Hur länge ska detta hålla?
Dofta, känn, smaka, rör.
Som tryggast är jag när jag somnar. Att släppa taget om dagens bekymmer och falla till ro.
Igår somnade jag i hans armhåla. Den luktade man och mycket mycket gott. Det var varmt, härligt, mysigt och tryggt. Vi låg trångt och nära, inte mycket luft emellan våra för stunden påklädda kroppar. Vi hade precis knullat skiten ur varandra på mattan på vardagsrumsgolvet. Pausat filmen för att min kropp vibrerade. Jag behövde. Han gav mig. Tack.
Att somna tätt var en bonus. Något jag inte såg komma.
Vi känner inte varandra särskilt väl. Håller på att trevande skapa någon slags balans i den relation man nu kan ha. Ingen av oss vet vad vi vill, mig veterligen. Det hade varit jobbigt att hitta kärleken hos honom. Före detta kollega, dotter på två år. Gemensamma vänner som inget vet. Uäh. Hur blev det så här?
Jag vet redan nu att det kommer att gå åt helvete. Nån kommer att bli sårad och besviken. Jag är rädd för att det inte kommer att vara jag... Efter Vaktens iskalla beteende tidigare i somras var jag stenhård, inställd på att så fortsätta vara. Jag minns att jag till och med var sugen på att såra någon annan. Trots att jag hela tiden vetat att det inte ligger för mig. Ha! Jo, det är sant. Jag är för rak, ärlig och faktiskt för god för att medvetet kunna såra och orsaka en annan människa avsiktlig smärta. Inte i spelet om känslor i varje fall.
"Jag tror inte på kk-förhållanden, det går alltid åt helvete, det är alltid någon som blir sårad"
Mina egna ord sen många år tillbaka. Min erfarenhet säger mig att jag fortfarande har rätt, ändå ger jag mig ut i denna djungel, detta kaos som det faktiskt innebär att ha en sexuell relation med någon som man inte älskar.
Ok att gå hem med någon och ha random sex. Inga som helst bekymmer, det händer då och då och alltid utan ångest. Det är när det blir en vana med samma person som det börjar snurra i skallen. Och efter två gånger så lägger jag alltid ner. Varför fortsätter jag då att åka med just den här karusellen? Mot bättre vetande, mot mitt eget förstånd? Destruktivt beteende?
Jag vill inte såra dig. Men jag tycker om när du håller om mig. Kan vi fortsätta? Bara ett litet tag till?
Som tryggast är jag när jag somnar. Att släppa taget om dagens bekymmer och falla till ro.
Igår somnade jag i hans armhåla. Den luktade man och mycket mycket gott. Det var varmt, härligt, mysigt och tryggt. Vi låg trångt och nära, inte mycket luft emellan våra för stunden påklädda kroppar. Vi hade precis knullat skiten ur varandra på mattan på vardagsrumsgolvet. Pausat filmen för att min kropp vibrerade. Jag behövde. Han gav mig. Tack.
Att somna tätt var en bonus. Något jag inte såg komma.
Vi känner inte varandra särskilt väl. Håller på att trevande skapa någon slags balans i den relation man nu kan ha. Ingen av oss vet vad vi vill, mig veterligen. Det hade varit jobbigt att hitta kärleken hos honom. Före detta kollega, dotter på två år. Gemensamma vänner som inget vet. Uäh. Hur blev det så här?
Jag vet redan nu att det kommer att gå åt helvete. Nån kommer att bli sårad och besviken. Jag är rädd för att det inte kommer att vara jag... Efter Vaktens iskalla beteende tidigare i somras var jag stenhård, inställd på att så fortsätta vara. Jag minns att jag till och med var sugen på att såra någon annan. Trots att jag hela tiden vetat att det inte ligger för mig. Ha! Jo, det är sant. Jag är för rak, ärlig och faktiskt för god för att medvetet kunna såra och orsaka en annan människa avsiktlig smärta. Inte i spelet om känslor i varje fall.
"Jag tror inte på kk-förhållanden, det går alltid åt helvete, det är alltid någon som blir sårad"
Mina egna ord sen många år tillbaka. Min erfarenhet säger mig att jag fortfarande har rätt, ändå ger jag mig ut i denna djungel, detta kaos som det faktiskt innebär att ha en sexuell relation med någon som man inte älskar.
Ok att gå hem med någon och ha random sex. Inga som helst bekymmer, det händer då och då och alltid utan ångest. Det är när det blir en vana med samma person som det börjar snurra i skallen. Och efter två gånger så lägger jag alltid ner. Varför fortsätter jag då att åka med just den här karusellen? Mot bättre vetande, mot mitt eget förstånd? Destruktivt beteende?
Jag vill inte såra dig. Men jag tycker om när du håller om mig. Kan vi fortsätta? Bara ett litet tag till?
Kommentarer
Trackback
