Det finns en Gud.
Ärad vare Gud i höjden.
Jag tackar allra ödmjukast för min stora lycka! Jag hittade en hel oöppnad Plopp i bilen.
Den varma känslan i min kropp som spred sig var snudd på obeskrivlig. När jag hämtat mig från den glada chocken så stängde jag bildörren, såg mig över axeln för att garantera mig om min ensamhet (jag ville ju inte bjuda bort mitt fynd) och öppnade sakta, sakta pappret. Jag bet försiktigt genom chokladens mjuka yta, kände kolasåsens mjuka konsistens och härliga sötma och slöt mina ögon.
Där satt jag så, på firmans parkering. P3 på högsta volym och Plopp mellan käkarna.
Jag tror att det snarare är Ninas förtjänst, än Guds. Misstänker att hon glömde den på nån av våra bilfärder. Men hon läser inte denna blogg, så jag behöver nog aldrig bjuda igen - hehehe.
