Kan jag snälla få bli normal snart igen?
Jag går i hunddrömmar.
Av en slump (ja jag lovar att det var en slump!!) så hamnade jag och min sjuksyster på en hundsajt igår. Det började med att jag sökt ordet på en hundras lite för länge och inte kunde släppa det, och slutade med att vi kikat på bilder på var och varannan cool hund som finns.
Sen gjorde vi kvällsmat och hoppade i mysbyxorna (efter maratonsex som tur var, annars hade jag seriöst undrat vad det var för fel) för att sen kolla två filmer på raken. Min man tycker gudskelov inte om popcorn, ett mycket attraktivt drag då det gör att jag får hela skålen för mig själv.
Kvällen avrundades med ännu en skopa sex, för att avslutas på varsin sida sängen med varsin Damernas Värld.
Men whatabout alla de här knäppa grejerna? Hundar, kvällsmat, läsning i sängen, mysbyxor! Jag har inte varit på det Grandiosa utestället på hundra år och jag tror seriöst att folk misstänker min abrupta död.
Jag har blivit en sån jävla toffel!
På dopet i söndags satt jag med tjejerna, vi brudar som gjort Hultsfred osäkert, vi som druckit whiskey tills vi svimmat, vi som busat, flamsat, tramsat och aldrig någonsin velat bli vuxna. På dopet sitter vi således och pratar ...trumvirvel... BARN! Vi pratar uppfostran, sömnvanor, blöjfrihet, semesterplaner och tips. För nu är det ju hipp som happ så att Vi som minsann aldrig skulle bli vuxna, vi som röjt järnet och vi som slängt föraktfulla blickar på de andra, de tråkiga - har gått och blivit vår egen värsta mardröm.
Vi sitter med jobb, en del på chefspositioner, vi har 5 veckors semester. Vi har lån, amorteringar, pensionssparande och höjda räntekostnader. De flesta av oss har barn på ett eller annat vis, andra ska gifta sig, en del har slutat bry sig om sex och där sitter vi.
Som jävla klippdockor i en mall.
Varför måste man bli som normen? Varför är alla på väg åt samma håll bara för att åren går? Vad händer sen? Lunkar man på som man bör sen livet ut? Är alla nöjda med det? Måste man vara nöjd med det?
Ibland får jag bara spunk på allt som kommer med siffran på sitt pass. Jag får fan inte ens gnälla över magknip utan att få frågan Är du gravid?
Ibland vill jag faktiskt bara vara sjutton år igen. Jag vill ha som största problem var man får tag i sprit till helgens fest, och om man har råd att ta nattbussen hem.
Och fråga mig för fan inte om jag har ålderskris, för det har inte med saken att göra! ;)
Av en slump (ja jag lovar att det var en slump!!) så hamnade jag och min sjuksyster på en hundsajt igår. Det började med att jag sökt ordet på en hundras lite för länge och inte kunde släppa det, och slutade med att vi kikat på bilder på var och varannan cool hund som finns.
Sen gjorde vi kvällsmat och hoppade i mysbyxorna (efter maratonsex som tur var, annars hade jag seriöst undrat vad det var för fel) för att sen kolla två filmer på raken. Min man tycker gudskelov inte om popcorn, ett mycket attraktivt drag då det gör att jag får hela skålen för mig själv.
Kvällen avrundades med ännu en skopa sex, för att avslutas på varsin sida sängen med varsin Damernas Värld.
Men whatabout alla de här knäppa grejerna? Hundar, kvällsmat, läsning i sängen, mysbyxor! Jag har inte varit på det Grandiosa utestället på hundra år och jag tror seriöst att folk misstänker min abrupta död.
Jag har blivit en sån jävla toffel!
På dopet i söndags satt jag med tjejerna, vi brudar som gjort Hultsfred osäkert, vi som druckit whiskey tills vi svimmat, vi som busat, flamsat, tramsat och aldrig någonsin velat bli vuxna. På dopet sitter vi således och pratar ...trumvirvel... BARN! Vi pratar uppfostran, sömnvanor, blöjfrihet, semesterplaner och tips. För nu är det ju hipp som happ så att Vi som minsann aldrig skulle bli vuxna, vi som röjt järnet och vi som slängt föraktfulla blickar på de andra, de tråkiga - har gått och blivit vår egen värsta mardröm.
Vi sitter med jobb, en del på chefspositioner, vi har 5 veckors semester. Vi har lån, amorteringar, pensionssparande och höjda räntekostnader. De flesta av oss har barn på ett eller annat vis, andra ska gifta sig, en del har slutat bry sig om sex och där sitter vi.
Som jävla klippdockor i en mall.
Varför måste man bli som normen? Varför är alla på väg åt samma håll bara för att åren går? Vad händer sen? Lunkar man på som man bör sen livet ut? Är alla nöjda med det? Måste man vara nöjd med det?
Ibland får jag bara spunk på allt som kommer med siffran på sitt pass. Jag får fan inte ens gnälla över magknip utan att få frågan Är du gravid?
Ibland vill jag faktiskt bara vara sjutton år igen. Jag vill ha som största problem var man får tag i sprit till helgens fest, och om man har råd att ta nattbussen hem.
Och fråga mig för fan inte om jag har ålderskris, för det har inte med saken att göra! ;)
Kommentarer
Postat av: Äpplet
Aha, därav frågan!
Vad blev det för ras då? :))
Postat av: P
Haha. Nono. Vi bara kikade lite!
Trackback
