Livet är skört.

It ain't over 'til the fat lady sings...

Jag läser Vimmelmammans blogg dagligen och berörs. Jag tänker på henne, hur hon mår och hur det känns. Hur ytlig och liten man känner sig i jämförelse, hur lyckligt lottad jag är.

Ulle vägrar läsa den, hon blir bara ledsen och gråter. Hon klarar det inte, med en dotter jämnårig med Vimmelmammans son.

Jag kan förstå det, men samtidigt inte. Hur ont det än gör så är det viktigt att vara tacksam och medveten om hur skört livet är, hur nära vi alla har till slutet och hur mycket vi måste ta tillvara på varje dag.

Japp, det är därför jag nu måste pallra mig upp och bege mig till gymmet! Ska jag bli överkörd av tåget nästa vecka så ska jag fan inte vara en tjockis i alla fall!

Och ja, jag anser att man kan skoja om allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0