Bolibompa.
Någonsin fastnat med blicken och inte kommit ur den?
Igår kväll blev jag plötsligt totalt avslappnad. Jag upplevde sådan enorm samhörighet och helhet för första gången på ett tag. Jag satt ensam i soffan framför ett skränigt Bolibompa, hörde inget, såg inget. Bara kliade den lilla flickan som låg i mitt knä över ryggen.
Sk8!
Avril Lavigne, du kan snart slänga dig i väggen!
För jag har fått klorna i en liten lättpåverkad treåring och idag var jag ytterst nära att köpa henne en skateboard!
Hello Kitty-mössan på sned och Conversen perfekt slitna. Leendet var större än störst när hon på skateboarden poserade för en bild.
Mm. Ibland är hon en jävligt schysst accessoar!
Och jag minns min barndoms favoritaffär Smulan! Det var tider!
För jag har fått klorna i en liten lättpåverkad treåring och idag var jag ytterst nära att köpa henne en skateboard!
Hello Kitty-mössan på sned och Conversen perfekt slitna. Leendet var större än störst när hon på skateboarden poserade för en bild.
Mm. Ibland är hon en jävligt schysst accessoar!
Och jag minns min barndoms favoritaffär Smulan! Det var tider!
Oförutsägbara sanningar
Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig...
Min kropp reagerar hormonellt på saker runt omkring mig. Jag uppfylls av total värme och lycka blandat med sorg och vemod när lilltjejen kramar om mig och säger "Millan, jag har längtat efter dig...".
Att ha ett bonusbarn varannan vecka är en pärs, det är en karusell som går upp och ner och runt hela tiden.
Jag blir äckelstolt och gråtmild när hon springer tillbaka in i lägenheten från sin mamma i trapphuset för att slänga sig om min hals, då hon blir hämtad. Det snörps åt i bröstet och gör det svårt att andas.
Livet med barn är fantastiskt. Även om de inte är ens egna. Och tänk, tänk att det är jag som säger det! Jag står för det, jag gillar inte ens dem egentligen. Eller hm, gillade...?
Men visst är det många fördelar med att hon åker hem en vecka också. För det är ju nu man kan sexa till det!
Bolibompasex är liksom inte riktigt att jämföra med "dra i håret och sättpåmig-fasoner". Kort och gott har jag inte vant mig vid att vara avslappnad med en treåring som man vet kan smyga upp när som helst. Skräcken är att njutningsfullt blunda och ge sig hän för att sedan öppna ögonen och möta en frågande blick.
Nä tack. Där går min gräns.
Min kropp reagerar hormonellt på saker runt omkring mig. Jag uppfylls av total värme och lycka blandat med sorg och vemod när lilltjejen kramar om mig och säger "Millan, jag har längtat efter dig...".
Att ha ett bonusbarn varannan vecka är en pärs, det är en karusell som går upp och ner och runt hela tiden.
Jag blir äckelstolt och gråtmild när hon springer tillbaka in i lägenheten från sin mamma i trapphuset för att slänga sig om min hals, då hon blir hämtad. Det snörps åt i bröstet och gör det svårt att andas.
Livet med barn är fantastiskt. Även om de inte är ens egna. Och tänk, tänk att det är jag som säger det! Jag står för det, jag gillar inte ens dem egentligen. Eller hm, gillade...?
Men visst är det många fördelar med att hon åker hem en vecka också. För det är ju nu man kan sexa till det!
Bolibompasex är liksom inte riktigt att jämföra med "dra i håret och sättpåmig-fasoner". Kort och gott har jag inte vant mig vid att vara avslappnad med en treåring som man vet kan smyga upp när som helst. Skräcken är att njutningsfullt blunda och ge sig hän för att sedan öppna ögonen och möta en frågande blick.
Nä tack. Där går min gräns.
Dunka barnets huvud i väggen.
Stor ilska blev ett blått barnbadhus.
Jag klev igår innanför dörren med massiv pms, smärta i magen och överlag överjävlig. Lyckades ändå klämma fram ett "toodiloo" när jag kom hem och lyckades då också väcka lilltjejen som tydligen hade feber och nyss somnat. Stora gnälliga skitskrik rungades snart genom lägenhetens väggar. Ingenting man längtat hela veckan efter att höra. MAMMA, MAMMA, MAMMA! Pappas ord vyssjade efter en stund den lilla som somnade en kvart därpå. Då var mitt humör low low, typ drop dead low, men jag lyckades hålla masken någorlunda.
Mannen åkte och handlade, jag la mig i sängen med värktablett för att jobba.
Ungen börjar böla igen. Och slutar inte. Inte ens efter tjugo minuters försök.
Inne i mitt huvud: Döda henne - lägg en kudde över ansiktet, stäng dörren och åk tillbaka till Stockholm.
Ur min mun: Vet du tjejen, nu ska du försöka lyssna på en historia. Det är historien om det lilla lilla lilla blå barnbadhuset som bara barn får leka i, där går vattnet bara upp till knäna och det finns kolasås i vattnet som man får äta hur mycket man vill av. Alla flickorna har baddräkter med volanger och DIN, den är allra finast med glittriga prinsessor. Det finns en lekfarbror som är en apa som kan göra mjukglass med händerna och ett vattenfall som sprutar studsbollar...
