P som i Pilutta

Min vy från fåtöljen:

Määääh, jag har tagit paus, det är APTRIST att packa och rensa ensam!

¤ Tomma, vita, hopfällda askar. Vet ännu ej om de ska sparas.

¤ Ett stycke klapp-klapp som är kvar sen sista Sverigematchen.

¤ Två rullar dyra tapeter, en Josef Frank och en guldrandig historia.

¤ Ett gevär. H?

¤ En tio meter lång antennsladd. Hey, så går det när man släpper mig själv i teknikaffären. Det hade räckt med två meter, men det visste ju inte jag!

¤ Tomma flyttlådor. Jag vill inte mer idag!

Nu åker jag hem till min man, nej!! Jag menar OSS och packar upp det jag nyss packat ner. Typ stekpannor. Jippi...

Inte varje dag man går på lägenhetsvisning på Drottninggatan!

Malin och jag hamnade av en slump på visning idag. Efter att ha knallat upp sex våningar i trappor av det höga, sega och jobbiga slaget hade vi bägge mjölksyra och möjlig svettutsöndring.

Säg mig; vem i hela helvetet tror på allvar att JAG ens funderar på att köpa en svårmöblerad TVÅA på 85 kvm för nästan 5 miljoner kronor? Jag som gick runt i jeans, svettig skjorta, röd väska från H&M och fula skämmiga steps-strumpor.

Johoni serrni, det gör mäklaren. Och jag får nog komma på en bra ursäkt tills hon ringer och frågar om jag vill vara med i budgivningen.

FEM MILLAR!

EN TVÅA!

Stockholmare är fan inte kloka nånstans.

Dock fantastiskt fint kök med, enligt Malin, fruktad alkovarning på vinkylen.

Yaiks!

Ooooooooookej. Jag har precis bränt en smärre förmögenhet på en möjligt jävligt bra affär som kanske, kanske inte går i lås.

Min vän bor på hotellet i fem dagar, varav tre är vardagar. Under de dagarna MÅSTE mitt paket anlända, annars försvinner det i rymden?

Hoppas det funkar för det kommer bli jordens finaste 25-årspresent!

Frikort!

Ska dra mig upp till lokala affären och handla förnödenheter. Ägg, ost, smör och sånt där som folk överlever på. Kanske en pocketbok eller två. Hälen måste läka snart så jag kan ge mig iväg och träna! Sjukt trött på dum dum dum häl som värker. Men vila hjälper, kanske kan en vecka till göra susen det sista.

Sist jag var på den lokala affären sprang jag in i Pontus Gårdinger, han var snygg, gammal och lång. I would if I could - lätt.

Tänk om jag springer på Per Morberg? Honom har jag ju nästan frikort på! Så kan han följa med mig till min sunkiga etta, laga nåt fett och flottigt, stryka håret ur den svettiga pannan och sedan ägna kvällen åt mig!

Det är ju en kanonidé!

Det går bra nu, kompis det går bra nu...

Ok, here's the deal; eftersom jag står inför en stundande flytt - en såkallad ihopflyttning/inflyttning så är jag just nu väldigt medveten om mitt stora kapital = grejer/kläder/skor/pryttlar.

Jag har gett mig själv köpstopp tills jag flyttat klart. Tänker inte bära en pinal för mycket innan det mesta är bortrensat, slängt, uppeldat, bortskänkt eller sålt. Förhoppningsvis sålt på den efterlängtade bakluckeloppisen om en och en halv vecka.

MEN.

Hey, det var lön igår. Jag vill handla nåt. Hela min natur säger till mig Köp Köp Köp Köp. Därför frågade jag 3-åringen om hon önskade sig något speciellt från Stockholm, om vi behövde nåt nytt hemåt och så vidare. 3-åringen skulle tänka på saken och inte behövde vi nåt nytt heller, inte innan vi flyttat klart! Såklart. Pucko. Fuskare där.

Därför köpte jag mig nyss fonder och skänkte pengar till isbjörnarna.

Bra va! Visst? Visst?

Då jag satt i fönstret igår, likt så många kvällar tidigare så slog det mig plötsligt; det kommer kanske inte att bli så farligt att flytta från lägenheten ändå... Utan mig och min närvaro finns ändå ingen själ kvar. Jag har gått vidare. Kanske att jag inte kommer känna mig lika hemma med en gång, men säkert gör jag det en dag. Jag tittade ut över mitt hem och upptäckte bara väggar, golv och tak, ingenting som jag inte kan finna någon annanstans. Det blir bra detta!

ÅNGEST!

Shit vad det känns konstigt... Jag har precis haft visning av min lägenhet, en av J's bästa vänner vill verkligen ha den och det är ju kul...

