Jag är kuk.

"Stakars mama du är kuk"

Så löd lappen jag skrev till min mamma, som hon sparade under många år, vet dock inte om hon har den kvar.

Nu är det jag som är kuk, jättekuk.

Feber, asont i halsen och öronen och huvudvärken som gud glömde. Fan jävlar. Helvete.

Ångesten inför fredagens eftermiddagsmöte ligger som ett dovt orosmoment som vägrar lämna mig ifred.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0