Min historia fortsatte i all oändlighet. Ju mer jag ordbajsade, desto större tindrade hennes ögon och efter en halvtimma sov hon djupt. Då hade också min ilska lagt sig och ersatts med en ännu större stolthet.
Nej, jag är ingen mamma. Nej, jag vill inte ens vara styvmamma eller betala dagisavgift. Jag är dock en förbannat bra extramorsa med för mig helt dolda resurser! I'll be damned!
Jag klev igår innanför dörren med massiv pms, smärta i magen och överlag överjävlig. Lyckades ändå klämma fram ett "toodiloo" när jag kom hem och lyckades då också väcka lilltjejen som tydligen hade feber och nyss somnat. Stora gnälliga skitskrik rungades snart genom lägenhetens väggar. Ingenting man längtat hela veckan efter att höra. MAMMA, MAMMA, MAMMA! Pappas ord vyssjade efter en stund den lilla som somnade en kvart därpå. Då var mitt humör low low, typ drop dead low, men jag lyckades hålla masken någorlunda.
Mannen åkte och handlade, jag la mig i sängen med värktablett för att jobba.
Ungen börjar böla igen. Och slutar inte. Inte ens efter tjugo minuters försök.
Inne i mitt huvud: Döda henne - lägg en kudde över ansiktet, stäng dörren och åk tillbaka till Stockholm.
Ur min mun: Vet du tjejen, nu ska du försöka lyssna på en historia. Det är historien om det lilla lilla lilla blå barnbadhuset som bara barn får leka i, där går vattnet bara upp till knäna och det finns kolasås i vattnet som man får äta hur mycket man vill av. Alla flickorna har baddräkter med volanger och DIN, den är allra finast med glittriga prinsessor. Det finns en lekfarbror som är en apa som kan göra mjukglass med händerna och ett vattenfall som sprutar studsbollar...
Min historia fortsatte i all oändlighet. Ju mer jag ordbajsade, desto större tindrade hennes ögon och efter en halvtimma sov hon djupt. Då hade också min ilska lagt sig och ersatts med en ännu större stolthet.
Nej, jag är ingen mamma. Nej, jag vill inte ens vara styvmamma eller betala dagisavgift. Jag är dock en förbannat bra extramorsa med för mig helt dolda resurser! I'll be damned!
Allt som kryllar är djävulens avkomma.
Löss!
Tvi vale. Mother fucker, jag hatar. LIVRÄDD! Tänk om lilltjejen som går på dagis kommer hem med kryp i skallen?
Jag hatar när kvällstidningarna ropar "lusinvasion", för jag kan inte sluta klia mig i håret!
Tvi vale. Mother fucker, jag hatar. LIVRÄDD! Tänk om lilltjejen som går på dagis kommer hem med kryp i skallen?
Jag hatar när kvällstidningarna ropar "lusinvasion", för jag kan inte sluta klia mig i håret!
Knugen och Silvia
Stockholms slott, av någon anledning...
Så kom det sig då att jag fick mig ett allvarssnack med 3-åringen på tu man hand.
Jag frågade om jag fick flytta in och hon nickade högtidligt och sa att det gick bra, bara hon fick titta på min TV, som var så fin (nöjd!). Jag berättade att nästan alla mina grejer skulle flytta in också, och att vi skulle göra om lite, men att hon gärna fick hjälpa till. Inga problem alls. Vi busade lite i soffan och sen försökte jag förklara varför jag inte är hemma jämt.
-"Du förstår, att jag är i Stockholm på veckorna, och jobbar"
-"Mhm... Men... Var är Tockåm då?"
-"Hm, det är på andra sidan Sverige, men inte så långt ändå, och vet du? Där bor Kungen!"
-"Mhmmm... Men han är så arg, kungen. Varför är han det?"
Och det var där jag började härma Silvia och ropade på min man istället.
Kungen liksom? Kan han vara arg? Det var en mycket rolig fantasi som jag aldrig kunnat förutspå.
Så kom det sig då att jag fick mig ett allvarssnack med 3-åringen på tu man hand.
Jag frågade om jag fick flytta in och hon nickade högtidligt och sa att det gick bra, bara hon fick titta på min TV, som var så fin (nöjd!). Jag berättade att nästan alla mina grejer skulle flytta in också, och att vi skulle göra om lite, men att hon gärna fick hjälpa till. Inga problem alls. Vi busade lite i soffan och sen försökte jag förklara varför jag inte är hemma jämt.
-"Du förstår, att jag är i Stockholm på veckorna, och jobbar"
-"Mhm... Men... Var är Tockåm då?"
-"Hm, det är på andra sidan Sverige, men inte så långt ändå, och vet du? Där bor Kungen!"
-"Mhmmm... Men han är så arg, kungen. Varför är han det?"
Och det var där jag började härma Silvia och ropade på min man istället.
Kungen liksom? Kan han vara arg? Det var en mycket rolig fantasi som jag aldrig kunnat förutspå.
Skärrad.
Jag önskar ofta att jag tog lättare på saker och ting.
Men det gör jag ju inte, och det är väl därför jag är jag och såpass fantastisk som jag är..?
Well.
Jag bryter då och då ihop över mitt föreståndande samboskap. Igår lipade jag som en gris när jag såg hur snygg min TV och TV-bänk blev hemma hos mannen. Jag grät ännu mer när han placerade sin ljus-kreation mitt på. Nej. Nej. Nej. Jag vill ha MITT LULL!
