Så mycket att säga men så lite att skriva.
So. Where's to start?
Ibland är huvudet fullt av meningslösa saker, som parader, kissnödighet och kärvänliga kollegor. Ibland är huvudet fullt av meningsfulla saker. Saker som rör livet, kroppen och sinnet på ett annat plan, som gör att paraderna går förbi, kissnödigheten känns patetisk och som får de flesta jobbrelaterade grejer att blekna.
Så synd att jag är så bunden. Bunden av band till mig själv om mig själv.
Just nu har jag så många många bra tankar. Tänker bra just nu. Lyssnar på en fantastiskt bra låt som jag förbehållslöst snott från H och filurar. Har varit sängliggande större delen av helgen, ojat mig, varit huslig och svurit över trans-Perrelli. Tänkt mycket. Tänkt bra. Fast inte varit medveten om det alls.
Så varför får jag inte ner en enda vettig tanke här?
Vill jag inte dela med mig? Vill jag inte öppna den delen av mig själv? Det är inga allvarliga tankar som rör sig inuti det lockiga huvudet, men ganska rättvisa och sanningsenliga.
Så klok, men ändå så dum.
Är det lättja som gör den intelligente korkad, eller är det smartheten som då talar?
Ibland är huvudet fullt av meningslösa saker, som parader, kissnödighet och kärvänliga kollegor. Ibland är huvudet fullt av meningsfulla saker. Saker som rör livet, kroppen och sinnet på ett annat plan, som gör att paraderna går förbi, kissnödigheten känns patetisk och som får de flesta jobbrelaterade grejer att blekna.
Så synd att jag är så bunden. Bunden av band till mig själv om mig själv.
Just nu har jag så många många bra tankar. Tänker bra just nu. Lyssnar på en fantastiskt bra låt som jag förbehållslöst snott från H och filurar. Har varit sängliggande större delen av helgen, ojat mig, varit huslig och svurit över trans-Perrelli. Tänkt mycket. Tänkt bra. Fast inte varit medveten om det alls.
Så varför får jag inte ner en enda vettig tanke här?
Vill jag inte dela med mig? Vill jag inte öppna den delen av mig själv? Det är inga allvarliga tankar som rör sig inuti det lockiga huvudet, men ganska rättvisa och sanningsenliga.
Så klok, men ändå så dum.
Är det lättja som gör den intelligente korkad, eller är det smartheten som då talar?
Kommentarer
Postat av: Charlotte
Jag fattar inte ett dyft va du snackar om, men förstår liksom ändå. Kärlekar dig massor, kramellikram
Trackback
