Jag behöver...
Ge mig - NU.
De möttes utanför hans hus i mörkret. Hon satt uppkrupen på parkbänken utanför i kylan. Han kom fram till henne, damp ner på bänken och tittade på henne.
- Va fin du är.
Hon skruvade på sig och fnittrade till, drog lite generat i mössan och knäppte jackan upp i halsen. Hon kände sig allt annat än fin, iklädd mysbyxor, svart jacka och mössa långt ner i pannan. Hon tittade honom i ögonen och såg att det han sa var sant. Hon log inifrån och la huvudet på sned. Så satt de en stund eller två och tittade på varandra. Efter vad som kunde varit en timma eller en minut tog han hennes hand och de gick in i huset tillsammans.
Kvällen förflöt i trivsam takt med en kopp thé och lite skorpor. De samtalade om vardagliga händelser, om arv, om samhälle och om det som kallas livet. Stämningen var trygg och avslappnad och när han tog hennes ansikte i händerna och kysste henne så kom det naturligt. De kysstes långsamt och noggrannt, utforskade varje del av den andre.
Hans ömma händer runt hennes rygg förvandlades till krävande handtag som flyttade sig från ryggslutet upp mot hennes nacke och hårfäste. Hennes ostyriga hår som hållits på plats med en gummisnodd löstes upp under hans händer och fick ett eget liv, och när hon tittade upp på honom ramades hennes ansikte in av ett virrvarr av mörka lockar. Hon bet sig i läppen och kände att hon darrade. Hoppades. Hon sjönk tillbaka in i hans famn och så stod de länge. Lampan under fläkten skänkte ett dovt ljus och i bakgrunden spelade Lars Winnerbäck. Hon kom på sig själv med att le; denna eviga Winnerbäck.
De fortsatte in i sovrummet - hand i hand. Han la henne på rygg på sängen, med benen utanför. Han slöt hennes ögon med sin hand och la varsamt hennes armar utefter hennes sidor. Innan mörkret faller spelade vidare i takt till hennes förväntansfulla andhämtning.
Han kysste hennes mage, tittade på henne för att kontrollera att hon behöll sina ögon stängda, och gick med sina läppar vidare till linningen på byxorna. Spelade med tungan över hennes navel, förundrades över dess mjuka konturer och det blå smycket som blänkte i skenet från lampan i köket. Varvade kyssar med långsamma blåsningar och kände smaken av hennes hud. Hon var så vacker där hon låg i hans säng, helt utlämnad med armarna ut från kroppen, med ögonen slutna och med det mörka lockiga håret utslaget.
Han drog upp T-shirten en bit till, lyfte hennes avslappnade överkropp för att komma åt, och drog slutligen av den. Hon flämtade till och skakade, hennes bröstkorg hävdes i korta andetag och huden knottrades. Han såg hennes bröstvårtor styvna under den svarta spets-bh:n och log. Med krävande handtag kände han på hennes blottade överkropp, kupade sina händer runt hennes bröst, fortsatte ner ganska hårdhänt mot byxorna, samtidigt som han inte släppte hennes ansikte med blicken. Hon vred sig med ett kvidande när han drog av hennes byxor.
Där låg hon så. Hon var varm men frös. Hon var avslappnad med spänd. Hon var trött men pigg. Hon höll ögonen slutna och kunde bara genom hans andhämtning gissa sig till var han var. Hennes ben dinglade över sängkanten och hon trodde han stod på knä och tittade på henne. När han kysste hennes hålfot och med hårda, krävande händer nästintill rev hennes lår, vader och slutligen fötter trodde hon att hon skulle svimma av njutning. Det gick inte att ligga still längre. I vad som känts som en evighet hade han utforskat varje del av hennes kropp med tunga, händer och fingrar, men inte så mycket som kysst henne. Hon hade försökt fånga hans tunga med sin egen, men han hade skickligt glidit undan.
Hon kom på sig själv med att känna sig som en gudinna. Måhända var det en tokig tanke, men hon höll kvar den. I svarta spetsunderkläder låg hon med händerna ut från kroppen som ett kors, hon hade en man mellan sina ben som skänkte henne extatisk njutning och som nu drog av henne först trosorna, och sedan bh:n. Hon skakade av vällust bara av att han lät sina händer gå från brösten och ner över magen, och när han hårdhänt grep henne om midjan och kysste hennes mittpunkt så höll hon på att komma på sekunden. Han nafsade henne i insidan av låren, lät tungan leka vidare och blåste i hennes knäveck.
Hon vred sig som i plågor och andades kort och snabbt. Gnyende ljud undslapp henne och hon kastade huvudet av och an.
Så lät han henne ligga en sekund eller två. Bara log åt hennes tillstånd. Han själv hade behållt kläderna på fram till nu, men nu åkte de av. Han var hård och hon var blöt. Genomblöt.
Han gned toppen mot hennes öppning, fortsatte frustrera henne tills hon till slut i ett kvidande bad honom.
- Snälla, jag behöver dig nu.
Till slut låg de i varandras armar, deras pulsar gick i synk och de andades varandras luft. Hennes kropp skakade fortfarande av efterdyningarna och anspänningen gjorde att hon föll i gråt.
De höll om varandra, tittade varandra långt in i ögonen och förundrades över världens mirakel. När tårarna slutat falla utöver hennes kinder lyssnade hon på sitt hjärta och struntade i förnuftet.
- Jag tror jag älskar dig.
Vackert.
Jag är glad för din skull.
Borde det inte vara dags att ta fram den där boken snart?!?....
Fast den kommentaren skulle vara på det nyaste inläget, fan fan fan... =)