Nä.

Ska HAN bo här? Jag gillar honom hundratusen men det är ju MITT hem!

Åh, jag har värsta ångesten. Här sitter jag i mitt världens bästa hem och stortrivs. Visst, jag är aldrig hemma. En natt varannan vecka räcker inte långt, men ändå...

Pust.

Det kommer bli toppen att flytta ihop, men lite ångest är väl helt på sin plats likaväl?

Jag sitter med bena i kors och kastar lite misstänksamma blickar mot soffan.

Där sitter han... Läser Aftonbladet och låtsas att han inte bryr sig. Att han vet att jag bloggar och till och med anar adressen men inte läser. Hm.

Bloggen förändras för varje läsare man känner. Censuren smyger sig på och det som innan kändes självklart att berätta om, håller man för sig själv numera.

Mitt liv är inte tråkigare eller tristare, men nog är det så att vissa tankar inte tål att ses i skrift? Att livet tuggar på utan att behövas delge världen?

Potatisen kokar, makrillen är i ugnen och gräslöken ska klippas. Sen är det marsch ner i tvättstugan.

På måndag drar vi. Det blir roadtrip Europa för hela slanten!

Shit också.

Kan vara så att det var nån som slarvade lite med ögonbrynsfärgen och lät det sitta liiiiiiiiiiite för länge. Helt klart obra på solblekta bryn.

Komplimanger när de är som sötast.

Visst är det härligt med komplimanger. Helst ska de vara av de spontana, fast ändå eftertänksamma slaget. När de kommer ur luften men prickar rätt, och man blir lite tagen på sängen av insikten.

Ett Vad söt du är idag kan vara härligt, och kanske exakt vad man behöver för att le lite extra på morgonen. Men en komplimang, eller kanske snarare en reflektion angående sin personlighet är alltid mycket mer värt.

Igår fick jag höra P, haha, du kommer aldrig att bli vuxen, jag tror faktiskt inte det, och det är det som är så underbart med dig.

Och shit vad jag snurrar de orden i munnen. Jag smakar och ler och känner mig mycket mycket glad över kommentaren som jag självklart tog som en finfin komplimang. För mitt i mitt liv med jobb, fast relation, pensionssparande och styvmorseriet med tandborstning och blöjavvänjning så fick jag på något sätt ett kvitto på att jag fortfarande är jag.

Det finns stunder då jag stannar upp och förfäras över mig själv, min tråkighet, mitt svenssonliv; min uppenbara rädsla för vardaglighet och gängse normer. Att jag inte kan acceptera att livet lugnar ner sig, blir "som alla andras".

Varför det blev så viktigt med en kommentar som den jag fick - det vet jag inte. Men den fick mig att må bra.

My home is my castle - and it has been invaded by aliens!

3 st till antalet var de, de som invaderade mitt hem i morse. De dundrade in, fräcka i munnen, med slafsiga tröjor och flottiga frisyrer. Jag stod förskräckt bredvid och tittade på, ursäktade mig och fick vackert dunsta till jobbet.

Där ska de vara i dagarna två. I mitt hem. Mitt hem som luktar jag, doftljus och Boss Woman.

Kanske säger mer om mig och mina perversa skräckfantasier, men jag ser framför mig hur de rotar i mina trosor, sexleksaker och kör upp tandborsten i röven... Fy.

Just nu känner jag ingen stark kärlek till rörinfodrare, även om det en gång i tiden fanns en speciell sådan i mina tankar.

Men jomenvisst!

Eftersom jag inte är lika fräck som tjejerna i länklistan som får drällvis med premiärbiljetter så har jag inte någon recension av SaTC-filmen att bjuda på. Jag tänker snällt vänta på min tur, och jag tänker se den på bio. Ingen download där inte. Aldrig i livet. Jag köper dessutom Hard Candy med konvolut med extramaterial (även om jag har fått den digitalt också...). Vissa saker tummar man inte på.

MEN, eftersom jag inte är lika fräck som tjejerna i länklistan så består min ädla tisdagskväll av följande:

Städa på golvet under diskbänken och på badrumsgolvet. Fick brev av Svensk Rörinfodring som kommer på besök i morgon bitti. Då måste det vara tomt. Vilket betyder att alla - ALLA vin-, öl- och spritflaskor måste till glasåtervinningen. Våg, lådor och annat jidderijadder ska bort från badrummet.

Tycka synd om mig själv. Då jag nyss var på toa hade jag mensat ner mina svarta, genombrutna Calvin Kleintrosor. Jag har inte haft mens på ett par månader och trodde skiten var över, men icke. Jävlar.

