Damaged goods?
Ryggsäcken fylls.
Vad vi gör fyller på vår bag på ryggen. Det blir tungt att bära, och man kan aldrig ta den av sig. Den följer med till nästa station, där man möter nya människor, utsätts för nya situationer och tvingas kombinera sina ryggsäckar. Förhoppningsvis är de kompatibla, av samma modell med samma öppningsmöjligheter och extrafack.
En del av oss bär på större bagare än andra.
Kommer man någonsin ifrån den olustiga känslan av att någon annan varit med i ryggsäcken förut? En annan har varit med och designat bagaget, öppnat facken och gjort den tyngre och mer svårhanterlig.
Ju äldre vi blir, desto mer har vi varit med om - förhoppningsvis that is.
Dock innebär det då att man inte längre tillåts vara unik. Min första gång är en annans andra, kanske tredje. Jag vill inte känna mig som andrahandssortering, eller för den sakens skull ha köpt något second hand.
Vi bär varsin ryggsäck, vi har olika packning, olika många fack och olika mycket som ligger ouppackat och dolt i småfack. Dock vill jag ibland vara den första som öppnar, eller helst skapar nya funktioner och fickor.
Backpack tick tack.
