Än slant hon dit, än slant hon dit...
... å än flög hon ner i diket!
Nej, det handlar inte om mors lilla kråka, utan om min nyblivna mamma till vän som jag motionerat på längdskidor ikväll.
Mitt underställ och jag satte oss i bilen och åkte ut i skogen och åkte skidor och snackade skit med gamla vännen. Vännen som jag håller kär, som finns kvar, fast på ett annat sätt.
Jag vurpade i trägårn på uppvärmningsvarvet, hon åkte i diket när första bilen kom.
Efter en halvtimma var jag genomsvettig och hon halvdöd. Att då komma in i värmen och lukta unken svett, med kalla kinder och mötas av bebis som ler med trötta kinesögon - det är lycka.
Väl hemma så har jag badat, gjort inpackning och filat fötterna. För i morgon är det måndag, sen är det tisdag, sen är det onsdag och då kommer HAN hem!!! Då ska jag dofta sommaräng och ha fötter som aldrig sett vinterskor och kyla. Jag ska vippa med mina långa fransar och förföra honom med min blotta närvaro.
Jag älskar dig så mycket J. Som det känns nu så vill jag bara vara med dig. Som det känns nu så vill jag spendera resten av mitt liv med dig.
Stora ord. Men hur förklarar man annars sina ännu större känslor?
