Trumpen.
Risigt morgonhumör - jag?
I morse råkade min man ut för en trumpen, sur och mycket mycket trött P.
Gissar att han kan ha drabbats av second thoughts, vem fan skulle inte gjort det med surmulna gester och bitska ord flygandes genom luften?
Du kunde väl i alla fall ha väckt mig så jag fick vakna innan jag ska ta på mig?
Sekunden senare står jag och kämpar, halvt sovandes, med skärpet på jeansen. Min ännu oväckta hjärna förstår inte hur man knäpper och jag brister snyftande i gråt.
- Men gumman, ligg kvar och sov, du vet ju var nyckeln är...
- NEJ! Jag vill hem, och jag tänker i alla fall sova hemma inatt! Jag hatar din kudde! U-uh-hu... Jag är jääääättetrött.
Usch fy fan, nu några timmar senare så sitter jag och skäms. Jag beter mig värre än hans tvååriga dotter på morgonen. Likt ett barn står jag verkligen med tårarna rinnande längs kinderna och är superledsen, bara för att jag blivit upptvingad för tidigt på morgonen.
Det får bli en ursäkt lite senare.
