Om att nästan skita på sig.

Nej, fan, nu måste jag radera.

Loggade in på bloggen igår kväll för att spana lite.

Fick stora bajsnödighetskänslan och skak i fingrar och leder. Tappade målföret och rev mig själv gång på gång genom håret.

Fått en kommentar av J. En kommentar som jag med en gång utan minsta eftertanke kopplade till min J aka. Sjuksyrran.

Oh no! Den nyfikna jäveln, kan han inte låta mig ha min blogg ifred!?! Hur har han lyckats hitta den? FAAAAAAN, nu måste jag radera.

Så jag satt med fingret på radera-allt-knappen och våndades. Förde muspekaren lite fram och tillbaka och kände bitterhetens smak i munnen. För jag såg framför mig hur han läste om och om igen. Läste om tiden före honom, läste om sig själv och om mina innersta, ibland fula tankar.

Sen slog det mig. Kunde J vara Charlotte? Som inte tänkt färdigt?

Började en panikartad spårning på IP-adresser, ringde runt till halva Sydeuropa och kände mig mer eller mindre manisk. Varför svarade inte Charlotte? Fattade hon inte att jag var i trångmål?

Efter en stunds tankegång så kom jag dock på egen hand fram till att nej, det kunde inte vara den riktiga J, för han var ju hos mig vid tiden för kommentaren. Puh - andas ut. Gick och bajsade och rökte en lång och välbehövlig cigg och slutade skaka. Sen kom sms från Charlotte och jag fick löst J-frågan.

Jag gillar fan inte att ha hemligheter.

Kommentarer
Postat av: J, förlåt Charlotte

Tur att jag finns o kan röra till din tillvaro lite... Förlåt. Kärlek från fröken York

2007-12-16 @ 19:50:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0