Jag var speciell.
Stulna blickar
När jag och Limpan stod där sneglades det från många håll. Vi syntes där i periferin och man såg de små gotharna önska livet ur oss.
Klart är att män i gummimasker svettas otroligt mycket på nära håll. Klart är också att de är fullt kapabla att fyra av spottloskor ur öppningar i samma gummimasker. Klart är dessutom att om man är oförberedd på exploderande bomber så är det lätt hänt att man nästan trillar av scenen.
Och jag tror jag vet vad jag vill bli i nästa liv. Jag vill bli man med mycket tekniska fingrar. Jag ska låta håret växa, lira gura och headbanga inför 10 000 människor. Jag fann mig själv fånleendes åt gitarristen i Machine Head flertalet gånger, kunde inte slita blicken från hans svajande hår och hans ilskna frenesi. Kunde inte sluta tänka på den enorma träningsvärk som jag alltid drabbas av efter blöta utekvällar där headbanging hört till aktiviteterna.
Och visst är det udda. Det är inte första gången jag möter dödsmetallare, även under Hultsfred har jag utbytt ord med dem och jag reagerar lika varje gång. Så farlig och hård musik - så mjuka, timida grabbar. Jag berömde ovan nämnda gitarrist med ett "you were awesome, great show" och fick ett blygt leende tillbaka samtidigt som han högg in på lite melonbitar "oh, thankyou".
Melon? Vad hände med Jack Daniels?
När jag och Limpan stod där sneglades det från många håll. Vi syntes där i periferin och man såg de små gotharna önska livet ur oss.
Klart är att män i gummimasker svettas otroligt mycket på nära håll. Klart är också att de är fullt kapabla att fyra av spottloskor ur öppningar i samma gummimasker. Klart är dessutom att om man är oförberedd på exploderande bomber så är det lätt hänt att man nästan trillar av scenen.
Och jag tror jag vet vad jag vill bli i nästa liv. Jag vill bli man med mycket tekniska fingrar. Jag ska låta håret växa, lira gura och headbanga inför 10 000 människor. Jag fann mig själv fånleendes åt gitarristen i Machine Head flertalet gånger, kunde inte slita blicken från hans svajande hår och hans ilskna frenesi. Kunde inte sluta tänka på den enorma träningsvärk som jag alltid drabbas av efter blöta utekvällar där headbanging hört till aktiviteterna.
Och visst är det udda. Det är inte första gången jag möter dödsmetallare, även under Hultsfred har jag utbytt ord med dem och jag reagerar lika varje gång. Så farlig och hård musik - så mjuka, timida grabbar. Jag berömde ovan nämnda gitarrist med ett "you were awesome, great show" och fick ett blygt leende tillbaka samtidigt som han högg in på lite melonbitar "oh, thankyou".
Melon? Vad hände med Jack Daniels?
Kommentarer
Trackback
