Promenad med gammal flamma.
Måste ju betyda att jag är en rätt bra person?
Min gamla flamma som jag hade en fling/flört/relation med för ett bra tag sen ringde.
Av många anledningar så funkade inte vi tillsammans, jag är en stark och kraftfullperson med mycket att säga om allt och inget och han är blyg och osäker. Vi hade det trevlig tillsammans, rätt ok sex, om än lite märkligt stundtals...
Hur eller hur, vi har fortsatt hålla kontakten, och efter många om och men, och försök från hans sida så har vi utvecklat en ganska jämlik vänskap. Vi pratar rädslor, familjerelationer, jobb och tappra kärleksförsök. Det kan gå månader utan att vi hörs, men så helt plötsligt ringer det eller plingar till av ett sms. Det är faktiskt jävligt trevligt.
Det kanske är lite udda, men jag är bra vän med i stort sett alla gamla avlagda (vilket låter som att det är en hel bunt...). Jag tar det som en bra egenskap!
En och en halv timmas promenad i mörkret idag var precis vad jag behövde! Tjata tjata tjata. Munnen gick i ett av återhållen aggression. Pms är en mycket orättvis åkomma som drabbar en när man minst behöver. Bättre att prata av sig än att dunka huvudet i väggen. Och bättre att prata av sig än att gå och kolla Bolibompa och dricka thé med sjuksyrran som förslaget var... Hu.
Bolibompa by the way... P - det här är verkligen inte bra.
Min gamla flamma som jag hade en fling/flört/relation med för ett bra tag sen ringde.
Av många anledningar så funkade inte vi tillsammans, jag är en stark och kraftfullperson med mycket att säga om allt och inget och han är blyg och osäker. Vi hade det trevlig tillsammans, rätt ok sex, om än lite märkligt stundtals...
Hur eller hur, vi har fortsatt hålla kontakten, och efter många om och men, och försök från hans sida så har vi utvecklat en ganska jämlik vänskap. Vi pratar rädslor, familjerelationer, jobb och tappra kärleksförsök. Det kan gå månader utan att vi hörs, men så helt plötsligt ringer det eller plingar till av ett sms. Det är faktiskt jävligt trevligt.
Det kanske är lite udda, men jag är bra vän med i stort sett alla gamla avlagda (vilket låter som att det är en hel bunt...). Jag tar det som en bra egenskap!
En och en halv timmas promenad i mörkret idag var precis vad jag behövde! Tjata tjata tjata. Munnen gick i ett av återhållen aggression. Pms är en mycket orättvis åkomma som drabbar en när man minst behöver. Bättre att prata av sig än att dunka huvudet i väggen. Och bättre att prata av sig än att gå och kolla Bolibompa och dricka thé med sjuksyrran som förslaget var... Hu.
Bolibompa by the way... P - det här är verkligen inte bra.
Kommentarer
Trackback
