Family

Blod är faktiskt tjockare än vatten.

Idag har jag varit med min lilla familj och hälsat på hos MIN FAMILJ.

Gud i himmelen, du som inte finns. Du som sitter där uppe och tittar från ett stort luddigt moln likt ett litet slitet bokmärke - TACK för mina fantastiska genlika. Vi som bär samma uppsättningar och starkare band än andra kan förstå.

Att kramas och inte vilja släppa taget. Att sitta i köket med tårarna brännande under ögonlocken för att man inte vill åka hem. Att skratta och ta på varandra. Att äta och surra om allt och inget. Att pussas på munnen med sin mamma och kramas märkligt länge med lillasyster.

Det är sånt som är så jobbigt med att bo för långt ifrån de som är mig allra kärast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0