P som i Pilutta

Detta håller inte så mycket längre.

Däckade i soffan framför House igår. Min man bor hemma hos mig denna vecka, och efter världens längsta gympass var det underbart att få sträcka ut sig bland de mjuka plymåerna.

Jag är glad över att jag sätter umgänge framför ett vackert hem, ett städat och dammfritt sådant. För bor man som jag på tre ställen och inte hittar sina grejer, har tvätt som hänger på samtliga ställen och vaknar mitt i natten och undrar var i helvete man är någonstans så måste man prioritera. Men jag börjar bli rädd att jag har prioriterat fel. Eller äh, jag vete fan.

När jag är i Stockholm prioriterar jag INTE att städa lägenheten. Där står sova högst på listan, sen gymmet, sen läsa och hänga med vänner. Efter jobb såklart.

När jag kommer hem så är det ett fasligt ståhej. Post som ska öppnas, räkningar som ska betalas, gammal mat som ska slängas, väska som ska packas upp och packas om.

När han har Fröken T så vill jag passa på att träffa henne, när han inte har henne vill jag passa på att träffa bara honom. När han jobbar så vill jag träffa mina vänner. Helst vill jag också klämma in en kväll då och då i mitt eget sällskap, där jag kan blogga, bada och bara vara. Nu förstår jag att dessa sällsynta kvällarna istället borde hängetts åt städning och fejning.

Borta är mina kvällar då jag fick rå om mig själv, när plockade jag ögonbrynen senast? Duscha gör jag på gymmet och ibland hemma och ibland hos honom, när tog jag mig tid att raka bena ordentligt? Är det meningen att jag ska gå med hårigare ben och mutta som stadgad tjej än som singel? Jag gillar det inte!

Efter att min man väckt mig ur soffan och snudd på burit mig in i sängen så kläckte han idén. Ska vi storstäda i morgon? Jag tycker verkligen att det behövs. Grejen är att idag kommer mina kollegor hem till mig, vi ska dricka vin och skvallra, snacka skit och dravvel, bli lite fulla tillsammans och trivas i mitt kök. Klart jag vet att jag måste städa.

Men det var nu det blev påtagligt, än värre än innan. Jag berättade sakligt för honom att No, han får inte under några omständigheter hjälpa mig med min städning, det finns inte på världskartan. Jag fixar det, kan själv, det har jag alltid gjort. Försökte somna om men vred och vände på mig. Gick istället upp ur sängen och travade bort till disken som väntat ett par dagar. Stod i linne och trosor och diskade, tårarna rann och snoret droppade över en darrande läpp.

Jag är en äckelmaja, du tycker att mitt hem är äckligt och smutsigt, men hur fan ska jag kunna atomklyva mig?

Jag är fullt medveten om att jag är en barnslig historia som bryter ihop över lite kritiserade dammpartiklar, men det blev liksom den där berömda droppen.

Disken är borta, dammet ligger kvar. Det får bli storröj i en timma efter jobbet.

Klart vi blev vänner, klart han inte tycker att jag är en äckelmaja. Han anser att vi borde hjälpas åt då jag mestadels hjälper honom och bor hos honom med hans unge. Han fattar varför mitt hem fallit bort och att jag inte prioriterat dammtussarna under sängen. Men han får fortfarande inte hjälpa mig att städa.

För den som inte har det fullkomligt klart för sig: JAG HATAR ATT STÄDA! HATA HATA HATA.