Mitt liv utan internet.
En värld utan internet?
Satt med en vän i bilen och filurade ett slag. Vi hade varit hemma hos en vän för att fira födelsedag, haft mycket trevligt men var trötta och begav oss hemåt. Det kom fram att vi båda såg fram emot att avsluta kvällen med datorn i knät görandes allehanda onödiga saker på stället som brukar kallas nätet.
H - P, tänk hur ditt liv skulle förändras. Tänk om internet slutade att fungera...
P - Hm, det skulle göra större inverkan på världen att stänga ner internet än en kärnvapenattack.
H - Jo, förvisso, men rent personligt.
P - Då skulle du hitta mig på Brisso (lokal krog med ensamma och övergivna själar - dömda av mig).
Men allvarligt. Hur blev det såhär? Hur blev jag helt beroende av min värld på nätet? Inte nog med att jag bokar hotell, resor, köper biljetter, betalar räkningar på internet - jag har också flertalet av mina vänner där. Det är där jag håller kontakten med folk jag annars med största sannolikhet skulle tappat den med. Som de flesta andra "semi-unga" har jag också vänner som jag känner enbart via tangenterna. De är jättemycket värda för mig. Kanske inte när jag är sugen på att ta en fika på stan, men på andra sätt.
Kontakten med världen har blivit lättare, mer åtkomlig, men också opersonligare sägs det. Jag kan ibland tycka tvärtom. Det blir snabbare personligt på nätet än i verkligheten. För man sitter där man sitter, i sin skyddade värld utan någon som kan vända på klacken och gå. Man berättar saker som man kanske aldrig berättat för någon i verkligheten. Eller ja, jag gör. Och folk som jag pratar med. Det är rätt speciellt egentligen.
En blogg - en dagbok, en skildring av någons vardag, liv. Åtkomlig för de flesta, men som gör mig oåtkomlig för lika många. Eftersom jag väljer att inte berätta vem jag är. För hade jag då kunnat vara hundra procent ärlig? Och offentlig?
Och nu gled jag ifrån ämnet totalt, som vanligt.
Well. Det jag kommer fram till på rak arm är att mitt liv, MITT LIV, det hade varit jävligt mycket tråkigare utan tillgång till resten av världen med hjälp av ett par fingernedsättningar.
Satt med en vän i bilen och filurade ett slag. Vi hade varit hemma hos en vän för att fira födelsedag, haft mycket trevligt men var trötta och begav oss hemåt. Det kom fram att vi båda såg fram emot att avsluta kvällen med datorn i knät görandes allehanda onödiga saker på stället som brukar kallas nätet.
H - P, tänk hur ditt liv skulle förändras. Tänk om internet slutade att fungera...
P - Hm, det skulle göra större inverkan på världen att stänga ner internet än en kärnvapenattack.
H - Jo, förvisso, men rent personligt.
P - Då skulle du hitta mig på Brisso (lokal krog med ensamma och övergivna själar - dömda av mig).
Men allvarligt. Hur blev det såhär? Hur blev jag helt beroende av min värld på nätet? Inte nog med att jag bokar hotell, resor, köper biljetter, betalar räkningar på internet - jag har också flertalet av mina vänner där. Det är där jag håller kontakten med folk jag annars med största sannolikhet skulle tappat den med. Som de flesta andra "semi-unga" har jag också vänner som jag känner enbart via tangenterna. De är jättemycket värda för mig. Kanske inte när jag är sugen på att ta en fika på stan, men på andra sätt.
Kontakten med världen har blivit lättare, mer åtkomlig, men också opersonligare sägs det. Jag kan ibland tycka tvärtom. Det blir snabbare personligt på nätet än i verkligheten. För man sitter där man sitter, i sin skyddade värld utan någon som kan vända på klacken och gå. Man berättar saker som man kanske aldrig berättat för någon i verkligheten. Eller ja, jag gör. Och folk som jag pratar med. Det är rätt speciellt egentligen.
En blogg - en dagbok, en skildring av någons vardag, liv. Åtkomlig för de flesta, men som gör mig oåtkomlig för lika många. Eftersom jag väljer att inte berätta vem jag är. För hade jag då kunnat vara hundra procent ärlig? Och offentlig?
Och nu gled jag ifrån ämnet totalt, som vanligt.
Well. Det jag kommer fram till på rak arm är att mitt liv, MITT LIV, det hade varit jävligt mycket tråkigare utan tillgång till resten av världen med hjälp av ett par fingernedsättningar.
Kommentarer
Trackback
