Payback time.

Här fåru för gammal ost!

Fy fan va jag är sur. Jag är sur som en citron på min kille. Vi kallar honom SS.

Jag är så sur att jag vill väcka hans sovande kropp genom att hälla en hink med kokande olja på honom. Det som hindrar mig är att vi sover hemma hos mig, och olja är svårt att få bort... Rationella Ella...

Vi var på middag igår. Jättetrevlig släktmiddag med god mat och gott vin. Därefter gick vi vidare för att ta en öl, detta skrev jag om inatt. Där var det också ganska trevligt. Det bestämdes grabbarna emellan att de skulle dra vidare ut på krogen. Jag tyckte det var ett mycket bra initiativ, då det brukar vara jag som är den partypådrivande faktorn i vårt förhållande. Själv gick jag hem och till slut sov.

Väcks av att SS kommer hem. Klockan är halv fyra. Nu borde jag bli mysglad och ge honom en kram och önska välkommen hem. Om det inte vore för det faktum att hans ansikte luktar lögn och att jag inte för en sekund tror att han har suttit hemma hos sin kompis fram till halv fyra, när krogen stänger halv tre. I min sömndruckna hjärna går det inte ihop och jag stönar till svar och går och lägger mig. Han lägger sig sked och säger att han älskar mig, varpå jag frågar varför han ljuger för mig.

Detta är inte schysst. Detta har ingenting att göra med SS. Han har rent mjöl i påsen och har säkert suttit med sin polare och snackat. Grejen är att jag sett det förut, och då kom det fram att det inte var så jävla oskyldigt.

Vilket betyder att SS får betala för exets synder.

Vilket är jävla orättvist.

Men just nu makes det perfect sense. Jag tycker att det är solklart vad som hänt. Han har träffat nån brud, satt på henne för att sen gå hem till mig.

Och om jag skulle säga som det är, att jag faktiskt tror honom; att han inte ljuger, då skulle en stor bit av min stolthet falla. För då tror jag att han skrattar inombords, så som mitt ex måste gjort under åren.

-"Klart jag tror dig"
-"Bra gumman, jag skulle aldrig göra så mot dig" (den dumma haggan, är hon så jävla godtrogen, det lilla våpet).

Jag gillar mitt ex, och tror inte att han tänkte så. Men jo, klart han gjorde, eftersom jag köpte hans version i många år.

Just nu spelar min hjärna mig många och stora spratt. Jag tycker att det är asjobbigt! Och den stora grejen är att jag överhuvudtaget egentligen inte är svartsjuk, överhuvudtaget inte. Just nu känns det bara kolsvart och bitterheten river i bröstet och smakar beskt i munnen.

Hoppas att han sover ett par timmar till...

Dessa parader.

"Om jag kissar på golvet så kan jag ta ut bilmattan sen..."

Scenario: Kör från Söder till City.
Omständigheter: Du har väldigt tight med tid, men tänker dig att du hinner hem till Odenplan för att kissa. För du är jävligt kissnödig.

Vad händer om man heter P och kombinerar dessa två?

BOMSTOPP på Skeppsbron. Som en jävla propp i en vask. Som stelnat balsam i en flaska, som gör att inget kommer ut, hur mycket du än klämmer. Mer bilar, fler bilar. Stopp stopp stopp. Kisset trycker på, känner hur det samlas farligt mycket, känner hur underbart skönt det vore att bara släppa ut lite lite lite.

Äh, det går över. Bara fem minuter till...

En timma senare ser jag vad som orsakat min sprängfyllda blåsa, mitt försenade möte och mitt urusla humör.

image18

Sikket fjolleri.

Mitt P3...

Få saker stör mig så till den milda grad...

...som tidigare nämnda bloggare, men också Deniz Merdol! Fy fan för denna kvinna!

Det är MITT P3! Den kanal jag kunnat lyssna på dagarna i ända, kanske bytt kanal när det blivit pubertalt i Pang Prego eller för skånskt i Min Gata, men ändå kunnat stå för ända ut.

Så vad hände där?

Deniz Merdol. Mitt P3... Say no more...

Det går inte, jag kan inte. Har efter seriöst lyssnande i ett par veckor nu givit upp. Människan är outhärdlig och jag stänger fanemig av.

Tjejen sitter och snackar skit i en timma Prime Time radio varenda jävla dag - om INGENTING! Hon driver mig till vansinne... Håll käften för fan.