Ikväll ska jag berätta för 3-åringen att jag ska bo där, och mina grejer likaså. Jag är förberedd på att hon säger Nej. Jag är såpass van numera att jag inte tar det personligt.
Förra veckan berättade hon om hur ful hon tycker jag är. Och okej då, det svider väl litegrann fortfarande.
Men det gör jag ju inte, och det är väl därför jag är jag och såpass fantastisk som jag är..?
Well.
Jag bryter då och då ihop över mitt föreståndande samboskap. Igår lipade jag som en gris när jag såg hur snygg min TV och TV-bänk blev hemma hos mannen. Jag grät ännu mer när han placerade sin ljus-kreation mitt på. Nej. Nej. Nej. Jag vill ha MITT LULL!
Ikväll ska jag berätta för 3-åringen att jag ska bo där, och mina grejer likaså. Jag är förberedd på att hon säger Nej. Jag är såpass van numera att jag inte tar det personligt.
Förra veckan berättade hon om hur ful hon tycker jag är. Och okej då, det svider väl litegrann fortfarande.
Dagens fråga
- "Pappa, bajsar du med snoppen?"
Jag är Stålmannen.
Kanske kan jag klara allt ändå.
Andra gången denna vecka som jag är ensam med lilltjejen. Underhållning, samtal, kvällsmat och nattning. Idag bar det av till badhuset, där jag enligt Jess "stod vid bläckfisken som en Milf..." Jomenvisst.
Idag har jag förklarat skillnaden mellan kisse och snopp och varför tjejer har det och killar det andra. Mycket spännande vill jag lova. Huvudet på sned och ögonen stora. -"nähä, blir det inga bebisar annars...".
Hon litar blint på mig, lilltjejen.
Och jag avgudar henne.
Andra gången denna vecka som jag är ensam med lilltjejen. Underhållning, samtal, kvällsmat och nattning. Idag bar det av till badhuset, där jag enligt Jess "stod vid bläckfisken som en Milf..." Jomenvisst.
Idag har jag förklarat skillnaden mellan kisse och snopp och varför tjejer har det och killar det andra. Mycket spännande vill jag lova. Huvudet på sned och ögonen stora. -"nähä, blir det inga bebisar annars...".
Hon litar blint på mig, lilltjejen.
Och jag avgudar henne.
Sjörövarfabbe farfars far!
Leka familj...
I många dagar har jag lekt Mamma-Pappa-Barn. Jag har somnat med två i sängen och vaknat med tre, jag har kokat gröt och ägg och packat extra papper, kex och ipren i handväskan. Jag tog med lilla bonusfamiljen hem till Min familj. Min mamma och min alldeles egen bonuspappa, samt älskade vackra lillasyster i närheten. De är lika kära som jag i lilltjejen. Happy family, lovely ending...
Vi har hälsat på Pippi och busat, vi har bastat och bråkat om hårtvättning, vi har vägrat kissa på toaletten och jag har fått spunk en och två gånger och tagit en snus för mycket. Barnvakt ställde gärna upp så vi hann golfa, då regnet föll... Livet har varit underbart. Livet är underbart. Speciellt när man efter fem dagar kan åka hem till sig själv och sitta i halvmörker helt ensam.
Liten har blivit stor ändå.
I många dagar har jag lekt Mamma-Pappa-Barn. Jag har somnat med två i sängen och vaknat med tre, jag har kokat gröt och ägg och packat extra papper, kex och ipren i handväskan. Jag tog med lilla bonusfamiljen hem till Min familj. Min mamma och min alldeles egen bonuspappa, samt älskade vackra lillasyster i närheten. De är lika kära som jag i lilltjejen. Happy family, lovely ending...
Vi har hälsat på Pippi och busat, vi har bastat och bråkat om hårtvättning, vi har vägrat kissa på toaletten och jag har fått spunk en och två gånger och tagit en snus för mycket. Barnvakt ställde gärna upp så vi hann golfa, då regnet föll... Livet har varit underbart. Livet är underbart. Speciellt när man efter fem dagar kan åka hem till sig själv och sitta i halvmörker helt ensam.
Liten har blivit stor ändå.
Kasta inte sten i glashus...
... heller ej i huvudet på mig.
Då jag är av det brôtigare slaget och gillar att busa och brottas med barn så uppmuntrar jag till saker som Pappa senare säger Nej till.
Jag tyckte det var ett roligt trick att kasta småsten i vattnet och lyssna på plumset då stenen bröt vattenytan. Så tyckte också Fröken T. Men småstenen växte till större sten och rätt vad det var hade den lilla handen sluntit om vad som kan tyckas vara ett klippblock i flickehanden och träffat mig rätt i huvudet.
Min ena hand åkte upp och stoppade det eventuella blodet från att spruta och den andra handen åkte in i munnen där jag bet allt vad jag hade om knogarna. Jag tittade upp i himmelen och fokuserade på allt annat än den ringande smärtan och den besynnerliga blicken från treåringen.
Pappa simmade fram glad i hågen och förstod strax vad som hänt och gav sin dotter en reprimand om att stenkastning, det är ingenting som man bör syssla med.
Lilla Fröken T - en försiktig Pappa och en sjövild styvmamma som uppviglar till brott.
Sällan har jag fått skylla mig själv så mycket.
Fröken T
Millan ska leka idag.
