Growing up
Komplimanger när de är som sötast.
Visst är det härligt med komplimanger. Helst ska de vara av de spontana, fast ändå eftertänksamma slaget. När de kommer ur luften men prickar rätt, och man blir lite tagen på sängen av insikten.
Ett Vad söt du är idag kan vara härligt, och kanske exakt vad man behöver för att le lite extra på morgonen. Men en komplimang, eller kanske snarare en reflektion angående sin personlighet är alltid mycket mer värt.
Igår fick jag höra P, haha, du kommer aldrig att bli vuxen, jag tror faktiskt inte det, och det är det som är så underbart med dig.
Och shit vad jag snurrar de orden i munnen. Jag smakar och ler och känner mig mycket mycket glad över kommentaren som jag självklart tog som en finfin komplimang. För mitt i mitt liv med jobb, fast relation, pensionssparande och styvmorseriet med tandborstning och blöjavvänjning så fick jag på något sätt ett kvitto på att jag fortfarande är jag.
Det finns stunder då jag stannar upp och förfäras över mig själv, min tråkighet, mitt svenssonliv; min uppenbara rädsla för vardaglighet och gängse normer. Att jag inte kan acceptera att livet lugnar ner sig, blir "som alla andras".
Varför det blev så viktigt med en kommentar som den jag fick - det vet jag inte. Men den fick mig att må bra.
Visst är det härligt med komplimanger. Helst ska de vara av de spontana, fast ändå eftertänksamma slaget. När de kommer ur luften men prickar rätt, och man blir lite tagen på sängen av insikten.
Ett Vad söt du är idag kan vara härligt, och kanske exakt vad man behöver för att le lite extra på morgonen. Men en komplimang, eller kanske snarare en reflektion angående sin personlighet är alltid mycket mer värt.
Igår fick jag höra P, haha, du kommer aldrig att bli vuxen, jag tror faktiskt inte det, och det är det som är så underbart med dig.
Och shit vad jag snurrar de orden i munnen. Jag smakar och ler och känner mig mycket mycket glad över kommentaren som jag självklart tog som en finfin komplimang. För mitt i mitt liv med jobb, fast relation, pensionssparande och styvmorseriet med tandborstning och blöjavvänjning så fick jag på något sätt ett kvitto på att jag fortfarande är jag.
Det finns stunder då jag stannar upp och förfäras över mig själv, min tråkighet, mitt svenssonliv; min uppenbara rädsla för vardaglighet och gängse normer. Att jag inte kan acceptera att livet lugnar ner sig, blir "som alla andras".
Varför det blev så viktigt med en kommentar som den jag fick - det vet jag inte. Men den fick mig att må bra.
Kommentarer
Postat av: Äpplet
Säger som min kära vän Josse som får panik över att Svensson och vuxenlivet närmar sig iom graviditeten.
Shit, nu finns det ju ingen nödutgång, bakdörr att smita ut igenom när det blir för jobbigt.. Nu är jag ju vuxen på riktigt.
Men Pill, du är vuxen, du är Svensson och dessutom är du glamour, busig, tokig, drypande kommentarläggare o alldeles alldeles underbar.
Ta åt dig av den fina komplimangen och fortsätt vara precis den du är, vuxen eller ej.
LOVE YOU MOST ON CHRISTMAS DAY
Postat av: P
Åååh, varför var du tvungen att förstöra den underbara kommentaren med Svensson-passningen???
Jag hävdar å det bestämdaste att jag INTE är en Svensson och så kommer att förbli! ;)
Postat av: Äpplet
Skrattar högt på kontoret.
Du är såååå söt!
Love you.
Trackback
