När åskan går.

Tillbakablick till Fritis.

Jag var åtta år och hade en bästa killkompis (redan då!) som hette Robert. Vi hängde ihop som DunderKarlsson och Blom, som Ler och Långhalm och varvade Nintendo samtidigt som vi hetsåt hans mammas bullar. På Fritis var vi polare och vi gick i samma lågstadieklass. Han ville bli ätare när han blev stor. En sån som provsmakar allt som ska säljas. Måhända var han något stort på spåren redan där...

Hur som haver. I andra klass fick vi lära oss att gå ut och sätta oss i bilen om blixten slog och åskan gick. Då däcken var av gummi så var man säker inne i bilen. Robert räcker upp handen och kommenterar vår nya kunskap:

- Men då räcker det väl att vara jämte P? För hon har både gumminäsa och gummirumpa!

Och tja, kanske låg det något i det där? Håll i mig om åskan går?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0