Åh åh åh.

Det knullar i munnen.



Sur, frusen och butter räckte jag fram min påse lösgodis till charmören på 7eleven (för övrigt någonting för dig H!). Han log åt mig, ställde påsen på vågen och frågade Godis alltså? På en tisdag? Med sitt okynniga leende och pliriga blick är han omöjlig att bli arg på varpå jag bara väste Käften... och plirade tillbaka. Han skrattade åt mig och jag fick betala. Kvitto? Frågade han och fick ett nej. Just det, inga minnen va? Han fortsatte lömskt att le och jag väste tillbaka och fann mig småleende Nej, inga bevis.

Hur ska han veta att jag går på strikt diet och har världens bästa karaktär (förutom tårtåterfallet) och inte köpt eller ätit godis på över tre månader? Hur ska han veta att jag hade dåligt samvete redan när plingplonget ljöd i dörren?

Hur som haver. Allt är glömt, allt förlåtet. För nu är det bara jag och 2,5 hg lösgodis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0