Gurgla med whiskey. Mitt halsont berodde inte på halsfluss som befarats, utan på en stor äcklig gul förkylningsblåsa som placerat sig på halsmandeln. Stor smärta. Men jag är frisk!

Stöta och blöta och kramas med H! Jag får besök!

Hoppsan, hur slank det där ur mig?

Strosade på IKEA igår som värsta strävsamma paret. Vi bor icke ihop och har inga närmare planer på detta heller, men tyckte likförbannat till om det mesta som köptes i VI-form. Spännande det där. Hur Du och Jag förvandlas till ett Vi.

Jag gnällde över Fröken T's gardiner som jag finner förskräckliga, fula och förfärliga. Hittade heller inga som föll mig i smaken och som därmed godkändes för ett hopp ner i IKEA-påsen.

- Men vänta, det där tyget var ju JÄTTEFINT! Jag kan ju sy gardiner!


Därför kånkar jag med mig symaskinen hemifrån ikväll.

Han tvättar åt mig idag, så då måste vi ju sägas vara even Steven... (jag vet, vissa har det helt enkelt FÖR bra).

Girlicious är på 3:an

Jag sitter bänkad framför tv:n på onsdagar och känner mig lyckligt tjejig. J är irriterande medveten om detta men lyckas likförbannat inte vara tillräckligt irriterad för att hålla sig härifrån...

Därför kommer min man snart hem till min välstädade lya och ska laga mat åt oss. Jag kollar tv och dricker vin.

Ibland är livet allt rätt bra!

Och så rev jag, rev i ursinne. BORT BORT BORT!

Meningen med dagen efter jobbet var hem och banka ärenden, därpå byta kläder och upp till J.

Jag möttes i hallen av det vanliga; skohögen. I köket möttes jag av det vanliga; posthögen. I sovrummet möttes jag av det vanliga; klädhögen. Dock hade även vardagsrummet förvandlats till någon slags kompost där det varvades tidningar, solkräm, bikinis och kläder, Sverigetröjor och även där post. Bland allt detta dansade dammråttorna mambo.

I helvete heller! Ringde J och raincheckade. P ska ta hand om sitt hem, sin oas, sin verklighet. Slut på flykten från jävligheten, klart det inte lockar att stanna hemma när det ser ut som ett härbärge, en garderob för ombyten och avstjälpningar.

Bortplockning
Tja. En ganska lätt punkt. Skor in i hyllan i möjligaste mån. Efter noga räkning så fann jag 27 (!) skopar i min hall, det får plats ca 12 i hyllan... Ohållbart för EN person! Då jag inte kan tänka mig att sortera in ett enda par Converse i skåpet och använder de andra då och då, faktiskt nästan varje vecka, så blev det typ snyggt. Klädhögarna i sovrummet och vardagsrummet krympte, en del flög till tvätt, en del in i garderoben. En del slängdes. Post sorterades och sprättades. Räkningarna betalades.

Dammsugning
Åh fy fan i hela helvetet!

Det finns ett par gånger om året då jag svär och kallar min mamma för dylika fula saker. Det är på henne jag lägger aggressionen gällande min usla dammsugare och teknik. Det var min stackars mor som gav mig dammsugaren i inflyttningspresent och valde en billig historia då "det är lika bra att köpa en billig, för dammsugare är förbrukningsvara nuförtiden, de håller bara ett par år högst". HATA HENNE! HATA DAMMSUGARE! HATA DAMMSUGA! Skiten stänger av sig då den överhettas och suger upp damm likt en astmaunge andas genom ett sugrör mitt under ett anfall...

För övrigt älskar jag min mamma väldigt mycket och tycker i stort sett att hon är det bästa som finns i hela världen.

Våttorkning
Jepp serru. Mopp har Fröken P ännu inte köpt sig. Jag gillar av någon anledning att ta på mig kortkort jerseykjol och glida runt på knäna och svabba för hand. Dessutom har jag ett par fantastiskt neonrosa städhandskar som sparar naglarna. Fête de Fleur för hela slanten. Luktar det rent är det rent. Basta.

Damma
Jaja. Jo. Det har jag faktiskt också gjort. Fast inte över-överallt. Men nästan.

Tvätt av matta
Min vita trasmatta i köket har inte varit vit på ett tag. Den har svalt rödvin, tacofärs, tomatsås och övriga färgrika matvaror. Den har vänts på ett par gånger för att lura ögat, men nu gick det inte. Hoppsansa, i badkaret med mattan, fullt med vit-tvättmedel och låt stå. Hängdes sedan upp och dropptorkar nu för fullt. Dripp dropp dripp dropp.

