Tristess-stress.
Förbannat så trist.
Kan inte släppa det, förjävla tråkigt att bara sitta av tiden. Men så kommer man in i skiten och kan inte ta sig ur det. Att lyfta arslet och faktiskt ta tag i nåt halvkonkret blir alltmer omöjligt för varje sysslolös minut som går.
Att rensa Ipoden och göra ett mailutskick var som att planera en Everest-klättring.
Kan inte släppa det, förjävla tråkigt att bara sitta av tiden. Men så kommer man in i skiten och kan inte ta sig ur det. Att lyfta arslet och faktiskt ta tag i nåt halvkonkret blir alltmer omöjligt för varje sysslolös minut som går.
Att rensa Ipoden och göra ett mailutskick var som att planera en Everest-klättring.
Kommentarer
Trackback