Det bästa för mig idag är nog det som jag ämnar göra när jag går tidigare från jobbet.
Jag tänker åka hem och lägga mig. Jag är astrött, ögonen går i kors. Var ute och sprang i morse innan jobbet och sånt tar knäcken på mig. Sen tänker jag åka till SS som har hämtat Fröken T. Jag ska gå ut på lekplatsen och titta på när hon åker rutchkanan extra fort. Jag och SS ska titta på varandra med varma blickar. Hans händer stryker mig över ryggen och han säger kanske ett par gånger till mig att jag är fantastisk.
Sen tar Fröken T min hand i sin. Det är bara Millan som gäller när jag är med och leker. Jag brukar prata om björkens skott, skalbaggarna på marken och om låtsassovrum i lekplatsens dolda hörn.
Tror jag behöver en barnhand i min idag. Nån som utan skrupler, förväntningar och krav bara tycker att jag är bäst och allra häftigast i hela världen.
Framåt kvällen får jag hjälp av H. Hon ska hjälpa mig med min CV. För jag har glömt vad jag är bra på...
Det bästa för mig idag är nog det som jag ämnar göra när jag går tidigare från jobbet.
Jag tänker åka hem och lägga mig. Jag är astrött, ögonen går i kors. Var ute och sprang i morse innan jobbet och sånt tar knäcken på mig. Sen tänker jag åka till SS som har hämtat Fröken T. Jag ska gå ut på lekplatsen och titta på när hon åker rutchkanan extra fort. Jag och SS ska titta på varandra med varma blickar. Hans händer stryker mig över ryggen och han säger kanske ett par gånger till mig att jag är fantastisk.
Sen tar Fröken T min hand i sin. Det är bara Millan som gäller när jag är med och leker. Jag brukar prata om björkens skott, skalbaggarna på marken och om låtsassovrum i lekplatsens dolda hörn.
Tror jag behöver en barnhand i min idag. Nån som utan skrupler, förväntningar och krav bara tycker att jag är bäst och allra häftigast i hela världen.
Framåt kvällen får jag hjälp av H. Hon ska hjälpa mig med min CV. För jag har glömt vad jag är bra på...
Ack kärleken den kärleken.
Upp å ner å så upp.
Det går sannerligen upp och ner i mitt liv som styvmamma. Ena dagen är det överjävligt och jag funderar kring möjligheten att glömma ungen på Coop och andra dagen är jag så hopplöst förälskad i henne att jag tindrar med ögonen.
En sak är säker. Det är känslomässigt överjävligt.
En till sak är säker. Och det är att det är assvårt för två föredetta jävligt singliga brudar att köpa barnsäng på IKEA. Hysteri över himmelsängar, bäddmadrasser och stort eller litet täcke... Knepigt det där.
Nu ska jag platta min nytvättade lugg och springa över bron till min man som nyss ringde och längtade. Sen ska jag sexa till det, och sen bums in i sömnen! För den tredje saken som är säker är att man sover väldigt dåligt som nybliven styvmamma. Helt förstörd...
Det går sannerligen upp och ner i mitt liv som styvmamma. Ena dagen är det överjävligt och jag funderar kring möjligheten att glömma ungen på Coop och andra dagen är jag så hopplöst förälskad i henne att jag tindrar med ögonen.
En sak är säker. Det är känslomässigt överjävligt.
En till sak är säker. Och det är att det är assvårt för två föredetta jävligt singliga brudar att köpa barnsäng på IKEA. Hysteri över himmelsängar, bäddmadrasser och stort eller litet täcke... Knepigt det där.
Nu ska jag platta min nytvättade lugg och springa över bron till min man som nyss ringde och längtade. Sen ska jag sexa till det, och sen bums in i sömnen! För den tredje saken som är säker är att man sover väldigt dåligt som nybliven styvmamma. Helt förstörd...
Dumma tårar!
Overload.
Igår lipade jag, idag lipade jag, just nu lipar jag. Har jag överproduktion av tårar eller nåt?!?
Förbannat.
Satt och blev tokigt sentimental på världens bästa spelning igår, det blev stora känslor som behövde komma ut i luften. Gick vidare till krogen med H och satt senare tillsammans med densamma och viftade med händer och fingrar i hopp om att tårarna skulle hålla sig borta. En jobbig vecka för oss bägge!
Kan inte min kille bara ha en hund istället för en dotter?!?
Åkte ut till min äldsta vän som fått en bebis. Det var kärlek vid första ögonkastet, och när han somnade i min famn så kom de igen. Tårarna sprutade som en vattenspridare på en fotbollsplan. Damn it. Fantastisk liten perfekt bebis. Han är helt enkelt helt perfekt.
Drabbades av övermod och sprang vidare till H&M och shoppade loss till min kärleks dotter. Ett nytt beroende är utvecklat. Barnkläder är fantastiskt roligt! Hon kan väl inte lipa idag? Nu när hon får så fina kläder av P? Vem sa att man inte kan köpa kärlek by the way?
Ringde mamma och tog tag i mina känslor inför det i mitt tycke orättvisa sättet och bröt ihop igen. Fan. Inte konstigt att jag är törstig som ett djur. Snacka om vätskebrist.
Den till ytan tuffa och osårbara P är ett minne blott. Det här med styvmoderiet tar knäcken på mig.
