.
Dock log jag tillbaka och sket i att svara.
Snart så.
Tog en snabb öl med min man på Bishop innan. Vi stötte ihop med hans kompisar där. En del som jag inte tidigare mött. För första gången var jag med om att en kompis till min man stötte öppet på mig. Det var lite udda.
Denna någon började gnälla om att han var sugen på snus. Jag stämde i hans klagosång, men vet inte om han uppfattade vad jag sa, det brukar vara stimmigt på engelska pubar, så också i min mellansvenska stad. Han frågade min man om han hade snus, varpå han nekade och frågade mig. Jag svarade dem båda med ett ryck på axlarna och ett uppgivet leende Näe, jag har slut.
Kompisen tittar på mig storögt och frågar VA? Är du snut?
Ok, killen var blond, snygg och lite småfull, men det var en jävligt korkad följdfråga på om nån hade snus.
Dock log jag tillbaka och sket i att svara.
Snart så.
Hångla med E-Type?
Back in the loop.
Visst är det ballt med kändisar. Visst är det häftigt att se Pernilla Wahlgren i verkligheten, när man vuxit upp med Picadilly Cirkus och så helt plötsligt se denna Nintendofigur livs levande. Det är skitcoolt. Men i övrigt tycker jag kändisar mest är ganska märkliga. Som en annan ras liksom.
Vi står vid någon slags udda bar inne på det hippaste stället och jag försöker se ut som att jag trivs och har kul. Jag ler åt min vän Nina och min man Sjuksyrran och diggar med i Rihanna-låten. Folk runtom trängs som det brukar trängas på ett uteställe, förutom att de flesta har bakåtslickat hår, champagneglas och muttrar Top Notch hela jävla tiden. Jag försöker intala mig själv att jag har ganska roligt, åt de andra, men med mina vänner. Jag suckar åt idioterna och fortsätter le och fortsätter försöka trivas.
Sjuksyrran avbryter mitt slit med ett halvkvävt vrål Kolla det är E-Type!!!!!! P, kan du inte hångla med E-Type? Det vore skithäftigt! Kan du inte hångla med honom P? Du får det, alltså, du får det!
Jag skrattar fortfarande ihjäl mig.
Nu så här i efterhand hade det varit askul, jag hade skrattat ihjäl mig åt mig själv tills jag gick i pension. Men då, i den mörka och svettiga atmosfären, så hade det varit fel. Så jävla fel som en rysk hora i paljettklänning på Borås Djurpark.
Visst är det ballt med kändisar. Visst är det häftigt att se Pernilla Wahlgren i verkligheten, när man vuxit upp med Picadilly Cirkus och så helt plötsligt se denna Nintendofigur livs levande. Det är skitcoolt. Men i övrigt tycker jag kändisar mest är ganska märkliga. Som en annan ras liksom.
Vi står vid någon slags udda bar inne på det hippaste stället och jag försöker se ut som att jag trivs och har kul. Jag ler åt min vän Nina och min man Sjuksyrran och diggar med i Rihanna-låten. Folk runtom trängs som det brukar trängas på ett uteställe, förutom att de flesta har bakåtslickat hår, champagneglas och muttrar Top Notch hela jävla tiden. Jag försöker intala mig själv att jag har ganska roligt, åt de andra, men med mina vänner. Jag suckar åt idioterna och fortsätter le och fortsätter försöka trivas.
Sjuksyrran avbryter mitt slit med ett halvkvävt vrål Kolla det är E-Type!!!!!! P, kan du inte hångla med E-Type? Det vore skithäftigt! Kan du inte hångla med honom P? Du får det, alltså, du får det!
Jag skrattar fortfarande ihjäl mig.
Nu så här i efterhand hade det varit askul, jag hade skrattat ihjäl mig åt mig själv tills jag gick i pension. Men då, i den mörka och svettiga atmosfären, så hade det varit fel. Så jävla fel som en rysk hora i paljettklänning på Borås Djurpark.
Det är inte lätt alltid.
Internetet är inte för alla...
Efter nästan en vecka i en internetlös lägenhet så är det fridens att komma hem miss i nassen helt ensam och sätta sig här vid blogg.se.
Visst är det härligt med tvåsamhet, men min ensamhet slår det mesta.
Snoret rinner men febern är borta, jag fick knulla i Stockholm men kom inte. Vi var på Sturecompagniets 100-viktigaste-på-Stureplans invigning och jag kände mig som en idiot och vi åt Baby back ribs på Friday's. Det har varit en bra vecka, trots mitt livs värsta förkylning.
Mannen är ute på krogen med sina kompisar, mina kompisar är med de andra vännerna och jag sitter i morgonrock med en uräten Ben & Jerrys med den sneda pagen hängande och småler åt min lycka.