Övrigt
Hejsvejs vad det går när man ändå är i farten! Finsk metal á la Nightwish ljöd i hela grannskapet ur mina högtalare och jag fick för mig att riva tapeterna i sovrummet. Slet som ett djur en stund, fick nog ur mig det sista som eventuellt skräpade i aggressionshörnet. Det var askul. Ärligt alltså. Och bra som fan blev det.

Resultat
Jag sitter nu, värk i ryggen och med russinfingrar (då jag glömde mina fantastiska neonrosa skurhandskar efter att dammsugaren satt på sig själv efter tredje omstarten och jag därpå fortsatte mattvätt och skurning - fanskap) i fåtöljen, jag tar ett jävligt välförtjänt glas vitt vin och har betalat min surfresa. Ansiktsmasken ska av och sen ska jag bara njuta. Njuta av Fête de Fleur och det goda Sydafrikanska vinet.

Målet var snygg och full.

Vilket borde varnat mig. Är man sugen på att bli full så blir man ofta just det, och lite till.

Kräktes mig själv i ansiktet och håret för ett par timmar sedan, det är ju alltid upplyftande när man är 28 år. Var lite för övermodig med Resorben, så den var bara nere och vände som hastigast.

Tillbaka till apstadiet i all sin (o)ära, men på bakfyllan är jag tillbaka till blöjstadiet. Vill bara att någon ska klappa på mig, jag vill ligga i fosterställning med strykningar över ryggen.

Fy fan för såna här dagar. I'm too old for this shit.

Så är jag således hemma och skrotar.

Här går jag i min ensamhet. Tyst som i graven, då ljud har en benägenhet att göra mig stressad. Fixar inte musik, rop eller skratt just nu. Tyst ska det vara. Bara jag och jag här liksom.

Strikta order om vila och energipåfyllning, sova och äta, sova och äta. Och försöka tänka positivt. Fina grejer det.

Frysta fiskblock, gammal fryst potatismos med purjo och chili, pesto och krossade tomater lades i en ugnsform, och se på fan, det blev bra. Kanske inte skulle dra till med "fantastiskt, det bästa jag ätit", men tja, snudd på bättre än ok.

Projekt för de här två dagarna är:

x Promenad till grannen, överlämna 300 kr för det braiga shortsköpet.
x Fixa passfoto för fystesten.
x Hälsa på Jess och son, göra inget med en baby är bra rekreation.
x Tror jag ska baka lite - det är avkoppling.
x Göra köttbullar/biffar, eller fasen, köttsoppa kanske. Njäe, usch, inte i värmen.
x Läsa i min bok.
x Ta mina vitaminer.
x Vila på det.

Spännande dagar...

Motherfucka!

Kommer hem till lägenheten som stått tom sen i söndags. Plattan står på, plattången likaså. Det lyser i köket och fönstret står öppet. Soporna stinker och jag fattar ingenting. Ingenting.

När gick jag och blev så jävla tankspridd?

Om det där med dåligt tålamod vs hemmafru...

Fan. Jag har för dåligt tålamod, karaktär och drivs mer av allmän lathet och lättja när det kommer till sysslor i hemmet. Framförallt gällande mitt så kallade hem här i huvudstan.

Upptäcker till min förfäran när jag sätter mig i bilen efter kundbesök att det stinker svett i bilen. STINKER - ok? Jag sniffar och undrar och kör vidare i gassande solljus varvat med monsunregn och hagel Efter andra kundbesöket stinker det än värre och jag börjar ana oråd. Wtf?

Det räcker att jag vänder huvudet mot baksätet för att lokalisera källan till misären. Min löparbag står vidöppen i värmen och jag kan lova att funktionsplagg och löparskor inte luktar hallonpaj. Visst fan. Tvätta stod på schemat denna vecka.

Passar på att bädda rent eftersom också det var lite för längesen. Ett berg av tvätt tornar upp sig i köket och jag börjar proppa maskinen full. De sista plaggen får jag knö in tillsammans med påslakanet. Knö och knö, tvinga och trycka under hot är väl en bättre beskrivning.

Vilket slutar i att sängkläderna nu är smutsigare (fast luktar godare) än innan tvätten. Fullt med tvättmedelsfläckar över den marinblå färgen. Dessutom hade inte fröken fräck räknat ut var i helvete hon skulle göra av all tvätt medan den torkar. Detta innebär lakan över badrumsdörren spänt över hallkrokarna. Täcke över stege i köket. Trosor och sockar på köksbordet och övriga kläder på det gigantiska klädstrecket i duschen. Makalöst.

Starkt jobbat P. Starkt jobbat.