Igår lipade jag, idag lipade jag, just nu lipar jag. Har jag överproduktion av tårar eller nåt?!?
Förbannat.
Satt och blev tokigt sentimental på världens bästa spelning igår, det blev stora känslor som behövde komma ut i luften. Gick vidare till krogen med H och satt senare tillsammans med densamma och viftade med händer och fingrar i hopp om att tårarna skulle hålla sig borta. En jobbig vecka för oss bägge!
Kan inte min kille bara ha en hund istället för en dotter?!?
Åkte ut till min äldsta vän som fått en bebis. Det var kärlek vid första ögonkastet, och när han somnade i min famn så kom de igen. Tårarna sprutade som en vattenspridare på en fotbollsplan. Damn it. Fantastisk liten perfekt bebis. Han är helt enkelt helt perfekt.
Drabbades av övermod och sprang vidare till H&M och shoppade loss till min kärleks dotter. Ett nytt beroende är utvecklat. Barnkläder är fantastiskt roligt! Hon kan väl inte lipa idag? Nu när hon får så fina kläder av P? Vem sa att man inte kan köpa kärlek by the way?
Ringde mamma och tog tag i mina känslor inför det i mitt tycke orättvisa sättet och bröt ihop igen. Fan. Inte konstigt att jag är törstig som ett djur. Snacka om vätskebrist.
Den till ytan tuffa och osårbara P är ett minne blott. Det här med styvmoderiet tar knäcken på mig.
Jag kan inte!
Jag vet inte hur man gör!
Följande scenario utspelade sig nyss ett stenkast härifrån:
Kommer hem från jobbet, suttit över tiden en stund och är trött, irriterad och uppgiven över situationen där man tänker och tänker och tänker, och ändå inte får ihop det. Stressar genom disken som inte diskade sig själv och muttrar för mig själv över torra russinfingrar och dunkande huvudvärk. Ser ändå fram emot att gå till mannen och hans dotter på en mysig kvällsmat. Jag har tidigare under dagen kommit fram till att jag saknat det lilla krypet och pratat mig varm om min nyfunna roll som vad-jag-nu-är.
Kommer innanför dörren med huvudvärken och nu nedkylda russinfingrar, mannen tar med sig soporna och lämnar mig ensam med tvååringen. Det här ska väl gå bra, vad handlar det om? Fem minuter... Lägger mig på golvet och leker Björnen sover (ironiskt nog). Tvååringen välter mitt i en mening och stortjut utbryter.
Jag sitter på knä och blåser på handen som jag inte för mitt liv kan förstå kan göra ont, hon skriker för full hals och jag blåser och blåser, försöker avleda tankarna, tittar på skor som glittrar, böcker som ser skojiga ut och känner paniken stiga i min trötta kropp. Ingenting fungerar. När mannen efter tre minuters frånvaro kommer in så sitter jag fortfarande på knä, hon står vid dörren och skriker för livet.
Han tar upp henne i famnen och hon snyftar mot hans hals. Han lugnar på det där viset som pappor gör, och hon kommer till ro. Jag å andra sidan känner klumpen i halsen förstoras för varje andetag, näsvingarna börjar vifta och ögonen tåras. Ursäktar mig och förklarar vad som hände. Ingen fara såklart.
Går in på toaletten och bryter ihop.
Jag kan inte. Jag vet inte hur man gör! Jag är värdelös och hon hatar mig.
Blir dock rationell efter en stund och tar mitt förnuft till fånga och går ut och äter den förbannade kvällsmaten. Blir kompis med tvååringen och får en varm kram av den fantastiska pappan. Hjälper inte. Jag kan fortfarande inte. Visst, hon är trött och jag är inte mamma. Det fattar väl också jag.
Trots idoga övertalningsförsök att få mig att stanna så åt jag upp mitt knäckebröd, drack ur mitt thé, torkade mina tårar, snöt mig och gick hem.
Fy fan. Fan.
Det här är skitjobbigt. Bara så ni vet det, så är det helvetes jävla kukjobbigt.
Jag vill ju bara kunna. Sådär som andra kan.
Om att vakna tre i sängen.
Waaaaah!
I fredags fyllde min man år. Som bekant så kunde jag inte följa med till badhuset på grund av fontänmens, och tack och lov var min favoritrestaurang fullbokad, så det blev matlagning med vin hemma hos honom och tvååringen.
Shit i hela helvetet vad mysigt det var!
Och damn motherfucker vad jag tycker att det är konstigt att jag gillar det så mycket!
Hursomhelst.
Han fick sina presenter och blev drop dead gorgeous i den dyra tröjan från Whyred. Han bjöd mig på vin medan jag marinerade fläskfilén och fixade med rotfrukterna. Tvååringen satt med glittrande blick och titttade på sin bok som jag tidigare fått av H.
Vi åt och myste och satte sedan på bombom (Bolibompa är tydligen ett väldigt avancerat ord) och fick lite tid för oss sjävla i köket. Sen blev jag en fullkomlig misär och blev rörd till tårar när jag skulle förklara hur mycket jag tyckte om situationen. Svårt att hantera känslor nån?
Kvällen fortskred med godnattsaga i form av Nasse hittar en stol, en för övrigt mycket underhållande bok som jag rekommenderar alla nyblivna småbarnsföräldrar, ehm, dit jag tydligen kan räkna mig själv numera...
