P som i Pilutta

Dumbom.

Chefen är en bra människa privat och vi har massor av utbyte av varandra gällande självhjälpsböcker, filosofiska utsvävningar och mentala föreställningar. Yrkesmässigt är vi för tillfället mil ifrån varandra.

Förra veckan blev jag under en djupgående debatt så provocerad att jag kastade en servett i ansiktet på honom och kallade honom jävla idiot. Han kastade tillbaka och fnyste Subba! tillbaka. Vi gillar varandra egentligen som ni förstår.

Igår blev jag för hundraåttionde gången detta året föbannad på honom i hans roll som chef.

Han har lovat oss våra provisioner på januarilönen då han glömde bort dem på decemberlönen. Det gjorde inte så mycket då, eftersom vi i det lönekuvertet överraskades av en trevlig bonus istället. Men i januari är det ofta lite kärvt och nu såg vi alla (säljare) fram emot lite extra kulor. Tror ni inte gubbjäveln glömt bort att räkna ut dem? Lönetanten ryckte på axlarna när jag viftade med kuvertet och hänvisade mig till chefens slarvighet.

Mina kollegor frustade och gnällde, snackade och muttrade.

Fuck it, tänkte jag och stampade in till chefen istället.

P - Tja, har du ens räknat ut provisionen ännu?
C - Ehm, nej, jag har ju inte det...
P - Vi skulle ju få dem nu, eller hur? På denna lönen?
C - Jaja, men vadå, har ni lyckats göra åt med hela bonusen redan?
P - (blir förbannad) Hörrödu! Det har du verkligen inte med att göra! Har man räknat med pengarna på denna lönen så ska de också komma.
C - (TYST)
P - Du kan gå in till L och fixa det i efterhand, så löser hon inbetalningarna.

Idag kom ett nytt lönekuvert på allas skrivbord.

*att man ska behöva ta tag i allt själv*