Jag är.
Jag är..?
Tillfreds?
På väg att bli frisk!
Efter nästan en vecka i en internetlös lägenhet så är det fridens att komma hem miss i nassen helt ensam och sätta sig här vid blogg.se.
Visst är det härligt med tvåsamhet, men min ensamhet slår det mesta.
Snoret rinner men febern är borta, jag fick knulla i Stockholm men kom inte. Vi var på Sturecompagniets 100-viktigaste-på-Stureplans invigning och jag kände mig som en idiot och vi åt Baby back ribs på Friday's. Det har varit en bra vecka, trots mitt livs värsta förkylning.
Mannen är ute på krogen med sina kompisar, mina kompisar är med de andra vännerna och jag sitter i morgonrock med en uräten Ben & Jerrys med den sneda pagen hängande och småler åt min lycka.
Jag är.
Jag är..?
Tillfreds?
På väg att bli frisk!
The heat is still on.
Så att ingen missat...
Så är jag fortfarande SJUK! Till och med att jag blev sämre idag efter slit och släp på mässa och prat med slitna stämband.
Febern återkom som ett brev på posten. Rösten är borta.
Jag är en fjolla som talar i falsett till och med då jag måste slå näven i bordet. Låter som en idiot.
Typiskt. Min man landar i Stockholm i morgon, och jag vill vara en liten tiptoppig 08 med flashiga vanor som visar min sida av stan. I gengäld har han lovat att ligga med mig i Huvudstan.
Pinsamt. Efter tre och ett halvt år halvtidsboendes i Stockholm är jag fortfarande oknullad här i krokarna. Och så kan vi ju inte ha det. Vänligen sätt på mig tack. Så kanske jag kvider med sprucken falsett till svar.
Febern lär gå upp.
April april.
Världens bästa aprilskämt.
I morse klev jag ur porten och gick mot bilen. Min respartner stod redan på plats och hade otåligt ringt mig, han stampade otåligt och rökte synbart irriterat. Inte för att jag brydde mig nämnvärt, han fick vara glad som fick mig som resesällskap överhuvudtaget. Dessutom var jag endast två minuter sen, vilket inte alls är en rimlig orsak till irritation.
Han klämde fram ett god morgon och tillade att jag fått parkeringsböter.
SKIT! HELVETE! Jag har ju precis betalat mig fri och är en skuldfri kvinna ur Vägverkets synpunkt. Kuken också.
Han pekade på resten av bilarna parkerade längs med gatan. Uppenbarligen nån jävla datumparkering här i Jävla-fancy-skit-Vasastan...
Vände på lappen.
April April.
En klockren replica på en parkeringsbot med plastficka och allt. Men med en hälsning från Mäklarfirman om att de minsann var de mest framgångsrika i hela Vasastan.
Fy fan så bra.
Innovation när det är som bäst! Hoppas det sitter nån reklamare nånstans som fick en duktig klapp på axeln i morse.
I morse klev jag ur porten och gick mot bilen. Min respartner stod redan på plats och hade otåligt ringt mig, han stampade otåligt och rökte synbart irriterat. Inte för att jag brydde mig nämnvärt, han fick vara glad som fick mig som resesällskap överhuvudtaget. Dessutom var jag endast två minuter sen, vilket inte alls är en rimlig orsak till irritation.
Han klämde fram ett god morgon och tillade att jag fått parkeringsböter.
SKIT! HELVETE! Jag har ju precis betalat mig fri och är en skuldfri kvinna ur Vägverkets synpunkt. Kuken också.
Han pekade på resten av bilarna parkerade längs med gatan. Uppenbarligen nån jävla datumparkering här i Jävla-fancy-skit-Vasastan...
Vände på lappen.
April April.
En klockren replica på en parkeringsbot med plastficka och allt. Men med en hälsning från Mäklarfirman om att de minsann var de mest framgångsrika i hela Vasastan.
Fy fan så bra.
Innovation när det är som bäst! Hoppas det sitter nån reklamare nånstans som fick en duktig klapp på axeln i morse.
Det hänger på håret.
Fan vet.
Jag blev varnad. Min nyhittade frisör frågade mig flera gånger om jag var säker på om jag ville göra det stora klippet. Tja, tänkte jag. Det växer ju ut. Av med skiten, blir säkert bra det.
Och nu vete fan om jag antingen älskar det eller hatar det faktiskt.
Skitsamma. Det blir säkert bra detta.
Jag blev varnad. Min nyhittade frisör frågade mig flera gånger om jag var säker på om jag ville göra det stora klippet. Tja, tänkte jag. Det växer ju ut. Av med skiten, blir säkert bra det.
Och nu vete fan om jag antingen älskar det eller hatar det faktiskt.
Skitsamma. Det blir säkert bra detta.