Lördagmorgon. Vaknar efter en fantastisk sömn och vänder mig om för att se på min man. Det är då jag upptäcker det. Döm om min förvåning när jag har en blond liten varelse som ligger och tittar mig rätt i nyllet. Godmorgon.
Att gå på stan med en tvååring skulle kunna vara ett helvete, det har jag förstått. Men att gå på H&M med en bedårande liten sak var fantastiskt! En alldeles underbar khakigrön skjortklänning som jag helst hade velat ha själv, men som var bättre i storlek 104 gled ner i en påse tillsammans med matchande strumpbrallor. Sen att man fick bannor av svärmor för att det inte var halkskydd och ungjäveln tydligen dragit en bredvurp i badrummet... Oooops. Men jag menar, hur snyggt är det med halkskydd på en skala? Beauty always comes first.
Jag tycker själv att jag hittills klarar mig bra, för att inte säga strålande! Hon gillar mig skarpt den där lilla saken. Och jag har upptäckt till min stora förvåning att jag gillar henne tillbaka!
I fredags fyllde min man år. Som bekant så kunde jag inte följa med till badhuset på grund av fontänmens, och tack och lov var min favoritrestaurang fullbokad, så det blev matlagning med vin hemma hos honom och tvååringen.
Shit i hela helvetet vad mysigt det var!
Och damn motherfucker vad jag tycker att det är konstigt att jag gillar det så mycket!
Hursomhelst.
Han fick sina presenter och blev drop dead gorgeous i den dyra tröjan från Whyred. Han bjöd mig på vin medan jag marinerade fläskfilén och fixade med rotfrukterna. Tvååringen satt med glittrande blick och titttade på sin bok som jag tidigare fått av H.
Vi åt och myste och satte sedan på bombom (Bolibompa är tydligen ett väldigt avancerat ord) och fick lite tid för oss sjävla i köket. Sen blev jag en fullkomlig misär och blev rörd till tårar när jag skulle förklara hur mycket jag tyckte om situationen. Svårt att hantera känslor nån?
Kvällen fortskred med godnattsaga i form av Nasse hittar en stol, en för övrigt mycket underhållande bok som jag rekommenderar alla nyblivna småbarnsföräldrar, ehm, dit jag tydligen kan räkna mig själv numera...
Lördagmorgon. Vaknar efter en fantastisk sömn och vänder mig om för att se på min man. Det är då jag upptäcker det. Döm om min förvåning när jag har en blond liten varelse som ligger och tittar mig rätt i nyllet. Godmorgon.
Att gå på stan med en tvååring skulle kunna vara ett helvete, det har jag förstått. Men att gå på H&M med en bedårande liten sak var fantastiskt! En alldeles underbar khakigrön skjortklänning som jag helst hade velat ha själv, men som var bättre i storlek 104 gled ner i en påse tillsammans med matchande strumpbrallor. Sen att man fick bannor av svärmor för att det inte var halkskydd och ungjäveln tydligen dragit en bredvurp i badrummet... Oooops. Men jag menar, hur snyggt är det med halkskydd på en skala? Beauty always comes first.
Jag tycker själv att jag hittills klarar mig bra, för att inte säga strålande! Hon gillar mig skarpt den där lilla saken. Och jag har upptäckt till min stora förvåning att jag gillar henne tillbaka!
Eldprovet.
Skrämselhicka - jag?!?
I morgon fyller min sjuksyster år. Sjuksyster som lika med man, man lika med pojkvän/kille som är lika med pappa till tvååriga T.
Hans idé är enkel. Jag kommer hem från Stockholm, jag kommer till honom och hans übersöta lilla blonda dotter och säger hej, vi går i gemensam takt till badhuset och leker i ett par timmar. Han frågar lite förstående om han skrämmer mig med den idén. Jag harklar mig och tänker efter.
Njae. Inte så. Jag såg genast möjligheten att låta de tu leka på egen hand och ta mig ett par kilometers simtag i lugn och ro, för att sedan avsluta med lite skönt bubbel och kanske eventuellt lite hoppålek.
Idén spann vidare. Han ringde mig och vill att vi ska gå ut och äta efteråt. För att fira hans födelsedag förstås. Idén är god. Mycket god och mycket normal. Fast inte på alla sätt... Inte för mig.
Jag har tidigare pratat om min favoritrestaurang Rummel. Dit går jag gärna om jag går ut och äter, såväl med familj som vänner. De har skitbra service och kanonbra mat, goda viner och trevlig atmosfär. Han har bokat bord till klockan sex. Min första reaktion är vem fan går ut och äter klockan SEX?!? Jahaja. HON ska med. Den lilla blonda saken som han säger avgudar mig.
SHIT.
Nåja. Jag har fått mens. Jag kan inte följa med och bada. Too bad. Hrm.
Men absolut, för min mans/pojkväns/älsklings skull ska jag definitivt följa med ut på min favoritrestaurang med en tvååring. Jag ska inte alls noja mig över vad folk tycker (sånt som jag själv skulle tyckt) utan bara ha trevligt och skratta förtjust om ungen kastar mat på golvet och drar servitrisen i förklädet. Oh.
Sen ska vi gå hem, min lilla familj och jag, kolla på Idol, dela en flaska vin och sen ska jag somna medan han som sagt att han älskar mig kliar mig på ryggen. Efter att jag gett honom hans födelsedagspresent och en sjujävla avsugning förstås. Fan, fyller man år så gör man!
