Bulimiker - jag?

Hetsa hetsa - kräkas kräkas.

Och det gäller inte bara Ben & Jerrys glasskavalkad, utan framför allt min känsla inför mig själv just i detta nu.

Jag är så jävla kär, hur det gick till vet jag ej - jag har faktiskt inte en susning... Helt plötsligt hände det bara. Och jag susar omkring i nåt slags lull lull inlindad i rosa bomull med vita kaniner hoppandes överallt. Leendet stort och kvitter kvitter. Det är helt jävla sanslöst, tror jag är hög på extacy eller nån annan kemisk drog. Låt mig i så fall aldrig drabbas av brist på denna drog!

Jag kräks på mig själv, ställer mig utanför mitt eget jag och skakar på huvudet. Vart tog jag vägen?

I'm a mess - but I can't fucking help it!

P - Jag är kär i dig! Jag är så jävla jävla kär så jag tror jag dör. Jag vill alltid känna så här.
J - Det kommer du inte, vi kommer inte alltid vara nykära...
P - Nej nej, men JOJ! Det kommer alltid kännas så här - låt mig tro det, lite lite till bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0