Jag sitter på händerna och biter mig i tungan.

Håll dig i skinnet P!

Det finns en blogg som jag läser. Jag är en smygis på denna blogg och lämnar aldrig några kommentarer. Ofta blir jag upprörd över bloggarens totala brist på självkännedom då hon ofta motsäger sig själv och skriver upp sig själv till osannolika höjder. Jag kan med säkerhet uppfattas som en icke ödmjuk person men jag hoppas med hela hjärtat att min självironi och humor märks... För det gör den INTE i denna blogg.

Jag har nu lämnat min första kommentar. Jag försökte vara konstruktiv och ge henne några riktigt goda råd att ta med sig vidare i sitt förbannade-jävla-ignoranta-cp-liv. Det gick ganska bra, tills jag skickade kommentaren, fick en ruta till svar att jag missat mail-adress och så vips, var kommentaren borta.

BRA!

Så att hon kan fortsätta uppröra/underhålla mig med sitt meningslösa tjatande om hur jävla bra hon är på att knulla.

Utskällning till salu.

Dra åt helvete Gubbjävel!

Jag spände ögonen i chefen, skakade på huvudet så lockarna dansade och så brast det.

Du är så jävla inihelvete klok och smart, men gör någonting själv för en gångs jävla skull! Här sliter jag halvt ihjäl mig, och vad får jag för det? Skit skit skit! Vem gör nåt annat på eget initiativ på det här fucking bögstället egentligen? Och hur ofta är du här? Vad gör du på dagarna? Gå runt och vara semismart på halvtid kan ju ingen bli utbränd av åtminstone! Så ät skit, och dra åt helvete din jävla idiot.

Det kokade i mig. Som ett inombördes mantra hörde jag Kay Pollack i huvudet. "Du är aldrig irriterad av de skäl du tror". Jag tänkte och tänkte och tänkte. Jo, det är jag faktiskt. Den här gången är jag verkligen det - ok?

Jag svalde mina ord som låg längst fram på tungan, svalde min ilska och sparkade på ett bordsben istället. Det är just nu ingen som vinner på att jag svär och gapar åt honom som mest behöver det.

Men jag behöver skälla ut någon. Försök själva sluta röka samtidigt som du ensam roddar i hamn årets största mässa. Försök själva sova när du har tusen tankar, lösningar och nya problem som håller dig vaken. Försök själva trivas när du redan mentalt gått vidare. Tro fan jag måste skälla ut någon snart.

Fast nästa vecka har jag trots allt bestämt mig för att bli knack på företagets bekostnad och återigen bli flata för en kväll. Tack Gud för H just nu.

Igen!?!?!

"Note that the attempt to reach this site has been recorded"

Demonstrativt öppnar jag då istället upp siten blogg.se, då jag återigen blivit utslängd från facebook på kontoret.

Begriper inte folk att en del faktiskt kan göra två, tre saker samtidigt. Sen att jag kanske inte gör två saker samtidigt alltid, men jag kan, om jag vill.

Och vad ska webmarshal göra med informationen som blivit bokförd? På nästa månadsmöte kommer det möjligen en ny punkt mellan kvartalsbokslutet och budgetpresentationen. Då får jag sitta med dumstrut och skämmas i hörnet. Och så kanske jag inte får nån tårta till fikat. Haha! Då kan de sitta där, de tråkiga, de dumma, smygporrsurfarna, och bli feta.

Smakar kräk.

Jag gjorde apelsinjuice-misstaget i morse...

Bluääh, det smakar alltid, alltid kräk i munnen när man nyss borstat tänderna och därpå dricker apelsinjuice. Varje gång, utan undantag så dras ansiktet samman och jag mår rent ut sagt dåligt.

Lik förbannat, jag är en idiot som glömmer hur äckligt det är, då jag fortfarande kan komma på att jag glömt min Omega3 och girigt sköljer ned med den syrliga drycken på colgatefräscha tänder.

Karlakarl.

Klia sig i skrevet, öppna en öl och borra lite.

Idag har jag varit en man. Jag har grejat med mina verktyg, druckit bärs med min polare, haft brallorna med ordentligt häng och tackat nej till vaccination då det bara är för fjollor.

Dock har jag möblerat om hemma. Det blev över all förväntan faktiskt. Jag hade sett en syn i mitt inre om hur jag kunde göra, och det blev bra med lite ommodifieringar. Annorlunda - men schysst.

