Rollercoaster.

Det går upp och det går ner och det går framåtillbaka. En loop här och en sväng där.

Jag hade verkligen inte velat vara ihop med mig själv. Jag hade ständigt tvivlat på om min kärlek varit besvarad och jag hade svävat i ovisshet och säkert mått ganska kasst ibland.

Jag har världens bästa kille som älskar mig. Och jag älskar honom tillbaka. Han är fantastisk. Och jag vill älska honom så här mycket hela tiden, jämt och ständigt!

Jag vill vara trygg, jag vill känna mig hemma. Jag vill sluta vara på väg nånstans hela tiden. Jag orkar inte ha flera hem längre. Jag är trött. Jag är splittrad och atomkluven. Vill bara vara.

Och idag kommer hans prinsessa hem - jag tror jag håller mig borta. Världens bästa flickvän måhända, men inte världens bästa styvmamma. Inte ännu. Vill inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0