Fyll mig med klorofyll.
Väck mig till liv!
Jag tittar ut genom fönstret, utanför speglar omvärlden mitt sinne. Tusen färger, fast mest i dova toner. Ljust rött, orange, gult och grönt blandas i en snudd på perfekt melankoli. Svårt att avgöra om det är kallt eller kvavt, jag tror att det är skönt ute.
Löven klamrar sig fast vid tunna fästen, kanske likt humöret mitt.
Slutligen faller löven mot kall, kal mark och blir liggande. Förmultnar. När solens strålar åter värmer kall, kal mark sugs näringen upp från de sedan länge försvunna löven och bildar ny grönska. Vackert, javisst.
Frågan är dock om jag pallar att vänta tills vårens solsken kommer och mitt eventuella humör väcks till liv på nytt.
Jag tittar ut genom fönstret, utanför speglar omvärlden mitt sinne. Tusen färger, fast mest i dova toner. Ljust rött, orange, gult och grönt blandas i en snudd på perfekt melankoli. Svårt att avgöra om det är kallt eller kvavt, jag tror att det är skönt ute.
Löven klamrar sig fast vid tunna fästen, kanske likt humöret mitt.
Slutligen faller löven mot kall, kal mark och blir liggande. Förmultnar. När solens strålar åter värmer kall, kal mark sugs näringen upp från de sedan länge försvunna löven och bildar ny grönska. Vackert, javisst.
Frågan är dock om jag pallar att vänta tills vårens solsken kommer och mitt eventuella humör väcks till liv på nytt.
Kommentarer
Trackback