Sen fick jag rycket och tänkte jag skulle borra upp mina hängare i hallen. "Hur svårt kan det vara?" Åkte upp till H, hämtade henne och borrmaskin och plugg och skruv och förlängningssladd och fan och allt. Tog vägen förbi Läkargruppen för att få spruta i arslet. Väntade i en timma och såg lite fram emot det, det var ju längesen jag fick en spruta, och jag tycker att det är lite coolt.

Kom in till doktorn, pratade lite och fick rekommendation om Havrix/Tvinrix och Dukoral. Kom då på att jag fått Havrix i början på 2000-talet, så det behövde jag inte fylla på. Tackade dock ja till Dukoral. Han förklarade hur det gick till, vad det hjälpte emot och jadi jadi. "Det är som en samarin ungefär... Hjälper inte mot salmonella eller campylobacter. 400 kr tack". DAMN. Aldrig i livet! 400 spänn för lite samarin, som inte ens är 100 % mot diarré...? Förresten blir man smal av lite diarré, tänkte jag och ångrade mig. 400 spänn, det är nästan två par nya Converse på rea liksom... Jaja. Jag är säkert dum i huvudet, men det har alltid hjälpt bra med Loperamid. Så blir det.

Hem och borra. Jag och H kände oss som två riktiga karlakarlar, öppnade varsin öl, hon satte sig i soffan och snackade, och jag mätte och donade, vattenpassade och började borra. Det gick hur bra som helst, pluggade och skruvade fast hängarna. Dammsög bort allt murbruk (eller vad det heter) och hängde slutligen upp alla jackorna.

Det var då det hände...

Jävla satans helvetes skit.

Från att ha varit äckelnöjd, med ett flin från öra till öra så blev jag en blöt fläck på golvet. Det rasade. Skiten ramlade ner.

Så i morgon får jag väl ta och köpa nya, längre skruvar antar jag. Och kanske andra plugg... Fatta jobbigt? Kuken Ballen Ekohallen...

Var är min mat?

Klockan säger lunch.

Och indiskt är på väg in. Frågan är bara: NÄR?!?

Fetmatrollet äter inte så mycket och är konstant hungrig. Hon behöver mat nu, innan blocsockret når farligt låga nivåer. Blir det så, så vill man inte vara i närheten av fetmatrollet. Hon blir bitsk, nävis, kort i tonen och helt enkelt jävligt tjurig.

Så... Var i helvete är min Beef Balti?

Satans jävla kukskit.

Massage?

Har sedan i söndags utvecklat en värk i ryggen som för varje dag blivit värre och värre.

Idag har nog ryggslutet gått sönder, det är säkert!

Och så fick jag nobben igår. Satt bredbent i soffan med kjol utan trosor men hade fan inget för det. Trött... BAH!

Bitter, huvudvärk och ont i ryggen - oliggad. Och så klagar folk på världssvält!

Varför vill han inte ha mig!?! Är det bara för att jag är fetmatroll?

Om att nästan skita på sig.

Nej, fan, nu måste jag radera.

Loggade in på bloggen igår kväll för att spana lite.

Fick stora bajsnödighetskänslan och skak i fingrar och leder. Tappade målföret och rev mig själv gång på gång genom håret.

Fått en kommentar av J. En kommentar som jag med en gång utan minsta eftertanke kopplade till min J aka. Sjuksyrran.

Oh no! Den nyfikna jäveln, kan han inte låta mig ha min blogg ifred!?! Hur har han lyckats hitta den? FAAAAAAN, nu måste jag radera.

Så jag satt med fingret på radera-allt-knappen och våndades. Förde muspekaren lite fram och tillbaka och kände bitterhetens smak i munnen. För jag såg framför mig hur han läste om och om igen. Läste om tiden före honom, läste om sig själv och om mina innersta, ibland fula tankar.

Sen slog det mig. Kunde J vara Charlotte? Som inte tänkt färdigt?

Började en panikartad spårning på IP-adresser, ringde runt till halva Sydeuropa och kände mig mer eller mindre manisk. Varför svarade inte Charlotte? Fattade hon inte att jag var i trångmål?

Efter en stunds tankegång så kom jag dock på egen hand fram till att nej, det kunde inte vara den riktiga J, för han var ju hos mig vid tiden för kommentaren. Puh - andas ut. Gick och bajsade och rökte en lång och välbehövlig cigg och slutade skaka. Sen kom sms från Charlotte och jag fick löst J-frågan.