I morgon fyller min sjuksyster år. Sjuksyster som lika med man, man lika med pojkvän/kille som är lika med pappa till tvååriga T.
Hans idé är enkel. Jag kommer hem från Stockholm, jag kommer till honom och hans übersöta lilla blonda dotter och säger hej, vi går i gemensam takt till badhuset och leker i ett par timmar. Han frågar lite förstående om han skrämmer mig med den idén. Jag harklar mig och tänker efter.
Njae. Inte så. Jag såg genast möjligheten att låta de tu leka på egen hand och ta mig ett par kilometers simtag i lugn och ro, för att sedan avsluta med lite skönt bubbel och kanske eventuellt lite hoppålek.
Idén spann vidare. Han ringde mig och vill att vi ska gå ut och äta efteråt. För att fira hans födelsedag förstås. Idén är god. Mycket god och mycket normal. Fast inte på alla sätt... Inte för mig.
Jag har tidigare pratat om min favoritrestaurang Rummel. Dit går jag gärna om jag går ut och äter, såväl med familj som vänner. De har skitbra service och kanonbra mat, goda viner och trevlig atmosfär. Han har bokat bord till klockan sex. Min första reaktion är vem fan går ut och äter klockan SEX?!? Jahaja. HON ska med. Den lilla blonda saken som han säger avgudar mig.
SHIT.
Nåja. Jag har fått mens. Jag kan inte följa med och bada. Too bad. Hrm.
Men absolut, för min mans/pojkväns/älsklings skull ska jag definitivt följa med ut på min favoritrestaurang med en tvååring. Jag ska inte alls noja mig över vad folk tycker (sånt som jag själv skulle tyckt) utan bara ha trevligt och skratta förtjust om ungen kastar mat på golvet och drar servitrisen i förklädet. Oh.
Sen ska vi gå hem, min lilla familj och jag, kolla på Idol, dela en flaska vin och sen ska jag somna medan han som sagt att han älskar mig kliar mig på ryggen. Efter att jag gett honom hans födelsedagspresent och en sjujävla avsugning förstås. Fan, fyller man år så gör man!
Mitt liv som styvmamma del 1.
Schhhhh - T sover...
Min historia tar egentligen sin början långt innan det blev allvar av det hela...
Jag ringde på dörren, han kom och öppnade efter vad som kändes som en sekund. Jag stod och pillade med ringklockan som hakat upp sig och fann situationen mycket underhållande. Pling pling pling.
Ajfan. Dottern var hemma och jag hade tidigare under kvällen lovat att sova över. Mitt tidigare resonemang om att inte spendera natten hos min sjuksyrra när han har hand om dottern slogs därmed i spillror. Jaja, gilla läget, du är ändå trött som en gris och kommer att dra innan hon vaknar i morgon bitti, gick tankegången.
Efter en intensiv kväll med allehanda spännande sexlekar så släcktes lampan kring halv två. Jag var utmattad efter en helg med ovant arbete sena kvällar och nätter och såg fram emot att välkomnas av en dvala utan like. Vi kurade ihop oss intill varandra, fann tryggheten jag inte visste fanns och kom till ro tillsammans. Jag hörde hans andetag som sakta förändrades och förstod att han som vanligt somnat före mig. Jag log i mörkret och kände mig mer än lycklig.
Det tog mindre än tio minuter.
Precis som jag känt sömnen komma krypande så lät det i hela lägenheten. Mjäää, maaaah, uuuhuhuhuh - pa-a-a-appa.
VAD I HELVETE ÄR DET SOM LÅTER, TA BORT LJUDET UR MITT HUVUD!!!!!
Jag kopplade inte överhuvudtaget, förstod inte vad det var för irriterande ljud som ljöd genom väggarna. Jag drabbades av den sömnlöses panik och slog händerna för öronen. Bort bort bort, om jag bara kurar ihop mig tillräckligt mycket så försvinner det onda.
Min kärlek for upp ur sömnen och gick för att lugna sitt vilsna barn som tappat nappen genom spjälorna. Han kom tillbaka just som jag nickat till igen och somnade om innan jag ens fattat vad som hänt.
Och så fortsatte natten. Mjäää, maaaah, uuuhuhuhuh - pa-a-a-appa.
Nicka till en stund - vakna med ett ryck. Somna litegranna - väckas av avgrundsljud.
När gryningen kom och jag fortfarande inte somnat ordentligt så hörde jag henne prata. Hon pratade och pratade och pratade och pratade. Håll käften för helvete ungjävel... Sov medan du kan - har du inget vett i skallen? Min man gick upp för att göra vad han nu skulle och jag dåsade åter till för en liten stund. Nån minut senare hörde jag prat bara ett par meter bort, köket ligger vägg i vägg med sovrummet och dörren stod öppen.
Jag mitt miffo hade lämnat handväskan i köket. Den var nu föremål för mycket nyfikenhet och ett stillsamt coolt konstaterande från tvååringen - P....'s väska pappa. De småpratade lite om att Ja, det var P's väska som stod där i köket och såg fånig ut. P... toover. Pappa, P... tooover pappa. Ja, P sover. Du får gå och väcka henne...
Jag blev livrädd, frös till is där jag låg spritt språngande naken halvt inrullad i täcket. Oh my God, ska det komma in en unge och slita av mig täcket och kittla mig under fötterna nu?!?
