När jag var 17.
Mr Lova Lova.
När jag var 17 år var jag en rätt präktig, sportig, stundtals trasig liten partypingla.
Jag hade fyllt 17 år i slutet på mars och grämde mig å det grövsta över att jag fortfarande var oskuld. Ingen hade ännu satt på mig, så som man läst om, drömt om, men som nu mest man ville få överstökat.
Så kom det sig att jag på Valborgsmässoafton, 17 år och en månad gammal, äntligen fick knulla.
Det var alldeles fantastiskt, det lilla jag kommer ihåg, och jag ville bara göra om det igen. Mera mera. Han, den som fick det överstökat visades sig vara en kille med mycket sexappeal som gick hem hos de flesta. Jag ville göra om det igen, med honom.
Så kom det sig att Mr Lova Lova blev Han som tog min oskuld och också föremål för min första riktiga förälskelse och Han som jag fortsatte ligga med då och då under ett halvår. Det var alltid spännande, otroligt sexigt och mycket förbjudet - speciellt som vi aldrig lyckades ha sex under normala omständigheter. Det var mot träd, bakom buskar, på toaletten, vid ett lastintag, på en kyrkogård (!). Vi sprang på varandra, tog följe till närmaste location och hade sex helt enkelt. Jag var vansinnigt förälskad, drevs av ett habegär efter det jag inte kunde få, och det var få stunder då Mr Lova Lova inte existerade i tankarna när jag var 17 år.
Saker och ting förändrades, det rann ut i sanden av diverse anledningar. Bland annat råkade jag ha sex med hans bästa kompis och sedermera stadgade han sig med flickvän och jag sprang in i en kille som kom att bli min pojkvän i över sju år.
Men ni vet hur det är. Den förste, den störste och den ende - ibland går de ihop, de där uttrycken. Länge var Han en ikon, en dröm som jag aldrig riktigt nådde, och jag har aldrig riktigt glömt honom.
Därför känns det nu mycket märkligt att jag om några timmar ska fira påsken med min man, hans dotter och hans familj och släkt. Släkten som numera består av Mr Lova Lova som har barn tillsammans med min mans moster.
Faktiskt att hela grejen har nått oanade och fjantigt höga proportioner. Faktiskt att hela grejen gör mig sjukt jävla nervös.
Jag är inte 17 år längre. Jag är 27 going on 28. Fast lik förbannat så är mina minnen fortfarande kvar på nittiotalet.
Jag bor i en för liten stad. Ibland känns det faktiskt som att man legat med de flesta. Fan också. Hur blev det såhär liksom? Kunde jag inte fortsatt vara den präktiga lilla bruden?
När jag var 17 år var jag en rätt präktig, sportig, stundtals trasig liten partypingla.
Jag hade fyllt 17 år i slutet på mars och grämde mig å det grövsta över att jag fortfarande var oskuld. Ingen hade ännu satt på mig, så som man läst om, drömt om, men som nu mest man ville få överstökat.
Så kom det sig att jag på Valborgsmässoafton, 17 år och en månad gammal, äntligen fick knulla.
Det var alldeles fantastiskt, det lilla jag kommer ihåg, och jag ville bara göra om det igen. Mera mera. Han, den som fick det överstökat visades sig vara en kille med mycket sexappeal som gick hem hos de flesta. Jag ville göra om det igen, med honom.
Så kom det sig att Mr Lova Lova blev Han som tog min oskuld och också föremål för min första riktiga förälskelse och Han som jag fortsatte ligga med då och då under ett halvår. Det var alltid spännande, otroligt sexigt och mycket förbjudet - speciellt som vi aldrig lyckades ha sex under normala omständigheter. Det var mot träd, bakom buskar, på toaletten, vid ett lastintag, på en kyrkogård (!). Vi sprang på varandra, tog följe till närmaste location och hade sex helt enkelt. Jag var vansinnigt förälskad, drevs av ett habegär efter det jag inte kunde få, och det var få stunder då Mr Lova Lova inte existerade i tankarna när jag var 17 år.
Saker och ting förändrades, det rann ut i sanden av diverse anledningar. Bland annat råkade jag ha sex med hans bästa kompis och sedermera stadgade han sig med flickvän och jag sprang in i en kille som kom att bli min pojkvän i över sju år.
Men ni vet hur det är. Den förste, den störste och den ende - ibland går de ihop, de där uttrycken. Länge var Han en ikon, en dröm som jag aldrig riktigt nådde, och jag har aldrig riktigt glömt honom.
Därför känns det nu mycket märkligt att jag om några timmar ska fira påsken med min man, hans dotter och hans familj och släkt. Släkten som numera består av Mr Lova Lova som har barn tillsammans med min mans moster.
Faktiskt att hela grejen har nått oanade och fjantigt höga proportioner. Faktiskt att hela grejen gör mig sjukt jävla nervös.
Jag är inte 17 år längre. Jag är 27 going on 28. Fast lik förbannat så är mina minnen fortfarande kvar på nittiotalet.
Jag bor i en för liten stad. Ibland känns det faktiskt som att man legat med de flesta. Fan också. Hur blev det såhär liksom? Kunde jag inte fortsatt vara den präktiga lilla bruden?
Kommentarer
Trackback