Jag gillar fan inte att ha hemligheter.

Jag är en tjockis på riktigt.

Å så lipar vi.

Svart på vitt. Det är svårt att komma undan då.

Hälsoscreening på jobbet. Väga, mäta, prata, scanna.

Du lider av hög fettprocent och har ett BMI som visar på fetma.

Hårda ord. Svåra ord.

Å så lipar vi.

Ska få träningsschema med hög intensitet och har uppföljningsmöte i februari då jag tydligen ska börja med nån kampsport. Blir säkert bra det. Känsligt ämne detta. Så inåttahelvete.

Bara jag som känner det som att jag ska på fatcamp?

Å så lipar vi.

Här var det innan en bild, men jag ångrade mig.

BORT BORT BORT.

Finlandia på tån.

Svartnar för ögonen...

Köttade i lilltån ordentligt i väggen igår, tänkte inte mycket mer på det.

Vaknade i morse av pulserande smärta i densamma.

Denna lilla lilla meningslösa kroppsdel.

Kan tyvärr (?) inte med bokstäver få fram ljudet som lät i mina öron när det sprutade ut var från glipan vid nageln... ÄCKLIGT!

Man tager vad man haver sa Kajsa Varg. Ach så rätt hon hade den lilla damen. Finlandia Vodka har nu tvättat min tå, plåster på och så Aj, jävla helvetes skitfan ner i skon igen.

Det är emot min image att ha så inibängen ont i nåt så litet och meningslöst.

Nya dimensioner

Bad hairday

Den som inte har afrokrullsaktigt självfall vet inte vad den snackar om.

Och så var det inte mer med det.


Näe - nu går jag hem!

Kan man sluta älska nån för att den låter på natten?

Tyvärr så var jag i natt och i morse fullkomligt övertygad om detta. Efter idogt hostande från mannen som aldrig verkade avta så snäste jag till ordentligt. Ta en kudde till förihälvättä!!!

Sen vände jag på mig, suckade, stönade och låg och byggde upp en oresonlig irritation. Sen gick jag hem. Klockan var då halv fyra. På min promenad hemåt så piggnade jag naturligtvis till och kunde sen inte somna om hemma förrän närmare halv fem. Sen ringde klockan vid sju. Vid det laget var jag så förbannad att det rök ur öronen på mig.

Nu har jag dock lugnat ner mig något, men är så trött att jag mår illa.

Jag säger det igen;

Don't mess with my sleep!

Nikotinist - javisst?

Ja - jag vet att man dör av att röka.

Ja, jag vet att man ska ha cykelhjälm när man cyklar, ja, jag vet att det är transfetter i chips, ja, jag vet att man ska stretcha efter träningen.

Jag är fullt medveten om de flesta risker som finns med det mesta. Jag är upplyst och påläst och har total koll på nikotinets negativa påverkan på oss människor som envisas med att då och då (ibland jävligt ofta) ta ett bloss eller stoppa in en snus.

Men jag tycker fortfarande att det är rätt kul att röka. Jag tycker att det är en alldeles fantastisk sysselsättning ibland. Och att få ta en snus innan jag ska sova, det är fint. Lite kärlek nästan.

Så mitt val att bli kär i en sjuksköterska som jobbar med svårt lungsjuka patienter var dumt. Urbota så in i helvete dumt. Du är en av mina framtida patienter.

Men det är inte hans förmanande ord som påverkat mig i en minskande riktning. Det är istället följande faktorer:

Jag är pank.
Detta betyder således att jag faktiskt inte har ett rött öre att köpa cigg eller snus för. Sure, jag har pengar på ett annat konto, bara att föra över med en enkel telefonmanöver, men de pengarna är öronmärkta till Januari. Så det så.

Jag luktar illa.
Denna punkt betyder att ja, jag luktar illa och är inte drop dead att hångla med. Och den känslan är rätt trist. Faktiskt.

Jag tränar rätt bra nu.
Och detta gör att jag förbannat de där ciggen när jag inte orkar springa fort som fan på löpbandet utan att få slembollar i munnen. Det är asäckligt med slembollar nämligen.

Däremot finns det ett par faktorer som gör att jag fortfarande funderar på att ta vid min ovana igen.

Gött som fan.
Ja jävlar vilken kärlek.