Jag beslöt mig efter lite betänketid för att förekomma min dom och slog täcket runt min nakna kropp och reste mig ur sängen. Mitt hår är mycket självlockigt och efter en helvetesnatt som denna så kan det förmodligen skrämma slag på den modigaste, däremot inte en tvååring. När jag tittade ut genom dörröppningen och vinkade godmorgon till min kärleks tvååriga dotter så möttes jag av det bredaste av leende.
Behöver jag tillägga att min sömnlösa natt var som bortblåst och att jag fann mig ståendes insvept i ett täcke, med håret åt alla håll, luktandes som man gör efter en natt av kropp mot kropp, med ett fånleende i nyllet?
Behöver jag tillägga att mina något äldre kollegor med skrikande barn om nätterna tyckte att jag fått vad jag förtjänat när jag en timma senare drällde in sömndrucken på kontoret?
Behöver jag tillägga att jag är ännu mer kär?
Att det pirrar och kittlar och känns alldeles alldeles fantastiskt underbart?
Och jag som inte ens gillar barn... Damn. Whattafuck happened?
Min historia tar egentligen sin början långt innan det blev allvar av det hela...
Jag ringde på dörren, han kom och öppnade efter vad som kändes som en sekund. Jag stod och pillade med ringklockan som hakat upp sig och fann situationen mycket underhållande. Pling pling pling.
Ajfan. Dottern var hemma och jag hade tidigare under kvällen lovat att sova över. Mitt tidigare resonemang om att inte spendera natten hos min sjuksyrra när han har hand om dottern slogs därmed i spillror. Jaja, gilla läget, du är ändå trött som en gris och kommer att dra innan hon vaknar i morgon bitti, gick tankegången.
Efter en intensiv kväll med allehanda spännande sexlekar så släcktes lampan kring halv två. Jag var utmattad efter en helg med ovant arbete sena kvällar och nätter och såg fram emot att välkomnas av en dvala utan like. Vi kurade ihop oss intill varandra, fann tryggheten jag inte visste fanns och kom till ro tillsammans. Jag hörde hans andetag som sakta förändrades och förstod att han som vanligt somnat före mig. Jag log i mörkret och kände mig mer än lycklig.
Det tog mindre än tio minuter.
Precis som jag känt sömnen komma krypande så lät det i hela lägenheten. Mjäää, maaaah, uuuhuhuhuh - pa-a-a-appa.
VAD I HELVETE ÄR DET SOM LÅTER, TA BORT LJUDET UR MITT HUVUD!!!!!
Jag kopplade inte överhuvudtaget, förstod inte vad det var för irriterande ljud som ljöd genom väggarna. Jag drabbades av den sömnlöses panik och slog händerna för öronen. Bort bort bort, om jag bara kurar ihop mig tillräckligt mycket så försvinner det onda.
Min kärlek for upp ur sömnen och gick för att lugna sitt vilsna barn som tappat nappen genom spjälorna. Han kom tillbaka just som jag nickat till igen och somnade om innan jag ens fattat vad som hänt.
Och så fortsatte natten. Mjäää, maaaah, uuuhuhuhuh - pa-a-a-appa.
Nicka till en stund - vakna med ett ryck. Somna litegranna - väckas av avgrundsljud.
När gryningen kom och jag fortfarande inte somnat ordentligt så hörde jag henne prata. Hon pratade och pratade och pratade och pratade. Håll käften för helvete ungjävel... Sov medan du kan - har du inget vett i skallen? Min man gick upp för att göra vad han nu skulle och jag dåsade åter till för en liten stund. Nån minut senare hörde jag prat bara ett par meter bort, köket ligger vägg i vägg med sovrummet och dörren stod öppen.
Jag mitt miffo hade lämnat handväskan i köket. Den var nu föremål för mycket nyfikenhet och ett stillsamt coolt konstaterande från tvååringen - P....'s väska pappa. De småpratade lite om att Ja, det var P's väska som stod där i köket och såg fånig ut. P... toover. Pappa, P... tooover pappa. Ja, P sover. Du får gå och väcka henne...
Jag blev livrädd, frös till is där jag låg spritt språngande naken halvt inrullad i täcket. Oh my God, ska det komma in en unge och slita av mig täcket och kittla mig under fötterna nu?!?
Jag beslöt mig efter lite betänketid för att förekomma min dom och slog täcket runt min nakna kropp och reste mig ur sängen. Mitt hår är mycket självlockigt och efter en helvetesnatt som denna så kan det förmodligen skrämma slag på den modigaste, däremot inte en tvååring. När jag tittade ut genom dörröppningen och vinkade godmorgon till min kärleks tvååriga dotter så möttes jag av det bredaste av leende.
Behöver jag tillägga att min sömnlösa natt var som bortblåst och att jag fann mig ståendes insvept i ett täcke, med håret åt alla håll, luktandes som man gör efter en natt av kropp mot kropp, med ett fånleende i nyllet?
Behöver jag tillägga att mina något äldre kollegor med skrikande barn om nätterna tyckte att jag fått vad jag förtjänat när jag en timma senare drällde in sömndrucken på kontoret?
Behöver jag tillägga att jag är ännu mer kär?
Att det pirrar och kittlar och känns alldeles alldeles fantastiskt underbart?
Och jag som inte ens gillar barn... Damn. Whattafuck happened?
