Jag ger upp...
Vridit och vänt, och pustat och stånkat.
Har legat vaken sedan 3 i morse. Fruktansvärt tråkigt, frustrerande och oerhört tröttsamt.
Sötaste N, du är mig mycket kär, men när du knorrar om nätterna så blir jag irriterad... Inte för att det har med min sömnlöshet att göra överhuvudtaget, men man hittar ju sina moment att störa sig på när man inte kan sova.
För en halvtimma sedan gav jag upp. Palla ligga och titta och tänka. Palla att känna sig stressad över saker jag inte kan göra nåt åt mitt i natten. Gick således upp och nu är jag inne på andra koppen kaffe och sitter och tänker över mitt liv.
Fick ett ryck och vägde mig. Det gjorde jag rätt i. Fetmatrollet kom tillbaka med råge efter julledigheten och nu är det fantamig dags att ta tag i. Varför jag skjutit upp det in i det sista vet jag inte. Typiskt mig som vanligt. Åker och fångar vågor om en knapp månad och jag ska vara glad om jag orkar paddla ut mig själv till första brytet. Faaaan.
Det kom blod på pappret när jag morgonkissade. Förhoppningsvis får jag mens nu, en vecka för tidigt, en vecka innan min man kommer hem. Det hade för en gångs skull varit asbra timing. För vem vill blöda när man träffar sin efterlängtade porrkung, tillika stora kärlek?
Tänker på mitt liv, min framtid och mina ambitioner, drömmar och mål. Någonstans försvann de, för att nyss återuppväckas av en märklig man i ett litet kök. Han säger många sanningar, den märkliga mannen. Får mig att upptäcka nya saker och svar hos mig själv. Får mig att tänka på halvjobbiga saker, saker som jag velat ta tag i men som runnit ut i sanden. Bättre sent än aldrig. Kanske är det dags nu. Kanske är det dags att bli den P som jag alltid velat vara, som alla trott jag skulle vara men som inte blev av.
Stress i sinne, stress i mitt inre. Mässa om två veckor och det som jag tidigare brann för har blivit en börda. Tyngden har växt för varje år och det som innan var positiv anda och press, har nu kommit att kännas för stort, ogreppligt och faktiskt inte roligt alls längre.
Året börjar knasigt.
2008 blir ett förändringens år. Det måste det bli, annars riskerar jag nog att bli bitter.
Har legat vaken sedan 3 i morse. Fruktansvärt tråkigt, frustrerande och oerhört tröttsamt.
Sötaste N, du är mig mycket kär, men när du knorrar om nätterna så blir jag irriterad... Inte för att det har med min sömnlöshet att göra överhuvudtaget, men man hittar ju sina moment att störa sig på när man inte kan sova.
För en halvtimma sedan gav jag upp. Palla ligga och titta och tänka. Palla att känna sig stressad över saker jag inte kan göra nåt åt mitt i natten. Gick således upp och nu är jag inne på andra koppen kaffe och sitter och tänker över mitt liv.
Fick ett ryck och vägde mig. Det gjorde jag rätt i. Fetmatrollet kom tillbaka med råge efter julledigheten och nu är det fantamig dags att ta tag i. Varför jag skjutit upp det in i det sista vet jag inte. Typiskt mig som vanligt. Åker och fångar vågor om en knapp månad och jag ska vara glad om jag orkar paddla ut mig själv till första brytet. Faaaan.
Det kom blod på pappret när jag morgonkissade. Förhoppningsvis får jag mens nu, en vecka för tidigt, en vecka innan min man kommer hem. Det hade för en gångs skull varit asbra timing. För vem vill blöda när man träffar sin efterlängtade porrkung, tillika stora kärlek?
Tänker på mitt liv, min framtid och mina ambitioner, drömmar och mål. Någonstans försvann de, för att nyss återuppväckas av en märklig man i ett litet kök. Han säger många sanningar, den märkliga mannen. Får mig att upptäcka nya saker och svar hos mig själv. Får mig att tänka på halvjobbiga saker, saker som jag velat ta tag i men som runnit ut i sanden. Bättre sent än aldrig. Kanske är det dags nu. Kanske är det dags att bli den P som jag alltid velat vara, som alla trott jag skulle vara men som inte blev av.
Stress i sinne, stress i mitt inre. Mässa om två veckor och det som jag tidigare brann för har blivit en börda. Tyngden har växt för varje år och det som innan var positiv anda och press, har nu kommit att kännas för stort, ogreppligt och faktiskt inte roligt alls längre.
Året börjar knasigt.
2008 blir ett förändringens år. Det måste det bli, annars riskerar jag nog att bli bitter.
Kommentarer
Postat av: Charlotte
Jag hejar på dig. Hur än dina tankar, funderingar o bekymmer är så är jag din största supporter...
Trackback