Rökare är smalare.
Det är sant, jag har läst det! Och allt man läser är alltid sant!

Framför allt så pågår det just nu ett krig i min kropp. Jag är irriterad, jag är lite smådepp, jag är lite besviken på min mamma, jag är sugen. Jag är helt enkelt jävligt mycket i behov av en cigarett just nu. Och detta innebär att jag faktiskt på fullaste allvar sitter och funderar på att om en timma återigen ta på mig kläderna och gå ner till 7eleven och köpa ett paket Marlboro Lights. För då mina vänner, har lönen kommit.

Och så ser jag ner sjukt mycket på mig själv som faktiskt letade igenom hela väskan i jakt på nåt. Som nöjde sig med en använd tre dagar gammal svartvinbärssnus och drog en lättnadens suck. Det är patetiskt, det är äckligt och det är ett stort stort tecken på svaghet.


Fortkörning...

Tack. Tack som fan.

Att stå och mäta hastighet på en 90-sträcka 200 meter från 110-skylten tycker jag är taskigt.

Att jag senare fick en bot i handen på 3200 kr var förmodligen rätt åt mig, men den pajar min redan supertighta budget så inåtta helvete!

Behöver jag tillägga att jag skakade på handen där jag satt bak i polisbilen? Att jag darrade på underläppen?

Jag stannade till en stund senare och grät. Grät över situationen, grät över mina icke-pengar och över mitt liv.

Sen började telefonterrorn. Nån galning, nån jävla idiot ringde från dolt nummer och var knäpp tyst ett tiotal gånger. Till slut loosade jag det och skrek i telefonen.

- Vad vill du din jävla galning?!? Lämna mig ifred!!!!!
- Hej P, det var Anna här, polisen. Jag ville bara kolla hur du mår, du verkade lite skärrad...

Hoppsan.

Zipp. Pooooff.

Om jag tittar tillräckligt länge?

Så kanske disken från igår försvinner?

Jag har torrsprickor på ett finger av det kalla vintervädret. Tycker därför att det är taskigt att jag måste diska efter min fest...

Så jag sitter istället och fantiserar om min magiska Heroes-talang. Talangen som gör att jag kan glo färdigt disken. Tyvärr så är jag varken som Hiro eller Claire, jag är bara en alldeles vanlig jävla Svenne utan superkrafter. Så disken hånflinar tillbaka.

Arga leken börjar NU.

BONUS!

När allt är skit.

Mina nya Converse var för små.
Mormor ska dö.
En stor kund felfaktureras så min fittkollega får min provision.
Jag har inga cigaretter.
Jag är blockad från Facebook.
Jag håller på att bli sjuk.
Det är mörkt utanför fönstret och jag är tjockare än jag vill vara...

Men så kom det ett mail om bonus! Pengar gör mig lycklig. Jag köper tillfällig lycka och jag står tamejfan för det!


Jag är blockerad.

Oh. My. God.

Vad ska jag nu ta mig till hela dagarna på kontoret?

Det finns faktiskt folk som kan göra flera saker samtidigt. Jag skriver offerter, gör pdf:er, planerar mässor, beställer tapeter och svarar på mail och telefon samtidigt - som jag facebookar.

Inte längre.

Kukfan som är ansvarig för web och datorer har blockat åtkomsten till sidan.

Och så har jag gått och blivit lite sjuk, och så är jag aplessen och lipar lite då och då över mormor som hastigt åkt in på sjukan och förmodligen inte har speciellt lång tid kvar.

Är glad för att hon är relativt pigg och trygg. Hon är nöjd med sin insats och känner sig rätt klar och färdig med det här. Hon har inte ont utan är bara trött och allmänt kass.

EGO! Jag är arg, besviken och jättelessen. Hon har varit med på alla andra kusiners bröllop, dop, födslar och etttårskalas för barnbarnsbarnen. Jag och syrran är dem som står henne allra närmast, och mina barn (som inte ens är påtänkta ännu) kommer inte att få lära känna denna fantastiska människa. Hon kommer med största sanolikhet inte att kunna vara med på mitt bröllop. Och detta gör mig skitlessen. Det kommer en tår i detta nu, sitter på mitt kontor och känner mig dum som tänker dessa tankar, men jag blir inte av med dem.

Mormor är fan den enda jävla släkting utöver närmaste familjen som jag älskar.

JÄVLA helvetes SKIT!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0